PER AHLMARK:
KARLSSON HATAR IsRAEL
U
nderhelamittvuxnaliv
har jag haft två drömmar: att ta se Sovjetväldetfalla ihop ochfred
uppnås mellan Israel och dess fiender.
Plötsligtfarjagdå höra av ambassadör
Ingmar Karlsson (Svensk Tidskrift nr 3/
93) att jag i stället tillhör dem som
"fruktaren fredlig uppgörelse" iMellersta Östern och harmina trognaste "stödtrupper" hos muslimska fundamentalister. Detta bisarra angrepp är tydligen
en fåljd av min granskning i Expressen
(29/5 och 5/6 1993) av Karlssons hat
mot Israel.
Han tvingar mig därfår att åter hänvisa till några av de många smädelser,
som man hittar i ambassadörens egna
böcker "Gud med oss" (1984) och "De
obotfärdigas fdrhinder" (1987).
Där kallar han den judiska nationen
får "korsfararstat". Sionister och korsfarare har "byggt på kolonisering och
erövring"; landet vilar på "en krigaretik". Karlsson hånar glädjen i väst efter
att Israel räddade gisslan i Entebbe 1976
och forstörde !raks atomreaktor 1981.
Sionismenharett"egenintresse i antisemitiska strömningar", påstår han. Naturligtvis fårfalskar han dessutom ordets
innebörd och talar om "antisemitism
mot araber".
Karlsson anklagar israelerna får att
leva upp till Bibelns grymheter. Massakern i Deir Yassin kan "sägas ha fdljt de
gammaltestamentliga påbuden".Jag på-
pekade i Expressen att detta språkbruk
skulle ha platsat i Radio Islams sändningar.
Det är löjligt av Israel att göra rätten
att existera till ett relevant "kriterium"
får landets internationella relationer,
menar Karlsson. Han låtsas att israeliskt
jordbruk nedanfår Golarrhöjderna var
upptakten till sexdagarskriget 1967. Han
utslungar det oerhörda påståendet att
Israel hyser rädsla for fred, efrersom
"fred skulle a negativa effekter på det
israeliska samhället".
Karlsson tycks kunna påstå vad som
helst får att smutsa bilden av denjudiska
staten. Han har t o m hänvisat till Lennie
Brenners "The Iron Wall", en bok som
också har rekommenderats av det så
SvENsK TiosKRIFT 277
 ----------------------..............
kallade Institute For Historical Review,
centrum for fornekandet av Förintelsen.
Däremot har Ingmar Karlsson ofta
skönmålat Assad-regimen i Syrien, som
bygger på terror. Under 80-talet forsvarade han ivrigt Syriens fortryck av landets judar, som hölls instängda i landet
som ett slags gisslan. Ännu i år (Aftonbladet/Kultur våren 1993) påstår Karlsson att judarna i Syrien har "självstyre"
som verkar "konfliktdämpande".
Avsky for Israel, skönmålning av
Syrien - frågan om demokrati/diktatur
är inte viktigfor Ingmar Karlsson. Detta
gick väl an i UD under Palme-Andersson-Schori-åren. Men att Karlsson under en borgerlig regering blivit ordforande i UD:s "ide- och analysgrupp" är
svårare att forklara.
"Ahhnark är kanske rädd for att den
skog han planterat på ockuperad mark
skall hamna i Palestina", skriver Karlsson i Svensk Tidskrift. Vad menar han?
Närjaglämnade politiken lät svenska
vänner till Israel plantera en skog i mitt
namn i Latrun, mellan Tel Aviv och
Jerusalem. Den ligger naturligtvis i Israel och på mark, som brukats av israeler
sen landets gränser drogs upp 1949 i
avtal mellan Israel och Jordanien. Ett
område på båda sidor om gränsen blev
demilitariserat, d vsmilitära installationer
var forbjudna där. Men träd är inga
vapen- skogsplantering är helt forenlig
med demilitarisering.
Karlsson har hittat sin nya osanning i
ett TV-program från 1979 ("Jerusalem
- stad utan gräns"). Det var gjort av
främst socialdemokraten Sigbert Axelsson, som i andra sammanhang dels har
krävt att Israel ska utplånas, dels har
forsvarat Ahmed Rami.
Radionämndens omdöme 1980 om
Axelssons program var dess hårdaste
någonsin. Detbrötmot radiolagen, hade
"redigerats på ett vilseledande sätt", gett
tittarna en "felaktig uppfattning" och
stred mot "kravet på saklighet".
Det är rimligt att avge liknande omdömen om Ingmar Karlssons egna inlägg.
278 SvENSK TIDSKRIFT