VAR TAR DEMOKRATIN VÄGEN? LARS LUNDIN Förtroendet för de demokratiska institutionerna sjunker. Delaktigheten minskar och inslagen av elitism ökar. De offentliga förvaltningarna har blivit teknokratier styrda av självutnämnda experter och byråkrater. Under de senaste åren har en mängdförsök gjorts för att hejda denna utveckling; kommundelsnämnder, brukarinflytande och beställar- och utförarmodeller är politikernasförsök att återupprätta demokratin. Problemet är att inte heller detta visat sigfungera. I en debattartikel Dagens Nyheter (940514) skriver Nie Grönvall, Sveriges representant i Eftas övervakningsorgan ESA att "vår representativa demokrati är sjuk", den lider mer eller mindre av kraftlöshet. För att bota sjukdomen föreslår han att den representativa demokratin ges mindre utrymme för att lämna plats för ett nytt styrelseskick. Dessa slutsatser bygger på en insikt hos Grönvall som han förvärvat under sin tid i Bryssel. Han konstaterar att folkviljan inte längre går att kanalisera med hjälp av vårt representativa styrelseskick: "Regeringsmaktens förslagsrätt har ersatts av byråkratins exklusiva förslagsmakt". Uppmärksamma att Grönvall andvänder ordet "förslagsrätt" när han beskriver folkviljan och "förslagsmakt" om byråkratins inflytande. Det sistnämnda brukar också kallas för problemLARS LUNDIN ärsatnhällsvetare,Jöifattareoch ledatnot i dm 11ystartade Sat~dlerstiftelsetl. formuleringsmakt eller monopol på rätten att beskriva och förklara livet och verkligheten. Sista spiken Skälet till att jag inleder en artikel som ska handla om Sandlerstiftelsen med att citera Nie Grönvall är att jag delar hans uppfattning om att det praktiska utövandet av demokrati för att kanalisera folkviljan inte längre fungerar. Våra demokratiska institutioner som levande organismer är på väg att mumifieras och ingenting har vi att sätta i dess ställe. Det är detta som Grönvall försöker bota med att erbjuda folken i Europa att i efterhand kontrollera om forskare, experter och byråkrater har skött sig. Vi är med andra ord på väg att slå i den sista spiken i kistan genom att övergå från folkvilja till folkkontroll av vad alla de gör (forskare, experter, byråkrater) som gömmer sig i nya strukturer oåtkomliga för all slags folkvilja. 336 Sve NsK TIDs KRI FT Nie Grönvall utgår ifrån ett EV-perspektiv när han gör sin analys. Jag tänker göra min analys utifrån ett kornmunperspektiv for att visa att demokratins kris börjar redan hos individen. De problem Grönvall tar upp berör alla nivåer i samhället såväl i Sverige som ute i Europa. Aktivt medborgarskap Låt oss for ett ögonblick blicka bakåt och påminna oss om att vår tids tänkande i huvudsak bygger på de ideer som hänger samman med reformationen då bland annat de nordiska länderna bröt kyrkans universella makt och ställde kyrkan under staten. Men det är forst under upplysningstiden som ett aktivt medborgarskap och rätten att tänka fritt började diskuteras. Franska revolutionen forlöser fransmännen och gör dem i ett slag rill medborgare. Samhället framstod som en angelägenhet att befatta sig med. Demokratin som samhällsmodell föddes. Med övertygandets och den förnuftiga överenskommelsens metod skulle samhällen byggas. Det skulle också, menade man, vara omöjligt att fortrycka folk som satt inne med kunskap och medborgerlig bildning. Kommunen, det lilla samhället där vi kan se varandra och ingen kan smita undan sitt ansvar, var den organisatoriska lösning man valde. Lekmannaförvaltare I vårt eget land är det 1862 års kornmunreform som markerar systemskiftet. Medborgama i 2800 kommuner skulle själva börja förvalta sina gemensamrna angelägenheter. Att förvalta sina gemensamma angelägenheter var grundtanken i reformen och skälet var att människorna i samhället skulle skolas/bildas till demokratiska ansvarstagande medborgare. Det fanns med andra ord en klar strategi om vad man ville uppnå. I de lokala arenor som byggdes upp fungerade de fortroendevalda både som belutsfattare och förvaltare. Vi kallade dessa personer for lekmannaforvaltare. Rationalismens intåg Det dröjde en bit in på 1900-talet innan en annan tankeström dök upp. Tilliten till förnuftet och demokratin fick konkurrens från de som förespråkade värdeneutrala faktorer for samhällsbyggandet. Vi kallar denna tankeinriktning for rationalism. Samhällen ska med andra ord byggas med hjälp av fakta och fakta framställs genom rillämpning av det vetenskapliga hantverket. Med detta synsätt var det planerama som skulle fatta besluten och inte politikerna. Speciellt tränade experter skulle bli en formedlande länk mellan kunskap och handling. Begreppet planerare dyker upp under 20-talet som beteckning på dessa experter. Sedan dess har planerama hävdat att valet mellan olika tillvägagångssätt är en teknisk fråga som ska beslutas enbart på effektivitetsgrunder. Att bygga samhällen med hjälp av vetenskapligt framställda kunskaper blev en metod som i arkitekten Uno Åhrens tappning blev till verklighet. I ett brev rill Alva Myrdal från 1940-talet skriver SvEN sK TIDsKR IFT 337 Åhren: "Genom en utvidning av den sociala ingenjörstekniken blir behovet av teknikens redskap, det vill säga vetenskap, större eftersom en utvidgad planering får skapandet av bättre människor kräver mer kunskap". Förskjutna maktpositioner Det saknades inte kritiker till rationalisternas synsätt. Många hävdade att det i avancerade industrisamhällen finns en risk att den politiska makten fårskjuts från de demokratiska fårsamlingarna till olika expertorgan, därfår att experter och vetenskapsmän strävar efter att eliminera tyckande, värderingar och ideologier. Omvandlingen till ett modert samhälle skulle leda till att vetenskapen tar makten över självförståelsen och tränger undan förmågan att fundera över meningen med både stora och små frågor. Förmå- gan att bruka sitt eget fårstånd skulle minska i betydelse. Ökad expertmakt Rationalisternas tankegångar blev, trots kritikerna, det som vägledde oss när vi beslutade om 1952 års kommunreform. Huvudargumentet får att genomfåra reformen var att det behövdes starka kommuner som kunde planera, organisera och fårverkliga välfårdsbygget. De fårsta egentliga experterna som anställdes var kommunalingenjören och kommunalkamreraren. Det dröjer inte många år förrän den fårsta diskussionen såg dagens ljus. I slutet på 1950-talet började man fundera om ett kommunalkarnrerareSverige höll på att utvecklas.Ingen tog då speciellt allvarligt på att experter och byråkrater fick ökad makt. Det är forst i slutet på 60-talet som problemet experter och byråkrater leder till att man började forska om problemet. Sedan dess har ett antal kommunalforskningsprojekt sjö- satts. Mångdubblade byråkrater Trots massiva forskningsinsatser är resultatet magert. Vi har fatt fårre fritidspolitiker men fler heltidspolitiker i takt med att antalet kommuner minskat. Experiment med institutionsstyrelser, kommundelsnämnder, brukarinflytande, bestillar- utfårarmodeller eller vad de nu kallas, har prövats med varierande framgång under de senaste 20 åren. Ingen av de prövade lösningarna har fårbättrat demokratin. Under samma period har istället antalet experter/byråkrater mångdubblats. Beslut och befogenheter har decentraliserats och medborgare är inte längre medborgare utan kunder. Ansvarsblifriad behovsborgare Författaren och journalisten Martin Heden har beskrivit det här fenomenet på sitt speciella sätt. Han filosoferar om behovsborgaren på följande sätt: "Behovsborgaren Persson lever i ett samhälle där allt är behovsorienterat. Han är resultatet av alla de seminarier där planerare, forskare, byråkrater och politiker mötts och talat om hur allt måste behovsorienteras. En behovsborgare är som du nog vet, en människa som behöver lite 338 SVENSK TIOSKRIFT spänning, lite trygghet, lite avslöjanden, lite underhållning, lite ditten och lite datten. Och kanske lite protest också. Men framför allt behöver en Behovsborgare ansvarsbefrielse. Man kan mata Behovsborgaren med hur mycket ansvarsfrihet som helst och han är ändå hungrig." Martin Heden pekar på problemet med den av teknokratier ansvarsbefriade behovsborgaren. Det finns många andra som varnat för riskerna med att förvandla medborgaren till en åskådare och samtidigt beröva honom/henne möjligheten att påverka. Varningsropen har inte hjälpt. Följderna har blivit ett samhälle som skenbart är fritt eftersom det inte lö- nar sig att ta ansvar längre. Att försöka skapa ett demokratisk samhälle med hjälp av konsumtionsmagi är också dömt att misslyckas. Bristen på förtroende för de demokratiska institutionerna leder nu till att samhället organiseras om i regioner och lokala gemenskaper. Iden om självförvaltning prövas på nytt, samtidigt som kommunerna omvandlas till produktionssystem för tjänster. Parallellt med att medborgama söker gemenskaper i sitt grannland flyr ledande politiker den lokala parlamentariska arenan (kommunerna). Självutnämnda eliter Byutvecklingsprojekt och regionsamarbeten har blivit en ny religion som alla ledande politiker dyrkar. Vad man inte diskuterar är hur dessa nya strukturer ska inordnas i det demokratiska samhället med val, offentlighet, insyn, pluralism, maktdelning e t c. Istället finner vi självutnämnda eliter som driver stadsdels- och byutvecklingsprojekt, samtidigt som ledande byråkrater/experter och heltidspolitiker söker sig till de regionala teknokratiema. Vissa försöker också ta en roll i ett framtida Europa. Resultatet blir att de lokala parlamenten utarmas. Kvar blir ett B-lag av förtroendevalda som i växande grad konuner att föraktas för sin inkompetens. Vad som kommer att hända med självförvaltningsexperimenten är svårt att sia om. Organiserandet i regioner pågår däremot för fullt. Hur dessa regioner ska organiseras finns det två uppfattningar om. En falang vill ha regionparlament och en annan samverkan mellan kommuner. Nya nätverk Mälardalen pågår ett regionorganiserande sedan några år tilllbaka som bygger på samverkan mellan ett femtiotal kommuner. Den nya organisationen "Mälardalsrådet" är ett bra exempel på hur man bygger upp en teknokrati. Grunden är ett nätverk av självutnämnda experter/byråkrater som bildar ett skelett kring vilket medlemskommunernas heltidspolitiker (kommunalråden) far delta i olika utskott för att legitimera vad skelettet föreslår. Att organisera nätverk är det nya sättet att samordna kompetenser istället för heirarlcier. Till nätverkstanken hör också iden om projektorganisation. Det bör påpekas att ingen ännu har kommit med SVE N SK TIDSKR IFT 339 någon ide om hur det nya sättet att organisera kompetenser och arbete på ska inlemmas i ett demokratiskt samhälle. Odemokratiska kommuner När Mälardalsrådet kritiseras för att vara en odemokratisk organisation påpekar man att det är ett sarnarbete mellan demokratiskt uppbyggda kommuner. Men somjag tidigare påpekat är även kommunerna teknokratier. Professor Abdul Khakee i Umeå har undersökt planeringsprocessen kring 254 kommunala översiktsplaner. Den nya översiktsplaneringen som drogs igång för ett antal år sedan skulle göra medborgarna delaktiga i planeringsprocessen. Planeringsprocessen skulle med andra ord vara demokratisk. Med det demokratiska inslaget blev det lite si och så. 70 procent av planerna blev rena tjänstemanna- eller konsultprodukter. Även merparten av de förtroendevalda tvingades bli åskådare när den egna kommunens framtid planerades. Medborgarna blev inte ens åskådare, de hade ingen aning om att det pågick ett planeringsarbete. Så frågan är hur demokratiska kommunerna är? Ovan beskrivna problem berör demokratins kärnfrågor. Aena sidan måste det i en demokrati finnas sätt att göra sig av med företrädare/ledare som drogats av makt eller är odugliga och hindra dem från att ställa till med alltför stor skada. Aandra sidan måste demokratin omorganiseras så att det finns plats för sannings- och meningssökande, självförståelse och dialog. Demokrati måste praktiseras Då kan vi fråga oss på vilket sätt vi gör oss av med odugliga ledare och var någonstans i samhället den demokratiska skolningen sker? Ledarna/företrädarna prö- var vi i återkommande allmänna val, men detta är bara delvis sant. Vilka är det som prövas i de allmänna valen? Det är de som träder fram och säger sig företräda någon sorts ideologi. Men vad gör vi med alla de som inte träder fram och som gömmer sig i teknostrukturerna, vetenskapsmän, experter, byråkrater med flera. Det finns inte mycket man ännu kan göra, tyvärr. Nie Grönvall vill till och med överlåta makten till dem. Han skriver: "Det unika med Europaunionens konstruktion är en byråkrati som kan agera utifrån stor integritet, stor sakkunskap och visioner som inte är tyngda av gammaldags ideologier". Grönvall tycker att det behövs en ny kraft som alternativ till den politiska kraften som är matt och flack. Samma resonemang ligger bakom ideerna om organiserandet i regioner. Demokrati måste praktiseras, det insåg de som på 1800-talet skapade ritningarna till 1862 års kommunreform. Att lösa konflikter och problem med hjälp av ett kollektivt beslutsfattande, att i ordnade former sätta sig ned kring ett bord, blev en praktisk metod som många fick utbildning och träning i. Var och hur sker denna träning idag? Politisk teater Bortser vi från de fatal formella möten som finns kvar i kommunerna är det 340 SvENsK TmsKRIFT tunnsått. Troligtvis har de också ~änat ut, kratier på alla nivåer i samhället med en de är mumifierade strukturer. Den poli- fasad av demokrati och som får sin legititiska teater som utspelats i kommunernas rnitet genom röstningsfårfarande. Dagens fullmäktigefårsamlingar är också en tra- demokratiska styrinstrument är lika funkgedi. Men i skolan får väl unga männis- tionella som seldon på en jumbojet. kor sin demokratiska skolning? Så är det tyvärr inte av det enkla skälet att demo- Kunskapsalstrande krati måste praktiseras. Ett samhälle blir Sandlerstiftelsen är därfår en motkraft. inte demokratiskt genom studier. En reaktion mot de krafter som från vänster och höger får oss allt längre in i eliVinnas i ögonblicket tism. Och allt längre bort från samhällsI en broschyr från Sandlerstiftelsen har vi påstått att: "Demokratin måste erövras om och om igen. Med fårtryck är det annorlunda; tyranni kan upprättas och byggas starkare och starkare ändå. Folkstyre kan bara vinnas i ögonblicket. Ett ögonblick går inte att hålla fast. Inget fårsvar är tillräckligt. Inte lagar. Inte parlament. Inte trycksvärta". Demokratin måste därfår ständigt erövras. Vad vi idag kan se finns inga arenor får att praktisera och eröva demokrati på. Vi har fått teknodialogen. Detta betyder inte att stiftelsen vill fårsvara nuvarande demokratiska institutioner. Inte heller är den politiskt bunden till någon rörelse. Däremot ser vi kunskapsalstrandet som en gemensam samhällelig angelägenhet och av central betydelse får folkmakten. Sandlerstiftelsen har en önskan att stimulera sådant arbete vars syfte är att forma verktyg får morgondagens folkstyre. Människor i ett samhälle måste kunna ta sig rätt; detta är vår övertygelse. SVENSK TIOSKRIFT 341