LITTERATUR BO HUGEMARK: SvERIGEs FRAMTID D et sägs i dessa dagar ofta att vi är inne i en extrem periodav pessimism, som står i stark kontrast till tidigare optimistiska, rent av euforiska stämningar. Sådana påståenden tyder på bristande minne. Pessimism har nästan alltid varit det politiskt korrekta förhållningssättet. En avvikande röst i eländeskören har varit Norman Macrae, tidigare skribent i Economist och tidskriftens biträdande chefredaktör 1975-88. I signerade artiklar, ofta stora surveys, och osignerade men genom det gnistrande intelligenta språket lätt identifierbara ledare har han aldrig förtröttats i att påvisa att mänskligheten har praktiskt taget obegränsade möjligheter, i synnerhet om den tar tillvara den tekniska utvecklingen, att olycksprofetiorna grundades på enfaldiga trendframskrivningar, att mänsklighetenfaktiskt företer en ökande mogDen nye vikingen. En framtida svensk historia 1995-2015. Norman Macrae. Ekerlids forlag 1993 Nya Zeeland. Från kris till systemskifte. Lars Jilrnstad. Timbro 1993 nad och att ingenting hindrar att den når ett universellt välstånd om den bara kan frigöra sig från socialistiska utopier och liknande politisk galenskap. I sina surveys gjorde han lysande exposeer över utvecklingen i såväl världen i stort som i olika områden och länder, Ostasien, Kina, Japan, USA etc. Därefter var det dags att väva ihop alla dessa framtidsvisioner i envärldsprofetia. 1984 utkom den lysande The 2024 Report. A Concise History ifthe Future 1974- 2024 (svensk- tyvärr inte särskilt kongenial- översättning Rapportfrån 2024. Timbro 1985.) Tidsperspektivet i föreliggande, av SAF beställda, studie överSveriges framtid är inte så långt. Macrae bedömer nämligen att Sverige har mycket goda förutsättningar att ta täten i den utveckling som leder till universellt välstånd. Den som vill betvivla detta mot bakgrund av vår förmåga till bottenlös pessimism mitt i ett internationellt sett ändå rätt välbeställt samhälle kan finna tröst i Macraes väldokumenterade förmåga att få rätt i sina förutsägelser. SvENsK TmsKRIFT 285 De mera spektakulära pekar han själv på i forordet till Den nya vikingen: I The 2024 Report beskriver han Sovjetsystemets kommande undergång och prickar in Berlinmurens fall med sex veckors felmarginal. Den pricksäkra tidsforutsägelsen är anmärkningsvärd, prognosen om Sovjetsystemet skulle falla var däremot en logisk konsekvens av Macraes forntsä- gelser av mera fundamental natur av ekonomiska processer på makro- och rnikroplan. I början av 70-talet beskrev han den process som leder till att profetior om fråmtida brister i regel resulterar i "generande överskott" av samma vara. Efter ett par år hade mycket riktigt oljekrisen efterträtts av oljeöverskott och mängderav rostande överflödigt tankertonnage. Han har också forutsagt framtida överskott av sådant som lösningar på städernas trafikproblem. Måhända ett mene tekel for Dennis-projektet och Ringen, rätt lösningar vid fel tid? Det skulle inte vara forvånande eftersom vi lever i vad Macrae kallar den tredje transporttekniska revolutionen. Den forsta var järnvägen, som bröt den feodala makten, den andra automobilen som bl a innebar storindustrins och stordriftens genomslag, den tredje är data- och telekommunikationernas genombrott. Den innebär att "hjärnarbetare" kan sköta sinajobb var som helst och inte behöver flyttas till stora arbetsplatser. (Antalet stockholmare som byter plats med varandra varje dag kanske därmed kan reduceras.) Men den stora forändringen till foljd av den tredje transporttekniska revolutionen är politisk. "TK-åldern medforde obönhörligt ett slut på den tid då den offentliga sektorn kunde kontrollera så stor del av BNP. Om politiker lade på sina hjärnarbetare alltfor höga skatter, eller detaljregerade dem i alltfor hög grad, så skulle samma hjärnarbetare flytta sin väg och telependla från Tahiti. Länder med höga skatter skulle bli av med sina största begåvningar. Utsikterna verkade dystra for det kalla Sverige med sina höga skatter." I Norman Macraes framtid drar politikerna slutsatsen att de inte längre kan göra av med så mycket pengar. Frågan är om han gjort upp räkningen utan verklighetens politiker. Han gör ingen hemlighet av att han under arbetet med boken i Sverige träffat endast likasinnade. Några diskussioner med Malm, Carlsson, Nordh och Westerberg hade kanske fitt honom att inse att motståndet mot nödvändiga forändringar ärstort. Kanske större i Sverige än i Macraes hemland just genom att rnissforhållandena inte är så himmelsskriande som de var i Storbritannien. Där kunde en redaktörivänstertidningen New Statesman and Nation på 60-talet vara klarsynt nog att se att utan fackforeningsrörelsens 286 SVENSK TJDSKRIFT insats skulle den brittiska arbetarklassens reallöner ha varit avsevärt högre. Där fanns genom Scargills agerande, genom sopstrejker etc en jordmån för raclikala reformer. Här, under en täckmantel av respektabilitet och påstådd samförståndsanda, kan LO driva en hätsk kampanj mot förändringar som skulle försvaga funktionärernas makt, under förevändning att man vill slå vakt om medlemmamasintressen. Med gamlaklasskampsparoller lyckas man bevara system som dömer tusentals människor till arbetslöshet. "Argumentet" att (marknadsstyrda) sänkta ungdomslöner med syfte att stimulera till anställning av ungdom skulle vara att "sparka på dem som redan ligger" kan framföras på fullt allvar utan att bli utskrattat. IstorbritannienlyckadesMrsThatcher gripa tillfållet och bryta en del av fackets förlamande makt. Den nuvarande regeringen har Macrae däremot inte mycket till övers för. Det samma gäller Sveriges. "Jag hoppades valet skulle ge er en svensk Thatcher, men ni fick enMajor", var hans bitande kommentar vid den presskonferens där boken presenterades, om en högerstatsminister som leder ett land där 70 % av BNP går till den offentliga sektorn. På sikt är Macrae emellertid optimist. Inte för att vi far så mycket klokare politiker, utan för att politiker far allt mindre chans att utöva sin makt - vilken för det mesta går ut på att hindra de goda krafterna, denmänskliga uppfinningsrikedomen och entreprenörskapet, att verka. 1998 undanröjdes huvuddelen av dessa hinder genom "regleringarnas majbrasa". Det blev inledningen till en enastående produktivitetsspurt. "Eliminerande av de 2034regleringarnaleddetillattallasvenskar äntligen kunde användas i yrken och positioner som de var bäst lämpade för". Produktivitetsutvecklingen och den parallella minskningen av offentliga utgiftergjorde Sverige världsledande i"den slutliga privatiseringen- privatiseringen av den kommunala sektorn". Vid anblicken av de många kommunala galenskaper som idag presteras av kommunpolitiker av olika partifärg kan detta förefalla utopiskt. Men Macrae är hoppfull: "År 2015 är det bara en ideologisk dåre som tror att en socialdemokrat, centerpartist eller moderat är den bäste när det gäller att organisera vatten och avlopp i en kommun." Att Macraes vision inte är en ren utopi kan man se på utvecklingen i Nya Zeeland som LarsJilmstad beskriver i en liten men innehållsrik skrift. En poäng är att Norman Macrae anlitades som rådgivare närlabour-regeringeninledde avregleringen under 80-talet. Nya Zeelands utvecklingföreter vissa likheter med Sveriges ehuru mycket mer extrem. Före 1984 satt en borgerlig regering vid makten och förde en mer och SVENSK TIDSKRIFT 287 l l l mersocialistisk politik.Jilmstadliknarden nyzeeländska staten vid en jättelik akutmottagning for näringslivet. Det blev Labour som kom att inleda systernforändringen genom en skattereform där högsta marginalskattesatsen sänktes från 66 % till 33 % genom avlägsnande av jordbruks- och industristöd och valutareglering. Avregleringen av finansmarknaden ledde till en boomekonomi, en spekulationsvåg och till slut kraschande finansoch fastighetsmarknad och industrikonkurser i stor skala. Sålångtfinns paralleller. Fortsättningen hos oss är en öppen fråga. I Nya Zeeland var krisen tillräckligt djup for att ge forutsättningar for den nya borgerliga regeringen att fortsätta avregleringen på ett område som Labour inte vågat ge sig på: arbetsmarknaden. Employments Contraels Act av 1991 gjorde i ett slag rent hus med helaspektakletmed "lönematcher", avtalsrörelsens pseudohändelser, uppblåsta av media, i bästa fall betydelselösa for löntagarna, i värsta fall kontraproduktiva, men med stor betydelse for att producera makt åt ombudsmän och forhandlingsproffi. Med ECA blev forhandlingar en sak mellan den enskilde anställde och hans arbetsg~.vare. sådantkallasavsystembevararei Sverige ochannorstädesattforsöka "krossafåcket". Vad det är fråga om är att ge facket en roll där det fortfarande kan behövas och göra nytta. På Nya Zeeland hindrar ingen den enskilde attgåini en täckforeningochlåta den företräda sig i forhandlingar med företaget. INormanMacraessvenskaframtid utnyttjas ombudsmännens djupa kunskaper i konsultverksamhet i fattigare länder. Lars Jilmstads bok ger en tämligen optimistisk bild av den fortsatta utvecklingen hos våra antipoder. Mycket av principernaisysternskiftetharvunnitbred acceptans. Riskenforreaktionära utvecklingarsyns liten. Detta trots att tron på den gamla egna modellens överlägsenhet var väl så stark som vår. Macrae finner mycket av värde i gammal svensk tradition, kapitalism med mänskligt ansikte, human fangvård etc, som gör oss speciellt skickade att ta täten i ettinternationellt systemskifte. Frågan är om vi har kvar tillräckligt med vikingalynne for att våga ge oss ut i det okända som det nödvändiga systernskiftet innebär. Mycket i dagens debatt, där människors syn forvänds till att se dagens problem som ett resultat av de nya ideema, är ägnat att väcka tvivel. Åtminstone tycks tiden ännu inte vara mogen for den majbrasa på regleringar som nyzeeländarna redan genomfott. Macraes prognos om ytterligare ett förlorat halvt decennium verkar inte helt fel. 288 SVENSK TIDSKRIFT