FöRETAGAREN I SVENSK LITTERATUR GÖRAN HÄGG I modern svensk litteratur harföretagaren oftastframställts som skurkaktig och ohederlig. Men de senaste åren har en förändring börjat märkas. Kanske beror det på att vårt behov av företagande sällan har varit större än vad det är nu? F öretagare är sällsynta i de senaste tre årtiondenas svenska litteratur. I stort sett obefintliga faktiskt. Så har det inte alltid varit. Den äldsta läsbara svenska romanen, C J L Almqvists Det går an 1838 har en kvinnlig foretagare, glasmästeriägaren Sara Videbäck som centralgestalt. I Strindbergs Röda rummet 1879 frodas både Arvid Falks otrevliga bror linkramhandlaren och de läskiga intressenterna bakom Sjöforsäkringsaktiebolaget Triton och Tidningsaktiebolaget Gråkappan. Vidrig bild Nästa generation tongivande skribenter med Heidenstam i spetsen foraktade visserligen penningen, när den inte ärvts eller hade något med jordbruk att göra. Men bland lite yngre berättare blev foretagaren åter den rypiska representanten for samhället till exempel vid generalGÖRAN HÄGG är frilansjournalist och medverkar regelbulldet på Aftonbladets kultursida. konsulns nuddagar i Hjalmar Söderbergs Förvillelser 1895 eller Den allvarsamma leken 1912 och andra verk där framforallt klipparen Ernest Thiels omgivning stått modell. Likaså i den orättvist bortglömde Henning Bergers romaner, främst mästerverket Drömlandet 1909, med dess underbart vidriga bild av penningens makt och omgivningens kryperi kring en gammal procentare. Den moderne industrialisten Med det vi brukar kalla "tiotalet" blir foretagarnllijöerna for en tid den berättande litteraturens huvudtema. I Sigfrid Siwertz' Selambs 1920 hånas spekulation och egoism, om än med påtaglig fascination for själva ämnet. Ren dyrkan av den moderne industrialisten finns i flera av Lubbe Nordströms idag forgätna tjugotalsromaner. Företagare och uppfinnare är viktiga i Gustav Hellströms Snörmakare Lekholm får en ide 1927, den stora romanen om svensk ståndscirkulation. Men litterärt märkligast av tidens faretagarskildringar är Hjalmar Bergmans på 96 SVENSK T!DSKRIFT en gång humoristiska och nattsvart pessi- 1929 om en olycksdrabbad grosshandmistiska bilder från och med Vi Bookar, !are. I sin stora svit om tidens ideer och Krokar och Rothar 1912. Manipulationer kampen mot nazismen, Grupp Krilon värdiga ledningen i Gota Bank krossar 1941 och dess båda uppföljare, gör häradshövdingen De Lorche i MarkureLis i Johnson en fastighetsmäklare till förnufWadköping 1919 - han har använt 'jesu tets och humanitetens talesman. krubbas" aktier i sina spekulationer. Men givetvis far inte vinnaren, herr Markurell, någon egentlig glädje av segern. I böcker ger pengar aldrig varaktig glädje. Lysande kvinnliga företagarporträtt finns Bergmans sena mästerverk Farmor och Vår Hem 1921 och Chifen fru Ingeborg 1924. Men kvinnliga författare som Selma Lagerlöf och Elin Wägner har själva knappast tagit vara på företagandets litterära möjligheter. Börsens sammanbrott Birger Sjöbergs Kvartetten som sprängdes 1924 är både historien om fabrikörsfamiljen Åvik, och de aktiespekulationer som nästan krossar den blivande svärsonen, journalisten Cello. Kapitlet Svart mässa om börsens sammanbrott är en av bokens tragikomiska höjdpunkter. I många av Olle Hedbergs bästa romaner, som Jag är en prins av blodet 1936, utspelar sig existentiella tragedier i småföretagar- eller rill och med hantverkarrniljö. Men även proletärförfattarna och deras publik intresserar sig för såväl pengar i allmänhet som företagande i trängre mening. Ivar Lo-Johanssons karriär som gårdfarihandlare blev varken storslagen eller långvarig. I Eyvind Johnsons Timans och rätifärdigheten 1925 rör det sig om en läskig utsugare och direktör och Kommentar till ett stjärnfall Företagaren försvann På ett enklare plan, i underhållningslitteraturen, florerar mer eller mindre ärliga företagare och mer eller mindre företagsamma skurkar som Waldemar Hammenhögs lätt rasistiska men mycket roliga roman om Pettersson & Bendel 1931. Längst håller sig företagarmiljöerna kvar i deckarna. Fotografen Harry Friberg i Stieg Trenters böcker är ju själv en sorts småföretagare och möter dessutom allsköns obskyra direktörer och hantverkare. Men någon gång mot slutet av 50- talet försvinner företagaren ur den seriösa litteraturen. Pengar som motiv för brottet blir en sällsynthet i deckaren. Till och med där skurkaktiga direktörer fortfarande någon gång florerar som hos Sjöwall/Wahlöö är det ändå vanligen sexuella eller sociala motiv som driver handlingen framåt. Dallas är typfallet Samtidigt är det ingalunda någon internationell tendens, varken i seriös eller populär kultur. Dallas är typfallet av importerad underhållning från sent 70- tal. I amerikanska romaner har det vimlat av spekulanter och penningnutadorer även då de var borta hos oss. Är företagarens försvinnande ett uttryck för djupt rotad fientlighet mot SVENSK TiDSKR.IFT 97 . -- ... ....,,..___- faretagande i de senaste årtiondenas varon av pengar och ekonomi överhusvenska kultur? vudtaget - som motiv for mord eller drivkraft for karriärer. Moraliskt mindervärdig Knappast. Som redan exemplen ovan visar var detjust ingen smickrande bild av foretagare och foretagsamhet som prä- glade den klassiska svenska romanen. Det är fortfarande ingen särskilt sympatisk bild man ar av oljebranschen i Dallas eller av börsmäklarens privatliv i American Psycho. Fönnårren av att vara huvudperson i berättelser är framforallt formånen att a framträda som skurk och moraliskt mindervärdig. I 70- och 80-talens svenska samtidsromaner har den huvudrollen framforallt innehafts av poliser, vårdpersonal, byråkrater, politiker och dylikt. Företagaren ospännande Det är helt andra saker än politik som styr valet av huvudpersoner i litterärt berättande. Författaren skriver visserligen boken, men det blir inte särskilt många böcker gjorda om de inte innehåller saker som publiken, stor eller liten, tycker är intressanta. Företagare och fortjänandet av pengar har helt enkelt inte varit spännande. Än mer markant än faretagarens frånvaro i samtida litteratur har varit just frånTotal trygghet Vi har en tid levt i ett samhälle med dels ett näringsliv som varit till den grad välfungerande att pengama verkat komma av sig själva, dels en nästan total ekonomisk trygghet for alla. Jakten på pengar har varit mindre naturlig att identifiera sig med än jakten på orgasmer och byråkratisk makt. Rekordår och välfärdsstat - det är den tid då pengar och foretagare forsvinner definitivt ur svensk litteratur. Sublim nivå Således är det inte heller så konstigt att de tycks vara på väg att komma tillbaka. TV-serier som Rederiet berättar om en ny tid. Ekonomiprogrammen avlöser varandra på TV. Vi vill gärna se våra privata eländen upphöjda till en mer sublim nivå, där de verkligen tycks betyda något. Litteraturen kommer som vanligt lite efter. Men det är ingen tvekan om att det, om det fortsätter att gå illa for Sverige, kommer att bli spännande med pengar och faretagande igen, även i böckernas värld. Precis som på Hjalmar Bergmans tid. Obehagligt spännande. 98 SVENSK TIDSKRIFT