KANjAPAN DRIVA EN AKTIVARE UTRIKESPOLITIK? LARSVARGÖ Japan tassar försiktigt omkring i utrikespolitiken. Forifarande dröjer sig andra världskrigets händelser kvar i medvetande. Så löd åtminstone det allmänna omdömet om landets utrikespolitik under lång tid. Under senare år har dock regeringen i Tokyo börjat spela en allt aktivare roll och mycket talar idagför attJapan använder sin krcift och styrka till att stödja strävanden mot stabilitet och demokrati i sin del av världen. J apans förhållande till utlandet har alltid varit komplicerat. Har landet inte varit slutet och isolerat, som det var under stora delar av sexton-, sjutton- och artonhundratalen, har det varit inbegripet i intensiva studier av utlandet, eller i aggressiv konflikt med det. Den berömda invasionen av kameraklickande japaner på femtio- och sextiotalen i Europa och USA föregicks av intresserade studenter och präster som reste till Kina under både fem- och sexhundratalen och igen under elva- och tolvhundratalen. När den moderna Meiji-staten byggdes upp i slutet av artonhundratalet studerades de europeiska nationernas ekonomier och statsstrukturer med största noggrannhet. Harmoniskt umgänge De japanska militära invasionerna av fastLARS VARGÖ är millistervid den svet/Ska ambassade11 i Tokyo. landet, den första genomförd redan på femtonhundratalet av shogunen Hideyoshi, lämnade djupa ärr hos grannfolken och sedan slutet av det andra världskriget harJapan brottats med frågan hur en modem, demokratisk stat på bästa sätt skapar garantier för ett harmoniskt umgänge med grannar som tydligt minns andra, mindre attraktiva, karaktärsegenskaper. Aktiv roll Den första tiden efter kriget dominerades det japanska utrikespolitiska tänkandet därför av en tydlig forsiktighet. 1947 års konstitution, den s k fredskonstitutionen, förbjöd också innehav av egna stridskrafter. Genom en liberal tolkning av konstitutionens ramar har det senare ändå blivit möjligt för Japan att bygga upp ett försvar av ansenlig storlek, men konstitutionen har verkat dämpande på japanska ambitioner att spela en aktiv politisk roll i internationella sammanhang. SvENsK TiosKRIFT 391 Försiktig utrikespolitik Den japanska forsiktigheten forstärktes av 1976 års regeringsbeslut att låta en procent av BNP fungera som tak for försvarsutgifterna, ett beslut som reviderades och gjordes något mer flexibelt 1986. 1976 drev premiärminister Takeo Miki igenom begränsningar som gjorde det i princip omöjligt att exportera krigsmaterial och därtill relaterad utrustning. Den försiktiga utrikespolitiken passade väl så länge den nationella ansträngningen var inriktad på att återuppbygga landets ekonomi. Den forvandlades däremot till en besvärlig fotboja närJapan utsattes for allt större krav från sin omvärld. Handelskonflikterna med Förenta staterna blev allt aggressivare i sitt tonläge, anklagelserna om attJapan endast utnyttjade frihandelssystemet för egen vinnings skull blev allt ljudligare och den asiatiska kontinentens behov av en, eller ett par, regionala huvudaktörer började framstå som allt tydligare. Ljudlig väckarklocka Den för Japan mest kännbara kritiken kom i samband med Gulfkriget 1991. Japan bidrog så småningom med över 13 miljarder USD till de multilaterala insatserna, ett bidrag som finansierades genom införandet av en särskild skatt, men utsattes ändå for hård kritik for att man tagit sådan tid på sig. Gulfkriget blev for Japan en "gulfkris", som fungerade som en sen, men mycket ljudlig väckarklocka. Redan innan dess japanerna sett att deras egen ekonomiska modell hade fungerat. Ett land som hade legat i ruiner och förutspåtts en långvarig tillvaro på världssamfundets bakgård stod redan tjugo år efter kriget på egna ben. De egna ekonomiska framgångarna, omvärldens kritik och konstitutionens begränsningar ledde till att behovet av en ny utrikespolitik ökade. Varfor skulle Japan låta sig fingas för evigt i en efterkrigskonstellation, i vilken man betraktades som ett land som inte ens kunde anförtros innehav av egna stridskrafter? Vid 1988 års generalforsamling i FN forklarade prerruamuruster Noboru Takeshita att Japan hade for avsikt att bli mera aktivt på tre områden: fredssamarbete, offentligt bistånd till u-länderna och kulturellt utbyte. Vid en första anblick var dessa tre områden relativt intetsägande, men vid närmare analys innehöll alla tre mycket kontroversiella aspekter som skakade om det politiska tänkandet iJapan. Kylig reaktion Fredssamarbetet innebar nämligen attJapan inte längre önskade stå handfallet infor FN:s behov av fredsbevarande insatser från medlemsländerna. Detta krävde att framförallt de asiatiska grannländerna acepterade att japansk trupp kunde användas i insatser utanför Japans gränser. Den första reaktionen därifrån blev mycket kylig, men gulfkriget innebar också att de övriga asiatiska länderna insåg att ett land somJapan i längden knappast skulle acceptera att endast med plånboken delta i multilaterala aktioner som 392 SVENSK TIDSKRIFT berörde både viktiga principer och vitala intressen. Även omJapan inte på länge än skulle kunna delta i fredsskapande insatser var det i alla fall rimligt att man tilläts träda fram som aktör i de fredsbevarande aktiviteterna. Den ökade u-hjälpen innebar inte bara att Japan ville dra sitt strå till stacken och bli ett ansvarskännande givarland, utan också att den japanska regeringen önskade använda biståndsmekanismen får att ge stöd till de principer man trodde på, det vill säga i fårsta hand demokrati och marknadsekonomi. Endast ett demokratiskt Asien kunde i längden garantera den japanska säkerheten, även om biståndet i allt högre grad riktades till länder också utanfår denna världsdel. Vå- ren 1991 fårklarade premiärminister Toshiki Kaifu därfår att det offentliga biståndet skulle göras beroende av den politiska utveckling som kunde iakttas i mottagarländerna. En odemokratisk utveckling och/eller alltfår höga militära utgifter hos dessa länder skulle ra till fåljd att det japanska biståndet minskades eller drogs in. Med den volym som det japanska biståndet hade fatt skaffade sig Japan därmed ett mäktigt instrument får att öka det egna politiska inflytandet. ifrågasatt kultur Det kulturella utbytet, slutligen, var inte heller okontroversiellt. Den västerländska kulturen ifrågasätts alltmer i de asiatiska länderna och en renässans får de traditionella asiatiska värderingarna är tydlig. Med kulturellt utbyte avsåg Japan både att fåsta större avseende vid den egna identiteten får att därmed bättre kunna motverka en kapitulationistisk inställning till Väst-värderingar och en ökad fårståelse i Väst får traditionella japanska värderingar. Avsikten var inte alls konfrontatorisk, men i kombination med vad som skedde i de övriga asiatiska länderna var den heller inte okontroversiell. Splittrad värld Parallellt med denna utveckling fåll det sovjetiska imperiet och det socialistiska blocket sönder. Det bilaterala säkerhetspolitiska avtalet med USA var i sin officiella motivering helt uppbyggd kring det sovjetiska hotet och de politiska partierna iJapan hade partiprogram som endast erkände en värld splittrad av det kalla kriget. Det blev uppenbart att 1955 års partipolitiska system, med ett liberaldemokratiskt parti (LDP) som satt i trygg regeringsställning och ett socialistparti OSP) som i oppositionsställning höll fast vid en lika orealistisk som invand upprepning av fåråldrade ideer, hade skapat ett klimat i vilket korruption och korridorsuppgörelser hade givits alltfår generöst utrymme. Självupptagna politiker Kurvorna möttes. Ambitionerna att ge Japan "normala" ramar får sitt mellanstatliga umgänge sammanfåll med den sä- kerhetspolitiska fårviering som uppstod efter det kalla krigets upphörande och med den ilska som japanska väljare kände mot självupptagna politiker. Ur kurvorSvEN sK TIDsKRIFT 393 nas kollission håller nu ett nytt Japan på att växa fram, ett Japan som utan tvekan kommer att spela en huvudroll i det framtida Asien. Det finns flera skäl till denna enkla forutsägelse: Japans ekonomiska styrka är oomtvistad, men styrkan har också fatt sådana effekter som flyttning av produktionen utomlands, strömmar av arbetskraft från utlandet och en allt intimare sammanflätning av de asiatiska näringsliven. Samtidigt är det inte baraJapan som växer, och har vuxit. Kina håller på att utvecklas på ett sätt som vänder alla hittillsvarande begrepp på huvudet. Kina har ett annat politiskt system, och därtill en viktig plats som permanent säkerhetsrådsmedlem. Japan kommer inte att ha råd att avstå från att göra sin röst hörd även när det gäller regionala sociala och politiska frågor. Om inte Japan till exempel ger stöd åt multilaterala säkerhetspolitiska samtal, i vilka även Kina deltar, ser man också till att den egna politiska isoleringen fortsätter. BalanserandeJaktor De asiatiska staterna är san1tidigt angelägna om att den kinesiska utvecklingen inte leder till en kvävande dominans av endast en stormakt och pekar därfor på nödvändigheten av Japan som balanserande faktor. Den enda utomstående kraft som i sin tur kan hindra Japan från att falla tillbaka i gamla spår är den amerikanska militära närvaron i regionen. Det bilaterala säkerhetspolitiska avtalet med Japan har därmed redan fatt en ny dimension, eller rättare sagt forstärkts i sin forntvarande mer inofficiella och vidare dimension som stabiliserande faktor. Den amerikanska närvaron är emellertid inte en ständigt återkommande naturkraft och såvälJapan som Kina måste forbereda sig for den tid då kanske ett multilateralt arrangemang ersätter de amerikanska trupperna. Att Japan, som ibland anklagas for att inte ta några initiativ, redan har böljat profilera sig visas av det faktum att det nybildade säkerhetspolitiska samtalsforum som de flesta anser har potential, ARF (ASEAN Regional Forum), egentligen bildades som en foljd av just ett japanskt initiativ att utvidga ASEAN-ländernas ministermöten. Sprida riskerna Japan är inte passivt, men det tassar fortfarande forsiktigt fram. Så forsiktigt att Malaysias premiärminister Mahathir upprepade gånger har sagt att nu far det vara nog med ursäkterna for vad som hände under det andra världskriget. Japans skäl till fortsatt forsiktighet ligger främst i den kluvenhet man känner infor valet mellan den asiatiska identiteten och den identitet man har som OECD-land och "västerländsk" demokrati. Japan är både och, men har ännu inte kunnat verka som den medlande kraft mellan Asien och Väst som man skulle kunna forvänta sig. Till stor del bottnar detta i en vilja att inte binda sig i regionala läger. Det är fortfarande i Japans intresse att sprida både de politiska riskerna och importkälloma. Det senaste APEC-mötet i Bogor visade 394 SVENSK TIDSKRIFT också attJapan är en av de viktigaste krafterna bakom den så kallade öppna regionalismen. Att Japan strävar efter en permanent plats i FN:s säkerhetsråd har stått klart sedan en tid, men fortfarande kritiseras landet för att inte klargöra vad man tänker använda platsen till. Eventuella otydligheter på den punkten har bland annat sin förklaring i vad som sker på den inrikespolitiska scenen. Otydliga skillnader Den nuvarande regeringen är en koalition bestående av tre partier - förutom Sakigake ("Förelöpama") de två gamla antagonisterna LDP och JSP. Det senare av dessa tre, socialistpartiet, har numera slängt all sin ideologiska barlast på sophö- gen och skillnaderna mellan regeringspartierna har därmed blivit otydliga. Utrikespolitiskt har regeringen sagt att man tänker skynda långsamt. Japans nya roll i FN och i Asien skall vara en konsensusprodukt, inte ett hastverk. För bara några månader sedan satt en annan koalition vid makten, en koalition som bestod av sju politiska partier. Dessa har nu bildat ett nytt stort oppositionsparti, men just på det utrikespolitiska området har man valt att vänta med en klart formulerad politik. Även om 1955 års system har upphört är denna försiktighet motiverad, eftersom man annars skulle riskera att provocera många enskilda politiker som tidigare profilerat sig i vissa utrikespolitiska frågor. För tillfållet är deras mandat viktigare än ett klart formulerat partiprogram. Köpa röster Förändringarna i japansk politik kommer att pågå ytterligare en tid. En ny vallag som fastställer ett system av enmansvalkretsar i kombination med proportionella mandat har just antagits. Tidigare har underhusledamöterna valts i flermansvalkretsar, vilket tvingade personer ur samma parti att driva valkampanjer mot varandra. Detta ledde till frestelser att köpa röster snarare än att vinna dem genom politiskt innehåll. Nästa val till underhuset kan komma redan under nästa år. Premiärministern har rätt att närsomhelst upplösa underhuset och kommer att utsättas för press att göra det när väl den nya vallagen har antagits. Endast ett valresultat som ger klar majoritet åt något av de nya blocken skapar förutsättningar för formuleringen av en aktivare utrikespolitik. Oavsett denna kortsiktiga utveckling kan man förvänta sig ett Japan som fortsätter att använda sina biståndspengar till att ge stöd till en demokratisk utveckling i grannländerna och sina investeringar till att skapa en region vars ömsesidiga beroende ger så litet syre som möjligt åt destabiliserande politiska konflikter. SVENSK TIDSKRIFT 395