- BREV & REPLIKER MODERATERNAs FRAMTONING AR INTE OPROBLEMATISK S vensk Tidskrifts fOrsta nummer for året ägnar betydande utrymme åt den moderata eftervalsanalysen och det arbete som Per Unekels analysgrupp lagt ned. Det är bra. Den unekelska rapporten är fortjänstfull då den manar till eftertanke och inspirerar till debatt om partiets roll, ansvar och uppgifter. Frodig debatt Rapporten känns frisk i bemärkelsen att den i vissa delar vågar vara en smula självkritisk i sin betraktelse över de gångna tre åren, vilket i tider av framgång inte är allomgivet de politiska analyserna. Samtidigt öppnar den dörren till en frodig debatt i partiet, om sådan önskas. Det värsta vore väl om rapportens frågeställningar och funderingar nu lades till handlingarna och vardagen tog vid. Därfor tyckte jag personligen att inläggen i förra numret, med ett .......................................... CHR.ISTER. SÖDER..BER.G är partiombudsmall för moderatema i Stocklwlms stad. undantag, kändes upplyftande och på lite olika sätt förde diskussionen framåt. Undantaget, en ledare under rubriken "Moderat eftertanke", skiljde sig tyvärr från övriga inlägg. Igengrott resonemang Jag har svårt att föreställa mig att den något magsura ledaren var ett inlägg ämnat en fruktig diskussion om bilden och framtoningen av moderaterna. Den verkar snarare tillkommen som ett hätskt utfall mot Fredrik Reinfeldt. Att enkelt och lätrvindigt avfärda alla funderingar om bilden av moderaterna med hänvisning till att det ändå bara är politikens innehåll som räknas, kändes for mig som ett oroväckande igengrott sätt att resonera på. Men låt mig for stunden lämna ledaren. Jag vill inledningsvis göra klart att jag inte vill tillmäta mig rollen som sanningsvittne i frågan om partiets framtoning. Men jag kan nog beteckna mig som "aktiv deltagare och lyssnare" när jag möter våra fortroendevalda och aktiva SVENSK TIDSKRJFT 73 partiarbetare, på årsmöten och forenings- l deringar, snarare än svar, som bör tas tillträffar. vara, även när det gäller vår formenta Vid varje tillfålle då jag under våren brist på socialt engagemang och intresse träffat fareningamas ordforande, kom- for miljöfrågor. Bevisligen har ju partiet i munalt fortroendevalda, övriga aktiva eller foreningsmedlemmar så finns och diskuteras synpunkter på hur partiet tonar fram. Det handlar inte om någon "Sahlinisering" av politiken där det diskuteras hur folk är klädda eller kammade (finns det överhuvudtaget någon som har diskuterat det?), eller hur utanverket skall fornus for att kortsiktigt vinna billiga opmwnspoäng. Fler väljare Grunden for dessa funderingar rör den centrala frågan om hur partiet skall växa ännu mer; hur vi skall blir ett parti med en väljarandel över 30 procent, kanske bortemot 40 procent. Med andra ord, hur vi långsiktigt skall attrahera fler välJare. Dessa funderingar utgår från just långsiktigheten i politiken och ifrågasätter inte innehållet i partiets politiska budskap. Funderingarna rör bland annat framtoningen och bristen i att inte "nå ut" med vissa frågor. Nödvändigtvis är inte allt som diskuteras vare sig helt logiskt eller ibland särskilt klokt och genomtänkt, till exempel synpunkter på att moderater skulle ha ett for litet socialt engagemang, sakna empati eller rent av vara ointresserade av miljöfrågor. Jag håller med Per Unekel om att påståenden likt dessa generellt är felaktiga och att det är kritik som missar sitt mål. Men det finns tillräckligt med intressanta funderingar, och märk väl just fundessa frågor ett lägre fortroende bland väljarna än i till exempel frågor om Europa, skatter och brott & straff. Det är naturligtvis lätt att det blir så när strategin alltid är att tala i de frågor där partiet har fortroende och står starkt. Skickligt av Bildt Jag minns till exempel for ett år sedan när Carl Bildt i debatt mot Ingvar Carlsson i Mälarsalen i Stockholm valde att koncentrera sig på det som av tradition uppfattas som socialdemokraternas starka fråga, nämligen arbetslösheten. Jag minns också de något kluvna uppfattningarna i delar av partiet efteråt, huruvida vi skulle ge oss in i diskussionen om arbetslösheten. Jag tyckte och tycker att det var utomordentligt skickligt gjort av Bildt, att fora in frågan på sin egen planhalva och diskutera möjligheterna for nya och riktiga jobb i de små och medelstora foretagen. Och vips blev frågan enklare att hantera i de politiska samtalen. Pigor och telifonflåsare Samma järnforelse kan också göras frågan om lågavlönade jobb i servicesektorn, som med Fredrik Reinfeldts och Moderata Ungdomsforbundets hjälp, kom att handla om MeJobs snarare än pigor och telefonflåsare. Strävan att erövra motståndarsidans frågor som våra egna tror jag på sikt kan leda partiet framåt i de frågor som idag inte uppfattas som traditionellt moderata profilfrågor. 74 SVENSK TIDSKRIFT Detta har alltså inget med det politiska innehållet att göra utan är snarare en fråga om paketering och presentation av budskapet, vilket i viss mån den unekelska analysgruppen själv ger belägg för i Möte med ett rzytt sekel (s 45): Kommunernas valresultat "Det för oss även över till frågor om hur partierna möter sina väljare. Vi anser oss ha starka skäl för att hävda att det är på detta område som de viktigaste orsakerna till det otillräckliga moderata kommunalvalsresultatet står att finna." I Svensk Tidskrift utvecklar Per Unekel sina tankar. Han beskriver bland annat analysgruppens studier av valresultaten i kommunerna. Dessa ger inte belägg för att takt och tempo i det moderata förändringsarbetet i kommunerna, skulle lett fram till några valförluster. Han ser dock ett samband mellan hur förändringarna genomfördes och valresultaten: Hård och kantig politik "Samtidigt som det i delar finns fog för kritik gentemot moderaterna för att vara först och främst "producentinriktade", för ibland smått överdriven rationalitet och för en benägenhet att klä politiken i företagstermer som inte riktigt passar, finns det många fler förklaringar till varför moderat kommunalpolitik mellan 1991 och 1994 på många håll framstod som hårdare och kantigare än vad den faktiskt .. Il ar. Det är viktigt att inte enbart peka på dessa orsaker som de enda förklaringarna till valresultaten runtom i kommunerna, men nog sjutton borde det finnas ett intresse för att närmare fundera över hur man i de riktigt dåliga fallen kan åstadkomma en förändring till det bättre. Jag är säker på att det faktiskt går att förena ett aktivt arbete när det gäller bilden av ett partis framtoning med debatt och diskussion om vilket innehåll partiets politik skall ha. Utan att ge avkall på de grundläggande målen. Lokala ledare viktiga Analysgruppen konstaterar vidare att partiets företrädare också spelar en viss roll för valresultatet, vilket man ser om man studerar röstsplittringen i de kommunala valen och jämför med riksdagsvalsresultaten i kommunerna. "En del i röstsplittringsmönstret är att lokala ledare förefaller att spela en växande roll för väljarbeteendet. Jan-Evert Rådhström i Torsby, med ett kommunalvalresultat som med 1O,1 procentenheter överstiger resultatet i riksdagsvalet, är ett tydligt moderat exempel på detta fenomen." (sid 45). Framtoningen spelar roll Jag känner inte Jan-Evert Rådhström och analysgruppens rapport ger inget svar på frågan om varför moderaterna i Torsby attraherar 1Oprocentenheter fler väljare i kommunalvalet än riksdagsvalet. Förklaringen gissar jag inte ligger i det politiska budskapet utan snarare i något som har med det där andra att göra; något som gör att väljarna i Torsby känner att de lättare kan identifiera sig med Rådhström, än vad väljare i allmänhet känner att de kan med politiker. Vad skall man dra för slutsats av detta? SVENSK TiDSKRIFT 75 Det är klart som korvspad att det Unekel och hans grupp beskriver har betydelse för hur väljama röstar, det vill säga hur partiet framtonar och möter väljarna. Speciellt i kommunerna, men självfallet spelar det roll också på riksplanet. Lidelse och tro Låt mig dock göra klart att jag generellt ger blanka fasen i hur en person ser ut, vilka kläder han eller hon bär och vilken dialekt vederbörande talar. Här handlar det snarare om något så svårgripbart som lidelsen för uppgiften, tron på och engagemanget för det man gör. Jag tror att sådant känns och märks. Det handlar också om pedagogik och hur presentationen av vår politik ser ut. Det handlar faktiskt också om förmågan att dela med sig av sig själv till andra. För den sakens skull behöver ingen fly politikens ideer och ståndpunkter. Ingen behöver skrika om politikens Sahlinisering för att en politiker ställer upp i Jeopardy. att fa möta politiker i andra sammanhang än de vi är vana vid; i situationer där annan kompetens än den rent politiska ges utrymme. Varför inte ta tillvara detta, istället för att avfårda det som politikens Sahlinisering? Det är lätt att i en osignerad ledare raljera över Fredrik Reinfeldts funderingar eller vad Gösta Bagge och Jarl Hjalmarsson gjorde för partiet, men frågan är de facto för viktig för att avfärdas som Sahlinisering. Frågorna om pedagogik i politiken, framtoning och om kopplingen mellan våra företrädare och väljamas förtroende innehåller så väldigt mycket mer. Steg på vägen Jag ropar alltså inte på att politiker runt om i landet skall bytas ut, ekiperas om eller förställas till något de inte är. Men jag tror att en tydligare medvetenhet och en öppen diskussion i partiet är ett viktigt steg på vägen. Och då måste debatten kunna föras utan att betecknas som en "solkighet" i svensk politik. Uppfriskande med]eopardy Därför att diskussionen finns redan där Jag menar inte att politiker skall springa ute i vingården, bland partiets trogna benen av sig för att delta i TV:s olika lek- arbetare, och jag konuner personligen att program, men det är ganska uppfriskande delta i och följa den diskussionen. 76 SVENSK TIDSKRIFT