- risk, styrning eller kontroll. Som Heckscher har formulerat saken: "Chydenius' åskådning var icke blott icke socialistisk; den var socialismens motpol. Dess innebörd var att enda vägen till sarnhäUsharmoni och CARL JOHAN LJUNGBERG: utrotning av arbetsfri inkomst bestod i den fria konkurrensen, att med andra ord allt statsingripande i produktion och fordelning enbart var till de breda lagrens skada". POLITISKT STORMSKEDE I BANKHISTORISK SPEGLING P engar luktar inte, heter det. Den världsvana tonen döljer hur socialt präglade och politiskt heta som pengar och deras ändå kan vara. Nyligen har Duetsche Ban utgett en tung historik över sin 125-åriga tillvaro. Skapad kort innan tyskarna vann det fransk-tyska kriget och Preussens kung blev kejsare i det enade Tyskland kom banken snart att bli motorn i grundererans industrialiseringsprocess. bara att överleva när nystartade banker stod på huvudet var en bragd. Duetsche Bank drog (med själve Bismarck som fadder) tidigt till sig direktörer med rätt blandning av djärvhet och kyla. Lågriskprojekt blev den specialitet som gjorde att banken när fOrsta världskriget bröt ut Deutsclze Bank 1875-1995, av Lothar Gall m fl, C H Beck, Munchen 1995. hunnit bli landets fornämsta finansinstitut. Och så kom skickligt handhavt kapital att flyta in i lovande stål-, verkstads-, el-, kemi- och så småningom bil- och flygindustrier, vilket utlöste en ekonomisk jätteuppgång for Tyskland. Kontor öppnades i andra världsdelar, utöver Asien inte minst sydarnerika som kring 1900 omgavs av enorma tillväxtfcirväntningar. Med inflytandet foljde politiska intressen, som banken dock i sin iver att värna om marknadsmässiga investeringar i görligaste mån höll tillbaka. Rent Frank Hellersk är historien om hur banken trädde in i projektet att bygga en järnväg till Bagdad - orientjärnvägens fortsättning via Turkiska Anatolien, en satsning som tragiskt avbröts efter delikata turer när en finanslösning redan var nästan klar - genom forsta världskrigets utbrott. Medan det tidiga 1800-talets (ständigt SVENSK TIDSKRIFT 417 bankrutthotade) industripionjärer slet for att samla ihop kapital av släktingar och andra, och ej sällan tvangs uppsöka bankirer med i sin tur patetiskt små och strängt bevakade mede, kunde Deutsche Bank som en av de forsta aktiebankerna erbjuda krediter som forbluffande snart fick världsfciretag som AEG, Siemens, Mannesmann och senare biljättar som Daimler-benz att uppstå. Situationen var helt olik den i t ex Frankrike, vars outvecklade bankväsen lät mången lovande faretagside gå fcirlorad. Hetsiga politiska krav Allt såg så ljust ut. Men kriget, krigskostnaderna, krigsskadeståndet och så depressionen grusade det samhälle vars hälsa och fortroende är vaije finansiärs livsvillkor. Den välartade finansmannens råd dränktes i den kör där allt hetsigare politiska krav skar mot varandra. l Weimartidens osäkra stämningar fick bankens forsök att värna god affårsed något nästan overkligt över sig, och alltid levde man heller inte upp till kraven. En vital fråga är om Deutsche Bank THOMAS GOR: bar skulden till nationalsocialismen. Frågan har tagit det mesta intresset när boken lagts fram i Tyskland. En slutsats är att banken inte bjöd nog motstånd på de områden där den kunde ha gjort det, liksom att banken av rädsla efterhand nöjde sig med budgetteknisk kritik av hitlerstaten. men att judar fick viktiga roller i Deutsche Bank allt från dess tillkomst är också belagt. Andan var praktisk, politiska eller intressehänsyn skulle om möjligt avvisas. De finansiella operationerna under nazitiden var knappast önskvärda. De innebar for banken t ex att ofcirdelaktigt befatta sig med statslån, som allmänheten och investerare efterhand ratade. Efter kriget har Deutsche Banks framgång än mer än fcirr varit Tysklands. Banken blir då en finansiell världsaktör, men framtonar också ogripbart opersonlig. Skulle krisen slå till på nytt kan man fråga sig om en bank av detta format har den kunskap som gör att l<..risen kan fcirekommas och dämpas. Boken väcker på kunnigt sätt frågan - men ger knappast svaret. MENINGSLÖs INVANDRARPOLITIK A tt svensk invandrarpolitik nått till vägs ände torde inte vara någon större hemlighet. Från diskussionen om kulturbevarande, och ett välkomnande av det berikande inslaget av olika manifestationerna av invandrarnas kulturer i mitten av 1970-talet har vi nu fatt en diskussion där de kulturella egenarterna antingen ses som normavvikelser 418 SVENSK TIDSKRIFT