FöRÄNDRING SKAPAR TRYGGHET GUNNAR HÖKMARK En av de viktigaste debatterna under 1990-talet kommer att handla om det dynamiska perspektivetgentemot det statiska. Stat och kommun är bara en del av samhället. I ställetför att söka kontrollera den samlade samhällsutvecklingen och hålla den inom ramenför stat och kommun måste politiken inriktas på att ge samhällelig utveckling stabilaförutsättningar. I fokus for den moderata programkommittens arbete stod ambitionen att formulera en politik for både den offentliga maktens och det civila samhällets urveckling. Under 1980-talet vann moderatema den ideologiska debatten om de sakfrågor som i dag har forverkligars eller är på väg att forverkligas. Enkelt uttryckt handlade det ofta om vad som skulle tillåtas och vad som skall ges likvärdiga villkor vid sidan om den offentliga maktens egna verksamheter och det ansvar den genom en långvarig expansion av offentlig sektor hade påtagit sig. Där fanns privatiseringsdebatten och debatten om hur man med marknaden som grund skulle kunna öppna for mångfald både vad gäller produktionen och Riksdagsman GUNNAR HÖKMARK är partisekreterare i Moderata samlingspartiet. konsumtionen inom olika välfårds- och omsorgsverksamheter. Barnomsorg, ·skolor, sjukvård, äldrevård, for att ta några konkreta exempel, skulle kunna utfåras privat, inom ramen for konkurrens, med lönsamhetskrav men framfårallt under den enskildes- patientens, foräldramas, elevens eller den äldres - makt att bestämma. Det skulle ge en dynamisk urveckling vad gäller nytänkande, urveckling av nya metoder, ökad service och effektivitet i produktionen. Det skulle ge var och en inom dessa viktiga välfårdssektorer en möjlighet att pröva nya alternativ gentemot en annan dynamisk process, nämligen patienternas, foräldramas, elevernas och de äldres varierande krav, önskemål och behov. Nu sker en omvandling av det svenska samhället for sådana öppna privata alternativ. Det finns nämligen, rvättemot vad 252 SVENSK TiDSKR.IFT som kommit att bli den intellektuella forutsättningen for de stora statliga välfärdssystemen, ingen statiskt given profil på efterfrågan eller "behovet". Det varierar med utbudet, med kostnaderna och med graden av det personliga ansvaret. Två nya uppgifter 1980-talets privatiseringsdebatt startade i kampen for valfrihet for den enskilde och for konkurrens och effektivitet mellanproducenterna. Menyrtersthandlade den om den dynamiska och därfor specifikt mänskliga, process som både efterfrågan och utbud i samvariation utgör. Marknaden är dynamisk till skillnad från planekonomin. Marknaden frigör därmed det dynamiska hos de enskilda aktörerna. Den öppnar for ett samhälleligtlivsomalltidkommeratt stå vid sidan om statens och kommunens räckvidd. Det var därfor naturligt att i fokus for programarbetet sätta två nya uppgifter som båda foljer av forändringar i verkligheten men som också terrängvinster i den politiska debatten gett upphov till. Den ena uppgiften träder fram när det står klart att privata verksamheter skall a utvecklas vid sidan om stat och Då bekämpades tanken på privata alternativ hårt och envetet. De som ville ha privat barnomsorg anklagades for att järnfora barn med sopor eller for att vilja infora "Kentucky Fried Children" i stället for god barnomsorg. Det var en cynisk och okänslig kritiklöshetmot de offentliga plansystemens statiska utbud av tjänster. Cyniskt och okänsligt eftersom forsvaret, eller snarare attackerna mot de nya tankarna i samhällsdebatten, handlade om den egna politikens stora system, inte om människors v;älfård och trygghet. Man nonchalerade fullkomligt dendynamiska process som präglar människors behov, värderingar och önskemål. Därmed fornekade man också komplexiteten hos varje individ. I ivern att framställa medborgarnas behov samlat, enhetligt och vetenskapligt reducerade man den mänskliga välfården till en statisk och endimensionell relation till den offentliga makten. Och i sina attacker på tankar om frihet och rätt att välja gjorde sig det socialdemokratiska partiet till en mobb med fortal och vulgär hetspropaganda som argument i den politiska debatten. Det är frapperande att inget medium och knappast någonjournalist gjort den kommun. Då handlar debatten inte minstakritiskagranskningavvadsomdå längre om den offentliga makten skall tillåta den ena eller andra privata verksamheten. Det var 1980-talets debatt. sades och påstods om det somidag håller på att bli verklighet. Det hade varit av intresse inte minst for dem som vill SVENSK TIDSKRIFT 253 förstå dagens ekonomiska kris, vilken har sina rötter i socialdemokratins försök till progromer mot samhällskritisk debatt. Men socialdemokratin förlorade likväl denna debatt. I dag vågar man inte skrika ut sitt motstånd mot att människor skall fi välja. Man väljer att motarbeta på annat sätt. skolpengen skall se ut på ett annat sätt, så att den inte "drabbar" den offentliga skolan, heter det. Den fria radion måste fi en utformning som inte "drabbar" public service-radion säger man. Privata daghem kan ta finnas om de är som den offentliga barnomsorgen. Det är en slags valfrihet utan någon frihet att välja mellan alternativ man förespråkar. Nästa steg i debatten Det var därför naturligt att i programarbetet diskutera nästa steg i debatten om den offentliga sektorn och den enskildes frihet att välja. Det handlar om vad det offentliga skall ansvara för vid sidan om de fristående verksamheter som nu växer fram och vad den skall göra för att spela en meningsfull roll i ett samhälle där samhället är mycket större än staten. När man ställer frågan vad det offentliga skall göra öppnar man samtidigt för en diskussion om det civila samhällets egna processer. Istället för att privata alternativ står i ett direkt beroende till den offentliga makten ges de en möjlighet att utvecklas inom ramen för det civila samhällets förutsättningar. Det är en process som styrs av en mångfald av sociala relationer, institutioner och värderingar. Den andra uppgiften träder fram utifrån insikten om att stat och kommun bara är en del av samhället. Samhället i övrigt är just en ständigt föränderlig process som inte låtersig styras men som behöver stabila förutsättningar för att säkerställa frihet och för att ge mänsklig utveckling. I stället för att söka kontrollera den samlade samhällsutvecklingen och hålla den inom ramen för stat och kommun måste politiken inriktas på att ge samhällelig utveckling stabila förutsättningar. I en internationell ekonomi med företag, konkurrens och kapitalmarknader som är gränslösa möter varje företag och varje mänsklig verksamhet nya ideer, nya tankar och nya konkurrenter hela tiden. Det finns inget statiskt tillstånd. Tvärtom blir varje försök att upprätthålla det statiska till ett hot mot stabiliteten i utvecklingen. Mot bakgrund av dessa två uppgifter handlar det moderata programarbetet om vad stat och kommun skall ansvara för i ett samhälle där mångfalden av privata alternativ är den naturbga utgångspunkten. Vill man ge styrka åt det civila samhället och de mänskligagemen- 254 SVENSK TIDSKRIFT skapema och frihet åt den enskilde ärdet naturligt att begränsa stat och kommun till det som bara stat och kommun kan göra och som är nödvändigt får samhällets och rättsstatens stabilitet. Därför anvisar vi en fortsatt utveckling mot att den enskilde själv bestämmer över sin välfärd. I ett högskattesamhälle måste marknaden, mångfalden och valfriheten växa fram genom att privata alternativ ges villkor som är finansiellt likvärdiga med de existerande offentliga verksamheterna. skattefinansierat stöd till välfården skall gå till den enskilde, inte till offentliga institutioner. Redan i dag har vi inom framförallt friskoleområdet sett vilken snabb utveckling detta ger upphov till. Uppbrottet från de offentliga systemens kontroll över människornas välfärd stärker mycket snabbt det civila samhällets institutioner. Fristående skolor är ett exempel, ett annat är de institutioner som står den enskilde individen närmare, nämligen de många olika mänskliga gemenskapema. Familjenblir starkare när familjen kan bestämma där tidigare skol- eller socialkontoret bestämt. Vidare har vi när det gäller socialförsäkringarna anvisat en politik för att knyta den enskildes förmåner till ökat personligt ansvarstagande ochvälståndsskapande. När den enskilde själv kan påverka socialförsäkringssystemet förbyts den statiska diskussionen om offentligt fastställda ersättningsnivåer till en diskussion omvälståndsskapande och personliga önskemål och behov. Vi far då en äganderätt till den egna tryggheten som ger ökade förutsättningar för den enskildes rörlighet. Möjliggör dynamiska förändringar I näringsliv och företagande är det på motsvarande sätt nödvändigt att öka utrymmet för dynamiska förändringar. Det är till exempel oacceptabelt utifrån våra utgångspunkteratt se mängdenjobb som något statiskt. Tvärtom är mängden arbete som behöver utföras oändlig. Sommarens debatt om hjälp i hushållen är i den bemärkelsen ett sidospår till det som borde vara huvudspåret, nämligen hur vi lyfter bort de hinder som leder till att arbetsuppgifter inte blir utförda trots att det finns någon som vill betala för det utförda arbetet och också någon som skulle vilja utföra det för den betalningen. Flexibiliteten i lönebildningen ärviktig. Förändringar av skattebelastningen, socialförsäkringarna och den offentliga sektoms storlek är också nödvändiga. Vi måste fi en ny tyngdpunkt på vikten av att alla är med och skapar. Det är bara så den ekonomiska krisen kan hävas. Det är skapandet av välstånd som ger välfärd och inget annat. I en dynaSvENsK TIDsKRIFT 255 misk vision av vårt samhälles utveckling bör vi gå tillbaka till en mer grundläggande betydelse av ordet företaga. Inte bara företaga i den juridiska personens eller företagets bemärkelse utan i den ursprungliga, att företaga sig arbete. Som småföretagare, som enmansföretag, som kontrakterad for ett viss jobb, som entreprenör. I företagandets villkor måste det vara naturligt att inte se det enskilda företagets utveckling i ett statiskt perspektiv. Utdelningsskatten som låser in framgångsrika företags vinster hindrar investeringar i framtidens företag. I arbetslivet måste vi ge stöd till de dynamiska processer som gynnar breddningen av den enskildes kompetens och erfarenhet. I en föränderlig ekonomi är kompetensutveckling tillsammans med utbildning den bästa försäkringen mot arbetslöshet. Förändrade regler inom arbetsrätten kan ge en mer levande och vital arbetsmarknad då det blir naturligt att den enskilde breddar och fördjupar sin kompetens. Ett statisktförhållningssätt Det som har förvånat mig när programförslaget har debatterats är hur mycket av reaktionerna som bottnar i ett statiskt förhållningssätt till sociala relationer, ekonomisk utveckling och till politiken. Många har fastnat i spekulationer om vilken etikett man skall ge programförslaget. En del har hävdat att det är en återgångtill gammelkonservatism medan andra har hävdat att det är ett uttryck for extremliberalism. Andra har besviket sökt efter orden generell och selektiv välfård i stället för att diskutera det idepolitiska och sakliga innehållet. Den politiska debatten är for många enklare om den är förutsägbar och bygger på att man placerar in åsikter i den politiska geografins etiketter. Den liberala pressen reagerade mot en syn på samhället där den enskilde sattes in i fler sammanhang än i relationen med stat och kommun. Det är som om den politiska maktens system utmanas av tanken på att vi som människor, för vår välfård och trygghet, är mer beroende av processer och relationer inom ramen för mänskliga gemenskaper - utanför den politiska maktens räckvidd - än statens och kommunernas utgifter. För dem som fixerat sig vid att välfård är hög skatt och höga offentliga utgifter är den dynamiska synen på människors välfård en utmaning mot allt vad de förknippat med mänsklig välfård och mot deras egen ambition att med politiken som medel göra allt gott. Socialdemokratiska debattörer vill se de förändringar vi föreslår som en återgång till något gammalt. Så forankrade i sitt statiska perspektiv är de att de tror att det enda alternativ till det de tror är den 256 Sv ENSK Ti os KRI FT bästa av världar är en återgång till det som var. Tanken på att forändringar kan leda framåt och ge upphov till något nytt finns inte. För dem är välfärd offentliga utgifter. Enbart de stora offentliga systemen med dagens utformning kan erbjuda trygghet. Lägre skatt som stärker de många olika institutionernas och gemenskapernas kraft upplevs som ett hot mot välfärden. Allra mest utmärkande for den socialdemokratiska kritiken är att man fullständigt fårbiservälståndsskapandets betydelse for välfärdens betydelse. Starka företag och goda fårutsättningar får sparande, företagande och investeringar upplever man som ett hot mot välfården om det i det korta perspektivet innebär att skattesänkningar kombineras med sänkta offentliga utgifter. Så dominerade av det kortsiktiga perspektivet är man att man tror att välfården skapas när befintligtvälståndfårdelas genomklubbslag i riksdag, landsting och kommunfullmäktige. Mot denna bakgrund tror jag att en av de viktigaste debatterna under 1990- talet kommer att handla om det dynamiska perspektivet gentemot det statiska. Det är en diskussion som skär på ett annat sätt än diskussionen om privata alternativ, lägre skatter och en begränsad statsmakt. Även om den i sin praktiska realitet utgår från dessa den politiska debattens normala dimensioner har den ett annat djup. Ett mänskligt samhälle är dynamiskt, en ständigt pågående process. Nya tankar, uppoffringar och hårt arbete fårändrar ständigt gränserna får det möjliga. Kärlek, gemenskap och längtan skapar ett samhällsliv och strukturer av mänskliga gemenskaper som politiska diktaturer aldrig har kunnat knäcka och som i den mest fulländade välfärdsstat aldrig kan ersättas med bidrag, offentliga strukturer och politiska institutioner. Inget av allt detta kan fastställas eller beräknas. Det sker ständigt något i ett mänskligt samhälle som är långt bortom det styrbara och politiskt överblickbara. Den politiska debatten strävar efter begrepp och uttrycksformer som antyder att man har den politiska kontrollen och ansvaret for samhällsutvecklingen i dess helhet. Den är också, vilket är än viktigare, hänvisad till att bruka den politiska maktens medel. Därfår fårs debatten ofta som om politiken handlar om att förändra, utveckla eller återställa samhället till ett tillstånd som är lämpligt eller behagligt. Därfår anser Ingvar Carlsson att han genom ett handslag med Bengt W esterberg skulle kunna garantera ersättningsnivåernainomsocialfårsäkringssystemet. Därfår lovade Sten Andersson en gång att återställa pensionerna och riva upp beslutet om karensdagar. Därfår tror sig SvENSK TmsKRIFT 257 - . -- - --........ __ m~nga kunna verka for anställningstrygghet genom en lagstiftning som säkrar jobben. Felet är att fårändringarna ständigt pågh, och måste på~, och ständigt forändrar forutsättningarna inte bara for jämvikten utan också for vad som är jämvikt. Jobbens trygghet skapas inte genom lagregler utan genom ständig konkurrens och utveckling av nya jobb där det enskilda jobbet inte kan vara tryggt for all framtid men där forändringar kan ge den trygghetsom nyajobb ger, och där varje nytt jobb ger ytterligare nyajobb. Ersättningsnivån i bidragssystemen bestäms inte genom politiska beslut, då kunde vi besluta att ha dubbelt så höga inkomster, utan genom välståndets styrka. Vi kan anpassa ersättningsnivåerna till den men vi måste vara medvetna om att välståndets styrka ligger långt ifrån den politiska beslutsprocessens räckvidd och helt i händerna på de enskilda människorna. Den politiska debatten tenderar att ge foreträde får perspektiv som är statiska och därmed tenderar politiken att gynna det statiska i stället får att stödja och uppmuntra dynamiken och mångfalden av processer. Förändringen blir i själva verket till en fiende som skall mötas med politikens medel. I den politiska verkligheten är detta ett välkänt mönster. Försöken att bevara varven. Miljardstöden till bilindustrin. Kapitalbeskattningen som motverkaratt vinst från befintliga fåretag används for investeringar i nya. Den arbetsrättsliga lagstiftningen som gör rättigheter på arbetsmarknaden betingade av att man kvarstår på den gamla arbetsplatsen och som skyddar gamlajobb p~ bekostnad av nya. Flyttskatten på bostäder, hyresregleringen, motviljan till privata alternativ till de offentliga verksamheterna. De gamla monopolen på radio, TV och kommunikationer. I forslaget till nytt handlingsprogram pekar vi på hur allt det som borde vara fast och varaktigt, får att på det viset ge stöd till dynamiska forändringar, har forändrats medan politisk kraft har använts for att beskatta och reglera till forstelning allt det som borde forändras. Debatten om välfärden Allra tydligast har detta kommit till uttryck i den välfärdspolitiska debatten där välfärd har kommit att jämställas med offentliga utgifter. Den enskilde har därmed satts in i ett perspektiv där relationen med den offentliga makten varit avgörande for trygghet och välfärd. Det har lett till en anonymitet, ensamhet och brist på identitet. Normer, värderingar och personligt ansvar har kommit att betyda mindre medan den offentliga maktens ansvar och strukturer kommit att betyda mer i kraft av sin 258 SVENSK TJOsKRIFT .__ ekonomiska överlägsenhet. nadsorientering. Resultatet ser inte bara den som be- Det är bara genom en politik som aktar den ekonomiska krisen och det stärker den enskildes frihet, som ser våra vikande välståndet utan också de som olika roller i de mänskliga gemenskaper söker kreativiteten, entreprenörsskapet som ett samhälle består av och som och människors personliga ansvar for ställer krav på att vi agerar som aktiva varandra. Vi har som människor kom- medborgare som vi kan ta tillvara allt det mit att behöva varandra allt mindre. som ett mänskligt samhälle kan erbjuda. Men i ett dynamiskt samhälle, som kan Vi visar i programforslaget hur en poliforändra sig och som kan ta tillvara tik for sänkta skatter, liberalisering av kunnande, kompetens och engagemang samhället, skapandet av fristående instibehövs alla. tutioner och en vital marknadsekonomi ger utrymme for både trygghet och En utmaningför 90-talet Där finns en avgörande utmaning for 1990-talets politik. I det moderata programarbetet har det varit ett av de viktigaste strävandena att formulera en politik som tar tillvara fOrändringen och dynamiken. Som ger de grundläggande fasta spelreglerna men som stimulerar forändring. Som ger forankring och utrymme for utveckling. Där stat och kommun står fOr en grundläggande trygghet, men där det civila samhällets välståndsskapande och mångfald av gemenskaper gerforutsättningar for den enskildes välfärd som aldrig kan fastställas på forhand. Där öppenheten for nya tankar kombineras med en identitet i vår kultur och historia. Där myten om att det finns ett begränsat antaljobb farvika for det faktum att det finns en oändlig mängd arbetsuppgifter som blir utforda med rätt löner, kompetens och markdynamiska forändringar. Genom att göra samhället mycket större än staten stimuleras den dynamik som forutsätter frihet, öppenhet och mångfald. Kan den debatten folja av det moderata programforslagets krav pålägre skatter, färre regleringar, begränsad stat och kommun, ett levande Sverige i det öppna Europa och frihetens, gemenskapernas och medborgarskapets forutsättningar så har vi i sanning lyckats med vår ambition. Liberalismens och konservatismens ideer har då tagit ytterligare ett steg, från att ha diskuterat hur stort samhället vid sidan om staten skall fi vara, över debatten om hur stor staten skall vara i samhället, till debatten om hur stort ett mänskligt samhälle faktiskt är. Och då kommer 2000-talet att handla om den politik som vi moderater går i täten for. SVENSK TIDSKRIFT 259