SVEN OITO LIITORIN: EFTER STÅLBADET M ed Jan Carlzons Riv Pyramiderna kom managementlitteraturen till Sverige på allvar. Därefter har bok efter bok publicerats med företagarens eller tjänstemannens handlande i centrum. Det kan gälla ledarskap, organisationsförändringar, handlande i grupp. Med tolv teser, fem klossar eller varför inte fyra trender skulle världen förklaras och problemen lösas genom kommunikation, känsla, delaktighet eller något annat trendord på "managementska". Förändringsnummer Mycket av det som skrevs var inte särskilt bra eller genomtänkt, men annat fick stort genomslag eller var resultatet av omfattande nytänkande. Just Riv Pyramiderna är en klassiker när det gäller organisationsförändringar. För SAS del innebar den ett stort kliv in i en ny tid av konkurrens och kundmedvetenhet - ett förändringsnummer som åter borde kännas förpliktigande i tider som dessa. Nu har ytterligare en bok i utkanten av denna genre publicerats. Det är Bengt Efter stålbadet - tm1deri morgondagens samhälle. Bengt Wahlström. Liber Hermods 1993. Wahlströms Efter stålbadet- trender i morgondagens arbetsliv som hamnat i min bokhylla. Bengt Wahlström beskriver sig själv som en av Europas ledande experter på trendbevakning och omvärldsanalys. Hans bok Europe 2002 utsågs för en tid sedan till Årets Managementbok i Europa och har översatts till ett tiotal olika språk. Wahlström är också chefredaktör för Omvärldsrapport 2002, en publikation som regelbundet söker förklara hur, vad och varför trender och utvecklingstendenser utvecklas som de gör. Jag skall villigt erkänna att när jag fick hans nya bok i min hand var det med en rejäl nypa av den misstänksamhet som jag alltid haft mot den genre som alltför ofta kännetecknas av snabba lösningar och grova förenklingar för att vara i min smak. Relevanta och intressanta Mina farhågor kunde jag lägga åt sidan. Boken är nämligen inte en samling enkla klipp för att komma till rätta med "framtidsbiten". Istället går Wahlström på nära 300 sidor igenom en rad aspekter på arbetet i framtiden som känns relevanta och intressanta, för företagaren som skall anställa ny personal såväl som för sarnhällsdebattören som vill försöka förstå vad som håller på att hända. Efter ett sådant SveNsK T rosKRIFT 125 övergripande resonemang följer en genomgång av framtidsmöjligheterna for femton specifika branscher - bl a jordbruket, industrin, transporter och media. Givna auktoriteter Grundtonen i boken kommer ur resonemanget om ett samhälle i kraftig förändring. I ett inledande avsnitt skriver Wahlström: "Industrisamhällets uppkomst griper djupt in i företags- och familjestrukturen. Jordbrukaren mister sin särställning och blir en företagare, vilken som helst. Familjen upphör att vara en produktionsenhet." Wahlström beskriver ett samhälle som har överg-:ltt från att ha varit statiskt till att ha blivit mera dynamiskt. Det är ett samhälle där nom1bildningen i en bred mening övergått från att ha varit vertikal till att bli mer horisontell. Antalet normcentra har ökat i en närmast logaritmisk skala. Där förr auktoriteterna var givna, a, tydliga och lätta att peka ut- kyrkan, rådhuset, kungen - är nu auktoriterna i högre grad självvalda, många och otydliga för dem som inte ingår i den självdefinierade normgruppen. Där föräldrarna tidigare var givna auktoriteter har normgJ.Vnmgen i större utsträckning fragmentiserats och gjorts möjlig att välja. Utvecklingen styr oss I boken ges delar av förklaringen till varfor utvecklingen går i denna riktning. Det finns dock ett problem. W alllströms resonemang är, trots framtidsinriktningen, vad vi ekonomer skulle kunna kalla en ex post-betraktelse. Boken känns gjord i efterhand, med små möjligheter att påverka utvecklingen eller lägga värderingar på den. Walllström är helt enkelt determinist; utvecklingen styr oss och inte tvärtom. Låt mig ta ett exempel. Walllström skriver att arbetsrätten kommer att förändras, individualiseras. Det "återstår bara att se hur det ska gå till och hur lång tid det kommer att ta." Det är möjligt att forfattaren har rätt, for egen del hoppas jag det. Men vem ska leda utvecklingen for att det ska bli så? Frågan är central eftersom takten i forändringen är avgörande for hur lyckosam, eller smärtsam, omställningen blir. Och hur kommer omställningsprocessen att påverka arbetet och förhållandena i fö- retagen? Om detta skriver WalUström ingenting. Offerfor utvecklingen Jag tror att detta är i grunden en farlig inställning. Utvecklingen kan aldrig vara "värdelös". Tvärtom- trender är ett resultat av värderingar som ändrats och ändras igen. Därfor kan i mitt tycke trender och värderingar inte kopplas isär; inte heller kan trender betraktas som nå- got som uppstår vid sidan av oss, utan på- verkan. Wahlströms bok blir i detta perspektiv en aning könlös där vi närmast är offer for utvecklingen, snarare än dess ledare. En fomUldrande omständighet är att W alllström inte bara är determinist utan också optimist. De scenarier som Walllström skriver om är i allt väsentligt grun- 126 SvENsK TIDsKRIFT dande på en tro att vi är rationella i den intressant att hämta ur Wahlströms bemeningen att vi i det långa loppet väljer att traktelser for den som sedan vill diskugöra det som är bra och fungerar. Låt oss tera det värdemässiga innehållet. hoppas att det är så. Då finns det mycket PETER OLSSON: VÄLFÄRDSSTATEN SOM OONSKAD EFFEKT E n paradox med mänsklighetens ökande kunskapsmängd är att kunskapen tenderar att vara ytterst vag angående det som verkligen betyder något for oss som individer. När det gäller de djupaste kända personliga relationerna är detta tydligt. Psykologin har bara lyckats skumma på ytan, sociologin än mindre förklara när vi kommer till sådana saker som vänskap eller familjebildning. Brisifälliga underlag Och när ekonomer använder sma förklaringsmodeller på samma områden inger det vanligen mest löje hos betraktarna. Egentligen är det kunskapsmässiga underlaget for samhälleliga beslut lika bristfälligt. Planering bygger på kunskap både om verkligheten och om vilka medel som kan användas for att uppnå 711c Statc ofStatc. Nils Karlson. Almqvist & Wicksell lntemational 1993. politiskt bestämda mål. Men ingetdera fungerar alldeles bra. Ett gammalt välkänt exempel är utbildningen av grundskolelärare. Sju till sexton år i forväg vet man hur många lärare som kommer att behö- vas, staten kontrollerar både arbetstillfållena och utbildningen. Ändå har man aldrig lyckats dimensionera universitetsutbildningen så att rätt antal lärare utexamineras. Än mindre klarar man så- dan styrning när variablerna är fler och osäkrare. Det är inte att forvårras över att inte bara de politiska målen bestäms av ideologiska uppfattningar, i minst lika hög grad är det valet av medel striden står om. Med tanke på det nämnda exemplet är det kanske inte oväntat så att en teoretisk problematisering av statens beslut kommer från en i dag verksam som politisk sakkunnig vid utbildningsdepartementet. Nämligen avhandlingen The State ofState som uppsalastatsvetaren Nils Karlson disputerade på forra året. SvENsK TIDsKRIFT 127