GEMENSKAP SOM KITSCH? CARL JOHAN LJUNGBERG Ytliga analyser och en yvig retorik karakteriserar mycket av den växande kommunitära rörelsen. Men så är också en av dess främsta förgrundsgestalter en gammal 68-marxist. N är vårt sätt att leva ändras så, att den personliga och lokala identiteten känns som en fladdrande låga i blåsten börjar människor reagera. Efter starkt individualistiska epoker kommer därfor ofta de som gör om värdeskaloma och på nytt sätter gemensamma livsstilar främst. Kulturell vilsenhet Men hur naturlig och legitim än önskan om gemenskap är, utgör den också (vilket sociologen Robert Nisbet påpekat) ett behov som kan manipuleras, ja forvanskas och urarta. Jacobinismen, hitlerismen och personismen är extrema exempel på hur folk i tider av kulturell vilsenhet närmast lättat kastat ut iden om personlig frihet under ansvar och uppammat en frihetsfientlig, stundtals totaPhD CARL JOHAN LJUNGBERG är konsult. litär gemenskapskult som växt fram ur viljan att återställa en splittrad gemenskap i ett forlorat socialt universum. Därfor är det delvis logiskt att en gammal 68-radikal som Amitai Etzioni nyligen gav ut The spirit of community, en bok som säger sig vilja upprätta de "delade värden" som slitits ned under lång tid i Amerika och sätta en ansvarsetik mot kraven på självutlevelse (New York: Simon & Schuster, 323 s). Etzioni som for 25 år sedan stannade mot etablissemangen i USA ser dem nu med delvis nya, mer urskuldande ögon. Hans synpunkter har fränt bemötts bland annat av The Economist nyligen. Etzioni som redan 1983 i en bok blygsamt sökte "bygga upp Amerika på nytt" riktar sig denna gång främst till vanliga amerikaner, inte till sina forskarkollegor. "Mellan polisstaten och det moraliska tomrummet" skall en ny ansvarskänsla avlösa "girighetens årtionde" menar han. Ett nytt "de sociala dygdernas språk" bör SVENSK TIDSKRIFT 185 styra människors handlingar. Etzioni ger vissa praktiska forslag, hur gemenskaperna kan repareras: - Moralundervisa, eller snarare - debattera, i skolan! Gör ett volontärår for ungdomar, skapa "moraliska erfarenheter" i klassrummen! Ordna samlingsrum i bostadshusen. Betala foräldrars ledighet samt "hemnedrusta" (=konfiskera alla hemägda skjutvapen)! Eftersom Pinsamt ytlig analys "communitarians" som Etzionis krets kallar sig väckt stark, delvis forbittrad debatt, och en del frågat om deras tankar kan fornya amerikansk och europeisk socialdemokrati {även Ingvar Carlssons), bör de forstås granskas mer än som hittills skett. Därfor är det också synd att den analys som Etzioni bjuder är så närmast pinsamt ytlig. Att yviga frågor som "Hur kan vi locka miljoner individer att uppamma en bättre känsla for rätt och fel?" blir hängande i luften forvånar inte. Etzioni anar gemenskapens nedåttrend i USA, men skyggar for att uttryckligt söka bedöma de värdeformedlande centra som redan finns men som han tycks anse for traditionella eller ha "fel" innehåll, typ kyrkor och familjer. Han missar fa chanser att klaga över hur "självgoda" och "absoluta" de gamla värdena var, när de nu fanns vill säga. (Fast det han åsyftar är nog "attityder" mer än "värden"). En svag doft av uppstudsigt 1960-tal dröjer likaså bakom Etzionis tro att aktivism i sociala grupper skall vaska fram inte bara en politisk vilja utan en hållbar moral i rätt doser och med rätt motiv. Ingen Moses med lagtavlorna, ingen tidsåldrarnas dyrköpta moralläxor här inte! Den "onda viljan" sådan kristen och klassisk moral påtalat den tycks inte ens finnas. Det är mest fråga om att ta bladet från munnen och "uttrycka" sina moraliska känslor så uppstår en bättre gemenskap, om man far tro professor Etzioni. Och bland dessa känslor (eller är de värden?) tronar i främsta raden kärleken till demokratin, respekten for andra "subgruppers" åsikter och rättigheter, samt viljan att köra bil ansvarsfullt. Varifrån dessa värden kommer sägs inte, inte heller om de är samhällets kärnvärden, bara att "samtycke" och "multilog" krävs for att de skall gälla. Den som hungrar efter rättfårdighet möts alltså av en sorgerlig, moralrelativistisk gröt. Som Nietzsche sade: "den som inte kan träffa huvudet på spiken borde kanske inte slå på den alls"? Fängslade kvinnor Man kunde vanvördigt tro att gemenskapen hotas framforallt av dem som inte gillar mänsklig samverkan, till exempel därfor att de saknat formånen att växa upp i en sammanhållen familj. Minst lika hotande tycks dock for Etzioni de "auktoritära" individerna vara (de tycks for övrigt vara oroande många) som påtvingar andra sina åsikter och håller kvinnorna fångslade i hemmen. Ja, Etzioni vill rentav stoppa den växande anarkin i Amerikas moraliska liv mest for 186 SVENSK TiDSKRIFT - att hindra "en jättelik, högerorienterad, auktoritär backlash" som han kallar den. Att den klassiska familjen "fortjänar den kritiska överhalning" som 68-radikalema bestod den med tar Etzioni också for givet. Flydd marxism I allt sitt blossande intresse for gemenskap är Etzioni märkligt kluven. Visst skall ansvaret vila på grannskapets smågrupper. Men det "övergripande samhället", det vill säga staten, skall ändå tillse att närsamhället sköter sin uppgift rätt. Är det så att längtan efter att vara samhällsrevolutionens spjutspets dröjer kvar efter Etzionis flydda marxistiska dagar? Likt så många välgörare som drar växlar på det anonyma samhällets törst efter gemenskap gömmer också Etzioni under silkesvanten en ganska praktfull vilja till makt. Det samtal om gemenskap som forvisso behövs blir nog rena socialkitschen om det inte bärs upp av stramare distinktioner än vad The spirit oj community fonnår utveckla. Boken talar mindre om den gemenskapens "anda" som djupast bor i hjärtat än om krystade yttre reformer och petiga beteendemanipulationer av det slag som de politiska statsprogrammen provat men så klart misskrediterat. Vem påpekade for övrigt, att boten for dålig individualism faktiskt är - god individualism? SVENSK TiDSKRIFT 187