TILLSIST
LENA MAGNERGÅRD:
D AGBOK FRÅN PRÄKTIGHETsREVOLUTIONEN
J
ag har en träff idag. Träff med
Johanna, ~ejen ni vet, som man
kan läsa om i Fredrik Reinfeldts
senaste alster Det sovande folket.
Först Br man läsa om alla de forskräckliga
och insnöade, sovande 60-talister (hans
egna MUF-medlemmar?) som bara sitter
framfor TV:n, ser på MTV och vräker i
sig pop-corn. De är, for att citera
Reinfeldt, "helt passiviserade av välfårdsstatens omhändertagandefilosofi".
Men det finns ett undantag, forutom
Fredrik själv förstås, hon heter Johanna,
och beskrivs i kapitel tre, Dagbok i en vaken människas liv.
Fullkornsbröd och gröt
Johanna, hon vet minsann hur en sann
ungdom skall uppfora sig. Hon har som
sport att vakna fore väckarklockan varje
morgon, hon springer en liten jaggingrunda innan hon äter sitt fullkornsbröd
och sin gröt. Hon är på arbetet en kvart
for tidigt, på bussen till jobbet har hon
naturligtvis rest sig for en gammal tant.
Och naturligtvis har hon på morgonen
läst både ledarsidan och utrikessidan, med
små snusförnuftiga icke morgontrötta,
vakna tankar därtill.
Stryka egna skjortor
Under dagen hinner hon ringa upp alla
gamla släktingar och höra efter hur de mår
- nej, givetvis inte under arbetstid, det
skulleJohanna aldrig göra. Sin syster ringer
hon sist på kvällen. Syrran har det lite jobbigt, är barnledig och gift med en man som
hon visar all förståelse for - han måste ju
jobba så hårt, hinner inte ta del av fåmiljelivet särskilt mycket, han ska ju snart avancera och bli fOrsäljningschef. Inte illa, det
vore ju förskräckligt for karriären om han
skulle behöva stryka sina egna skjortor!
På lunchen slänger Johanna i sig sin
medhavda sallad. Då hinner hon nämligen ut och köpa sig ett riktigt varmt
underställ till vintern. Förra året var hon,
ve och fasa, utan ett dylikt. MenJohanna
SvENsK TI DSK RI FT 63
 fick forstås inte blåskatarr när hon var kall Kanske tycker ni att jag är lite elak
om rumpan - hon fick snuva! mot Johanna. I så fall ber jag om ursäkt,
Johanna skriver insändare
Naturligtvis hinner Johanna också forbi
glasåtervinningsiglon (tänk, jag har alltid
undrat vad de där gröna jätteschabraken
kallas) for att dumpa ett krossat glas. Och
på hemvägen slinker hon forbi matvarubutiken for att köpa miljövänligt tvättmedel. Hon postar också brev till mormor, och naturligtvis, det höll jag på att
glömma, insändaren till Expressen.
Stackars Johanna är så upprörd över allt
hundskit i parkerna, de små barnen kan
ju ramla i den bruna äckliga avforingen
och bli kladdiga, tänk så forfarligt, när det
finns utmärkta hundlatriner! På väg hem
hämtar Johanna ut boken om den spanska historien som hon har beställt. Hon
blev så intresserad av Spanien när hon
träffade Carlos och Maria på tågluffen. Så
klart blev hon intresserad av Spanien,
inte av Carlos...
Påminnelse på hyran
I lördags var Johanna på fest. Det var en
forskräcktig upplevelse. Johanna träffade
en kille som hade tagit sig några glas och
luktade som en hel hembränningsapparat, men Johanna avspisade honom
forstås. Han lär enligt boken ha blivit ärligt forvånad! Jag tror att han måste ha
tillhört det sovande folket som inte insåg
det lönlösa i att tafsa på vår präktiga lilla
väninna.
och här kommer ett "tycka-synd-om-avsnitt".Johanna har nämligen ont i magen
varje månad. Nej, hon har inte mens eller
något så äckligt, hon har fatt en påminnelse på hyran! Kan ni tänka er, Johanna
har fatt en påminnelse på hyran- fast hon
har betalt den. Privatgirot har klickat,
och nu blir hon så jättenervös varje må-
nadsskifte for att privatgirot ska klicka
igen. Är det inte forfarligt?
Själv oroarjag mig lite över attjag inte
har klarat av att betala dagisräkningen på
två månader och att man nu hotar med
avstängning av barnen. Men det skall jag
forstås inte oroa Johanna med- hon kan
ju fa magsår, flickstackarn...
Präktighetsrevolution
Helt plötsligt slår det mig; att Gud vad
det är skönt att man är en helt vanligt 50-
talist med skilsmässa, obetalda räkningar,
oborstade skor och osnutna ungar i bagaget. Bevara oss från Fredrik Reinfeldt
och 60-talisternas präktighetsrevolution.
Jag tror jag struntar i träffen med
Johanna. Jag åker nog och besöker min
gamla morrnor i stället - det var veckor
sedan jag talade med henne - och hon
känner sig nog lite ensam på pensionärshemmet. Kanske kunde vi tala lite om
30-talet, om de fina vita övermänniskorna som några forsökte skapa på den
tiden...
64 SVEN SK TI DSKRI FT