VALET HANDLAR OM EUROPAVÄGEN S å har partierna bestämt att folkomröstningen om ert svenskt inträde i EU skall äga rum i november 1994. Det är ingen hemlighet att meningarna varit delade om lämplig tidpunkt for folkomröstningen. Moderatema hade helst sett den på valdagen och centern hade foredragit enjuniomröstning. November var socialdemokraternas idealtid och eftersom socialdemokraterna är den svaga länken på ja-sidan och en utdragen diskussion om tidpunkter bara hade spelat nej-sidan i händerna, blev det som socialdemokraterna ville. Bakom detta val av tidpunkt döljer sig naturligtvis en socialdemokratisk forhoppning om en valseger i september som ger en framgångsvåg långt in i november. Officiellt heter det dock att skälet till en november-omröstning är att EV-frågan därmed kan hållas utanfor själva valrörelsen. Det kan ifrågasättas om det är möjligt. Det kan dessutom ifrågasättas om det ens vore rimligt och riktigt. Att helt hålla frågan om Sveriges väg in i Europa utanfor valet av en ny riksdag och regering skulle vara rimligt under två omständigheter. Ingen av dem foreligger. För det forsta skulle det vara rimligt och möjligt om folkomröstningen hade handlat antingen om att bli medlem eller att forbli vid vad det alltid har varit. Nu handlar dock inte folkomröstningen om ja eller inte ja till EU, utan om ja eller nej, där nej är ett vägval betydligt mer dramatiskt än ett p. Redovisa alternativ Detta innebär att väljama inte bara bör ta ställning i folkomröstningen, utan också bör pröva partiemas valprogram mot den linje de foreträder i folkomröstningen. Ger man svenska folket ett råd, måste man också kunna ge råd om fOljdema. Nej-partierna bör, om de är seriösa, kunna redovisa alternativ som inte bara är dagdrömmar om nordiska unioner eller SVENSK TIDSKRIFT 69 världsbrödraskap. De måste också kunna redovisa ett nedskärnings- och saneringsprogram får svenska offentliga utgifter av en sådan dramatisk art att Sverige klarar det konkurrenshandikapp och den ekonomiska oro som blir fåljden av ett nej. Det torde vara årets understatement att säga att vänstern och miljöpartiet inte har levt upp till dessa minimikrav. Tvärtom har de fårt fram fårslag som, om de skall kunna betalas, kräver en ekonomisk tillväxt av medlemskapsstorlek flera gånger om. Vuxen mandatet För ja-partierna räcker det inte att söka väljamas mandat får den politik man vill fåra i Sverige, utan de är också skyldiga att redovisa vilken politik de vill fåra får Europa. Detja-parti som på valdagen begär väljamas fårtroende får de kommande fyra åren utan att ha en politik får Europa, är inte vuxen mandatet. Partier som saknar mening om ett svenskt medlemskap i EU - om det fortfarande finns sådana - kan rimligen heller inte ha någon särskild uppfattning om vilken politik som bör fåras i Sverige och bör i konsekvensens namn avstå från att ställa upp i riksdagsval. Knarkande kontinent Den andra möjligheten, att bortse från EU i höstens val, är bara möjligt om det EU vi har att ta ställning till i någon enda liten söm hade påmint om det som skildras i TV:s Glashuset. I detta program, och i alltfår många liknande exempel, målas bilden upp av en knarkande, myglande, skrämmande, fårgiftad kontinent i kontrast till det rena, hederliga Norden. Hela frågan om svenskt medlemskap i EU blir som om vi skulle fatta beslut om någon slags nationell charterresa till Mykonos: vi kan stanna hemma och ha det bra. Eller så kan vi resa. Vi får visserligen utsikt från rummet, men dyrt blir det. Vi tvingas lyssna till grannar som talar konstiga språk, se slemma figurer på gatorna och vem vet om man inte kan bli matfårgiftad. Vi och dom Perspektivet är, som påpekats en granskning från Näringslivets mediainstitut, vi och dom. Vi - hederliga svenskar, vanligt folk. Dom - utlänningarna, pamparna, tyskarna. Det är lätt att blir upprörd över att svenska folket skall behöva bli fåralämpat varje kväll som inskränkt och enfaldigt. Men vad värre är, att i den sortens journalistik som tillåts dominera EV-skildringarna möts de värsta klyschorna från såväl högerpopulism som vänsterextremism på ett sätt som kan ge kalla kårar på varje humanist och europe. Det är inte en rotaryklubb vi skall gå med i. Att gå med i EU är inte som att åka p~ charterresa där det kan vara trevligt att fålja med, men inte hela världen om man missar trippen. Ett svenskt medlemskap i EU och därefter en svensk politik får ett framgångsrikt EU, är kanske den viktigaste uppgiften får Sverige i vår livstid. Därmed är det också den viktigaste valfrågan. 70 SvENsK TIDSKRIFT Fred och frihet Svensk Tidskrift var bland de allra forsta i Sverige att plädera for europeisk gemenskap. För mer än trettio år sedan skrev Gunnar Heckscher i Tidskriften: "Vi anser inte detta Europa stå i motsats mot universella enhetssträvanden, utan finner tvärtom där en väg att komma längre. Det gäller på det kulturella området, därfor att vi tror att svensk kultur kan göra en insats i Europa och att europeisk kultur kan göra en insats i världen. Det gäller på det ekonomiska områ- det: det Europa till vilket vi strävar efter att fa ansluta oss, är inte ett avskilt, protektionistiskt ekonomiskt system utan ett Europa med öppen ekonomi och växande handelsutbyte med hela världen. Det gäller politiskt: genom vårt bidrag till stabilisering av läget i vårt hörn söker vi medverka till fred och frihet i Europa och därmed också till att minska krigshotet i världen." Det skrevs 1963. 1994 är det sannare än någonsin. Rättelse l SvT 1/ 94 föll olyckligtvis slutet på sista meningen i Thomas Gi.irs artikel Svenskheten inför uya prövuiugar bort. Den skalllyda så här: "Därför kan man med rätta säga att frågan om den europeiska integrationen också handlar om vad för slags samhälle Sverige skall vara i sitt förhållande till den stora grupp invandrare som nu är medborgare i landet utan att etniskt vara svenskar." SVEN SK TIDSKRII:T 71