UPPBROTTSTID I 0STERRIKE MATS FÄLT Varforjust i Österrike? Varför har ett parti som allt som oftast utpekats som högerextremt så stora framgångar i hjärtat av den forna Donaumonarkin? Kanske beror det på etablissemangets bristandeförmåga att urskilja det verkliga avstötande iJörg Raiders budskap. Folket uppskattar inte råskäll, helt enkelt. D et Österrike som möter tillfålliga besökare ger inte intryck av att vara en naturlig grogrund for extremism och huda politiska motsättningar. I Wien, en av världens mest imponerande huvudstäder, dominerar historien och kulturen. I provinsen det av alplandskapet präglade gemytet och stoltheten över den egna regionens traditioner. Landet är ingen idyll men väl ett av kontinentens mest turistvänliga. Den enda mer påtagliga baksida som möter de flesta är den arrogans som huvudstadens invå- nare ibland ger uttryck for i kontakter med utlänningar. politikens utveckling. Flera av dessa faktorer gör det också lättare att forstä att samma land som ger ett allt starkare stöd till Jörg Haiders högerliberala FPÖ med överväldigande majoritet röstade för medlemskap i den Europeiska Unionen. EV-omröstningen vanns överlägset av det etablissemang som i andra sammanhang utsatts for mycket hird kritik. Österrike har en fascinerande och händelserik historia. Huvuddelen av denna handlar dock inte om dagens stat utan om det imperium som styrdes av habsburgarna frän Hofburg. På sin höjdpunkt kontrollerade denna konstruerade världsmakt inte bara Spanien, Tyskland och stora delar av övriga Centraleuropa Överväldigande majoritet och Italien utan även Sydarnerika, det Samtidigt finns det både i historien och i mesta av Västindien och Filippinerna på dagens samhällsförhållanden ett antal fak- andra sidan jorden. torer som kan forklara den österrikiska MATS FÄLT harvarit verksam som sakkunnig i Utrikesdeparlemetllel. Europeiska katastrofer Det moderna Österrike föddes ur ruinerna av det välde som slutligen kollap- 434 SvENsK ToosKRIFT sade i november 1918. Frankrike och England drev, mot bättre vetande, dubbelmonarkin Österrike-Ungern graven och släppte därmed lös krafter som verksamt bidrog till de nya europeiska katastrofer som sedan fOljde. Namnet Österrike antogs för första gången officiellt under första världskriget som namn på de delar av monarkin som inte kontrollerades av det ungerska kungariket. Den tidigare officiella beteckningen var "de områden som representeras av de i nationalrådet ingående ledamöterna". "Österrike" ingick bara namnet på två av rikets hertigdömen. Austromarxister Den stad som föddes 1918 hade helst anslutit sig till Tyska Riket. Eftersom Tyskland förlorat kriget tilläts det av de allierade inte att utöka sitt territorium. Även i detta fall fick folkets vilja vika för överordnade politiska överväganden. Den republik som föddes blev, liksom den tyska, i princip föräldralös. Austromarxistema ville helst ha en folkrepublik, de kristsociala ett bevarat kejsardöme och de tysknationella höll fast vid kravet på anslutning till Tyskland. Denna grundinställning bidrog till den oro och det våld som präglade utvecklingen under mellankrigstiden. Efter kriget blev det officiellt liberala FPÖ samlingspunkten för de som stått närmast nazisterna och övriga tysksinnade. Österrikamas ställning som en stat utan skuld är en myt som stadfåstes av de allierade och framsynta Österrikiska politiker. Fördelen blev att landet inte drabbades av samma skuldfixering som det tidigare Västtyskland. Nackdelen att uppgörelsen med nazismens många anhängare blev halvhjärtad - de kunde i större utsträckning fortsätta att arbeta politiskt än i grannlandet i norr. Långt driven auktoritetstro Kejsarstatens fördelar, stabilitet, fred inom ett både tidigare och senare mycket oroligt område, och ett betydande mått av civilisationens anständighet, balanserades av nackdelar som till exempel en ineffektiv centralstyrning som byggde på monarkens personliga beslut i ett stort antal ärenden. Habsburgarnas statsbyråkrati präglades av en långt driven auktoritetstro och en bitvis extrem formalism. Den invanda respekt för auktoriteter som detta system skapade har gjort det möjligt för det österrikiska etablissemanget att dominera samhällslivet på ett mer totalt sätt än i de flesta andra västeuropeiska länder. Detta underlättade arbetet under kampanjen inför folkomröstningen - den statskontrollerade televisionen, katolska kyrkans kardinaler och socialdemokratins och regeringskollegerna de konservativas ledande representanter fick ett genomslag som aldrig kunnat upprepas i till exempel ett land som Sverige. Anständighetens apostel Respekten för auktoriteter gjorde det länge möjligt fOr de stora partierna att SVENSK TIOSKRIFT 435 dela makt och inflytande mellan sig samtidigt som andra utestängdes. Till exempel genom att reglerna får partistöd raskt ändrades när de gröna kom in i parlamentet. När till slut systemets inslag av korruption blev alltfår uppenbara blev bakslaget stort. Detta nya läge har skickligt utnyttjats av FPÖ:s ledare. Haider har framställt sig själv som den politiska anständighetens apostel i kamp mot korrumperade representanter får de stora partierna SPÖ och ÖVP. Kritiken har ofta tillbakavisats som populistisk retorik men det har funnits alltfår många uppenbara exempel på svågerpolitik, mygel och mutor får att det skulle vara möjligt att ta död på debatten. Ett antal stora statliga fåretag, styrda av direktörer nominerade av ÖVP eller SPÖ, har under senare år drabbats av katastrofala fårluster- ett uppenbart bevis på att alltfår många haft en inkompetent ledning. Bristande pålitlighet Alliansen mellan statens grundare och stöttepelare, SPÖ och ÖVP, och det traditionella inslaget av mer eller mindre extrema tysknationella grupper innan FPÖ har splittrat den österrikiska borgerligheten. Sedan Haider tog över FPÖ har en allians mellan ÖVP och FPÖ varit utesluten. Det har gett SPÖ en mycket stark ställning och tvingat ÖVP att anpassa sin politik till den som drivits av den socialdemokratiska partnern i regeringen. Detta har gett ytterligare utrymme får Haiders kritik. FPÖ har talat allt mer om kristdemokraternas bristande borgerliga pålitlighet. Förbundskansler Franz Kranitzkys (SPÖ) dominans inom regeringen har bara fårstärkt intrycket av att det varit socialisterna som i huvudsak stått får den politiska ledningen. ÖVP och FPÖ samarbetar dock i vissa av landets fårbundsländer. Innan Haider presterade sina lovord över Tredje Rikets arbetsmarknadspolitik ingick ÖVP i en koalitionen under hans ledning i Kärnten. Efter händelsen ersattes den även där av samarbete mellan SPÖ och ÖVP. I andra regioner delar samtliga partier regeringsposterna mellan sig p g a att lagarna påbjuder permanent samlingsstyre. Förbli höger! ÖVP tillhör dessvärre inte de partier som lärt sig högerns grundläggande läxa: fårbli höger! Partiet har traditionellt stått till vänster om sina motsvarigheter i till exempel Västtyskland, Belgien eller Nederländerna. Kombinerat med en ofta svag partiledning, återkommande ledarbyten och intern oro efter upprepade valfårluster har man haft svårt att möta anstormningen från höger. Dessutom anses inte den ansenliga partiapparaten vara särskilt effektiv. Wien är liksom Köpenhamn en felplacerad och fårvuxen huvudstad i ett numera tämligen litet land. Tidigare balanserades dess inflytande inom imperiet av metropoler som Madrid, Prag, Bryssel, Krakow och Milano. I dagens Österrike finns bara Wien kvar. Kontrasten mellan alpdalarnas mer traditionella levnadsmönster och den kosmopolitiska 436 SvEN SK TIDsKRIFT och moraliskt tvivelaktiga storstaden exploateras också av populismens politiska företrädare. Haider klär sig med fårkärlek som sina mer gammaldags landsmän och låter sin retorik bli både ett angrepp mot korruption och slöseri och ett stöd får de traditionella värden som fortfarande har en resonansbotten i regioner som Kärnten, FPÖ:s traditionellt starkaste fåste, Steiermark och Tyrolen. Skön konst Efter andra världskriget fick Österrike en viktig roll som medlare mellan öst och väst. Landets gamla kontakter med Östoch Centraleuropas socialistiska diktaturer, många tidigare delar av dubbelmonarkin, och det geografiska läget blev en tillgång när känsliga frågor skulle hanteras eller viktiga avtal ingås. Här finns uppenbara likheter med Finlands funktion i världssamfundet under det kalla kriget. Bruno Kreisky gjorde det till en skön, om än ibland mycket diskutabel, konst att maximalt utnyt~a landets neutrala position. Khadaffi var en av de som gjordes till föremål får förbundskanslerns medlingsförsök. När Berlinmuren fåll och östblocket upplöstes förlorade Österrike delvis denna särställning. Neutraliteten blev inte längre en viktig tillgång - det gick nu lika bra att ta direkta kontakter med Polen, Rumänien eller Tjeckoslovakien - Wien blev plötsligt en omväg. För österrikarna ökade återigen känslan av att leva vid sidan av det dynamiska Europa. Det var ett viktigt argument får medlemskapet i EU - endast så kunde Österrike återigen fl en plats i händelsemas centrum. Rörliga väljare Samtidigt uppstod lite av samma effekt som så påtagligt märkts i Italien. De två stora partierna behövdes inte som trygga garanter får stabilitetet och välstånd på samrna sätt som när det stod sovjetiska trupper i både Ungern och Tjeckoslovakien. Väljarna blev rörligare och kunde tillåta sig att ta större hänsyn till andra frå- gor än de uppenbart grundläggande. Detta har underlättat de grönas etablering som ett permanent inslag i österrikisk politik liksom även den framgång som gav utbrytarna ur Haiders FPÖ egna mandat i parlamentet vid höstens val. Fortsatt avvisande ÖVP har utnyt~at EV-frågan får att inom regeringen fl genom ett antal liberaliseringar av den österrikiska välfärdsstaten. Det har gjort det lite lättare att, trots den fasta alliansen med SPÖ, möta hotet från höger. Utrikesminister Alois Mock har dessutom visat en något större öppenhet får en eventuell allians med FPÖ - Haiders retorik till trots. Partiets ordförande, vicekansler Busek, fårblir dock fortsatt avvisande. Samtidigt innebär valresultatet i höstens parlamentsval, stora fårluster får både SPÖ och ÖVP och mer är 20 procent av röstema till FPÖ, att kristdemokraternas situation blivit än mer utsatt. Regeringspartiemas seger i EV-omröstningen i SveN sK TtDSKilt FT 437 juni räckte uppenbarligen inte till för att vända den nedåtgående trenden. Taktiken avgörande Haiders totala misslyckande med att tidigare driva fram en folkomröstning om invandringen har inte, trots att det borde ha fatt den effekten, undergrävt FPÖ-ledarens möjlighet att vinna fler väljare åt sitt parti. Utbrytningen av vänsterliberaler har kanske bromsat men alls inte allvarligt försvårat partiets fortsatta arbete. Jörg Haiders ombytlighet borde ha reducerat hans förtroendekapital radikalt. FPÖ:s agerande i Europafrågan är det mest uppenbara exemplet på hur Haider och hans partikamrater låter taktiken avgöra det sakpolitiska agerandet. Det är sant att han länge med viss rätt kritiserat den politiska korruptionen. Att han däremot skulle stå för raka besked och ärlighet kan bara de redan övertygade anhängarna tro. Ja blev nej FPÖ svängde och sade under våren 1994 plötsligt nej till det framförhandlade avtalet med EU. Haiders EV-kampanj byggde till stor del på bisarra exempel på olyckor, inte minst inom rniljöområdet, som skulle drabba landet som medlem. Innan dess hade FPÖ arbetat hårt för ett österrikiskt ja till EU. Man var tidigt ute och drev på debatten- innan de stora partierna vågade ta steget fullt ut. När väl dessa hade kommit så långt försökte Haider utnyttja frågan partitaktiskt genom att plötsligt svänga och ställa sig i spetsen för motståndarna. Han utkämpade kampanjen "tillsammans" med de gröna, under ledning av en både sympatisk och begåvad kvinnlig ordförande, och Österrikes lilla kommunistparti. Nej-sidans stora problem skapades av att populismen drevs för långt. Haider framstod inte som trovärdig ens som motståndare till hotande utländska påfund. Splittringen mellan de omaka nej-partierna utnyttjades också effektivt av motståndarna. Fara för Europa? Jörg Haider förblir ett politiskt fenomen som kan komrna att spela en roll även utanför Österrike. Han har redan gjort insatser till stöd för mindre framgångsrika meningsfränder i Tyskland. Om man ser det tyska språkområdet som hans arena, vilket han säkerligen själv gör, finns det 90 miljoner människor som direkt kan nås av hans skickligt framförda budskap. Är han då en fara för Europa - denne invandrarfientlige populist? En som är övertygad om detta är Hans-Henning Scharsach, journalist på Winer Kurier, författare till boken Haider's Kampf (Heyne, 1992). Titeln säger det mestaenligt Scharsach står Haider och FPÖ för nynazism och måste stoppas. Europas erfarenheter av österrikiska extremister är som bekant inte de bästa. Hitlers arbetsmarknadspolitik Författaren presenterar alltför många exempel på kontakter mellan FPÖ och 438 SvENsK TIDSKRIFT extremister av skilda slag for att det skall gå att bortförklara. Haider håller uppenbarligen inte sitt parti rent från nynazister. Partiledaren har alltfor många gånger medvetet använt uttryck som appellerar till grupper som inte hör hemma i en demokrati. Det är svårt att forstå att hans parti bara for några år sedan fortfarande fanns med i den liberala internationalen, något hans partivänner gärna med stor fortjusning framhåller. Där kunde FPÖ i kraft av sina framgångar och ekonomiska resurser dessutom agera som lite av storebror till mindre framgångsrika "broderpartier" i andra länder. Svagheten i Scharsachs bok är ett av de inslag i debatten som nog gjort det lättare for Haider att vinna nya väljare. I Raider's kampf framställs inte bara osannolikt klumpiga uttalanden om Hitlers arbetsmarknadspolitik utan även sansad kritik mot läget i Österrike som exempel på oförlåtliga felsteg. Motangrepp inte trovärdiga När Haider kritiserat korruption, ineffektiva statliga företag, obligatorisk anslutning till fackföreningar och krävt hårdare straffför brottslingar har han faktiskt ägnat sig åt politik - inte enbart extremism. När FPÖ blir utfryst även på grund av resonabel kritik mot missforhållanden undergrävs möjligheterna att stoppa Haiders framfart. Motangreppen blir inte trovärdiga - på samma sätt som när allt Le Pen sade i Frankrike möttes av råskäll från både socialister och borgerliga. Det gör det inte lättare att motverka den invandrarfientlighet och den oseriösa populism som utgör en stor del av FPÖ:s politiska budskap. Om den respektabla borgerligheten skall kunna återta initiativet krävs det en ideologisk rekonstruktion av ÖVP. Dessutom måste partiet finna en rimlig balanspunkt mellan det nödvändiga forsvaret av den politiska anständigheten och den vederbörliga respekt som bör visas de flesta, långt ifrån alla, av även Haiders väljare. Legitim kritik mot slö- seri, kriminalitet och bristtålliga insatser i dagspolitiken måste mötas med bättre egna insatser och svar i sak. Önskvärd maktväxling Samtidigt måste Haiders utnyttjande av hets mot invandrare och cyniska taktikspel kritiseras både hårt och ofta. Denna del av FPÖ:s budskap kan aldrig integreras med det som skulle kunna vara ett borgerligt österrikiskt alternativ till dagens koalition mellan landets två största politiska partier. En växling vid makten skulle i sig vara värdefull, inte minst i ett Österrike som är i full fård med att bli en del av den Europeiska Unionen. SVEN SK TIOSKRIFT 439