LITTERATUR PER DAHL: NYTT OM LITTERATUR B iografier och åter biografier har samlats i skribentens notishög. Låt oss börja med en riktig skurk. Att Lavrentij Pavlovitj Beria kan foras till raden av ryska reformatorer tillsammans med Gorbatjov och Jeltsin är det nog fa som spontant kommer på. Amy Knight har dock i Beria : Stalins jirst lieutenant (Princeton University Press, 312 s) dragit upp detta perspektiv. Stalins bödel sköts inte enbart på grund av sina handlingar, utan även därfor att partitopparna fruktade hans forslag till reformer, hävdar forfattarinnan! Men, som en anmälare konstaterar, även om han nu enligt sin biograf inte var värre än de andra bolsjevikledarna, så kvarstår faktum att han fann verkligt nöje i fortryck och hämnd. skuggtillvaro W alter Laqueur spinner på samma svarta tema av ryskt fortryck i sin analys av landets extremhöger från 1905 genom årtionden av skuggtillvaro fram till Zjirinovskij i Black hundred : the rise <ifthe extreme right in Russia, (288 s, Harper Collins, Ne~ York). Rysslands demokratisering- en sammansvärjning av judar och frimurare? Den extrema högern blandar sig med bolsjevikernas hårda kärna i avskyn for väst. Samma avsky är faktiskt också temat i biografin över Pierre Laval av Jean-Paul Cointet, Pierre Laval, (Fayard, 586 s) en bok i den nya strömmen av franska böcker om Vichyperioden. De Gaulle Låt oss i stället söka uppbyggelse i Daniel Cordiers biografi över motståndshjälten Jean Moulin, vars tredje del just utkommit Jean Moulin: l'inconnu de Pantheon, (480 s, Lattes), i vilken Cordier energiskt forsvarar Moulin mot anklagelsen att ha varit kommunistagent... Moulins uppdragsgivare, generalen själv, porträtteras faktiskt i två nya engelska biografier: Charles Williams The last great frenchman (544 s, Little, Brown), vilken delvis koncentrerar sig på privatpersonen de Gaulle (tydligen utrustad med dåliga nerver) och Andrew Shennans De Gaulle (190 s, Longman), med tyngdpunkt vid politikern och mytskaparen. slutligen kan noteras att även Raymond Aron har ägnats en helgjuten biografi, Raymond Aron (542 s, Flammarion), skriven av Nicolas Bavarez, ett äreminne över forskaren, publicisten och gentlemannen. Ett liknande äreminne har MervynJones rest över sin vän Michael Foot (Mi- 194 SVENSK TIDSKRIFT chael Foot, 570 s, Gollancz), en gång partiledare for labour och nu författare. Men lika hederlig och rationell som Foot tydligen är som person, lika katastrofal var han som partiledare - eller snarare som ordforande ledd av vänstervännerna i partiorganisationen, konstaterar hans biograf Fast han hade ju inte enbart vänstervänner. Som journalist var han även lojal mot vännen Enoch Powell, även när denne stod som mest på barrikaderna mot invandring! (Powell, inte bara extrempolitiker utan även kännare av klassisk grekiska, ger själv nu ut en ny översättning av Nya testamentet The evolution ifthe Gospel, med kommentarer och inledning, Yaleuniversity press, 224 s). Överårig medelmåtta Över till något lugnare varten: Arnhem. Alla som sett Sean Connery i filmen En broför mycket förvånas nog över omdömet iJohn Baynes Urquhart ifArnhem (272 s, Brasseys): en hederlig men nästan överårig medelmåtta! Urquharts karriär fick här sin knäck - han hade efter kriget ett antal viktiga kolonialkommandon, men blev t ex aldrig adlad. Apropos kolonialkommandon: lagom till slutet har en historia över det brittiska Hongkong givits ut: A history of Hong Kong (624 s, Harper Collins) av Dick Wilson, som punkterar ert antal myter. Opiet var inte det bärande elementet i den brittiska politik som resulterade i koloniens grundande - och forvärvet skedde enligt Wilson inte efter brittiskt diktat utan efter ganska hårda brittisk-kinesiska förhandlingar. Nyanserna till trots lär den marknadsekonomiska kolonins öde knappast ändras. Nyaristotelisk tankeskola Till sist något om politik. Michael Oakeshott dog 1990. En Oakeshottindustri är redan i rullning konstaterar en resencent av två Michael Oakeshott-volymer: Religion, politics and the moral Iife (166 s, red T Fuller) och Morality and politics in modern europe (115 s, red S R Letwin) från Yale University Press, essäsamlingar som spänner från den tidige filosofen till den sene lätt bohemiske religionstänkaren. Tillsammans med Leo Strauss fors samme tänkare av Robert Devigne i Recasting conservatism : Oakeshott, Strauss and the response to postmodernism (256 s, Yale University Press), i vilken forfattaren for fram de båda tänkarna som nydanare på var sida Atlanten. Möjligen växer det även fram en "Gemenskaparindustri"- döpt efter den nyaristoteliska tankeskola som uppmärksammats bland annat i Svenska Dagbladets understreckare. After Maclntyre heter ett bidrag, en antologi utgiven av J Horton och S Mendus på Blackwells/Polity Press, uppbyggd av ett femtontal essäer kring den antimodernistiske tänkarens teser. SvENsK T!DSKR.IFT 195