av med de "överrockar" som Bushs stab
utrustat honom med. Ett av problemen
var att de uppenbarligen inte ville associeras alltfor mycket med en tills vidare
både misslyckad och utskrattad vicepresident. När Quayle istället sarniade ideologiska allierade omkring sig blev verksamheten betydligt mer effektiv.
Marknadsliberala reformer
Quayle utnyttjade sin ställning till att fora
ut det budskap som borde ha dominerat
hela administrationens arbete. Han propagerade på samma gång for farre regleringar, lägre skatter, traditionella värden
och ett slut på stämningsraseriet, och mot
mediaeliten och systemet med omvänd
diskriminering. Han inrättade ett råd for
konkurrenskraftens främjande som blev
en plattform for Quayles arbete for marknadsliberala reformer. Inom adrninistraLILLEMOR LINDBERG:
tiorren bedrev han ett ständigt, bara delvis
framgångsrikt, ställningskrig mot de
många som varken såg skatter eller regleringar som något problem. NASA var ett
annat av hans ansvarsområden.
Duktig politiker
Dan Quayle lär aldrig bli USA:s president. Däremot kan han mycket väl
komma att spela en viktig roll inom sitt
parti även i framtiden. Att många amerikaner läst hans bok, där han också
berättar om hur han i Bush frånvaro
genom kompetent agerande avstyrde ett
kuppforsök på Filippinerna, torde stärka
hans chanser. Quayle är inte bara forsvarsexperten som citerat Tom Clancy i
senaten utan också en ganska duktig politiker. Hade det bara inte varit for den där
olycksaliga dagen i New Orleans sommaren 1988...
EN GENTLEMANs MEMOARER
S
tig Ramels minnebok Pojken i
dö"en bjuder på mycken intressant läsning, allt från barnaåren
på Hviderups slott i Skåne via
UD till Exportrådet och Nobelstiftelsen.
Man tar med stort intresse del av
avsnitten om hans yrkesliv. Det är också
spännande att far inblick i olika styrelser
- inte minst i Volvos. Erfarenheten har
lett till hans fasta övertygelse om behovet
av maktfordelning mellan styrelser och
Pojken vid dörren, av Stig Ramel, Atlantis 1994.
verkställande direktörer.
Det är emellertid slående vilken fantastisk repetition av samtida historia som
utgör fonden for hans berättelse. Stig
Ramels yrkesverksamma liv spänner över
fyrtio år och utspelar sig under en total
omformning av det svenska samhället.
Ramel startade sin karriär inom UD
under den socialdemokratiska efterkrigsregeringens utrikespolitik som dominerades av Östen Undens strikta neutralitetsprinciper. Han fick vara med om
Sveriges europeisering - tack vare Dag
Hammarskjölds insatser - vid tjänstgö-
132 SVENSK TiDSKR.IFT
 -
ringen i Paris, forst på ambassaden under staterar Ramel. Direktörerna och indusden fruktade Karl Ivan Westman, som trin framstod som symboler for allt som
ogillade skåningar och adel, och sedan var vrångt i världen.
vid OEEC-delegationen under Ingmar
Hägglöfs chefskap. Det var under dessa år
som Sverige blev medlem av Europarådet
och gick med i det ekonomiska samarbetet mellan OEEC-länderna.
Intressant och medryckande
I början av 60-talet blev han cheffor sektionen for sjöfart och energi inom UD,
och fortsatte sedan vid bland annat
Sveriges Allmänna Exportforening till
Exportrådet och slutligen Nobelstiftelsen.
En stor del av boken ägnas åt de 20
åren som verkställande direktör vid stiftelsen. Han skriver intressant och medryckande om stiftelsens uppgift och historia och det stimulerande arbetet tillsammans med olika akademiers representanter och bankmännen i styrelsen.
Stora avsnitt av boken ägnas arbetet i
andra styrelser, inte minst i Volvos. Hans
beskrivning av P G Gyllenhammar och
spelet om Volvo väcker berättigad uppmärksamhet.
Som ordforande i Fond 92-94 - den
avvecklingsstyrelse som tog över de fem
löntagarfondernas formögenhet - fick
han åter tillfålle att agera i Volvo med
känt resultat.
Politiska riflexioner
Boken innehåller många reflexioner över
det socialistiska Sverige och den forö-
dande inverkan som politiska beslut ratt
for bl a näringslivet. Mot slutet av 60-
talet fick den politiska samhällsdebatten
en allt starkare socialistisk fårgning, konPalmes dominerande roll
Från vänsterhåll ville man att exportindustrin skulle bojkotta Sydafrika,
Rhodesia, Grekland, Spanien och
Portugal. "Aldrig någonsin var det dock
tal om att bojkotta regimerna i Östeuropa", skriver han.
Stig Ramel kommer många gånger
tillbaka till Olof PaJmes dominerande
roll. Palmes ord om att verkligheten är
vår värsta fiende, präglade svensk politik
ända in på 90-talet.
"Politiken var suverän och politiken
var att vilja. Man var absorberad av
tanken att rättvist fordela stagnerande
resurser och negligerade suveränt frågan
om hur underlaget for detta välstånd skall
kunna skapas och behållas... Det utvecklades ett slags kollektiv autism som
stängde ute en omvärld i snabb forändring. Det är denna autism som blev det
ödesdigra arvet från åren kring 60-talets
slut och 70-talets början.", skriver
Ramel.
Det vilda 80-talet
Stig Ramels beskrivning av "det vilda
80-talet" är skrämmande. Allt gick så
fort. Makten hade koncentrerats till de
verkställande direktörerna. Styrelserna
fordes ofta bakom ljuset av foretagsledningen eller fick ofullständig eller felaktig
information.
Makten i foretager skall inte bara formellt utan också reellt ligga hos styrelsen.
Ägarmakten måste vara styrelsens bas,
SVENSK TIDSKRIFT 133
 konstaterar Ramel.
Företagen anpassade sig till skattelagstiftningen. skattelagarna premierade
nyinvesteringar, vilket fick som konsekvens att företagen i många fall investerade sig in i räntefållor av gigantiska slag.
Konstnärliga intressen
Pojken i dörrert är en mycket läsvärd bok
HANS ZETTERMARK:
och bör finna en bred publik. Stig Ramel
har haft ett omväxlande yrkesliv och har
många intressen därutöver. Detta gör att
hans memoarer blivit en synnerligen
spännande läsning. I detta specialisternas
tidevarv är det välgörande att möta ett
"styrelseproffs" som förenar humanistiska
och konstnärliga intressen med sitt yrkesarbete.
BRA OCH DÅLIGT OM BALKAN
D
et finns ett Europa utanför
vårt "närområde" och vid
sidan av Bryssel.
Exempelvis Centraleuropa, vars historia under århundraden -
och de senaste åren - varit såväl växlingsrik som komplicerad, samt haft stort
inflytande på resten av kontinenten.
Sålunda kastade jag mig över Nicolaus
Rockbergers Centraleuropas renässans,
Från Habsburg till Visegrad med stort
intresse. Tyvärr blev jag besviken. Ett
antal invändningar kan resas mot denna
skrift som gärna kunde betitlas
" Habsburgs historia, Från början till
nutiden" emedan det främst är en snabb
genomgång av det habsburgska Centraleuropas historia. Författarens tes tycks
vara att det mesta hade varit bra om bara
Habsburg-imperiet funnits kvar, samt att
kulturklyftan mellan öst och väst (-kristenheten) är oöverbryggbar.
Cer.traleuropas renässans, Från Habsburg till Visegrad,
av Nicolaus Rockberger, SNS Förlag, 1994. Serber
oclz kroater i historier., av Arvid Fredborg, Atlantis,
1994.
Filosofie doktor Rockberger presenteras på bokens baksida som "...Sveriges
främste kännare av huset Habsburgs växlingsrika historia." Huruvida så är fallet
undandrar sig undertecknads bedömning.
Den gode doktorn synes dock vara en
stor beundrare av sagda hus. Det är nu
inte fel att ha sympatier för något - hellre
det än att vara neutra] och likgiltig - men
ett visst mått av kritiskt sinnelag torde
man kunna kräva av en disputerad historiker.
Fikonlövsartad brasklapp
Tyvärr genomsyras hela verket av en
sorts partiskhet som skulle ra en sportreporter under pågående VM-match att
verka tillbakalutad. Genomgående är
kristna ädla - om de står mot usla muslimer, katoliker tappra - om de stor mot
fega ortodoxa, och protestanter av det
rätta virket - om de står mot den katolska
ligan.
Inte blir det bättre av den närmast
fikonlövsartade brasklappen som ges 1
134 SVENSK TIDSKRIFT