SVENSKT SÄKERHETSPOLITISKT SABOTAGE D agens säkerhetspolitiska retorik brukar alltid inledas med en harang om de stora och snabba fårändringarna i Europa. Efterföljande resonemang och slutsatser brukar dock visa att i svenska politikers hjärnor står det stilla. Där finns fortfarande Jalta-världen med de två intressesfärerna och det stora kriget som vi bör hålla oss utanför. Av den neutralistiska argumentationen kan man ra intrycket att kriget står får dörren. Fast det gäller fårstås inte försvarspolitiken. Där har vi ju tio års respit och fårvarning det har vi Tagegepunkts ord på. Nej, det här gäller neutralitetspolitiken, den bör vi hålla fast vid. Man vet ju aldrig. Om tio år kan vi stå där igen med två stora maktblock i väst och öst, och då bör vi inte ha avsvurit oss chansen att vara neutrala. Därfår bör vi enligt neutralitetsfundamentalisterna återgå till den gamla formuleringen "alliansfrihet i fred syftande till neutralitet i krig" i stället får den av riksdagen accepterade handlingsfrihetslinjen "Sveriges militära alliansfrihet syftande till att Sverige skall ha en möjlighet att välja neutralitet i händelse av krig". Fundamentalisterna anförs av Olof Johansson - helt i linje med centerns traditioner av utrikespolitisk isolationism och inskränkt provinsialism - men även många socialdemokrater har velat se neutraliteten som ett mål i sig. Nedtonad handlingifrihet Så långt gick inte regeringen i sin utrikesdeklaration men tonade uttryckligen ner handlingsfriheten genom att betona att politiken skulle vara förutsägbar. Och till yttermera visso gjorde man den fårutsägbar på en alldeles speciell punkt: "Vi rar heller inte ge andra stater förväntningar om ett svenskt militärt engagemang i händelse av en väpnad konflikt". Om OlofJohansson och hans fundamentalistiska meningsfränder bland socialdemokraterna också tycker att vi skall återvända till den underförstådda doktrinen "hemliga fårberedelser i fred syftande till väpnad hjälp i krig" framgår SVENSK T!DSKRIFT 69 inte. Ka~ske har de missat den poängen i de avslöjanden som gjorts på senare tid. I alla händelser är det ingen god ide. Den tiden är fOrbi när vi både kunde ha andra inte var likgiltiga när de forhånade dem som engagerade sig for Baltikums frigörelse. Ytterligare tröst kan neutralisterna kakan och äta den. finna i att Ingvar Carlsson bland annat på besök i Helsingfors uttyckligen uteslöt Lämna finnar och balter i sticket l svenskt NATO-medlemskap och Helt rättvis är inte ovanstående karikatyr därmed i oträngt mål i ett enda slag komav fundamentalisternas tänkande och l mentalitet. Där finns också en bild av det farliga som kan hända i en nära framtid, nämligen att vi riskerat avsvära oss möjligheterna att lämna finnar och balter i sticket om de hotas av den forfårlige ryssen. Detta kan man udäsa av de upprörda konunentarer som foljt på Carl l Bildts påstående att han hade svårt att tänka sig att vi skulle stå neutrala om Baltikum angreps. l Sådana fakta som att man inte behöver vara krigforande for att man inte är neutral bekymrar inte dessa kritiker. Kanske kan de inte sin folkrätt. Kanske de inte plicerade sina värdars säkerhetspolitiska situation. Sovjetiska sfären Ett tämligen gott skäl for den svenska alliansfriheten under det kalla kriget var omsorgen om Finlands suveränitet; om Sverige anslutit sig till NATO skulle kanske Finland definitivt ha dragits in i den sovjetiska sfåren. Detta gav i sin tur Sverige ett medel att värna Finlands suveränitet, genom det underforstådda hotet att vi vid ett sovjetiskt tryck mot Finland kunde gå västerut. (Ett vapen som dock Erlander desarmerade vid notkänner till att vi inte var neutrala i finska l krisen 1961). vinterkriget. Kanske de tycker att det är onödigt att låta forn1ella petitesser forstöra chansen att utmåla Carl Bildt som krigshetsare. Avskräcker knappast Zjirinovskij Nu kan neutralisterna känna sig lugna. Genom regeringsdeklarationen har Sverige uttryckligen givit carte blanche till presumtiva revanschister i Moskva. Deklarationen att vi inte skulle stå likgiltiga om Baltikum angreps torde knappast avskräcka en Zjirinovskij. Icke likgiltig täcker alla reaktioner utom "jaså". Om man vill vara cynisk kan man säga att socialdemokrater som Sture Ericsson och Läxa lärd från Vinterkriget Men det går att vända på Finlands-argumentet på ett sätt till: den svenska alliansfriheten var den avgörande faktor som tvingade Finland att välja sin allians med Sovjetunionen, VSB-pakten, som den enda vägen att behålla suveräniteten. Väpnat bistånd från väst var ju omöjligt genom att ett neutralt Sverige låg i vägen. Den läxan hade lärts redan i samband med att britter och fransmän planlade en undsättningsexpedition under Vinterkriget. I dagsläget är det denna synvinkel som är den väsentliga. Finnarna, for vilka 70 SVENSK TIDSKR.IFT