0REDANS BÖCKER STIG-BJÖRN LJUNGGREN Oredans tid föder oredans böcker. De är kanske inte några ideologiskt banbrytande verk men likväl ett intressant och nyttigt exempel på att en samarbetsplanta trots allt börjar gro bortom de traditionella motsättningarna. V år tid är oredans tid. Detta yppar s1g bland annat genom att v1ssa dristar sig till att träffas över partigränserna och samtala. Ibland leder samtalet fram till politisk handling, kanske ett samarbete i folkomröstningskampanj, kanske i bok. Vi har under den senare tiden sett bägge. Hösten 1994 föddes nätverk kring EU-frågan som nu sakta utvecklar sig till något nytt. Och våren 1995 fick vi åtminstone tre exempel på böcker som givits ut av personer med varierande politisk bakgrund. Oredans tid har fatt oredans böcker. Dessa tvärpolitiska alster väcker inte bara intresse får vad de säger rent innehållsligt, utan också som fenomen, som tecken på tidsandan. Den fårsta boken är en antologi med moderaten Ulf Kristersson, socialdemoSTIG-BJÖRN LJUNGGR.EN är redaktör for injormatiOI!Sbrevet folkhemsstudier, socialdemokratisk idedebattör, statsvetare och.forfattare. kraten Widar Andersson och centerpartisten Dick Erixon. Antologin som kallas Ett brutet löfte (Timbro) är fårvisso den fårsiktigaste formen av tvärpolitiskt samarbete. Var och en står får sitt. Men samtidigt finns tillräckligt med sanm1anträffanden i boken får att vi ska fårstå att en betydande värdegemenskap finns mellan dessa tre personer. Alla har en betydlig distans till det politiska uppdraget. De har förmågan att se sig själva och sina aktiviteter utifrån och sätta den egna gärningen i perspektiv. Poängen hos Kristersson, Andersson, Erixon är att demokratin måste återskapas, att politiker och medborgare måste hitta nya länkar får att kunna kommunicera med varandra. Det behövs ödmjukhet och en insikt om att Sverige kommit till vägs ände. skrivstilen är essä- artad och platsar lika bra i någon upplyst tidskrift som i bokform. Boken är kanske den intressantaste därfår att den trots allt utgör ett exempel 204 SVENSK TIDSKRIFT - på att socialdemokrater och moderater kan samarbeta, åtminstone om det finns en centerpartist med i gänget. Att det skulle vara något for de nuvarande partiledningarna är naturligtvis inget att hoppas på, men nya tider kommer. Mycket fortare än vi tror. Den mest utskällda boken Mest utskälld for sin tvärpolitik har gande for den egna välfården. Staten har gjort sig till vissa delar onödig och kan nu istället nöja sig med att ge en slags grundtrygghet som medborgarna sedan själva kan komplettera. Tankegången är bekant och sammanfaller i hög grad med vad som tidigare forkunnats från Den Nya Välfården. Just denna boks bidrag ligger mer i att den enkelt forsöker skissa hur man kan rensa Christina Hansson, ordforande i bidragsdjungeln och istället överskådligt Centerns Ungdomsforbund, blivit. och enkelt infora sju bidrag (barnstöd, Hennes medverkan i boken När folkhemmets barn blivit vuxna (Medborgarnas Offentliga Utredningar 1995:1) tillsammans med Patrik Engellau och Anders Röttorp har väckt fortrytelse bland annat hos liberala ungdomsforbundet som i ett pressmeddelande forkunnade att CUF blivit "språkrör for Den Nya Välfärden". Genom sådana enkla utstämplingar såg självfallet liberalerna till att misstänkliggöra den som forsökte hitta en ny samtalspartner. LUF hävdade att högersfåren länge bearbetat mitten och att CUF kapitulerat for Den Nya Välfården, något som inte ens Ny Demokrati gjorde på sin tid! Vad är det då for hemska tankar som fo~änar denna demagogi, som var så pass stark att LUF sedermera ångrat den en smula? Tja, egentligen bara det gantia vanliga. Engellau, Hansson, Röttorp bygger vidare på tanken att välfårdsstaten lyckats skapa grunden for ett nytt medborgarskap. Detta kan i framtiden bygga på ett större individuellt och frivilligt ansvarstastudiestöd, en ny slags sjukpension, ålderspension, arbetslöshetsbidrag, statspension, socialbidrag). Tanken är att ett enkelt pedagogiskt bidragssystem - kombinerat med allmänna forsäkringar - ger medborgarna ett ansvar for sin egen välfård. Den nyttigaste boken Den mest konstruktiva boken, som samtidigt kanske är en smula tråkig, är utgiven av G Rune Berggren, Hans Åström Eklind, Thomas Idergard och Sofia Johansson. Boken heter Infärdens slut - spelregler för sunda statsfinanser (Medborgarnas Offentliga Utredningar 1995:2) och forsöker diskutera vilka regler som ska gälla fOr statens ekonomiska skötsel. Kvartetten uppvisar stora forvaltningspolitiska insikter och kan for många kanske läsas lika mycket som en lärobok som en debattbok. Många uppfinningsrika regelforändringar diskuteras - och många avvisas - men poängen är ändå att nya spelregler kan ge en stat som har ordning på sin ekonomi. SVENSK TIDSKRIFT 205 Kanske är det trots allt denna publikation som lättast kan komma in i den vardagliga politiska pappslöjden. Noteras kan att boken saknar sidnumrering, varje sida numreras istället med hur många miljoner som statsskulden ökat. Siclan l heter "0,5 miljon kronor", sidan 2 heter "l miljon kronor", och så vidare. Effektfullt och pedagogiskt sätter boken därmed fingret på Sveriges problem. Det finns inga enkla lösningar. Och samtidigt skenar statsskulden. Självständighet Nyckelordet i beskrivningen av alla dessa författare är ordet "självständighet". Genom att agera efter eget huvud och på ett oväntat sätt utgör dessa skribenter ett latent hot mot den rådande politiska partiordningen. Tänk om alla riksdagsmän gjorde som Kristersson och Andersson? Tänk om alla centerpartister skrev böcker med Den Nya Välfärden? Hur skulle det gå då? Men risken för sådana revolutionerande förändringar är inte stor. Partiledningarna har gjort vad de kan för att knyta upp svansen på sina soldater i riksdagen. Den som är olydig blir utskälld inför riksdagsgruppen. Eller avsatt under kuppartade former. Men oftast behöver man inte gå så långt i repressalier, de strukturella begränsningarna för våra politikers självständighet är betydande. Exempelvis ser partiledningarna till att folkets representanter inte själva kan förfoga direkt över partistödet, utan slantarna kontrolleras av kanslierna. Således har en riksdagsledamot helt otillräckliga ekonomiska och personella resurser för att kunna fungera självständigt. Nya mötesplatser Budskapet från dessa böcker är därför antagligen inte bara att det behövs ett systemskifte i välfärdsstaten. Det är inte bara där som en grundläggande förändring är nödvändig, så att medborgarna far mer frihet och ansvar. Böckernas budskap är också att politikerna behöver frihet att agera, utan tvångskommenderande partiledningar och huvudkrympande begränsningar byggda på revirpinkande, prestigetänkande och politiska fördomar. Vad vi saknar är en lång rad nya mötesplatser där politiskt intresserade människor kan träffas och samarbeta, utan att behöva belastas av tidigare generationers schabloner. Befrielsen ska inte bara gälla medborgarna, utan också medborgarnas representanter. Oredans tid behöver inte bara förnyelse av offentlig sektor, utan orediga politiker som vågar tänka nytt. 206 SVENSK TIDSKRJFT