VAD ÄR MODERAT KOMMUNALPOLITIK? MONICA WERENFELS RÖTTORP Ett arv bestående av gigantiska skattesubventionerade kommunala koncerner som snedvrider konkurrensen och som i värsta fallleder till nedläggningar av privata företag. Så ser en del av det arv ut som ironiskt nog lämnades över till socialdemokraterna att förvalta . U nder åttiotalet ledde moderata politiker "privatiseringsdebatten" dvs den debatt som krävde rationalisering av offentlig sektor. Denna rationalisering skulle bl a genomforas med hjälp av privata entreprenörer via upphandling eller i valfrihetsmodeller. Valresultatet 1991 kunde tolkas som ett förändringsmandat. Valresultatet 1994 tolkas av somliga som ett återställarmandat. Jag är inte övertygad om att det är så. Moderaterna gjorde ju trots allt ett hyggligt val och tappade kommunalrådsposterna i många kommuner främst p g a det dåliga valresultatet for "regeringskollegorna". Valet var nog snarare en protest mot indragningar. Dessvärre kom indragningar att blandas ihop med förändringar, vilket skapade ett omotiverat stort motstånd mot förändringar. Hur samarbetet ska planeras och genomforas nästa gång det är dags, är en MONICA WERENFELS RÖTTORP arbetar pt! SA F med samverkar! mellar1 r~ärir~gsliv oclr politk oclr /Jar t~yligm utkommit med boket~ Kotikurrens på låtsas. angelägen fråga, men den ska jag inte ha synpunkter på här. Jag tar i stället som min uppgift att diskutera vad som gjordes eller inte gjordes och vart detta leder. Jag diskuterar enbart forändring av produktion av kommunala tjänster och kommunal service. Brisifälligt planerad Min uppfattning är att den politik som fordes i många kommuner var bristfälligt planerad. Den synliggjorde att även moderata politiker lätt blir offer för felsyn när det gäller den politiska uppgiften och vem de företräder. Viljan att rationalisera ledde i forfårande många fall till ökad kommunal affärsverksamhet och ökat offentligt ägande. Detta senare kallar jag socialism och det snabbt växande företagandet på skattepengar blev en for mig oväntad och svårsmält konsekvens av borgerligt styre. Det fanns en klar vilja att rationalisera, att ge väljarna valuta för pengarna. Kunskapen saknades dock om hur forändringarna skulle gå till och vart man 28 SVENSK TIDSKRIFT skulle. Det är kanske förståeligt. Nya politiker som kommer från olika delar av samhället kan inte kunna allt omedelbart. För partierna är det dock inte ursäktat. Väljaren bör kunna kräva att det parti man röstar på faktiskt har en konkret plan for hur partiet ska genomfora sin politik. Detta kräver forberedande insatser när partiet är i opposition. Det krävs en beredskap. Hanterbara mål Självklart uppstår hinder när man ska göra genomgripande förändringar. Många politiker upptäckte att det saknades hanterbara mål i de mjuka kommunala verksamheterna. Har man inga mål så har man inga mätredskap. Då kan man inte köpa av entreprenörer - men dessvärre inte heller styra sina egna styrkor. Många verksamheter var inte avskilda, redovisningstekniskt eller fysiskt. Därmed blev det hopplöst att forsöka fastställa pris på de olika verksamheterna. Redan här stupade mången förändringsentusiast. Fortfarande är det ett litet fatal kommuner som har redovisningsmetoder som gör de egna kostnaderna järnforbara med de privata företagens. Det finns därfor påtaglig risk att det uppstår samma oöverstigliga hinder nästa gång det blir majoritetsskifte i kommunerna. Skapa en organisation flertalet kommuner skapades ingen organisation for förändringsarbetet. Den elementära åtgärden att inrätta det som i Stockholm och Stockholms läns landsting kom att kallas konkurrenskansli forblev okänd i flertalet kommuner. Dessa två kommuner har enligt min mening också blivit de i särklass mest framgångsrika i förändringsarbetet. Det måste finnas ett organ som omedelbart kan ta itu med praktiska svårigheter, som kan tanga upp hinder och se till att dessa undanröjs genom politiska beslut, som kan formedla kunskap till de anställda om hur forändringsarbete går till osv. Man måste som politiker skapa en organisation som fungerar for det man ska göra. Beredda att släppa taget Man måste tro på det man ska göra. l den hårda debatten vek sig många. Kanske var övertygelsen inte tillräckligt stark? Man trasslade in sig i ursäkter "vi ska inte privatisera for privatiseringens skull", "alla ska a vara med och konkurrera" osv. När det kom till kritan var endast ett fatal politiker beredda att släppa taget. I en rapport från Kommunforbundet redovisas forändringstakten under nittiotalet. Jag drar mig inte for att påstå att den är usel. Sedan är det en annan sak att det finns ett antal borgerligt styrda kommuner som gjort bra ifrån sig och där har det funnits ett dominerande moderat intresse att använda privata företag i produktionen. Men det sammanlagda resultatet är uselt. Så redovisade t ex endast 15 kommuner en ökning av antalet städentreprenader for år 1993, den tekniskt och socialt enklaste av alla. Nio redovisade ökad entreprenadverksamhet inom fastighetsförvaltning, 15 inom måltidsverksamheten. Den politiska rollen är ofta föremål for debatt och stolta principiella uttalanden. SVENSK TIDSKR.IFT 29 Verkligheten tycks vara svårare att rå på. AlltfOr många ambitiösa politiker forvandlas snabbt till arbetsgivare, fåreträ- dare for produktionens intressen. Medborgamas intressen anpassas till produktionens behov. Bristande formåga är en sak. Här kan det finnas anledning att fundera på om det finns fog for tal om svek. Flertalet kommuner har övertalig personal. Samma konmmner befinner sig i ekonomisk kris. Det är i kris de stora tunga besluten måste tas. Men borgerliga politiker har avstått från nödvändiga avvecklingar i egenregi med motivering att det annars blir stora sociala kostnader. I ett antal fall har moderata politiker garanterat anställning for hela mandatperioden. Jag betvivlar att dessa politiker vågar friställa när det går bättre. För övrigt ökar ju knappast forutsättningarna for en god kommunal ekonomi med en sådan politik. Nog vore det väl bättre att rikta in ambitioneon på att krympa den kommunala kostymen? Moderat socialism Omsorgen om den kommunanställda personalen har ofta använts som argument for utvecklingen av kommunal foretagsamhet. De anses behöva stimulans, de anses ha någon slags rätt att välja att vara offentligt anställda, med de goda villkor detta medfor, men ändå ha de fordelar som anses finnas i det privata näringslivet. För att inte överflödig personal ska friställas har många borgerliga politiker valt att i stället bryta mot kommunallagen och låta personalen göra affärer med skattebetalamas pengar. Den ekonomiska krisen har påskyndat denna utveckling och jag skulle vilja påstå att skadorna är mycket stora. För att slippa friställa låter kommunpolitikerna personalen gå ut och konkurrera på etablerade marknader. De konkurrerar med ofullständiga kalkyler, dvs dumpar priserna, de tar risker med skattepengar och de forstör fOr de riktiga foretagen. Affärsintresse Omsorg om de anställda är knappast hela forklaringen till det omfattande intresset for affärer bland borgerliga konmmnpolitiker. Jag tror inte heller att feta styrelsearvoden är avgörande skäl for inrättande av kommunala foretag. Jag tror att det handlar om en övertro på vad "snabba beslut", bolagsformen och alfårskulturen kan åstadkomma. Man vill tjäna pengar till konmmnen, det är ju smakligare än att avskeda eller höja skatter och avgifter. Man tror att man kan expandera sig ur krisen. Det finns också en utbredd fdreställning om stordriftens välsignelser. I själva verket är massor av servicefunktioner bäst i liten skala, därfor att de ska anpassas till individuella behov. Detta gäller ofta just de tjänster som kommuner idag producerar. Omfattande företagsverksamhet Utvecklingen har smugit sig på under lång tid, men har gått allt snabbare under den senaste treårsperioden. Dessvärre har detta varit mest tydligt i borgerliga kommuner. Denna omfattande fåretagsverksamhet överlämnas nu till politiker som verkligen tror på offentligt ägande. Ett 30 SVENSK TIDSKRIFf fantastiskt arv från borgerliga politiker! Ett arv bestående av gigantiska skattesubventionerade koncerner som snedvrider konkurrensen och bidrar till utebliven växt eller i värsta fall nedläggning av privata företag. När ska borgerliga kommunpolitiker förstå att det är ingen principiell skillnad mellan att å ena sidan expropriera eller med skattemedel köpa upp företag och å andra att konkurrera ut de privata företagen med skattemedel. Resultatet blir socialisering. Myterna Det finns några myter som cirkulerar debatten. De är följande: Först måste vi bilda ettföretagför att sedan sälja. Detta är en besynnerlig föreställning. Det går att avveckla, att sälja en verksamhet, att sälja inven-tarier och fastigheter i befintligt skick osv. Man rar ett lägre pris än för en blomstrande verksamhet. Men det kostar också att bygga upp en nedsliten verksamhet. Varför skulle just politiker vara bäst som företagsdoktorer? Det finns inga entreprenörer. Det vore i och för sig inte egendomligt om det inte funnes privata enptreprenörer för tjänster som alltid utförts i ett offentligt monopol. Men i många fall är påståendet inte sant. Det ligger dock på politikernas ansvar att marknaden undersöks, att förtroende skapas för att ra igång affårer och att stimulera fram en lokal marknad i syfte att bryta monopolet. Offentlig förvaltning är tjfektivast. Detta är ett märkligt påstående mot bakgrund av de obefintliga resurserna för jämförande kalkyler. Det framstår nog mest som önsketänkande och bekvämlighet. Om egenregin är billigast slip-per man ju obehaget med kontlikter med personalen. Egen städavdelning Vi måste driva egen verksamhet för att vara kompetenta upphandlare. Knappast något privat företag anser sig behöva en egen städavdelning för att kunna köpa städning av de egna lokalerna. Ännu mindre anser de sig behöva gå ut och städa i andra företag för att behålla kompetensen. Det vore bättre att höja beställningskompetensen internt och använda konsulthjälp för specialistfunktioner. Värda attförsvara Det har genomförts förändringar som är värda att försvara. Därför är det viktigt att framhålla dessa, att hårt skjuta på alla återställare och att inte låta förändringsmotståndarna skriva historien. Men man måste också se framåt. För att politiken ska bli framgångsrik nästa gång väljarna ger sitt förtroende måste man ute i kommunerna börja diskutera rollfördelning. Staten och kommunerna har sina spelplaner, näringslivet har en annan. De olika aktörerna har olika kompetens, olika spelregler och olika resurser. Samverkan bygger på arbetsfördelning mellan olika aktörer, inte på sammanblandning av rollerna. När skattefinansierade verksamheter börjar göra atfårer förstörs marknaden. Kommuner rar inte styras som företag. Vill vi verkligen ha ett samhälle där de politiska sysselsättningsSVENSK TIDSKR.IFT 31 kraven styr foretagsamheten? Sådana samhällsystem har visat sig ge forfårande resultat. I våra östra grannländer arbetar man nu under svåra fOrhållanden for att undanröja tokerierna. Ägandets betydelse Det är också hög tid att ta en diskussion om ägandets betydelse. Det är i det privata ägandet som utvecklingsdynamiken finns. Produktion av varor och tjänster ska inte ske i organisationer som inte behöver anpassa sig till konsumenternas krav. Om man inte behöver leverera vinst behöver man inte forändra. Dåliga foretag ska läggas ned eller forsättas i konkurs. Detta sker ytterst sällan då kommunen är ägare. Riskerar inga egna pengar Det går inte att skapa likvärdig konkurrens mellan privata fOretag och offentligt ägda foretag. Det är inte möjligt ens om alla tekniska faktorer är lika. Människor agerar nämligen olika beroende på om det är egna eller andras pengar de hanterar. Den anställde direktören i det kommunalt ägda foretaget riskerar inga egna pengar, knappast ens den egna anställningen om det skulle gå dåligt. Han rekvirerar oftast nya pengar från skattebetalarna. Ägaren till det privata foretaget har satsat egna sparpengar alternativt belånat villan for att starta sitt foretag. Går det dåligt riskerar han jobb och pengar/villan. Han vågar aldrig ta sådana risker som den anställde direktören gör. (F ö far han aldrig låna pengar lika billigt som kommunen.) Villkoren måste vara stabila Sverige måste ha många fler små, medelstora och stora foretag fOr att utvecklas rätt. Annars kan välfärd aldrig åstadkommas. För att nå dit måste foretagare som riskerar egna medel kunna lita på att inte bli utkonkurrerade av sina egna skattemedel. Villkoren måste vara stabila. Det är i foretagen pengarna skapas. 32 SVENSK TIDSKRIFT