GEMENsKAPARNA ETT TIDENS TECKEN JOHAN SUNDEEN ANDERSSON & EMIL UDDHAMMAR Det tillhör kommunitärernas största förtjänster att ha sattfrågor om värden, dygder, etik och moral i samband med politiken. Här har borgerligheten mycket att lära och inspireras av. V arje tankesystem med politiska implikationer kan delas in i två nivåer, en grundläggande och en operativ. Den grundläggande nivån utgörs av ideologins fundamentala antaganden och uppfattningar om människans, samhällets, historiens och kunskapens natur, medan den operativa nivån omfattar konkreta ställningstaganden. Dessa ställningstaganden antas bygga på de grundläggande föreställningarna. Samspelet mellan den grundläggande och den operativa nivån är emellertid inte enkelriktat, mellan dem sker en återkoppling där en förändrad verklighet påverkar den teoretiska ramen. Denna bild kan vara värd att ha i åtanke vid en diskussion om framväxten av den rörelse som kallats kommunitä- rema eller gemenskapama. Denna rörelse kan sägas vara en reaktion både på dels en JOHAN ANDERSSON SUNDEEN och EMIL UDDHAMMAR är projektledare respektive rmedningsclrif vid Timbro. upplevd torftighet och påtagliga brister i den förhärskande politiska filosofin, dels vissa allvarliga problem i de västerländska demokratierna. I föreliggande artikel skall vi, mycket överskådligt, beröra såväl grundläggande som operativa aspekter av den kommunitära agendan. Vi kommer först att skissera en bakgrund till vad vi uppfattar som jordmånen för detta tankesätt. Därefter avser vi att diskutera den filosofiska basen för gemenskapamas tänkande och peka på några intressanta paralleller till aktuell forskning inom human- och samhällsvetenskaperna. Avslutningvis diskuteras några av de reaktioner som gemenskaparna, och med dem besläktade tankesätt, har väckt hos sina liberala kritiker. Ett rop på ljusfyrar Någon klok person har konstaterat att människan ofta inte förrnår uppskatta saker i sin omgivning förrän de är försvunna. Det är först när vi konfronteras 154 SVENSK TIDSKRIFT -- med den nakna tomheten som vi önskar att något kunde fylla vakuumet. Kanske är det inte en slump att intensiva diskussioner om dygder, identitet, tillhörighet och moral, som så länge varit frånvarande från de samhällsvetenskapliga och idepolitiska arenorna, uppstår i en tid som forefaller lida brist på dessa foreteelser. J?essa samhällsfundament har tidigare antingen tagits for givna eller betraktas som kuriositeter från en svunnen era, utan relevans for den moderna människan och hennes samhälle. Oumbärlig ingrediens Under de senaste åren har emellertid en mängd forskningsrapporter och debattskrifter väckt liv i medvetenheten om civilitetens, medborgarskapets och de naturliga gemenskapernas betydelse. Vid sidan av staten och marknaden har det civila samhället och dess formella och informella institutioner kommit att betraktas som en oumbärlig ingrediens i samhället. Många hävdar att svaren på svåra problem i Västerlandets välfärdsstater står att finna i en bristande civilitet och i alltfor svaga intermediära enheter. Kontrasten till Sydostasiens snabbt växande ekonomier med starka civila samhällen har framhållits i flera sammanhang. Denna medvetenhet har delvis en bakgrund i sociala problem som kriminalitet, drogmissbruk, familjesplittring, utanforskap, ekonomisk nedgång och medborgerlig apati. Den rationalistiska samhällsfilosofin med dess forbiseende av sociala kontexter, norrner och värden har inte visat sig kunna tillhandahålla grundläggande perspektiv, vilka kan ~äna som fyrar vars ljus visar vägen ut ur mörkret. Den rena liberalismen och dess renodlade individualism har lika lite som den rena kollektivismen kunnat forklara omfattningen av de ovan skisserade problemen. Det finns också en växande diskussion om att många samhällsproblem kanske i grunden är kulturella och etiska, snarare än rent ekonomiska. Möte mellan motsatser Till detta skall läggas att både vänstern och högern har upplevt svåra bakslag under det senaste decenniet. Den reformerta vänstern har tvingats konstatera att dess långtgående jämlikhetsambitioner inte har kunnat forverkligas med välfärdsstaten som medel. Den ordning som vänstern investerat så mycket fortroendekapital i, har visat sig allt annat än robust. För högern skapade detta haveri handlingsutrymme for ett antipolitiskt program med krympning av staten som bärande tanke. Men varken i Reagans USA, Thatchers England eller Bildts Sverige bar strävandena frukt i den utsträckning man hade tänkt sig. De ekonomiska problemen bestod, de sociala problemen accelererade och medborgama forkastade i stor utsträckning forändringsprojekten som moraliskt illegitima. Det är delvis i detta perspektiv som det växande intresset for gemenskaparna bör betraktas. En lång rad svåra samhällsproblem kräver lösningar, och över hela det politiska fältet pågår ett sökande efter SVENSK T!DSKRJFT 155 mer realistiska perspektiv. I detta sökande öppnas också vissa möjligheter for möten mellan tidigare motsatser. Den individualistiska högerns frihetspatos, den traditionella högerns moral-, ordnings- och ansvarstänkande, vänsterns delaktighetsoch gemenskapsperspektiv, har alla något viktigt att bidra med i utformandet av en samhällsfilosofi som kan forena kraven på dynamik och stablititet. Vänsterns politik har varit ett befrielseprojekt, som i viss utsträckning har varit nyttigt och framgångsrikt. Temat togs över av 68-vänstern, och sedan av nyliberalismen. Befrielse från en fOrvuxen välfärdsstats regleringar är en sak, men befrielse i existentiell mening är sannolikt bara möjlig att uppnå i begränsad mening. Som människa ingår man oundvikligen i ett socialt sammanhang som forr eller senare innebär att friheten begränsas av hänsyn till gemensamma intressen. Den sökande diskussionen kring dessa konkreta politiska problem har sin motsvarighet inom forskningsvärlden, där tidigare vedertagna foreställningar och teorier nu utmanas på en rad områden av perspektiv som har det gemensamt att de alla betonar den sociala kontextens och de informella institutionernas betydelse. Otillräckliga teorier Problemet med de visserligen skilda, men likväl utpräglat formalistiska och atomistiska perspektiven inom liberal teori som John Rawls och den tidige Robert Nozick representerade, var att de var outvecklade och därfor inte relaterade de liberala institutionerna till den sociala och historiska kontext som dessa alltid ingår i. För såväl en konservativ, en liberal som en socialdemokrat framstår de liberala institutionerna sedan länge som centrala for ett anständigt samhälle. På grund av de omtalade bristerna i den atomistiska liberala teoribildningen, har dock på det Kriser i välfärdsstaten hållet okunnigheten tilltagit om de cenCentrala problem i dag är hur våra trala problem som institutionerna står kanske viktigaste samhällsinstitutioner - infor. (1) demokratin och politiken, (2) rättsstaten och fri- och rättigheterna samt (3) I skottlinjen ekonomin - skall fas att fungera på ett Detta är något av bakgrunden till den tillfredsställande sätt. De befinner sig i vetenskapliga och politiska debatt som dag i kris i flertalet mogna välfärdsstater, sedan flera år utspinner sig, och där den inte minst i Sverige. Välfärdsstatemas for- formalistiska atomära liberalismen ofta är måga att skydda enskildas egendom, liv i skottlinjen. Kritiken är alltså inte i forsta och frihet, samt att garantera långsiktiga hand riktad mot de liberala institutiospelregler for det ekonomiska livet- cen- nema - de forsvaras - utan mot de outtrala värden enligt liberal doktrin - kan vecklade liberala och rationalistiska teoriexempelvis starkt ifrågasättas i dag. erna. På åtminstone fyra olika forsknings- 156 SvENSK T!DSKRIFT fronter rör man sig nu framåt, förbi de gamla och outvecklade liberala positionerna, får att erövra ny terräng och upprätta nya utsiktspunkter: komrnunitä- rerna, rational choice, neo-institutionalismen och den empiriska forskningen om civila samhällen i olika länder. Gemenskaparna De teman som gemenskaparna tar upp är främst två: att människan alltid är kontextberoende, och att en förståelse av hennes villkor och möjligheter måste ta med detta i beräkningen. Dessutom diskuteras -- särskilt av Charles E Taylor och Alasdair Macintyre -- människan som moraliskt subjekt (se Uddhammar (red.) (1993)) . Vilka är mina grundläggande värden? Hur kan jag fårstå dem? Hur bör jag fårhålla mig till dem i mitt dagliga liv? Taylor vill således i en tidig uppsats göra åtskillnad mellan "starka bedömningar" och "svaga". Däremellan finns en påvisbar kvalitativ skillnad, menar han. Till de förra kan räknas mer livsavgörande överväganden, exempelvis sådana som var och en förr eller senare hamnar i, då det gäller relationer till nära medmänniskor. Till de senare hör mindre innehållsladdade avgöranden och val som till exempel om jag skall åka till alperna eller tropikerna under en fårestå- ende semester. Det är också en styrka med gemenskaparna, att de bidragit till att fåra in värdefrågorna i den vetenskapliga diskussionen. Dessa avskrevs från den rationella debatten i vårt land med den så kallade värdenihilismen, vilken, som Stig Strömholm träffande uttryckt saken, "förde ut något, som i tvåtusenfemhundraår diskuterats som ett eminent rationellt område, i den irrationella sfären. [...] En hel värld av rationell diskurs kastades ut till nässlorna, till de icke argumenterbara känslornas rike." (Strömholm & Nycander 1991, s 114). Rational choice Hur uppstår samarbete? Varfår ägnar sig inte människor i större utsträckning åt försäkringsbedrägerier? Varfår ger du en får dig helt okänd expedit i en affår fårtroendet att fårsvinna bakom ett skynke med din tusenlapp under åberopande av att han eller hon behöver hämta växel? Om dessa och liknande frågor kring samarbete, fårtroende och sociala normer har en stor del av det senaste årtiondets rational choice-forskning handlat. Nyttan motsvarar ej kostnaden Det kollektiva handlandets logik och rational-choice fårklarar främst varfår människor inte organiserar sig får sina intressen, inte röstar eller på annat sätt inte samarbetar. De "kostnader" av olika slag som det medfår får en individ att gå med i en organisation eller att rösta, motsvaras inte på långa vägar av den "nytta" samrna individ far ut av organisationen eller valet, vilket Mancur Olson och Anthony Downs tydligt visat. Särskilt bra fårklarar dessa teorier så kallade engångiga spelsituationer. Emedan verkliga sociala sammanhang är pågående processer, tillkom redan tidigt ett antal SVENSK T!DSKRIFT 157 "utomrationella" förklaringar till varfor that are the focus of this inquiry. In such vissa grupper faktiskt organiserar sig, situations, individuals repeatedly earnröstar eller i hög utsträckning på annat municate and interact with one another sätt samarbetar. in a localised physical setting. Thus, it is Spelteoretiska experiment En rational choice-forskare som har kombinerat sin teori med traditionell empirisk metod är Ostrom (1990). I sin studie utforskar hon hur institutioner kan utvecklas (och har utvecklats) for att hantera de problem som hänger samman med enskildas nyttjande av lokala, gemensamma resurser såsom allmänningar. Hon utgår från vissa spelteoretiska modeller, bl a The tradgedy of the commons, som säger att icke-samarbete är den dominanta strategin. Men i stället for att teoretiskt införa villkor eller begränsningar i modellerna, jämför hon dem med ett antal empiriska fall av privat användande av allmänningar eller Common pool resources (CPRs). Hon kartlägger de olika sätt på vilket samarbete i verkligheten uppstått/inte uppstått. Syftet var att utmana "the presumptian that universal institutional panaceas must be imposed by externa! authorities to solve smaller-scale, but still complex, uncertain, and difficult, problems". I stora, anonyma system där deltagama har liten möjlighet att kommunicera, uppstår inget samarbete, precis som spelen The tradgedy of the commons, Collective action och Fångarnas dilemma förutspår: "These models [...] are far less useful for characterising the behaviour of appropriators in the smaller-seale CPRs possible that they can leam whom to trust, what effects their actions will have on each other and on the CPR, and how to organise themselves to gain benefits and avoid harm. When individuals have lived in such situations for a substantial time and have developed shared norms and patteros of reciprocity, they possess a social capita! with which they can build institutional arrangements for resolving CPR dilemmas." (Ostrom (1990) ss 183 fj Nedbrytande mekanismer Ostrom visar tydligt att spelteori och rational choice på ett fruktbart sätt kan integreras med empirisk analys. Också Putnam (1993) framhåller att det är de socialt täta och civiliserade relationerna som utgör en motvikt till collective action-problemens nedbrytande mekamsmer: "Stocks of social capita!, such as trust, norms, and networks, tend to be selfreinforcing and cumulative. Virtuous circles result in social equilibria with high levels of co-operation, trust, reciprocity, civic engagement, and collective wellbeing. These traits define civic community. Conversely, the absence of these traits in the uncivic community is also self-reinforcing. Defection, distrust, shirking, exploitation, isolation, disorder, and stagnation intensify one another in a suffocating miasma of vicious circles." 158 SVENSK TiDSKRIFT (Putnam (1993) s 177 ) Villkoren fcir att det skall uppstå sådana sociala normer som uppfordrar de enskilda individerna till samarbete, handlar alltså om småskalighet, geografisk närhet, ömsesidig kommunikation och informella relationer. De villkoren uppfylls knappast inom stora kollektiva fcirsäkringssystem, offentliga eller privata, och att fårsäkrade i sådana system väljer strategin icke-samarbete är, mot bakgrund av dessa forskningsresultat, inte en orimlig hypotes. Frågan om självriskens betydelse i sammanhanget är då också av intresse. Socialt kapital Den term som används mom sociologi och nationalekonomi i detta sammanhang är socialt kapital. Douglass North (1993) har påvisat betydelsen av informella institutioner i samhället såsom sociala normer och medborgerliga dygder: genom att de minskar transaktionskostnaderna bidrar de till att öka den ekonomiska effektiviteten. Den ledande amerikanske sociologen James Coleman framhåller att de också kan öka den sociala effektiviteten. När väl normer etablerats, kommer de i många fall att internaliseras och bildar på så sätt ett "socialt kapital". Begreppet socialt kapital har sitt värde inte minst genom att det identifierar vissa bestämda delar av den sociala strukturen genom dessas funktion, ungefår som begreppet "stol" betecknar ett fysiskt objekt med vissa funktioner. Den funktion som identifieras med begreppet "socialt kapital" är, framhåller Coleman, de delar av den sociala strukturen som underlättar samarbete mellan människor. (Coleman (1990) s 261 f) Gemensamt fcir rational choice-forskningen, som den här refererats, är att den under senare år lämnat sin "barndomsfas", där främst individers snäva egennytta stod i fokus, fcir att också beakta de nätverk av sociala relationer som rationella aktörer efter hand bygger upp. Sådana sociala relationer har ett annat namn: samhället. Forskningsobjektet är således inte nytt, men däremot angreppssättet och metoderna. Det civila samhället i praktiken En tredje spännande forskningsfront med koppling till den kommunitära diskursen är den nya empiriska forskningen om det civila samhället. En av de mest intressanta iakttagelserna därifrån är att flera forskare fårsökt ställa tidigare vedertagna uppfattningar om vad som är den viktigaste förklaringsfaktorn bakom samhällsutveckling på huvudet. Länge har det ansetts som en självklarhet att tyngdpunkten i samhällsstudier bör läggas på makronivå, på institutioner och aggregat. Dessa har ansetts forma medborgarna, snarare än tvärtom. Såväl Robert Putnam (1993) som Victor M. Perez-Diaz (1993) framhåller dock att kärnan bakom framgång (fungerande demokratiska strukturer, respektive demokratisering) ligger i själva samhällsandan, i hur medborgarna forhåller sig till varandra och samhällshelheten. Institutioner är viktiga, men deras SVENSK TIDSKRIFf 159 lertid varje form av perspektiv som går utöver ett minsta möjliga regelverk. I förlängningen undergräver de därmed frihetens förutsättningar. Fixeringen vid rättigheter och individuell frihet leder till ett negligerande av ansvar, deltagande och tillhörighet, vilka är nödvändiga förutsättningar för frihetens bestånd. också en funktion i skapandet av samhällets sociala kapital. Som forum för att söka lösa gemensamma problem borde inte minst den lokala demokratin kunna stärka samhörigheten och minska nusstroendet och misstänksamheten. Det medborgerliga ansvaret Kommunitärernas avståndstagande Ett växande problem i dag är att ansvarsfrån värdeneutralismen sägs av liberaler utgöra övergrepp mot den individuella friheten och intrång i det privata. Här gör sig emellertid kritikerna skyldiga till att se friheten och den privata sfaren som absoluter. Det finns inte så strikta gränser mellan det privata och det publika som liberaler gärna vill tro. Hur Albert beter sig i sin privata sfar påverkar sarnhällshelheten, vilket i sin tur påverkar Bertils privata sfar. Några definitiva skiljelinjer kan därmed inte sägas existera. Mycket talar exempelvis för att familjesplittring leder till ökade samhällsproblem i form av kriminalitet, drogmissbruk och beroende av offentliga bidrag, fenomen vilka i hög grad påverkar andra människors möjlighet att leva det liv de önskar. Av uppfattningen att människan inte kan isoleras från sociala och kulturella sammanhang, följer också att hon har skyldigheter mot det som hon är en del av. Synen på politiken blir därmed en annan än den helt avvisande inställning som vissa nyliberaler har gjort sig till talesmän för. Politiken, inte minst i dess lokala tappning, kan spela en viktig roll som mötesplats och som förmedlare av viktiga samhällsvärden. Politiken har relationerna mellan medborgare och politiker är dåligt utvecklade. I Västerlandets välfardsstater slåss vissa insiktsfulla politiker för att förklara för väljarna att det inte går att tillhandahålla förmåner som det inte finns pengar för, och som tenderar att minska arbetsviljan. En del av väljarna förstår detta, men de demokratiska institutionerna tycks inte avpassade för att kanalisera de rätta ansvarsrelationerna. En debatt om hur demokratins institutioner i detta avseende kan förbättras hänger samman med gemenskaparnas insikter om att det inte bara går att "flyta ovanpå", utan att medborgarskap kräver ansvar och delaktighet. Kommunitärerna och med dem besläktade kritiker av liberalismen har, genom att peka på samhällets komplexitet, på det ohållbara i en värdeneutral politik, på individens skyldigheter mot nästan, samt på politikens positiva roll, blivit en nagel i ögat på nattväktarstatsliberaler, och tonläget blir ofta- men långt ifrån alltid - uppskruvat när invändningarna skall bemötas. Inte sällan är kritiken också självmotsägande. I ena stunden sägs kommunitärerna vara svåra att ta på allvar, för att i nästa stund utmålas som 160 SVENSK TJDSKRIFT -- framgång är beroende av den omgivande kontexten. Hur medborgama beter sig mot varandra är alltså inte egalt, utan tvärtom centralt. Det spelar exempelvis stor roll om befolkningen läser tidningar och deltar i politiska diskussioner, eller om de väljer att vända ryggen åt samhället. Vi kan således tala om en renässans for en samhällsuppfattning som poängterar den sociala kontextens utseende, och som framhåller vikten av dygder, etik och medborgarplikter. Här finner vi en intressant parallell till Douglass North och den institutionella skolan, som betonar betydelsen av informella restriktioner och etiska regelverk, t ex värderingar med grund kristendom. Forskningen kring det civila samhället ställer besvärliga frågor till dem som hävdar att politiken inte bör/ får diskutera normfrågor. Likaledes går det att på goda grunder ifrågasätta påståenden om att det ena är lika gott som det andra. Negativ syn Robert Putnams studie Making democracy work handlar, som titeln indikerar, om vad som kan forklara att politik i en viss miljö upplevs tillfora samhället något, medan medborgama i andra miljöer har en närmast entydigt negativ syn på politik. Putnam studerar regioner i Italien. Till grund for studien ligger ett tjugoårigt italienskt experiment med regionala beslutsnivåer. I början av 1970- talet infördes identiska politiska institutioner med samma uppgifter över hela Italien. Putnam har följt dessa institutioners framgång och har alltså haft tillgång till något så ovanligt som en verklighet som samtidigt varit ett samhällsvetenskapligt laboratorium. Olika syn på politik Putnam konstaterar att det snart uppstod anmärkningsvärda skillnader i prestation mellan olika regioner, framfor allt mellan regionerna i nord och i syd. skillnaderna visade sig vara av bestående art. I nord är medborgama relativt nöjda med sina lokala politiker och med den lokala byrå- kratin, och de diskuterar politik med avseende på policy snarare än på personlig vinning. I de nordliga regionerna fungerar också välfärdsproduktionen tillfredsställande, nytta skapas for skattemedel. Kontrasten till södern är tydlig: här ses med misstro på politiker och byrå- krati, och politik ses som ett medel att vinna egna fordelar och inte som ett sätt att lösa gemensamma problem. slutligen är välfärdsproduktionen väsentligt mindre framgångsrik än i nord, utbudet av social välfärd är mer begränsat. För att söka forklara de stora skillnaderna i prestation uppställer Putnam två hypoteser. skillnaden kan foras tillbaka antingen på socioekonomisk modernitet, det vill säga industriell utveckling eller på förekomsten av civilitet. I båda dessa hänseenden råder det väsentliga skillnader mellan nord och syd. Nord är industrialiserat medan syd till stora delar fortfarande har en agrar eller en preindustriell produktionsstruktur. Vad avser civiSVENSK TIDSKRIFf 161 liteten så har nord en samhällsstruktur som innefattar aktivt deltagande i föreningsliv, och relationer mellan medborgama som utmärks av ömsesidighet och horisontella förhållanden. I syd råder brist på motsvarande offentliga arenor, relationerna mellan medborgama är vertikala och det saknas ett socialt kapital motsvarande det i nord. Putnam anser sig, efter att ha prövat sina båda förklaringsmodeller, kunna konstatera att den socioekonomiska modellen inte har någon självständig påverkan, utan att den är beroende av civiliteten. Civiliteten är förklaringen ri11 såväl de ekonorruska som de politiska framgångarna i nord. Putnam skriver att "Collective Iife in the civic regions is eased by the expectation that others will probably follow the rules". När ömsesidighet och pålitlighet genomsyrar samhället underlättas ingåendet av avtal, och kostnaderna för att komma överens sjunker. Värderingsmässigt tomrum Victor M Perez-Diaz bok The return cif civil society består av sex essäer, som huvudsakligen handlar om framväxten och konsolideringen av demokratin i Spanien och dessa fenomens samband med det civila samhällets mönster och värden. Liksom Robert Putnam menar Perez-Diaz att samhällets modernisering och industrialisering inte är en tillräcklig förklaring till etablerandet av en framgångsrik demokrati. En sådan utveckling kan enligt författaren vara väl så förenlig med auktoritära regimer som med demokratiska. Vårt intresse måste i stället i första hand riktas mot tendenser till förändring på bred front i samhället vid sidan av staten. Demokratiseringen uppstod enligt Perez-Diaz inte i ett värderingsmässigt tomrum utan var tvärtom följden av en forändring i samhällets kulturella klimat. Genom att det kulturella klimatet, eller om man så vill människors värderingar, hade förskjutits i riktning mot att efterfråga ett öppet och pluralistiskt samhälle, kom Francoregimen att framstå som ett från samhället övrigt avvikande fenomen. Allmänt omfattade värderingar Övergången ri11 demokrati hade alltså ett förstadium i etablerandet av ett civilt samhälle som utvecklade sina egna värdemönster. Av särskild betydelse var framväxten av institutioner inom vilka medborgarna lärde sig vikten av förhandlingar och kompromisser, av förtroende och ömsesidighet. Samhället började organisera sig självt efter andra normer än Francostatens. Demokratiseringens framgång hade som förutsättning att det fanns allmänt omfattade värderingar rörande vikten av pluralism och öppenhet, samt att olika samhällsklasser kunde känna visst förtroende för varandra. En bas av gemensamma värderingar etablerades. Demokratins stabilisering byggde, enligt Perez-Diaz, dels på dessa informella institutioner, dels på formella institutioner i form av samlande symboler 162 SVENSK T!DSKRIFT som monarkin och konstitutionen. Det synsätt kan med andra ord ses som signya Spanien fick snabbt värden, ritualer naler på att något fattas i såväl samhällets och en identitet att samlas kring. Att konkreta verklighet som i dess intellektuarmen accepterade en ny och begränsad ella överbyggnad. roll var också av stor vikt for demokrati- Kommunitäremas kanske största forseringens framgång. tjänst är att de har fäst uppmärksamheten på behovet av små gemenskaper, av delNormstruktur Gemensamt for Putnam och Perez-Diaz kan sägas vara att båda poängterar att inforande av formella institutioner i sig inte är en tillräcklig forutsättning for att ett samhälle skall fungera; institutionernas framgång är avhängig av att det finns en normstruktur som bär upp dem. PerezDiaz skriver att medborgama måste ha "the inner conviction that such rules, and the corresponding inner space, are so to speak sacred, and that these rules, and their own attatchment to them, eonsritute the signs of identity of their membership in civilized society". Perspektiv som komplicerar Att nya tankemönster växer sig starka är ofta en foljd av att de i samhällsdebatten dominerande synsätten forsummat viktiga aspekter av det mänskliga livet. Så var sextiotalets vänstervåg till stor del en protest mot tomheten och människans främlingskap i det moderna industrisamhället, och så var nyliberalismen en reaktion mot bristen på individuell frihet i välfärdsstaten. Som vi antyder med våra resonemang i denna artikel finns det ofta också viktiga paralleller mellan pågående trender i forskningsvärlden och ramarna for den politiska agendan. Framväxande tagande i de gemensamma angelägenheterna, av normer och värden, av dygdiga samhällsmedborgare, av kulturella och sociala kontexter, samt av samlande referenspunkter. Mot kommunitärema kan forvisso riktas kritik, men det är svårt att se hur en seriös framtidsdebatt skulle kunna undgå att söka svar på de frågor som kommunitäremas kritik av liberalismen framkallar. Inte minst for dem som säger sig vilja forsvara ett samhälle där politikens roll är begränsad, vore det naturligt att intressera sig for de perspektiv som kommunitärema har bidragit till att återfora till debattagendan. Mycket av den liberala kritiken forefaller dock huvudsakligen handla om att avfärda synsätt som komplicerar den egna världsbilden. Konununitärema har på ett for liberalerna besvärande sätt pekat på brister i den atomistiska människosynen. Genom att ifrågasätta uppfattningen att människan kan betraktas isolerad från sin omgivning, har kommunitärema väckt den känsliga frågeställningen om friheten forutsätter vissa institutioner och värden. Varje samhälle, inte minst det fria samhället, behöver ett sammanhållande kitt i form av normer och värdeforeställningar. Utrerade liberaler avvisar emelSVENSK T!DSKRIFT 163 stora hot mot friheten. Förhoppningsvis är denna inställning begränsad till ett fatal personer. Borgerligheten har mycket.,inspiration att hämta från såväl kommunitärer som angränsande forskning. Här finns perspektiv som kan bidra till att bredda forståelsen av samhällets funktion, och att bättre forstå vilka problem som passar respektive inte passar for att hanteras inom den politiska sfåren. Rifutnstr Coleman, James S (1990) Fomtdatiorrs of social theory. Cambridge, Mass: &/knap Downs, A (1957). An economic theory ofdemocracy. New York: Harper & Brothers North, Douglass C (199011993) Institutionerna, tillväxren och välstdndet. Stockholm: SNS Förlag Nozick, Robert (197411984) Anarchy, State a11d Utopia. Oxford: Basil Blackweil Olson, Manwr (1965) 17re logic ofcolleaive aaion: Publicgoods artd the theory ofgroups. Cambridge, Mass: HanJord University Press Ostrom, Elinor (1990) Governing tlre commo11s: The evolution of institutions for collective actiot~. Cambn'dge: Cambn"dgt University Press. Nrez-D(az, Victor M (1993) The return of civil society. The emerge,tce of demoeratic Spain. Cambridge, Mass: Haroard University Press Putnam, Robert D. (1993) Making democracy work. Civic tra· diriom in modem Jtaly. Princeton: Princeton Ur~iversity Press Rawls,Jollll (197311986) A 17reory ofjustice. Oxford: Oxford University Press Strömholm, Stig och Nyca11der, Sva11te (1991) Makten över rätten. Stockl•olm: Norstedts Uddhammar, Emil (red) (1993b) Gememkapama. Stockholm: Timbro 164 SVENSK TIDSKRIFf