ROBERT L. WOLKOFF:
DEN LIBERALA DEMOKRATINs
MOTSAGELSER
E
tt gammalt talesätt: "Man vet
inte vart man är på väg, om
man inte vet varifrån man
kommit". Sanningen i detta
lyser klarast i den ettriga debatten kring
multikulturalism och beledsagande spörsmål: Politisk "korrekthet", rninoritetsrättigheter, dekonstruktionismens
utmaning av den klassiska litteraturen.
Förtjänar diskussion
Multiculturalism and The Politics of
Recognition är således ett välkommet och
strålande undantag från det allmänna
debattläget. Essäisterna som har bidragit
till denna samling skisserar den liberala
demokratins inneboende motsägelser -
motsägelser som fortjänar genomtänkt
disskussion snarare än högljudd retorik på
de politiska barrikaderna.
I den essä som har givit boken dess titel, beskriver den politiska filosofen
Charles Taylor två grundläggande forändringar i perspektiv som tillsammans
skapat den moderna identiteten. Då
Multiculturalistn atJd 71Je Politics of Recog,ition, An
Essay by Charles Taylor, with commentary by Amy
Gutmann, editor, Steven C. Rockefeller, Michael
Walzer and Susan Wolf, Princeton University Press,
1992.
rigida samhälleliga hierarkier försvann,
forsvann också begreppet "ära"
("honor"). Det ersattes med begreppet
"dignitet", något inneboende i varje
människa qua människa. Samtidigt, med
individualismens frammarsch, inträffade
en "förskjutning av den moraliska tonvikten". "Att vara sig själv", snarare än
att "ha rätt" enligt ett bestämt moraliskt
schema, blev ett avgörande element i att
vara helt mänsklig.
Intim dialog
Taylor bevisar hur Rousseau ansvarade
for denna "massiva subjektiva inriktning", och dessutom hur Herders tillämpning av denna ide blev "den moderna nationalismens mest grundläggande utgångspunkt." - på både gott
och ont.
En naturlig följd av dessa utvecklingar
var att frågan om "erkännande"
("recognition") av individens identitet
fick en brinnande ny angelägenhet. Tidigare, var sådant erkännande nästan automatiskt, något som skedde i enlighet med
en bestämd och hierarkisk samhällelig
ordning. Då identitet blev allt mer subjektiv, krävde "erkännande" en alltmer
intim "dialog" mellan samhället och individen.
278 SVEN SK TIOSKRIFT
 Problemet är bara att denna "dialog"
ställer motsägande krav. "Vi erkänner
med rätta bara det som är universellt närvarande - alla har ju sin identitet - genom att erkänna det som är unikt i var
och en. "Betoningen på dignitet leder åt
allmänmänskligt håll- "mänskliga rättigheter", för alla. Betoningen på individuell identitet kräver däremot en "skillnaders politik" ("politics of difference"). De
som betonar järnlikhet fördömer
"individualisterna" som främjare av diskriminering (oavsett om avsikten med
den är positiv eller negativ). De som betonar individens identitet anklagar
"universalisterna" för främmandet av på-
tvingad (och ofta totalitär) homogenitet.
Lika respekt
Den aktuella fråga som multikulturalismen ställer, innebär emellertid ett mer
långtgående krav. Inte bara det att alla
människor, som tänkande varelser, eller
som tillhörande och skapare av mänskliga
kulturer för~änar lika respekt - utan
också att dessa kulturers moraliska och
intellektuella alster själva för~änar lika
respekt.
Detta krav verkar vid första ögonkastet vara oresonabelt. Samhälle, tycker
man, bör vara neutralt sådana
"urvärderingsfrågor". Det är opassande
för ett liberalt samhälle att anse en viss
kultur vara överlägsen andra, eller att
hävda att alla kulrurer är av lika värde. En
sådan bedömning, anser Taylor "kan inte
Principiellt tänkande befallas av en moralisk princip." DessTill detta redan imponerande komplex utom skulle en sådan "bedömning på beav ideer, tillägger Taylor Kants åsikt att gäran vara ett agerande av hisnande nedgrunden för mänsklig dignitet är var och låtenhet. Det kan inte allvarligt menas
ens kapacitet för principiellt tänkande. som genuint tecken på respekt."
Denna kapacitet är något som alla människor delar - i motsats till konsekvenserna av sådant tänkande, som ofta går
starkt isär. Ronald Dworkin, som Taylor
citerar, visar vad detta i praktiska termer
innebär. Han skiljer mellan det liberala
samhällets "procedurmässiga" och
"substantiva" förpliktelser. "Ett liberalt
samhälle är ett som...inte tar någon substantiv ställning beträffande livets ändamål. Samhället är i stället förenat kring en
starkt procedurmässig förpliktelse att behandla människor med lika respekt."
Älsklingsteori
Taylor understryker dessutom på ett strå-
lande sätt varför dekonstruktionismen -
som anser att alla moraliska och kulturella
mått etableras av, och har för avsikt att
förstärka, den rådande maktstrukturen -
har blivit multikulturalismens älsklingsteori. "En positiv bedömning på begäran
är rentav nonsens, om inte någon sådan
teori anses vara gällande." I själva verket,
påpekar Susan Wolf i sin kommentar till
Taylor, är ett sådant krav självmotsä-
gande. Det är "sammanflätat med ett förnekande av alla möjliga måttstockar, och
SVEN SK TI OS KR..I FT 279
 skulle således undergräva bedömningar vissa värderingar, men som sedan måste
av lika värde i samma utsträckning som brottas med kampen att lindra spänningar
den undergräver bedömningar av mindre som uppstår mellan de "officiella" värdevärde." ringarna och de medborgare som inte delar dem.
Styr våra attityder
Frågan är emellertid: Är liberalismen faktiskt neutral, eller är den per definition
hegemonisk? Är det inte sant att liberalismen främjar vissa värderingar som, på
osynligt sätt, som luften vi andas, styr
våra attityder beträffande folk och kulturer? Har den främjat "icke-erkännande"
("nonrecognition"), eller värre,
"förvridet erkännande" ("rnisrecognition") av "andra" - i så fall, ett slags
förtryck, som till och med kan hota "de
andras" överlevnad? "Själva begreppet
"blind'-liberalism", skriver Taylor, "är
möjligtvis ett slags pragmatisk motsä-
gelse, en partikularism forklädd som det
universella." Utan tvekan är det på detta
som de västerländska demokratierna betraktas i större delar av den muslimska
världen, och det finns mer än en smula
sanning i denna beskrivning. Taylor själv
anser att att liberalismen måste vara "en
kämpande troslära" {creed).
Opraktisk liberalism
Det kvarstår alltså ett val mellan två alternativ: Ett liberalt samhälle som betonar
neutralitet - och däm1ed riskerar en
hycklande blindhet gentemot sina egna
värderingar, och sitt sätt att tvinga
minoritetsgrupper att anpassa sig till dem.
Eller, alternativt, ett liberalt samhälle som
öppet erkänner att det är berett att främja
I längden, skriver Taylor, "kan den
procedurmässiga liberalismens rigiditeter
snabbt bli opraktiska." Samtidigt blir den
"substantiva" forklaringen till nya invandrare och kulturella grupper- "Så här
gör vi i Sverige" allt mer tafatt. Med tilltagande "porositet hos gränser" {"porosity ofborders"), och beledsagande kulturell mångfald, blir det allt fler som kan
svara "Såhär gör du i Sverige - du, men
inte vi." Susarr Wolf sätter huvudtrycket
på ordet "vi", i sin diskussion om den
stora kontroversen beträffande vilka
böcker som skall ingå i begreppet "stor
litteratur" - en kontrovers som har drabbat amerikanska universitet under ett decennium. Ett legitimt intresse på "vår"
identitet kräver en utvidgad litterär kanon, just därfor att "vi" har utvidgats.
Intolerant demokrati
Steven C. Rockefeller är mer tveksam än
Taylor och Wolfbeträffande farorna med
betoningen på etnisk identitet i stället fcir
vår identitet som "bärare av en universell
mänsklig natur." En sådan felaktig prioritering "kan undergräva liberalismens
grunder och... öppna dörren fcir intoleransen." Må vara att demokratin hotar
en viss kulturs överlevnad. "Den demokratiska vägen innebär respekt och öppenhet infcir alla kulturer, men samtidigt
utmanar den alla kulturer att överge de
280 SVENSK TIDSKR II·l
 intellektuella och moraliska värderingar
som är oförenliga med ideal som frihet,
jämlikhet och det fortgående gemensamma experimentala sökandet efter sanning och välstånd. Liberalismen är en
skapande metod för förvandling Cacreative method of transformation')".
Respekterar skillnader
Michael Walzer bidrar med den anmärkningsvärt skarpa insikten att en "neutral"
liberalism som betonar lika rättigheter är
bara ett alternativ som står till buds inom
en liberalism som respekterar kulturella
skillnader. Det amerikanska samhället,
som av Horace Kallen, en av USA:s stora
filosofer, har kallats en "nation av nationer", och som saknar en väl etablerad
majoritetskultur, har av skäliga anledningar valt en liberalism som betonar lika
rättigheter. Dessutom, påpekar han, har
de invandrare som har kommit till USA
medvetet valt att acceptera en spänning
mellan den nya och den gamla kulturen.
Andra länder, som Sverige, har i stället
valt en liberalism som tillåter dem att
främja sina egna nationella identiteter,
medan de samtidigt (med olika grader av
framgång) försöker respektera grundläggande rninoritetsrättigheter. Man kan
emellertid fråga sig om de minoriteter i
Sverige, vilkas medlemmar ofta består av
flyktingar, asylsökande och gästarbetare, i
lika stor utsträckning som invandrare till
USA är beredda att låta sina kulturella
värderingar ifrågasättas.
Rättafrågorna
Varje övergång från den ena typen av
liberalism till den andra är plågsam. Detta
förklarar den starka spänning som är förknippad med dessa spörsmål. Varje politiskt beslut har oundvikligen, oavsett hur
begränsat det är i omfattning, långtgå-
ende konsekvenser. Den flr genklang i
en debatt som har pågått i århundraden.
Denna rika saniling essäer gör inte anspråk på att ge entydiga svar. Men den
hjälper en åtminstone att ställa de rätta
frågorna.
SVENSK TIDSKR.I f.T
281