JÄMSTÄLLDHETSFRÅGAN UTMANAR ANNA BOMAN & PER SCHLINGMANN De politiska ingenjörerna har tagit initiativet i jämställdhetsdebatten. Bengt Westerberg och Maria-Pia Boethius, inspirerade av Susan Faludi, hargjortgemensam sak. Problemet är att deras politik leder till mindre jämställdhet. Inte mer. U nder 80-talet sägs högern tillskansat sig en hegemoni i synen på att lösningarna på människors problem i fårsta hand inte är politiska. Välfärdsstaten framstod får många som allt får genomreglerad och överbyggd. För att människor skulle ges ökad frihet och långsiktigt garanteras välfärd ställdes krav på mindre offentlig finansiering och inblandning. Till stora delar lever denna bild än idag. De allra flesta vet, det må vara medvetet eller omedvetet, att vi överkonsumerar och att välfärdsstaten i dess nuvarande konstruktion därmed är omöjlig. Reglera kvinnor I vissa frågor är det dock precis tvärtom. Jämställdhetsfrågan är ett sådant exempeL ANNA BOMAN och PER SCHLINGMANN är projektledare respektive pressekreterare på Moderata Ungdorn.ifOrbundets riksforbund. Sedan ett tag tillbaka har diskussionen rejält tagit fart. Kanske kan diskussionen kring Susarr Faludis "Backlash" sägas markera den verkliga startpunkten i debatten. Debatten har sedan dess ingalunda mojnat. Den manliga jämställdhetsministern Bengt W esterberg talar sig varm får att reglera in kvinnor i alla samhällssektorer, Peter Örn och sedermera även socialdemokraterna och regeringen, vill genom kvotering fåräldraforsäkringen styra pappor till att vara hemma mer med sina barn och dagligen far man inbjudningar till olika seminarier om dessa frågor. Kröningen i den svenska debatten far väl sägas vara planen på Maria-Pia Boethius kvinnoparti, Stödstrumporna. De politiska ingenjörerna har utan tvekan initiativet i debatten. Grunden for den borgerliga hegemonin brukar sägas vara att vi besitter problemformuleringsprivilegiet. Med detta avses att vi äger initiativet att formulera frågans problem. I jämställdhetsSvENsK TmsKRIFT 187 debatten bär inte vi på detta. Istället verkar det vara så att när en ny "orättvisa" definieras som att det svenska samhället är ojärnställt riktas samfållt krav på politiska lösningar. När problemen definieras som samhälleliga och politiska istället for som attitydproblem ställs lätt krav på politiska lösningar istället for ett ökat personligt ansvarstagande. Om bara syftet är ädelt finns ingen gräns for hur omfattande regleringar som kan motiveras. Vinna debatten Det Br inte bli så att vi bara formir att vinna debatterna inom redan reglerade/ socialiserade sektorer. Vi måste även vinna intiativet och debatten inom områ- den eller problem som ännu inte är reglerade. Därfor utmanarjärnställdhetsfrågan. Det är i och för sig långt ifrån sant att strävandena att uppn;\ högre järnställdhet mellan könen sclr fri från politiska regleringar. Det finns en specifik politik, främst i form av jämställdhetslagen med jämo som vapen, men enligt de socialdemokratiska upphovsmakarna och numera folkpartistiska förvaltarna, är jämställdhetspolitiken bara en del i den, i varierande grad, socialistiska politik i syfte att 'Jämställdhetspolitiken skall ligga i linje med den allmänna politiken för jämlikhet. Den positiva utveckling mot jämställdhet som skett under de senaste decennierna har byggt på en framgångsrik politik när det gäller sysselsättning, stöd till barnfamiljerna, utbildning m m. Jämställdhetsmålet skall även i fortsättningen uppnås genom en aktiv fördelningspolitik som inte bara syftar till att minska skillnaderna mellan kvinnor och män utan också till att minska klasskillnaderna i samhället." Mindre makt och inflytande Det är viktigt att se hur de politisk ingenjörerna definierar problemen får att pröva om de äger någon politisk giltighet. De har ju privilegiet att göra tolkningen. I civildepartementets ovan nämnda skrift nämns följande brister, eller enligt deras sätt att uttrycka det, hinder för jämställdhet: arbetsmarknaden är starkt könsuppdelad, ungdomars utbildningsval är traditionellt, männen tar för liten del i arbetet med hem och barn samt att kvinnor har mindre makt och inflytande än männen. öka jämlikheten i samhället. Vart femte Svenska modellen ;\r upprättar man riktlinjer for de kom- De orättvisor i samhället som legitimerar mande årens arbete. Jämförelsen med de jämställdhetspolitiken kan sammanfattas i gamla sovjetiska femårsplanerna känns tre. Ur liberal utgångspunkt äger inga av inte alltför ~vlägsen. I riktlinjerna från dessa politisk giltighet, de är med andra 1988, beskrivet i civildepartementets pu- ord inte skäl för politiska :\tgärder. Det blikation "Järnställdhetspolitiken inför intressanta är också att dess orsaker i stor 90-talet", 1988, står följande att läsa: utsträckning sclr att finna i den svenska 188 SVEN SK TIOSKR IFT modellen; sarruna modell som förespås kunna lösa problemen. Den forsta orättvisan som anförs är att arbetsmarknaden är könsuppdelad med avseende på yrkesval och lön. Med synsättet att en anställning i grunden är ett avtal mellan arbetsgivaren och den anställde är det irrelevant vilka branscher och yrken kvinnor respektive män väljer att arbeta i. Sanuna sak är det faktiskt med löneskillnaderna. Vad gäller skillnader i ersättning for utfört arbete är kraven på "lika lön" ett utslag av forlegat rättighetstänkande. Bo Södersten har uttryckt detta mycket talande (DN Debatt· 1993-07-26): "Kravet om hela lönen bygger på en orimlig verklighetsuppfattning och på ett missförstånd om hur en marknadsekonomi fungerar. Att kvinnor har 85 procent av männens lön säger ingenting om lönen är rättvis eller ej. Rättvisa löner kan enbart ha en betydelse: det är löner som bestäms av vederbörandes produktivitet". Förtjänar I en fri ekonomi bestäms lönerna av utbud och efterfrågan. Människor oavsett kön tar den lön de förtjänar. Även om det skulle råda löneskillnader mellan kön som inte är möjliga att relatera till produktivitet eller kompetens blir inte det heller till en politisk uppgift. Arbetsmarknaden består nämligen av fria avtal. Snarare är det så att den svenska modellen med dess centrala löneforhandlingar och den omfattande offentliga sektorn som arbetsmarknad där kvinnorna tog plats under 70-talet är orsaken till att kvinnoryrkena idag är låglöneyrken. Upp tillfamiljen Den andra orättvisan som anförs är männens bristande ansvarstagande och arbetsinsatser i hemmen. Inte heller detta leder till krav på politiska åtgärder, ty hur en familj väljer att organisera sig måste givetvis vara upp till familjen själv. Den tredje orättvisan kan sarrunanfattas i att kvinnor i Sverige saknar inflytande eller i alla fall känner att de gör det. Detta leder inte heller till åtgärder. En av orsakerna till att de känner sig sakna inflytande är deras starka beroende av den offentliga sektorn och att beslutsfattandet inom denna domineras av män. Även här bär den svenska modellen skulden. De svenska kvinnorna (världens mest frigjorda!) har beretts arbete inom den offentliga omsorgen där de dels inte haft nämnvärda påverkansmöjligheter på arbetsplatsen och dels inte haft möjligheten att byta arbetsgivare. Tala om maktlösa arbetsförhållanden! Men, och här kommer en viktig distinktion, bara for att dessa "orättvisor" inte legitimerar politiska åtgärder (som ändå oftast blir kontraproduktiva) innebär det inte att vi alla inte har ett personligt ansvar. Kvinnan skall vara stark Vi blir ärligt upprörda över den sneda könsfordelning vi upplever existerar och kommer därfor att som individer ta vårt ansvar. Detta innebär att vi i den mån vi SveNsK TIDsKRIFT 189 har möjlighet, kommer att handla så att vår omgivning blir mer jämställd. Vi är nämligen övertygade om att vi far den bästa utvecklingen, på alla områden, om vi kombinerar kvinnliga och manliga egenskaper. Därfor vill vi inte heller att de kvinnor som lyckas slå sig fram i vår manliga verklighet skall ha framträdande manliga egenskaper. Vi vill att kvinnor skall vara just kvinnor och att män skall vara just män. För att denna utveckling skall komma till stånd har männen ett minst lika stort ansvar som kvinnorna. Förskjutet ansvar På samma sätt som politisk inblandning haft forödande verkan inom många samhällsområden där den saknar en genuin uppgift att fylla skymtas de negativa konsekvenserna även på detta område. Den kanske allvarligaste effekten av att politikerna sett det som en uppgift, och också tror sig kunna nå varaktiga resultat, är att ansvaret forskjutits från enskilda människor och frivilliga gemenskaper till politiska församlingar. Människor har passiviserats och i den utsträckning feminister och andra forordar lösningar är de nästan uteslutande politiska. Istället för att fråga sig vad de själva kan göra for att påverka sin omgivning och rådande attityder ropar man på politiska beslut. Välfärdsstatens revor blottas även här. som gör det. Jämställdhetsfrågan har tyvärr blivit en kvinnofråga. Detta är givetvis av ondo då framsteg bara kan nås genom att hela samhällets värderingar förändras; genom att män och kvinnor nås av insikten att de skillnader som finns mellan könen inte far påverka synen på enskilda individers kompetens. När jämställdhetsfrågan degraderats till en fråga for feministiska grupper riskerar det att leda till motsättningar mellan könen och olika grupper inom könen, ett köns- och klasskampskrig. Dubbelarbetande Den svenska modellen med kraftigt offendigt finansierad barnomsorg påstår man möjliggör for kvinnor att kombinera barnafödande med yrkeskarriär. Men erkänner man att kvinnorna fortfarande har huvudansvaret för hemarbetet leder det till slutsatsen att samtidigt som kvinnorna arbetar inom den ordinarie arbetsmarknaden bär de också ett större ansvar for de många sysslor som måste utfö- ras inom hemmet. Vi har fatt dubbelarbetande mammor. Är detta jämställt? Det är inte heller nog med det. De arbeten kvinnor främst har är låglöneyrken i en offendig monopolsektor. Vi har fått dubbelarbetande mammor i, ofta slitsamma låglöneyrken i offendig sektor. Är Kvinnofråga detta jämställt? den mån människor faktiskt forsöker Den svenska jämställdhetspolitiken påverka sin omgivning och rådande atti- har dessutom haft forödande effekter på tyder har det nästan bara blivit kvinnor familjebildningen. Den forutsätter väl- 190 SvENsK TIDSKR.IFT färdsstaten, att kvinnor omgärdas av olika generella system och därigenom bereds möjlighet till forvärvsarbete. Välfärdsstaten har gjort människor till klienter och slagit sönder familjer, då den omöjliggör for familjer att organisera sitt familjeliv efter deras egna forhållanden. De familjer som inte ställer upp på välfärdsstatens preferenser råkar illa ut. De som inte ens långsiktigt kan organisera sina liv därefter slås sönder. Åskådligf!öra vision Trots den jämställdhetspolitik som bedrivs existerar enligt den gängse uppfattningen, som sagt, fortfarande orättvisor. De som uppmärksammat detta, och de är många, skriker på ännu fler politiska åtgärder. Vi står här infor ett vägval, antingen blir det i ännu högre utsträckning en fråga for politiker att reglera fram konstgjorda lösningar eller så blir det till ett ansvar for var och en av oss. För borgerligheten är jämställdhetsfrågan en stor uttnaning. Vi måste kunna åskådliggöra en vision om framtiden, om det civila samhället, där de könsrelaterade skillnaderna är mindre. Den forsta frågan som reses är om regeringsskiftet 1991 också foljdes av ett skifte i den reella politiken. Knappast! Tvärtom har det blivit värre. Pappamånad l ett tal "Regeringens intentioner for fortsatt jämställdhetsarbete" 20 april 1993 lägger jämställdhetsminister Bengt W esterberg ut texten om den borgerliga regeringens fortsatta arbete. I talet är han bland annat mycket kritisk till individuell lönesättning, vilket sägs missgynna kvinnor. Han talar sig vidare varm for kvotering "en angelägen åtgärd..." och for minst en så kallad pappamånad i foräldraforsäkringen. Dessutom menar han att en viktig komponent i jämställdhetsarbetet måste vara att slå vakt om den offentligt subventionerade barnomsorgen. Mest klar är kanske W esterberg i frå- gan om den generella välfärdspolitikens betydelse: "Det är bland annat for att kvinnornas situation i Sverige inte skall forsämras som jag slår vakt om den generella välfärdspolitiken och om inkomsttryggheten i våra forsäkringssystem". Politiska lösningar Det är tydligt att politikers rätta jag synas i denna fråga. Trots all den lärdom man sagt sig vunnit av den misslyckade politikerreglerade svenska modellen skriker man efter fler politiska lösningar. I Sverige har det framforallt korrunit att handla om kvotering. Förespråkarna vill kvotera människor efter kön till positioner, det må vara inom politiken, statsforvaltningen eller näringslivet. Detta går stick i stäv med den främsta grundvalen i en marknadsekonomi, kontraktsfriheten. I den svenska debatten har framforallt tre personer korrunit att symbolisera denna nya hårda feminism, nämligen Susan Faludi, Bengt W esterberg och Maria-Pia Boethius. De talar alla om 80-talet som ett svart årtionde for kvinnorna. Susan Faludi hyllar kollektiva SVENSK TiosKRIFT 191 motreaktioner och Bengt Westerberg sä- ger sig vänta på den andra feministiska våg Faludi beskriver i sin uppmärksammade bok "Backlash". Faludi går tveklöst längst, ibland gränsar hon rentav till manshat. Klasskampspolitik Dessa tongångar är mycket starka i den svenska debatten. När det exempelvis kommer upp fårslag om att underlätta får hushåll att anställa hemhjälp, den så kallade "pigdebatten", då fårkastas detta totalt av dem som säger sig kämpa får kvinnan. Dessa kvinnor som ofta går under täckmanteln "Stödstrumpoma" vill uppenbarligen inte ha järnställdhet får välutbildade kvinnor med hög lön. Deras politik är mer en klasskampspolitik än ett fårsök att forbättra kvinnans situation. Höga skattekilar Ett problem är just att det finns så fl kvinnor på höga positioner. Detta hänger delvis ihop med det omöjliga i att kombinera karriär med det arbete, som även ett delat ansvar i hemmet förpliktigar till. I Frankrike är det exempelvis mycket vanligare med kvinnor på höga positioner än i Sverige. Au-Pairer är en vanlig företeelse i Frankrike. I Sverige omöjliggörs detta for de allra flesta av de höga skattekilama. Själv välja Vi forstår inte resonemanget att det skulle ligga något förnedrande i att ta hand om barn eller att städa. Uppenbarligen är detta fullständigt accepterat när det sker inom ramen for den offentliga sektorn. De kvinnor som väljer att arbeta som barnflicka eller dylikt har ju faktiskt själv möjlighet att välja. I grund och botten ligger ett misstroende mot kvinnors möjlighet att själv bestämma och ta ansvar. Ofta är det dessa kvinnors attityd dels till män, men än mer till framgångsrika kvinnor som leder till ett ojämlikt samhälle. Det är forst när kvinnor lär sig att kunna ta en annan kvinnas framgång som en arbetsplats kan bli jämställd. Borgerlighet behövs Denna nya rörelse, som väntar på kollektiva motreaktioner, bär socialismens signum. skepnaden är ny men ideema lika föråldrade och destruktiva som alltid. Dessutom ställs kvinnans frigörelse alltid i motsats till starka familjer. Det behövs därfår en borgerlighet som vågar ta debatten. Vad anser då vårt största och mest genuina borgerliga parti, moderaterna? r det nyss antagna handlingsprogrammet Allsidighetens samhälle står följande att läsa: "Den lilla världens solidaritet och den stora världens öppenhet formar ett samhälle där varken män eller kvinnor behö- ver göra avkall på sin identitet. De skilda erfarenheter, personligheter och kompetenser som präglar män och kvinnor tas tillvara så att järnställdhet dem emellan på vars och ens villkor kan förverkligas". Lika villkor Det som står i programmet är givetvis 192 SVENSK TIDSKRIFT korrekt men fOr att vi skall kunna vinna debatten räcker det inte att i allmänna termer peka på att alla skall bedömas efter sina kompetenser och inte efter sitt kön. En viktig distinktion görs dock och det är att jämställdhetsbegreppet inte är statiskt utan att jämställdhet endast kan och måste forverligas på olika människors individuella villkor. Personligt ansvar Det allra viktigaste for att det civila samhället skall bli merjämställt är att det personliga ansvarstagandet ställs i centrum. Alla, vi upprepar, alla som upplever könsorättvisor, måste se det som en uppgift ått nå framsteg genom att i högre utsträckning kombinera kvinnliga och manliga egenskaper. Empowerment Den enda möjligheten att nå varaktiga forändringar är att människors och samhällets attityder forändras. Detta forutsätter ökad autonomi fOr och ett ökat ansvarstagande från enskilda individer. Det handlar om att i högre grad lyfta fram forebilder, men också om "empowerment"; att ge det civila samhället kraft. Vi måste också peka på att i ett fritt samhälle ges familjer möjligheten att organisera sig på det sätt de önskar. Har man nått insikten om att jämställdhet är något individuellt är bara detta ett stort steg framåt. Tänk själv bara vad det skulle innebära for kvinnors möjlighet att göra karriär om de fick möjlighet till proffessionell hjälp i hemmet! Chefspositioner Med en fri arbetsmarknad ökar kvinnornas möjligheter att välja olika yrken och göra karriär. I en arbetsmarknad fri från regleringar flyttas makten från de stora organisationerna ner till de enskilda foretagen. Detta innebär att grupptänkandet kan tyna bort och att människor istället kan bedömas efter sin individuella kompetens. På arbetsmarknader i Europa som är friare har kvinnor också i högre utsträckning chefSpostioner. Långsiktigjämställdhet Det är utan tvekan så att ett friare samhälle där det civila samhället ges större verkningsområden är det samhälle som har bäst möjligheter att långsiktigt bli mer jämställt. Med denna insikt som grund finns det ingen anledning att låta nyuppkornna feministiska och socialistiska rörelser fritt fl spelrum. SVENSK TIDSKRI FT 193