- LITTERATUR ANN-SOFIE DAHL: PÅ RESANDE FOT MED SCHORI S veriges biträdande utrikesminister, som enligt uppgift i Expressen inte höll några anforanden under den kritiska veckan fore folkomröstningen om EU, ockuperar sedan några månader tillbaka åter bokhandelsdiskarna med en ny bok, Mellan Maastricllt och Sarajevo. Samtal om Europa (Tiden 1994). För omväxlings skull handlar resultatet om malmöpojken Schoris skrivarmödor inte om Latinamerika - i forsta hand - utan istället om vår egen kontinent. Med denna bok torde således Schori ha gjort sin huvudsakliga insats for det som han i boken betecknar som "ett av de viktigaste vägvalen i modem tid" (sid 6) fOr Sverige, dvs EV-medlemskapet. Av denna varudeklaration kan man lätt ana att ett av Schoris syften med Mellan Maastricht och Sarajevo bör ha varit att söka bredda och fordjupa intresset och forståelsen for Europa inom det socialdemokratiska partiet, som kan tänkas ha blivit en smula ovant vid att vistas på den europeiska hemmaplanen efter alla dessa år på mer exotiska breddgrader. Det är i Me/lat! Maastricht och Sarajevo - Samtal om Europa. Pierre Schori, Tiden 1994. så fall ett syfte och arbete som fortjänar en eloge. Helt lätt gör han det dock inte for sina egna. Med Schori och ett urval ur hans erkänt digra vänkrets som villiga guider fors läsaren runt till Europas olika hörn - mellan Maastricht och Sarajevo och till åtskilliga andra platser - och dessutom, bokens titel (och syfte?) till trots, bortom den europeiska kontinentens gränser till andra världar. Det känns helt logiskt att biståndsministerns europeiska resa slutar i Latinamerika, hos gode vännen Carlos Fuentes. Dessforinnan har läsaren knackat på hos Henry Kissinger i hans våning vid East River på Manhattan, suttit "i huvudet hos en Europaparlamentariker" (Barabara Diihrkop), och i salongerna hos en sval franska president, åkt hissen upp till EG-kommissionens 12:e våning där Jacques Delors tar emot, besökt litauiska forfattarstugor och polska redaktioner och mycket därtill. Stora delar av resan är både intressant och informativ, inte minst när forfattaren låter sina samtalspartners tala for egen maskin. I andra avsnitt är det intervjuaren själv snarare än hans offer som tar upp den huvudsakliga delen av texten, varvid SVENSK T!DSKRIFT 53 \ l de senares insats reduceras till instämmande nickar. Att regeringens poet med karaktäristisk retorisk känsla strör eleganta citat om världsfreden på utländska längs sidorna, och frikostigt kryddar texten med hänvisningar till emellanåt tämligen avancerad politisk-teoretisk litteratur, tar vi hoppas inte forskräcker vare sig kollegorna i regeringen (som inte forefaller begeistrade i boklig bildning), eller den ordinäre socialdemokratiske partiarbetaren till vilken Schori också tar antas vända sig. Hos dessa läsekretsar torde det emellertid det rätt ogenerade framhä- vandet av SAP:s internationella betydelse och det tröttsamma forhärligandet av Olof Palme möta störst forståelse. Hos andra läsare är det fara värt att dessa inslag mest uppfattas som pinsamma och onö- diga, och ordentligt degraderande for texten i övrigt. Folklig revolt Schori tar också en hel del sanningar sig själv till livs. Synd bara att han inte har delat ut boken som present till regeringskollegorna i Rosenbad. Göran Persson tycks till exempel inte ha inhämtat rådet från Shirley Williams, socialdemokratisk politiker från Storbritannien, som konstaterar: "jag tror att vi kommer att ra en folklig revolt mot for höga nivåer på inkomstskatten, därfor att folk känner att deras hårda arbete drabbas orättvist. Jag tror", forklarar Williams, "att ni i Sverige och VI under labourregeringen Storbritannien lät detta bli något av ett misstag." (sid 68) Av boken att döma har forfattaren även nåtts av vissa insikter under senare tid, framforallt när det gäller utvecklingen i Öst- och Centraleuropa, vars bistånd han nu hanterar ("en fjuttig miljard" som han dock på forfrågan inte säger sig ha for avsikt att utöka genom en omfordelning av biståndet från Tredje världen till Europa, "Från Kuba till Baltikum"). Härskande krafter När den ungerske forfattaren György Konrad forklarar att "...de socialdemokratiska krafterna i Västeuropa och dissidenterna i Östeuropa inte fann någon grund for en gemensam dialog. De socialdemokratiska partierna såg avspänningen som ett medel for att nå de relativt sett fornuftiga och sansade krafterna inom de Östeuropeiska etablissemangen. Därfor ville de kanske inte riskera forbindelserna med dessa härskande krafter genom kontakter med de k Dissidenterna" instämmer Schori: "man var i Väst upptagen av stabilitet och nedrustning, alltså måste man ingå avtal med den sittande makten. Det resulterade forstås i ett dilemma vad gällde kontakterna med dissidenterna." (sid 211) Av sådana resonemang tar man hoppas att den nye biståndsministern, vars ansvar sträcker sig även till Öst- och Centraleuropa, verkar for att sådana tidigare misstag inte upprepas i det fortsatta forhållandet till den delen av kontinenten. För så är det ju, som Konrad framhåller, att "dessa nationer inte behöv(er) mindre frihet än andra" (sid 213). Vilket for övrigt gäller fler folk, till exempel Kubas. 54 SVENSK TiDSKRIFT