SLUT PÅ APPEASEMENT -ALLTID FOR SENT? HAIN REBAS Det ryska återtå,JZel ur Baltikum drar ut på tiden. Samtidij!tfrodas obehagliga och revanschistiska sfiillllliii,JZar i Moskva. I slutet avfebruari meddelade det! ryske xeneralstabschifen Kolesnikov att Ryss/mul kotlllllCr alf upprätta 30 militära baser i dejöre detta sovjetrepublikema. Den 6 april krä11dc presicel/lJcltsill CIl militärbas i Leiflat/d bl afiir att där kunna utveckla nya vapensystem. MiiiiStrct känns i,JZetl. Taktiken är de11samma som 1939. P olitisk timing är viktig. Det kan inte vara en tillfillighet att USA just den 22 februari avslöjade "sin" ryske toppspion på CIA. President Clinton själv tog till orda i saken. Exponeringen av den jaguaråkande Ames gjordes till en statsakt av högsta dignitet. TV-bilderna av den bekymrade presidenten gick jorden runt. Men precis lika gårna hade USA kunnat spräcka denna mullvad får tre veckor sedan, eller varfår inte om en månad. Man bör därfår fråga sig, varfår just vecka 8 ansågs vara optimal. - Har det inträffat någonting dramatiskt nytt i relationerna mellan USA och Ryssland? Eller har USA:s säkerhetspolitiska etablissemang plötsligt konmilt till nya insikter om. Rysslands utrikespolitiska avsikter? HAIN REBAS är pr<!fi·ss<>r i 11<>rdisk hist<>ria i Kiel "rh lwr PnritfärsParsministt·r i Estland. Gripa initiativet Svaret är fåm1odligen: både och. Man kan tro att Clinton genom sitt utspel fårsöker nå tre inrikes- och utrikespolitiska mål. Han vill åter gripa USA:s och sitt, som han kan tycka, r'åttmätiga initiativ i internationell politik och återetablera amerikanska intressen och diplomati som tongivande och tveklöst ledande ute i världen. Samtidigt trycker han tillbaka de just nu mer än lovligt expansiva ryssarna och flr pluspoäng får det av Kongressen. Dess välvilja har han alltid behov av. Vi flr komma ihåg att president Jeltsin i kraft av Rysslands nya fårfattning ställt såväl SVR, dvs KGB:s efterfåljare, och luftlandsättningstrupperna under sitt eget personliga kommando. Således ansvarar i slutändan ingen mindre än Jeltsin själv fårAmes spioneri och flr därmed en indirekt knäpp på näsan av Clinton. För det tredje tar USA:s president, flr man hoppas, chansen att byta ut befattninghavare i sin säkerhetsapparat, 74 SVENSK TIDSKRIFr nämligen dem som desinfom1er.tt honom om den verklig.t utvecklingen i Rysslands politiska toppskikt. Förbehållslöst stöd Enskilda fakta om Rysslands pånyttfodda expansionism. har forstås varit kända länge i Washington med omnejd. De utgör var och ett for sig inget nytt. Men de har hittills värder.tts olika i skilda läger av bedömare och inte tillmätts vederbörlig vikt i Vita Husets slutgiltiga beslutsfattande. Som bekant har utrikespolitik inte tillhört president Clintons starka sidor. Bland hans medarbetare har tills nu Moskva-centrerade f d Gorbatjov- och numera Jeltsinsupportrar ratt dominer.t, åtminstone i akademikernas State Department. Just därfor syntes allt vara frid och fröjd mellan USA och Ryssland efter presidentmötena i Seattle i vår.ts och i Moskva i januari. Emellertid uppfattades Clintons upprepade och forbehållslösa stöd for Jeltsin näm1ast som naivt och pinsamt undfallande i t ex Pr.tg, Warszawa och Tallinn, där man faktiskt också vet en del om ryska utrikesambitioner forr och nu. Överhuvudtaget har den ungdomlige Clinton haft det svårt med personalärenden, även på säkerhetssidan. Hans dtt tafatte forsvarsminister och g.mue vän Les Aspin fick avgå. Dennes utsedde eftertr.idare, den betydligt stråvare amiral Bob Inman, tilltrådde aldrig, osv. Samtidigt har utrikesminister Warren Christopher och hans stab inte precis utmärkt sig for någon genom6nkt eller kraftfull Rysslandspolitik. Att anklaga Christopher for charistna eller lcadcrship under den tid det tar for presidenten att bli vam1 i de utrikespolitiska mtinerna, det vore att ta i. Vägrades tillträde För att överhuvudtaget åstadkomma nå- gonting i detta policy-vacuum gentemot Ryssland utnämnde Clinton i höstas en annan gammal vän, TIME Magazines moskvakorrespondent Strobe Talbott till vice utrikesminister. Efter ryska militära - och amerikanska! - påtryckningar v;igrades samtidigt Polen, Ungern och Tjeckien tilltråde till NATO, trots att Jcltsin själv i augusti lovat president Walesa att inte sätta sig emot Polens önskningar. Det var Talbott som planlade Clintons stor.t Moskva- och Östeuroparesa i januari, där det redan ganua, en smula urvattnade konceptet "Partnership for Peace" och det oinskränkta stödet till Jeltsin gjordes till propag.tndistiska huvudnummer. "Bra" sade Tjeckiens president Vaclav Havel om detta, "men två år for sent". Men nu, omedelbart efter ryssarnas briljanta diplomatiska fr.tmstöt Bosniendramat, har sitsen blivit en annan. Som bekant bombades serbiskt terrorartilleri inte av NATO-flyg utan tilläts omgruppera i stor utsträckning. Väl "mot nya djärva mål". Därvid fick postsovjetiska fallskännsjäg.tre överta fredsoch kontrollfunktioner. - Tala om att sätta bock i örtagård! Nu tycks emellertid en foråndring SVENSK TIDSKiliFI' 75 vara på gång i den amerikanska släpphän- upptäckt? Det vill säga vilka uppgifter har theten gentemot Ryssland. Det är man de sammanställt for att finna att två plus glad över i Baltikum och Polen. Äntligen två verkligen är fyra, och ingenting antycks de programmerat optimistiska ame- nat? rikanarna ha insett vem och vad de har fatt att göra med i Kreml. Upproriska pöbelhetsare Som en objektiv bekräftelse på denna internationella kJimatforbistring gav det ryska parlamentet den 23 februari, dvs på Röda och numera Ryska Armens årsdag, amnesti inte bara åt kuppmännen från augusti 1991 utan även åt de upproriska pöbelhetsarna från oktober 1993. Från och med den 26 februari har vi alltså återigen figurer som Janajev, Jazov, Krjutkov, Chasbulatov, Rutskoj, Barannikov, Makasjov, Anpilov och Konstantinov, alla mer eller mindre reaktionärt rödbruna tiJI sinnelaget - och bevisligen våJdsbenägna! -fritt ute i det politiska omloppet. l samma andetag vägrar ryssarna att kalla hem SVR:s avslöjade resident Lysenko i Washington. Amerikanarna tvingades regelrätt utvisa honom. Ryssarna medarbetar inte en tum utan utvisar i stället ett amerikanskt ambassadråd från Moskva. Samma dag, den 28 februari skjuter amerikanskt NATO-flyg ner fyra bosnien-serbiska plan, som öppet trotsar FN:s flygforbud. Och serberna, som redan hösten 1992 hjälptes av post-sovjetiska "frivilliga" vid till exempel Vukovar, hämndbombar med tungt artilleri staden Tuzlas civilbefolkning. Vad är det då amerikanerna plötsligt Självpåtagen rätt Fakta är foljande: På den doktrinära nivån gäller i Ryssland dess utrikesministeriums numera välkända s k Karaganov-doktrin från oktober 1992, om bland annat ryska speciella intressen i "det nära utlandet". Därvid tar sig Ryssland självmedvetet råtten att intervenera med vapen i hand i till exempel Baltikum. l den andan har ledande ryska politiker med Jeltsin, Tjernomyrdin, Kozyrev, Gragov och Tjurkin i spetsen numera uttalat sig oräkneliga gånger, Jeltsin for övrigt senast den 24 februari, och i tämJigen kraftfulla ordalag, Tjurkin senast den 6 mars. Enligt Englands forsvarsminister Malcolm Rifkind låter Carl Bildts vän, den habile Kozyrev, som numera har all anledning att frukta for sin position, allt mer som Saddam. Husseins och den bayerske nynazisten Gerhard Freys politiske frände Vladimir Wolfovitj Zjirinovskij i sina officiella uttalanden. För Kozyrev är denna robusta stil inget nytt. Lika stalinistisk lät han redan formiddagen den 14 december 1992 på ESK-mötet Stockholm. Efteråt myntade den ryske stockholmsambassadören Grinjevskij begreppet "chockdiplomati". Tydligen har den numera blivit allmän i Kreml med omgivrung. Den nymilitanta ryska hållningen kan 76 SvENsK TmsKRIFr inte längre avfärdas med att de ryska topp-politikerna enbart spelar for inhemska gallerier, dvs for att lugna ner sina verkliga reaktionärer. Därtill har den blivit alltfor massiv och alldeles for enveten. Ryska hår okrökta Speciellt häftigt har de alla angripit mer eller mindre påhittade etniska missforhållanden i de baltiska republikerna Estland och Lettland. De imponeras inte ett smack av att minst ett dussin internationella delegationer från bl a Europarådet och ESK närmast hundraprocentigt vederlagt deras anklagelser om diskriminering och t o m apartheid Oeltsin den 25/6 1993) och "etnisk rensning" i Estland. Sverige utrikesminister Margaretha af Ugglas hade tveklöst rätt när hon den 23 februari avfärdade dessa påståenden som grundlösa. Faktum är: trots femtio års blodig ockupation med åtföljande flyktoch deportationsvågor, varvid omkring 1/4 av befolkningen gick förlorad, har under senare års frigörelseprocess inte ett enda hår krökts på ett enda ryskt huvud i Estland. Typiskt nog underlåter utländska massmedier, med siktet inställt på sensation och helst av allt estnisk-ryska blodiga sanunanstötningar, alltfor gärna att rapportera om att Estlands nationella minoriteter sedan 13 november 1993 åtnjuter rätt till kulturautonomi, precis som de gjorde under mellankrigstiden. Samtidigt som Estlands forsvarsministerium for ett år sedan hade knappt 30 anställda, jobbade, enligt Norska Utrikespolitiska Institutets direktör Olav F. Knuclsen, 70 man i SVR:s avdelning "Baltikum" i Moskva. Följaktligen borde i dag tusentals ryska, civila som militära, agenter jobba ute på fåltet i Estland, Lettland och Litauen. Den 13 mars citerade Dagens Nyheter SVR:s informationschef Jurij Kobaladze i "Vi är mycket aktivt intresserade av vad som händer Baltikum." Det kan inte vara så svårt att föreställa sig var SVR:s "mycket aktiva intresse" konkret innebär. Spioneri kallas det vanligen. Lägg därtill de kvarvarande 3 plus 13 tusen ryska soldaterna i s.k. skelettforband med sina hundratals välbetalda legoknektar, därtill 25 tusen postsovjetiska reservofficerare i Estland och Lettland - en stor eventuell ledarkader med urmärkt lokalkännedom. Och är man reservare har man krigsplaceringsorder i bordslådan - och tjänstevapen. Det är for övrigt fortfarande oregistrerade av sent tillkomna baltiska myndigheter. Uppvigladfolkmassa I Baltikum är även risken for ren civil femtekolonnverksamhet mer än påtaglig. Den 15 maj 1990 forsökte en av den s.k. "Interfronten" uppviglad ryskspråkig folkmassa storma regenngs- och parlamentsbyggnaden i Tallinn. Den 25 april1993 röstade hela 71 procent av Estlands ryska medborgare mot Gajdars och Jeltsins reformer, dvs for Chasbulatov och hans obskyra Högsta Sovjet. I Ryssland stödde, som vi minns, majoriteten Jeltsin. Kring mitten av juli forsökte vissa 77 ryska lokalpolitiker i Narva, med stöd öster om gränsen, avskilja nordöstra Estland. Den 12 december avvisade två tredjedelar av Estlands ryska medborgare Jeltsins föreslagna grundlag. Cirka hälften av dem röstade i valet mellan ett dussintal partier till Rysslands statsduma för Zjirinovskijs s k liberaldemokrater. Fortsatta miniubåtsoperationer Adderar man till detta Rysslands försvarsministeriums militära doktrin från november 1993, blir bilden än klarare. Den kompletterar och underbygger nämligen med förfårande konkretion de ryska ambitionerna i Baltikum. Rysslands NV milos högkvarter under generalöverste Majorov ligger, som bekant, i den fria republiken Lettlands huvudstad Riga. I detta "sitt" milo genomförde de post-sovjetiska enheterna i april och maj 1993 en stabs-, underrättelse- och sambandsmanöver. Den gick ut på att "ta strategiska objekt i Baltikum och hålla dem tills huvudstyrkan anländer". Även Sveriges försvarsminister Anders Björck protesterade mot detta hot mot freden i närområdet. - Och vem, om man rar fråga, sanktionerar egentligen GRU:s fortsatta miniubåtsoperationer i svenska farvatten mellan Öland och Ålands hav? Den 1 mars rapporterade Sveriges ÖB att kränkningarna fortsatt även under 1993. Alskvärd granne Denna militära hotbild fullständigas av de rena attackförband ryssarna håller grupperade i Baltikums - och Finlands - ornedelbara närhet. Kaliningradområdet och Vitryssland är fullständigt nerlusade med framförallt pansar- och flygenheter. Enligt tyska beräkningar klassas var 43:e person i Vitryssland som "militärangehörig". I Kaliningradområdet bär var tionde person, dvs uppemot 100.000 man, postsovjetisk uniform. Örlogshamnen i Baltijsk kommer att byggas ut igen. Och i Pskov, omedelbart sydost om Estland och nordost om Lettland, tränar den 76. gardesluftlandsättningsdivisionen, en elitenhet på drygt 7.000 man, med delar mer eller mindre på krigsfot. Det var den som mullrade igång när letterna i januari arresterade två ryska generaler. Dess transportflygplan och attackhelikoptrar kan nå Tartu i Estland på en kvart, Riga och Tallinn på kanske trekvart. Som älskvärd granne har de i Pskovområdet en spetsnaz-brigad på 800 man, som är specialiserad på att ha ihjäl folk med händerna, eller med skarpslipad infanterispade, vilket de demonstrerade på Tblisis kvinnor i april 1989. Dessa fackmän förstärktes för en tid sedan med delar av ett spetsnazregemente från Viljandi, i mellersta Estland. Typiskt nog föredrog dess chef och dess stabs- och underrättelsechef samt 15 officerare att klä ut sig till civila köpmän och stanna i Estland; väl knappast för vackra estniska ögons skull... Stor reorganisering Leningrads militärområde (det heter fortfarande så!) pågår enligt finska källor överhuvudtaget stor reorganisering och 78 SVEN SK TIDSKRIFI' nybeväpning. Dess elitforband, d v s främst flyg, artilleri och pansar, har omgrupperats dit från det forna DDR. I september 1993 utnämnde dem forsvarsminister Gratjov högtidligen till "Förband i Rysslands Första Strategiska Echelong". Var, frågar sig grannarna oroligt, finns då den andra och tredje anfallsvågen utgångsgrupperad? Enligt överste Erkki Nordberg vid finska huvudstaben hade ryssarna i somras 400.000 man, 1.500 stridsvagnar, 800 flygplan och flera hundra helikoptrar i Karelen. Ryska 38, armekårens stab ligger i 700-årsjubilerande Viborg.- Mot vem är dessa angreppsforband riktade? Rena anfallsstyrkor Varfor håller ryssarna vad som ser ut som en i grunden renoverad luftlandsättningsoch en mekaniserad division uppe vid Alakurtti i Karelen? Svaret kan bara vara att, liksom fOrr, vid krigsfall ta broarna över Kemi älv och skära av Finland i höjd med Uleåborg. - Och varfor befinner sig i dag mer rysk militär på Kolahalvön än någonsin under det kalla krigets dagar? Dessa enorma anhopningar av rena anfallsstyrkor nära små och fredliga grannar kan inte längre bortforklaras med bostadsbrist i t.ex. Nisjnij-Novgorod. I vilket fall som helst har Finland, trots tydlig ekonomisk recession med 22 procents arbetslöshet, nyligen beställt 64 F-18 Hornet-plan från USA, varvid den säkerhetspolitiska återforsäkringsaspekten måste vara minst lika viktig som den rent prestandarnässiga. De har köpt ett hundratal T-72-stridsvagnar och 500 tyngre artilleripjäser från Tyskland samt fyllt sina mabforråd med 100.000 kalashnikovs, tillverkade i Kina. Samtidigt foreslog en känd svensk partiledare i regeringsställning, att Sverige infor forsvarsbeslutet 1997 skulle minska sin forsvarsbudget med 10 miljarder kronor... Dröjer sig kvar Vad mer har USA att ta hänsyn till?- På traktatsidan skyms Rysslands framtid av ett antal flagranta brott: För det forsta: President Jeltsin skrev personligen redan i juli 1992 under ESK:s slutdokument i Helsingfors. Bland annat åtog han sig därmed att snabbt dra ut de ryska trupperna ur Baltikum. "Early, orderly and complete withdrawal" står det ordagrant i urkunden. I dag, mer än halvannat år senare, dröjer de sig fortfarande kvar i Estland och Lettland. Lettlands forsvarsminister Valdis Pavlovskis var den 28 februari klart orolig vid sitt besök i Helsingfors. Ryssarna hade just återtagit sina löften att evakuera till den 31 augusti 1994. Radarbasen Skrunda skulle de dock, efter amerikanska påtryckningar (!) på Lettland, behålla ytterligare en tid. Ett liknande negativt budskap hade Estlands utrikesminister Jiiri Luik i Stockholm den 3 mars: "Ryssarna använder sina kvarvarande trupper i rent utpressningssyfte. De har frångått sina muntliga löften om återtåg". Fortfarande residerar alltså den ryske amiralen S v EN sK TIDsKRI FT 79 Belov 240 meter från Estlands regeringsoch parlamentsbyggnad i Tallinn. Nästa steg i utvecklingen blir säkerligen provokationer får att ra anledning att ingripa i Estland och Lettland, liksom i Moldova, Georgien, Armenien och Bosnien, nämligen fårstås "fcir att bevara freden". Radioaktivt mfall För det andra: Efter den 4 oktober 1993, då fårsvarsminister Gragov efter viss tvekan men dock med eldkraft raddat Jeltsin och hans regering, forsökte rysk militär i strid med CFE- och START II-avtalen ensidigt fårstärka sina pansarfårband i Kaukasus-området. Nu vill de ensidigt fårstärka också sin norra flank, dvs utmed Norge, Finland och Estland. För det tredje: I oktober-november 1993 dumpade dess marin trots protester från Japan och "Greenpeace" 900 plus 800 ton radioaktivt avfall i Japanska Havet. För det fjärde: Nu hävdar forsvarsminister Gratjov att Rysslands stående styrkor kommer att uppgå till 2,1 miljoner man i stället fcir internationellt överenskom.na 1,45 (START II i Helsingfors, januari 1993). Den radikala minskningen av praktiska och ekonomiska skäl mot 1,2 miljoner man, som ryssarna fcir ett år sedan obevekligen syntes vara på väg mot, och som bidrog till USA:s och Tysklands motsvarande reduceringar, har definitivt avbrutits. Ja, något skall ju Rysslands 4.000 generaler ha att öva med. Och än kontrollerar Ryssland tiotusentals väl spridda kärnstridsspetsar, ett diskret supertrumfkort i alla upptänkliga fårhandlingssammanhang. Med amerikansk hjälp (dvs ekonomisk utpressning) är de på väg att eliminera det hårdnackade Ukrainas 1.600 stridsspetsar. EnligtJeltsins ekologirådgivare professor Aleksej Jablokov på "Ecology 93" i Göteborg i september, driver rysk militär nio egna kärnreaktorer i mångmiljonstaden Moskva - utanfår all civil kontroll. De har fortfarande två i Sosnovij Bor utanfår St. Petersburg. De två i Paldiski i norra Estland kan nu, trots intensivt motstånd, monteras ner med internationell hjälp. Just genom sina många undem1åligt byggda och bevakade reaktorer är det ryska samhället utomordentligt sårbara fcir terroristanfall. Naturtillgångar Jämsides därn1ed kan vi se hur Moskva efter hand samlar in de gamla sovjetrepublikerna, en efter en efter en, i sin egen ralla. Dniestr-Moldova, Abchasien, Armenien och Georgien är kända och dramatiska exempel, Azerbaidjan och Tadzjikistan andra. Vitryssland håller på att slutligen integreras, militärt, politiskt och ekonomiskt. Och åtminstone Krim och det östra Ukraina med de viktiga Donbass-gruvorna tycks vara på väg att infiltreras i avgörande grad. Viktiga incitament fcir fcirnyad expansion och kontroll är fårstås naturtillgångarna, t.ex. oljan i Kaukasusområdet och öster om Kaspiska Havet samt uranet i Tadzjkistan, en fjärdedel av det enorma 80 SvENsK TIDsKRifT sovjetiska militärindistriella komplexet, som hamnade utanfor det beskurna Rysslands gränser, de 25 miljonerna utlandsryssarna, motsättningen till en expansiv muslimsk fundamentalism och inte minst, på det psykologiska planet, en allmän, in i självkänslans märg sårad imperialistisk revanschönskan. Viktiga ryska påtryckningsmedel for att nå önskat resultat i "det nära utlandet" är energipolitiken, dvs "reglering" av livsviktig olje- och gastillforsel, den kvardröjande postsovjetiska militären och - det amerikanska diplomatiska och ekonomiska stödet till Kreml, foranlett av ren och skär utpressning. Utifrån sett liknar detta mest amerikanska krav på eftergifter av Rysslands grannar, t.ex. Ukraina, Polen och Lettland. "Fredstrupper" Den 28 februari meddelade enligt FNB-AFP ryske generalstabschefen Michail Kolesnikov, att Ryssland kommer att upprätta 30 militärbaser i OSS andra medlemsstater, dvs i nästan alla fore detta sovjetrepubliker. Detta är ett gammalt och väl beprövat handlingsmönster. Just med krav på baser böljade hösten 1939 deras expansion mot Baltikum och Finland. En knapp vecka senare, den 4 mars, meddelades att Ryssland formellt sökt anslutning till NATO:s "Partnership for Peace". Detta måtte styrka deras chanser att i framtiden ostört kunna skicka "fredstrupper" dit deras utrikes- och militärpolitiska doktriner forutsätter. Lyckligtvis avvisade FN:s generalsekreterare i böljan av april den forsta officiella ryska framstöten. Samtidigt kräver Jeltsin särbehandling genom Partnership for Peace, Rysslands stormaktsintresse måste accepteras och tas hänsyn till För att överleva politiskt kan i dagens ekonomiska läge Rysslands nya regering med den gamle sovjetbossen Tjernomyrdin i spetsen knappast göra annat än att satsa på mycket enkla och beprö- vade recept. Han är tvungen att visa upp snabba resultat. -Vad finns att satsa på? Enligt Birminghamprofessorn Julian Cooper har Rysslands ekonomi och produktion, trots alhnän nedgång, faktiskt militäriserats under senare år. Den civila sektorn har nämligen tappat betydligt mer än den militära. Därfor kan endast samordnade statliga investeringar i det kolossala militärindustriella komplexet, som forr sysselsatte 23 procent av Sovjetuniones arbetskraft, numera kanske 15 procent, ge önskade verkningar. Därigenom kommer man ju att kunna ge miljoner människor jobb, inbringa miljoner hårda US dollar genom ökad vapenexport med upp till 40 procent dumpade priser till U-länderna och, i linje med foregående resonemang, bidra till att "återupprätta Rysslands storhet". Vad annat än det haltande, men dock jättelika militärindustriella komplexet har statsledningen att tillgripa? Den måste demonstrera vilja och beslutsamhet till ekonomiska och sociala forbättringar. Här finns bara en väg att gå. Den har forberetts under lång tid. SVENSK TIDSKRIFT 81 Skäggig patriark Ett beaktansvärt antal inflytelserika politiker, bl.a. den kraftfulle fd. rustningsavdelningschefen i SUKP:s Centralkommitte tillika Interfrontledare och ordforande i Rysslands Företagareförbund Arkadij Volskij, ökänd också i Estland, har sedan länge gjort sitt bästa i och utanfor det ryska parlamentet for att verka som påtryckare. I regeringen sitter numera Oleg Soskovets själv i nyckelposition. Han är vice statsminister och formell ledare av det militärindustriella komplexet sedan maj 1993. Vi erinrar oss i detta sammanhang att just militären, framfor allt dess 17 akademier (93 procent) och elittrupper (Tarman- och Kantemirdivisionerna, som tog Vita Huset den 4 oktober 87,4 procent), och militärindustrins företrädare nyligen röstade på Zjirinovskij. Som vi just såg på TV mötte denne personligen den legendariske generalen och upprorsmakaren Rutskoj utanfor Lefortovofangelset. Ryskpatriarkaliskt helskäggig och snabba skor äger Rutskoj den personliga utstrålning som Gratjov totalt saknar. Han är en trolig kandidat till att leda utvecklingen i bonapartisrisk riktning - järnfor franska revolutionen från 1789 (Napoleon) och den ryska från 1917 (Trotskij). Bredvid sig har Rutskoj en annan, lika reaktionär och karismatisk Mganistanveteran, nämligen den unge generalen Gromov. Vi har all anledning att kraftsamla västs underrättelsetjänst, inte längre mot toppmilitärer, grupperade förband, enskilda fabriker eller mot Kreml, utan mot skärningspunkten mellan militärindustriellt komplex (inklusive militären) och parlament/regering. Där bestäms Rysslands- och världens- framtid. Dömd att misslyckas Betraktad ur ett längre nationalekonomiskt och demokratiskt perspektiv är Rysslands nu militanta och rustningspolitiska kraftsamling ohållbar. Den är dömd att misslyckas av ekonomiska och logistiska orsaker. Stor sak i det. Nu gäller i Moskva endast kortsiktig ideologisk och ekonomisk populism. Till denna måsteJeltsin anpassa sig, vare sig han personligen vill eller ej. Och varfor skulle han inte vilja det, gammal rustningsboss från Sverdlovsk i Ural, som han är. Tendenserna mot politisk polarisering mellan fredliga medborgare och nomenklaturan, samt därpå som amen i kyrkan följande återupprustning och bonapartism blir allt rydligare i rysk inrikespolitik. I sitt stora tal den 24 februari hävdade sålunda Jeltsin själv med emfas, att det måste bli slut på Rysslands eftergifter i just forsvarsfrågor. Ryssland måste nämligen bli rejält tuffare mot sina grannar i "det nära utlandet" och höja sin forsvarsbudget ordentligt. Som synes sitter Jeltsin ordentligt fast i det militärindustriella komplexets rävsax. Hans handlingsutrymme är utomordentligt begränsat. 82 SVENsK TmsKRIFT Fruktansvärda ledare Plötsligt blir parallellerna till 30-talets nazi-tyska totalitarism och upprustning efter Versailles och åtföljande ekonomisk kris obehagligt påtagliga. Det ryska folket, om det finns något sådant, må vara aldrig så storsint och varmhjärtat, deras kultur aldrig så innerlig och nyskapande, deras vetenskapsmän hur begåvade som helst. Deras politiska ledare har under de sista sjuttiofem åren varit fruktansvärda, människofientliga och gravt våldsverkande. Deras forsta offer har alltid varit och konuner alltid att forbli ryssarna själva. Miljoner och åter miljoner av dem har förnedrats, forslavats och förintats. Emellertid finns ju ingen anledning i världen till att den enskilde ryssen skall leva på en sämre ekonomisk och frihetlig nivå än hans estniska, finska och svenska grannar. Sjuttiofem års totalitär terror och dogmatism har gång på gång fört honom till avgrundens rand. Hans miljö och levnadsomständigheter är i botten. Kriminaliteten däremot frodas oförblommerat och expanderar till nya, fjärran marknader. Som bekant. Den 3 mars publicerades enligt TT i Moskva en rapport, som visade att en tredjedel av alla ryssar lever under ryskt extistensminimum. Det innebär att 50 miljoner människor i dagens Ryssland halvsvälter, om inte mer. Inflationen ligger förmodligen över 1000 procent. En US dollar kostade 1.607 rubel. Hur det är med minskad medellivslängd och ökande alkoholism vet vi. Avgörande brist De brett och fast forankrade samhällsinstitutioner och traditioner av självstyre, som under hundra år fort västvärlden in i marknadsekonomi, flerpartidemokrati och parlamentarism, saknas så gott som helt i Ryssland. Vilken broms och belastning för en tänkbar utveckling denna fullkomligt avgörande brist innebär, har inga mindre än 1993 års Nobelpristagare i ekonomi Douglas North och Robert Fogel nogsamt rett ut. Två renonunerade tyska Ostforschungs-Institut dömde, enligt "Spiegel" i oktober 1993, ut hela den ryska privatiseringsprocessen. Den vore "sowieso" omöjlig utan fungerande bank- och kreditsystem. Den västliga ekonomiska hjälpen liknar mest att kasta miljarder i svarta hål. Självklart kunde Gajdarrådgivarna Jeffrey Sachs och Anders Åslunds ekonomiska chockterapi inte fungera i detta institutionstomrum. Sachs har i "Izvestija" offentligt vidgått att han varit orealistisk. Åslund är tillbaka i Stockholm. Ej heller ryssarna kan hoppa språngbräda över väsentliga mellanstadier i ett samhälles utveckling. På det ideologiska planet ventilerar dagens ryska medier ofta gamla föreställningar om Ryssland som det "Tredje Rom", med en mission från 1500-talet att efter de romerska och östromerska imperierna återskapa ett enat (kristet) världsvälde och rädda i forsta hand slaverna (serberna!) och t o m Europa. Även ryssarna lider av vad tyskarna träffande kallar for "Sendungsbewusstsein". Numera hotar de inte med "gula faran", SvENSK TIDsKRIFT 83 men än en gång med fundamentalistisk muslimsk "Jihad" och kroksabelskrammel. När man hör och ser detta, och härvid är Zjirinovskij långtifrån ensam svala i svensk TV, tror man sig vara återbördad till turkfarans 1600-tal, eller panslavismens 1800-tal, eller varfår inte bådadera. Förvriden verklighetsuppfattning Till exempel tror säkerligen de flesta ryssar i kraft av sin gamla sovjetuppfostran fortfarande, att t ex Baltikum alltid varit ryskt territorium. De kallar landet "Baltijskij Rus", alltså det "Baltiska Ryssland". Likaså är de övertygade om att just de räddade baltema undan egen fascism och nazistisk utrotning. Alldeles nyligen fårklarade vice utrikesministern Krylov i Moskva helt officiellt att Estland, Lettland och Litauen anslutit sig "frivilligt" till Moskva 1940. Samma historiesyn fårsökte fårsvarsminister Gratjov bibringa mig den 18 maj 1993 vid bilaterala fårhandlingar i Vilnius. Ryssarnas historie-, samtids- och verklighetsuppfattning är systematiskt förvriden. Deras utbildningssystem har varit patridiotiserat åtminstone från slutet av 30-talet då Stalin tog strupgrepp på hela samhället. proletariat eller helt enkelt "lumpen". Samhällssolidaritet är ett fullkomligt okänt begrepp. Tiotusentals s k "svarta", dvs folk med mörkt hår, utvisades i oktober med våld ur Moskva. Stalintiden efterlängtas av inte så fl: "Då hade man i alla fall ordning och bröd får dagen". Det ortodoxa patriarkatet i Moskva har återfatt samhällelig toppstatus och spelas utinte får att i fårsta hand återupprätta allmän moral - utan inrikespolitiskt samt mot både Kiev- och KonstantinopeL Militärens löner och status höjs. Militärindustrins lobbyister röner avgörande politiska framgångar. Försvarsminister Gratjovs och rnilitärindustrialisten Soskoves krav på investeringar i fårsvarsoch rustningspolitik backas i dag, när en tredjedel av alla ryssar lever under existensminimum, upp också av Jeltsin, Tjemomyrdin och Kozyrev. Således är det på intet vis tal om att dagens ryska statsledning skulle fålja Solsjenitsyns råd och fårst av allt lösa sina egna ekonomiska, sociala och - framfårallt - moraliska problem. I stället syns denna statsbildning över tolv tidsenheter där traktorister, rödarmister och bartenders utgjort maskulina ideal och där varje fertil kvinna tvingats göra minst ett halvt dussin aborter, gå mot aggressiv bonaEjterlängtad Stalintid partism. Nu blickar alltfår många ryssar urskilj- De rent praktiska hegemonisträ- ningslöst nostalgiskt tillbaka i historien. De återskapar sina reaktionära kosackenheter. Vi har sett dem vid Narva. Trehundra års tsarvälde romantiseras. Bönder och fattiga kallas offentligt får trasvandena i och utanfår Ryssland motiveras och illustreras alltså teoretiskt och historiskt dag får dag, vecka får vecka, i press, radio och TV. På liknande sätt underbyggde den svenska statsledningen 84 SvENsK TtDSKR i rT inträdet i trettio<iriga kriget <ir 1630. Att skälla p<i det lilla Estland har blivit "Endast en blind", skrev den 15 au- högsta mode i "ryskpatriotiska" kretsar. gusti 1993 Finlands gränsskyddschef Heikki Koskelo i Helsingin Sanomat, "kan tro på en utveckling mot demokrati i På enkelriktad väg Ryssland". Hoppet for Estland, Lettland och Litauen Inte hota västvärlden Allt detta sammantaget kan verka dramatiskt nog. Men Ryssland av i dag kan knappast hota västvärlden, <itrninstone inte med konventionella stridsmedel. De är fortfarande ur stånd till större, samverkande arme-, marin- och flygoperationer. Därtill har deras ekonomi, politik och kommunikationssystem kapsejsat i alltfor hög grad. Men att deras sm<i grannar i det eruptiva läge känner sig oroliga, kan knappast forvåna. Inte heller kan väl deras utrikespolitiska samarbete, som g<ir ut på att söka maximalt intensiva kontakter med västvärldens kollektiva säkerhetsorgan, FN, NATO-NACC, ESK, WEU och nu senast "Partnership for Peace", fortänkas dem. Knappast heller att de med bl a svensk hjälp söker skapa en baltisk bataljon for FN:s fredsbevarande arbete. Egentligen borde ju t ex Estland med sin ekonomiska och institutionella reformpolitik utgöra ett gott och efterfaljansvärt exempel for alla som intresserar sig for demokrati i Ryssland. I stället har det nu blivit så, att dess militär (forsvarsrninister Gratjov) och militärindustri (minister Seskovets) bestämmer den ryska politikens inriktning och tempo. st<lr i dag inte längre till ryska reformatorer. De är med ledaren, marknadsekonomen Gajdar, Fjodorov (finans) och Tjubais (privatisering) bortkörda fcln arenan. Revanschisterna har tagit över. Ryssland synes vara p<i enkelriktad väg mot nya avgrunder. Spillover-effekterna kommer formodligen att bli katastrofala for dess "nära utland". Enda chansen for en fredlig utveckling fOr s<iväl ryssar och balter tycks just nu vara a) att insikten om kopplingen mellan militär, militärindustri och det politiska ledargarnityret i Ryssland sprids till tunga och ansvarskännande beslutsfattare i väst, b) att de reagerar på lämpligt sätt. Och, om man forst och främst skall ta hänsyn till den enskilde ryssen, att c) det oregerliga Ryssland splittras upp i mindre enheter, där mannen på gatan och kvinnan i byn kan a en hygglig chans att ta ansvar for sitt eget liv och påverka sin egen situation. Staten är till for människan, icke tvärtom! En djupg<iende socialekonomisk forändring kan bara genomforas på gräsrotsnivå. Men i stället fOr att delegera ansvar söker de nuvarande makthavarna i stället <iterskapa det större och till sin karaktär aggressiva Sovjetunionen, utan kommunistparti visserligen, men med gamla kommunister och militarister i ledande positioner. SVEN SK TI DS KRIFT 85 Flera stater -Varfor kan man inte tänka sig flera ryskspråkiga stater? Det finns ju flera engelsk- och tyskspråkiga!- Varfor måste det i århundraden västinriktade stor-Petersburgområdet med sina kanske åtta miljoner människor tvunget höra administrativt samman med Moskva, Irkutsk och Vladivostok? Vore inte den urgamla geopolitiska regionen kring Finska Vikens mynning, alltså inklusive Estland, sydöstra Finland, Karelen, S:t Petersburg och Novgorod en ganska så idealisk "region" mellan öst och väst i ett snart utvidgat EU, precis som den trakten alltid har varit, for vikingar, hanseater, stormaktssvenskar och ryssar? Uppenbarligen strävar dagens ryska politiska ledning åt ett annat håll. Tungviktama Gratjov, Sekovets och Tjemomyrdin har ett helt annat Ryssland i tankarna. Jeltsin och Kozyrev håller med. Lyckligtvis verkar det nu som om president Clinton äntligen har fattat vad balterna länge har insett och inlett en uppbromsningsaktion. USA:s appeasement-politik kan inte gärna ta fortsätta in absurdum. - Även här är parallellen till 30-talet gripbar. 86 SVEN SK TIDSKRIFT