och marginaliseras. Går det att motverka en sådan utveckling? Jag envisas med att tro att detta är möjligt. Och att det noga besett är en central uppgift för det politiska systemet att motverka ett skiktat och splittrat samhälle. "Industrisamhällets mest grundläggande strukturer och ekonomiska 'sanningar' kommer sannolikt att överleva", ANDERS HULTIN: skriver författama - insprängt mellan alla försäkringar om att mycket i vår värld kommer att förändras. Det är när allt kommer omkring en ganska förvånande slutsats. Mycket tyder på att varken högern eller vänstern ännu har funnit en nyckel till framtiden. Men det är en annan diskussion. KÄRNKRAFTSBLÄNDE UTAN HOPP M ed samma regelbundenhet som Spanarna på Hill Street repriseras i statstelevisionen dyker energifrågan upp som en tillsynes evig följetong i svensk politik. Till hösten är det dags igen; Energikomrnissionen, som tillsattes av den borgerliga regeringen i ett svagt ögonblick, presenterar då sitt betänkande och därmed lär en proposition från regeringen komma framåt vårkanten. Väntar oss således samma politiska cirkus som alltid när kärnkraften kommit upp på den akuta politiska dagordningen? Det är svårt att säga. Det är hur som helst upplagt för långdragna och segslitna kompromissförsök mellan parter som Att aweckla eller inte - sanningens minutför kämkrtifien, Karl-Axel Edin, Industrilitteratur 1995. allljämt ligger djupt nedgrävda sma skyttegravar. Centern och Olof Johansson drömmer sig tillbaka till sin glans dagar på 70-talet och hoppas att enveten motsträvighet även denna gång skall ställa partiet i centrum för den politiska/mediala uppmärksamheten. Socialdemokraterna är lika kluvna som förra gången och har under de 15 år som förflutit sedan sist mest ägnat sig åt avancerade positioneringsförsök i syfte att undkomma varje konkret ställningstagande i sakfrågan. Ingvar Carlsson talar slugt om den "moraliska förpliktelse" han anser att folkomröstningsresultatet medför och hoppas därmed slippa ha en egen uppfattning. I buskarna lurar kds, kärnkraftsmotståndets doldis och folkpartiet, som duckar men ändå hoppas på att bollen, i det avgörande ögonblicket, skall 278 SVENSK TlDSKRIFT hamna framför deras fötter. Gräl, påhopp, regeringskriser och korridorspolitik, med andra ord; En överenskommelse, en kompromiss mellan alltför många och skilda uppfattningar, en halvmesyr som skjuter det egentligen ställningstagandet i sakfrågan på framtiden, återigen? Ja, sannolikt. Ingenting tyder trots allt på motsatsen. Det tycks som om kärnkraften och hela energifrågan för länge sedan är förlorad om man hoppas på att ett kommande energibeslut skall utgå från någorlunda rationella utgångspunkter. Folkomröstning utan värde En som trots allt försökt reda ut vad det politiska spelet efter 15 år lämnat efter sig är Karl-Axel Edin. I boken Att avveckla eller inte, sanningens minut för kärnkraften, gör han ett ambitiöst försök att analysera såväl de politiska beslut som fattats i frågan och vad som faktiskt hänt på energiområdet sedan dess. Boken är överskådlig, lättbegriplig och på sina ställen ganska uppseendeväckande. Edin menar att folkomröstningen, såsom den genomfördes, knappast kan tillmätas något större värde. Alternativen var för många och för otydligt formulerade; väljarna visste egentligen inte för vad de röstade, åtminstone inte när det gällde linje 1 och 2. Särskild linje 2, som ju "vann", menarEdin är omöjlig att i efterhand uttyda innebörden av. Avvecklingen av kärnkraften fick, enligt linje 2, inte gå ut vare sig över välfärd eller sysselsättning, inte genomföras innan förnyelsebar energi blev tillgänglig, inte leda till att olje- och kolkraftverk byggs och inte ske med mindre än att staten bygger de kraftverk som skall ersätta kärnkraften. Att en kärnkraftavveckling skulle gå ut över välfärd och sysselsättning är självklart. Att ersättningen skulle kunna utgöras av förnyelsebara energikällor är mer orealistiskt idag än för 15 år sedan, liksom att användningen av fossila bränslen (främst naturgas) skulle kunna undvikas vid en avveckling. Valsedelns formuleringar var helt enkelt så vaga att de inte förpliktigade politikerna till någonting alls. Därtill skallläggas att Linje 2 i sin propaganda, dock inte på sin valsedel, talade om att den tekniska livslängden för svenska kärnkraftverk uppgick till 25 år, vilket är felaktigt. Sannolikt har någon, medvetet eller inte, förväxlat den ekonomiska avskrivningstiden med den tekniska livslängden. Hur som helst uppstod en myt grundad på denna felaktighet som sedermera utvecklats till någonting liknande en dogm för vissa politiker. Linje 2-politikerna tog sig inte ur vad de i kampanjen sagt till väljama och har fortfarande inte gjort det. Men något riksdagsbeslut som anger 2010 som avvecklingsår har fortfarande aldrig fattats av riksdagen, påpekar Edin. Mot denna bakgrund framstår naturligtvis Ingvar Carlssons påstådda moraliska förpliktelse ännu mer som en skenmanöver för att hålla ihop det socialdeSVENSK TIDSKRIFr 279 mokratiska partiet. Edin pekar också på andra skäl, utöver folkomröstningens tveksanuna värde, till varfor det kommande energibeslutet måste fattas på andra grunder än de hittillsvarande energibesluten. Klimatfrågan, dvs i praktiken begränsningar av koldioxidutsläppen främst genom minskad användning av fossila bränslen enligt FNs ramkonvention som Sverige undertecknat, står i direkt motsats till en kärnkraftsavveckling. Säkerheten, kärnkraftsmotståndarnas kungsargument, gäller knappast idag som for 15 år sedan. Edin påpekar att ökad kunskap hos personalen, forbättrade rutiner, åtgärder for att minska riskerna for härdsmältor och särskilda filter som numera används for att fanga upp radioaktiv strålning i händelse av en härdsmälta, har gjort att riskerna for en olycka idag är 1/100-del av vad den var 1980. Den nyrenoverade reaktorn Oskarshamn tillhör exempelvis de säkraste i världen. tade en ersättning som klarade ungefår hälften av landets elbehov. Om det alls är möjligt hanmar kostnaderna for en sådan avveckling på mellan 100 och 200 miljarder, enligt Edin. En stor del av tillverkningsindustrin skulle ra ställa om till energisnål produktion och betydande resurser skulle behöva investeras for att bygga nya energianläggningar, främst naturgasverk. Vad en sådan "lyxavveckling" skulle sprida for signaler till omvärlden behöver man inte vara analytiker for att forstå. Ett land med så stora utlandsskulder och så stora strukturella underskott i statsbudgeten konuner inte ostraffat att kunna inleda en i sak omotiverad avveckling av halva sitt energisystem. Tröstlösa argument Att en kärnkraftsavveckling forr eller senare måste konuna minskar knappast problemen med en fortida avveckling. Edin menar att nya kärnkraftverk skulle bli alltfor dyra och att alternativen till kärnkraften snarare bör sökas i de stora Dyr avveckling naturgasfält som finns tillgängliga österut. Allt detta skulle kanske inte vara så Men de seriösa forsök Karl-Axel Edin mycket att prata om, om det inte vore for den betydelse energipolitiken har. På andra områden kan man låta politiken urarta såsom den gjort i kärnkraftsfrågan, utan att det far några nänmvärda konsekvenser. En kärnkraftsavveckling som påbörjas nu och som fullbordas till år 2010, skulle emellertid kräva att vi hitgör for att om möjligt rensa i djungeln av myter och felaktigheter kring energipolitiken känns ändå en smula tröstlösa. Konuner Olof Johansson att ta intryck och anpassa sin och sitt partis uppfattning till de fakta och kunskaper som finns tillgängliga? Nej, sannolikt inte. 280 SVENSK TIDSKRIFT