MATS FÄLT: ATT HANTERA KAOS G eorge Bush talade om den nya världsordningen. En värld där demokratin och marknadsekonomin skulle utgöra de självklara utgångspunkterna och västvärlderns ideal styra staternas handlande. Det blev inte riktigt s<i. Ny medeltid Enligt den franske statsvetaren Alain Mine har kaos och förvirring ersatt den grundläggande stabiliteten som präglade det kalla kriget. Mine kallar detta nya sakernas tillst<ind, den nya medeltiden. I sin bok Le nouveau moyen age (Gillirnard, 1993) utvecklar han sina tankar om hur det skall hanteras. Efterjärnridms forsvinnande klarar inte längre vm statsmän av att hantera situationen - de har enligt Mine alltfor länge vant sig vid det relativa status quo som motsättningen mellan öst och väst skapade. Hotet från öst var visserligen stort men de akuta riskerna var fa. Idag framsclr inte Ryssland som lika skrämmande men i gengäld har ett stort antal mindre väpnade konflikter blossat upp. Mine ser sin egen president, Francois Mitterrand, som ett av de bästa exemplen Le nouveau moyen age. Alain Mine. Gallimard 1993. p<i en politiker som agerade mästerligt under det kalla kriget men klarade inte av forändringen. Hans agerande i samband med den tyska <iterforeningen var en katastrof. Den pragmatiske Helmut Kohl har däremot klarat det hela mycket bra. Hans forrmga att agera i nya situationer imponerar. Upplösningstendenser dagens värld forskjuts makten från nationalstaterna till regioner och städer, mest markant i länder som Ryssland, Italien och Spanien. Till skillnad från den "riktiga" medeltiden finns inte längre religionen som en ·sarnmanhåll.ande faktor. Maffians makt ökar och i delar av m<inga storstäder har polisen gett upp kampen mot brottsligheten. Tredje världens kollapsande stater är en konsekvens av samma upplösningstendenser. Kommunismens fall skapade enligt Mine en misstro mot rationalism och planering, ordning och stabilitet. Kommunismen var rationalismens yttersta konsekvens och dess sammanbrott försvagade även möjligheterna till ordnat fi:-arn<1tskridande i västvärlden. Aktiv pessimism Vad kan vi d;\ göra för att hantera denna nya situation? Mincs cld är att tillämpa 348 SvENsK TmsKRIFT "aktiv pessimism". Våra politiker måste inse att världen har förändrats radikalt. Vi far inte ge upp våra grundläggande principer, vår tro på demokrati, mänskliga rättigheter och marknadsekonomi, men vi måste lära oss att leva i den nya verkligheten. Det kräver realism och handlingskraft. Passivitet inför uppgiften kan bli ödesdiger. Frankrike och Tyskland far enligt författaren ta på sig ansvaret för att bygga upp ett starkare Europa. Frankrike, den nationalstat som klarat splittringstendenserna bäst, har här en avgörande roll. Tyskland måste finnas med men dess historia gör det svårt för landet att kraftfullt driva på processen. Gåfore Gemensam valuta, samordnat försvar med kapacitet att ingripa i kriser som den i före detta Jugoslavien och internationell samverkan mot maffiaverksamhet är några av de centrala uppgifterna. Mine ansluter sig till tanken att några länder bör gå före och låta andra ansluta sig successivt. Han avvisar överdriven centralisering men dömer samtidigt ut Storbritanniens vilja att begränsa sarnarbetet till i första hand ekonomiska frågor. Det räcker inte för att lösa dagens problem. Riskerna för kriser mellan främst Ryssland och Ukraina, Polen och Litauen samt Rumänien och Ungern vill Mine hantera bland annat genom att redan på kort sikt ge länderna i Öst- och Centraleuropa politiskt medlemskap i EU - även om de måste vänta på en fullständig ekonomisk integration. Lösa minoritetsproblem Frankrikes försök att skapa en "stabilitetspakt" för Europa ligger i linje med förfåttarens tänkande. Detta förslag syftar bland annat till att lösa de minoritetsproblem som redan skapat så mycket lidande på Balkan. Även CDU/CSU:s omtalade rapport om länder som väljer olika nivåer på sitt engagemang inom EU kan ses som ett sätt att ta sig an de problem förfåttaren beskriver. Trots att debatten om förslaget blev intensiv torde de flesta dela uppfattningen att det är så här problemen far lösas. Alla länder varken bör eller kan tvingas att gå i exakt samma takt. Svagheten i Alain Mincs u nouveau moyen age är att den mycket engagerande beskrivningen av alla de olyckor som hotar oss riskerar att sprida alltför mycket pessimism. Mine presenterar handlingslinjer och försök tilllösningar men hans bild av farorna gör det svårt att förbli optimistisk. Fullt så illa är det ändå inte. Förlorade sidan I USA förrådde spionen Whittaker Chambers på 1950-talet sina kommunistiska uppdragsgivare och gick över till det han själv betraktade som "den förlorade sidan". Det hindrade honom inte att göra det som var rätt -lika litet som det borde hindra oss från att idag försöka motverka de förfallstendenser som präglar stora delar av vår värld. En grundläggande pessimism är dock ingen bra utgångspunkt för de insatser som historien kräver av oss. SVENSK TIDSKRIFT 349