VILKENVÄRLD SKALLVI HA? ROBERT L. WOLKOFF David Owen, en före detta labourpolitiker från Storbrittanien och numera världssamfundets utsände i krigets Bosnien, talar om "mästerlig inaktivitet" när han beskriver sina diplomatiska arbetsmetoder. Men vad hjälper det mot massmord, etniska utrensningar och våldtäkter? Och vad skulle Raoul Wallenberg ha sagt? I en artikel publicerad nyligen i Judisk krönika, forsökte jag analysera konflikten i Bosnien ur en judisk synvinkel. Mycket kortfattat, drog jag tre slutsatser: 1. Etniskt hat måste mätas i århundraden och årtusenden, snarare än i månader och år. 2. Högteknologin till trots, forblir krigföring, grund och botten, massvåldtäkt, tortyr, svält. Etnisk rensrung. 3. Det internationella samfundet är, även under de bästa omständigheter, ett grovt, långsamt och opålitligt instrument. Jag tog upp detta spörsmål i samband med de pågående forhandlingarna i Mellanöstern, eftersom dessa fakta naturligtvis inte ignoreras av staten Israels politiska ledning. Detta är dock endast en aspekt på den betydligt större fråga jag här Rabbin ROBERT L. WOLKOFF är samhällsdebattör. vill behandla, nämligen: Vad innebär konflikten i Bosnien for världens framtid? Eller, rättare frågat: Vad innebär världens handfallenhet inför denna konflikt for världens framtid? Moralisktforpliktigande Kärnan i denna fråga är punkt tre ovan, det internationella samfundets opålitlighet. Världen kan under rätta omständigheter samla oemotståndliga krafter. Så var fallet exempelvis under kriget i Persiska viken. Denna handlingskraft är emellertid moraliskt förpliktande: Inför ett brott, måste den som kan agera göra det. Den som vägrar göra så är moraliskt sett skyldig. Att världen av olika anledningar inte gör det i fallet Bosnien öppnar således en moralisk klyfta vars forödande konsekvenser vi idag bara kan ana. Hur djup denna moraliska klyfta är framgår däremot klart av ett aktuellt uttalande av den brittiske diplomaten David SvEN sK TmsKRIFT 95 Owen, som tillsammans med Cyrus Vance medverkade som FN-medlare i konflikten. Trots att hans medling helt misslyckades, beskrev han sin diplomati som om den var en stor sucd:. Detta for- ~änar närmare granskning. Owen sade att "mästerlig inaktivitet" ("masterly inactivity") var kanske det bästa tillvägagångssättet när det gäller omvärldens agerande i etniska konflikter typ Bosnien. "Konsten", sade han, "är att se lugn ut utan att vara självbelåten, att agera makligt men att vara beslutsam, även om beslutet är att inte göra något alls". Diplomatisk vanmakt Denne var mannen vars ansvar det var att forsöka hindra massmord?! En mer cynisk syn på diplomatiskt agerande är svår att tänka sig. Att han öppet skryter med sin diplomatiska vanmakt, i stället för att till vaije pris dölja den som skamlig, måste räknas som oförskämd fräckhet av sällan skådat mått. Hur häpnadsväckande detta uttalande än är, måste det poängteras att det inte bara beskriver Owens egen attityd, utan hela det diplomatiska samfundets. Om jag i fortsättningen kritiserar Owen vid namn, menar jag egentligen hela den diplomatiska kåren. Eftersom dessa är våra representanter, är vi delaktiga i deras uttalanden - och deras brott. Vi bör således forstå precis vad som pågår. Låt oss bölja med O wens "konst". "Konsten", måste man fråga sig, for vem? säkerligen inte for de bosniska muslimema. Inte ens for serberna, eller åtminstone for den del av den serbiska befolkningen -jag antar att det är en ganska stor majoritet- som äcklas över dödarrdet och våldtagandet. Owens "konst" tillfredställer precis två grupper. Den tillfredställer diplomaterna, samt de i västvärlden som betraktar sina diplomaters främsta uppgift att tjäna som politiskt lugnande medel; och, mer träffande, tillfredsställer Owens "konst" mördarna. Dessa är väl medvetna om att det enda som kunde hejda dem är västvärldens vapen. De är lika väl medvetna om att dessa vapen, så länge diplomaterna (med "mästerlig inaktivitet") snackar vidare, inte kommer i spel. Alltså kan våldtagandet och "förhandlingarna" fortsätta oavbrutna, till allas belåtenhet. Förutom offrens. Vända bort blicken Det är, märk väl, inte så att Owen hyser agg mot muslimerna. Tvärtom. Han hävdar att etablerandet av en muslimsk stat i det delade Bosnien gör situationen i Europa "i och for sig mer stabil". Dessutom, efter bosniernas långa lidande, "är vi skyldiga dem åtminstone en säker och trygg framtid som en del av den europeiska kontinenten". Om det nu finns några kvar. Frågorna staplar upp sig. I ljuset av allt som hittills (inte) skett, hur hoppingivande kunde Owens tal om "säkerhet och trygghet" vara for de förföljda? Åter måste man anta att det inte är de forföljda han riktar sig till. Hans publik är snarare 96 SVEN SK TIDSKR.I FT de som vill vända bort blicken från den fasansfulla verkligheten. För att skapa en psykiskt buffert, forsöker dessa, med diplomaternas hjälp, föreställa sig den fredliga framtiden som "säkert" kommer - detta redan idag, medan dörlandet alltjämt fortsätter. Ånyo häpnas man över Owens eurocentriska tafånga. Mitt i eländet och mitt i Europas impotens inför detta, är det en moralisk kretin allena som kan undvika att fråga sig vilken sorts heder det egentligen är att tillhöra "den europeiska kontinenten". Är meningen att muslimerna bör se fram emot den tid då de också kan sitta med armarna i kors medan någon annan i Europa blir offer for massmord? Får vi spekulera att muslimska diplomater i framtiden kommer att fa hedersplats i delegationer av kavajklädda män med allvarliga ansikten, som är väl skolade i "konsten" att vackla medan andra- smutsiga, desperata, hjälplösa - dör? Visserligen något att se fram emot. Krigets makt Att Owens resonemang är kortsiktigt behöver kanske inte ens nämnas. Det minsta man kan säga är att den serbiska ledningens tröst över nya erövringar, av anledningar såväl "externa" om "interna", med stor sannolikhet kommer att öka, snarare än att minska. Större territorium, och större befolkning (med beledsagande "etnisk rensning") betyder givetvis större makt. För detta ändamål står Makedonien, Kosovo, Kroatien m fl i kö. Lika viktigt är det faktum att den serbiska ledningens makt är forknippad med själva kriget. Som en serbisk (!) officerare nyligen beskrev det, "Mina ledare har forstört mitt land, därfor att detta var det enda sättet for dem att bibehålla makten. Så länge kriget fortsätter, stannar de kvar på tronen. Då freden kommer, klarar de sig inte länge." En större fara är att balkaniseringen sprider sig utanfor denna krigshärjade halvös gränser. Ungern, Rumänien, till och med norra Italien kunde går samma väg, for att inte nämna ett halvdussin republiker i f d Sovjet. Ännu värre är emellertid budskapet som världen i stort far från västvärldens, och i forsta hand Europas, förlamning. Den nya världsordningen verkar faktiskt vara den nya världsoordningen. Det enda man tycks behöva for att ostörd kunna fora krig är 1. etnicitet och 2. berg. Ett nytt Vietnam Den konventionella klokheten, att konflikter mellan stater på något sätt är prydligare än konflikter mellan etniska grupper är bara struntprat. Etnicitet är dock tillräckligt effektiv som bortförklaring for att Owens "konst" skulle komma i spel och omöjliggöra effektivt ingripande. Ovannämnda "berg" är en anspelning på det nu ökända uttalandet från en amerikansk militär som sade, beträffande skillnaden mellan Bosnien och Irak - "We do deserts. We don't do mountains." Detta återspeglar i sin tur det lika ökända - och i själva verket löjSvE N sK TIDsKRI FT 97 liga - argumentet att ett ingripande i Bosnien skulle leda till "ett nytt Vietnam''. Som om det fanns det minsta i jämfö- relsen mellan Bosnien (befolkning 4 miljoner, areal 500 kvadrattnil, i Europa, utan allierade) och Vietnam (befolkning 64 miljoner, 3265 kvadratmil, i Asien, med stöd av dåtidens Sovjet). Detta utan att ens nämna den abstrakta aspekt som heter "folkets kampvilja", vilken i Vietnam var otrolig och i Serbien minst sagt begränsad. Det finns idag 6170 språk, och antagligen nästan lika många etniska grupper. Inte mindre än hälften av världens 171 nationer har enligt Walker Conner haft "etnisk inspirerad dissonans". De flesta av dessa etniska grupper far dessutom antas befinna sig i länder med berg. I ljuset av allt detta, far den som fortfarande låter sig tröstas av Owens diplomatiska "konst" skylla sig själv då han själv dras in i den etniska konfliktens malström. Obscen diplomati Det räcker emellertid inte att beskriva Owen som kortsiktig. Hans "diplomati" är faktisk obscen. Man behöver inte vara jude for att inse detta, men det hjälper. Inte för inte har judarna i USA varit bland de forsta och mest högljudda att kräva världens ingripande i Bosnien. Judarna har ju hört Owens resonemang tidigare. På grund av sex miljoner offer under förintelsen, vet vi mer än man bör veta om diplomater som kan "konsten" att vara beslutsam även om beslutet är att "inte göra något alls". Muslimemas situation idag är givetvis inte fullt lika förfårlig som judarnas då. Den är dock förfårlig nog. För judar, och, om jag inte misstar mig, för en ganska stor del av den västerländska befolkningen som är medveten om andra världskrigets fasor, har orden "aldrig mer" haft en viss betydelse. George Shultz, USA:s f d utrikesminister, uttryckte det så här: "Då vi säger 'Aldrig mer, aldrig mer' vad menar vi? Vad är det som aldrig skall glömmas? Naturligtvis, judarna i Tyskland. Vi vet vad som händer då antisemitismen går ur kontroll. I ett bredare perspektiv menar vi, att konsekvenserna då intoleransens krafter löper amok helt enkelt är outhärdliga." Detta bör störa vår sömn, om nu inte David Owens. Förintelsens fortsättning Det räcker emellertid inte att beskriva Owens ställningstagande som obscent. Det är inte mindre än hädelse, ett ord som tyvärr har förlorat mycket av sin kraft i detta hädelsens århundrade. Elie Wiesels ord skulle kanske hjälpa: "Ett nytt forsök måste, efter förintelsen, göras för att definiera människans förhållande till G-d och människans förhållande till sig själv.Jag skulle dock poängtera människans förhållande till andra människor. Härigenom skulle hon också ändra sitt forhållande till G-d." Med andra ord: Sedan förintelsen lämnat ett svart hål där den traditionella teologin hade varit, finns det ett enda sätt 98 SVENSK Tt DS KRIFT att någorlunda reparera det brutna sam- veteskvalen, den fria världens ledare sade bandet mellan människan och G-d. Detta 'Vi visste inte', talade de inte sanning. De är att se till att forinteisen aldrig upprepas. visste. Andra sade att de visste men var Att vägra göra det, att acceptera något maktlösa. De talade inte heller sanning. svm helst svepskäl eller någon som helst De var inte maktlösa. Det klaraste bevibortforklaring for handfallenhet infor set? Raoul Wallenberg." ondskan, är att fortsätta Hitlers arbete, att döda människor, forvisso, men att också döda G-d. Det är detta som våra diplomater, i Owens anda, gör. Diplomatins gåva Enligt en gammal judisk legend var det ett tecken på Herrens kärlek att han skapade människan till sin avbild; och ett ännu större tecken på Herrens kärlek att han gjorde människan medveten om det. Om man far tillämpa en sådan teologisk insikt på svenska forhållanden, kunde man kanske mutaris mutandis säga så här: Det var ett tecken på Herrens kärlek att han gav vissa människor (den äkta, moraliska) diplomatins gåva; och ett ännu större tecken på Herrens kärlek att han gjorde människan medveten om det. Hur viktig for mänskligheten är denna gåva och denna medvetenhet? Elie Wiesel har klargjort det: "När, efter helSkapar olika världar Mitt i mardrömmen visade Wallenberg att den moraliska länken mellan människor inte irreparabelt hade brutits - och därmed visade han att länken mellan människan och G-d inte heller irreparabelt hade brutits. Vi bör fundera över vad Wallenberg skulle tycka om Owens "mästerliga inaktivitet", menjag misstänker att vi inte orkar göra det. Klyftan är for stor. De kommer från olika världar, de återspeglar olika världar. Det väsentliga är emellertid att de skapar olika världar. När allt kommer omkring kan alla frå- gor beträffande katastrofen i Bosnien så- ledes reduceras till en enda, oundviklig och forpliktande: Vilken värld skall vi, och våra barn, leva i: Wallenbergs eller Owens? SVEN SK TIOSKRI FT 99