EMU ÅTERVANDsGRAND ELLER VÄG MOT FRAMTIDEN? D et pågår en lätt yrvaken debatt om EMU i Svenge. Inläggen har ofta helt skilda utgångspunkter som leder till forvirrade meningsutbyten. Några diskuterar från principiella utgångspunkter om EMU i sig är en bra ekonomisk ide, andra om det är bra for Sverige medan åter andra fokuserar helt på konvergensvillkoren (som om det vore målet och inte medlet). Diskussionen om EMU illustrerar också tydligt, i princip på samma sätt som medlemskapsfrågan, de svårigheter som svenska partier har att hantera det europeiska samarbetet utifrån sina klassiska politiska utgångspunkter. I parti efter parti uppstår spänningar till följd av diametralt motsatta uppfattmngar, även mellan personer och grupper som tidigare upplevt sig stå for ungefår samma uppfattningar inom respektive parti. Moderaterna förefaller inte längre vara något undantag därvidlag. I det här numret av Svensk Tidskrift ägnar vi EMU stor uppmärksamhet. Vi har bett några personer närma sig frågan från lite olika utgångspunkter. Göran Tunhammar ser många fordelar med en gemensam europeisk valuta. Men den viktigaste fordelen anser han är att EMU skulle bli ett kitt som håller samman Europa och som skyddar den inre marknaden från inre påfrestningar. Margit Gennser å andra sidan är skeptisk till iden om en gemensam valuta och menar att en spontan ordning där valutor flyter fritt och tillåts konkurrera med varandra skulle vara en fordel for Europas länder och inte minst medborgare. Johan Hakelius är inne på samma tankar men reagerar framforallt mot EMU-projektet som ytterligare ett storstilat och oåterkalleligt projekt från den politiska överheten. -Just så centralplanerat och storstilat som det kommunistiska projektet var, menar han. Göran Lennmarker slutligen, ser EMU som en naturlig fortsättning på det europeiska samarbetet och som ett slut på släpphänt devalveringspolitik, inte minst i Sverige. SVENSK TIDSKR.IFT 371