o DAGENSFRAGOR VAGRÄTA OCH LODRÄTA KOMMUNIKATIONER D et väckte ett visst uppseende, då biskoparna i Svenska Kyrkan samlade sig och meddelade, att de inte ville ha flera motorvägar. Regeringen skulle i stället koncentrera sig på att bygga järnvägar. Att någon biskop önskade en sådan utvecklingvar väl inte märkvärdigt, men att alla tyckte detsamma var oväntat. Man väntar i allmänhet att biskopar kommer med vad som är det bästa för deras stift. Det är då naturligt, att biskopen i Luleå talar för en nyjärnväglängs kusten upp till Haparanda, men att biskoparna i Göteborg och Lund skulle tala förjärnvägsbyggen är överraskande. Närsåskett, ärdetsannoliktattden nye ärkebiskopen i Uppsala har begärt stöd av sinakolleger. I enTT-inten-ju imaj ärdet mycket som förklaras. Han meddelade där att Svenska Kyrkan "under hans ledning" oftare skall ta ställning i sakfrågor. Men även om ärkebiskopen vill kunna ta de andra biskoparna under sin ledning, har han ingen rätt att leda Kyrkan i några frågor alls. Ärkebiskopen är ärkebiskop i Uppsala, d v s i ett stift. Någon ärkebiskop för hela landet finns inte. Man kan säga, att eftersom valet av ärkebiskop är annorlunda än valen i stiften och de senare deltar i det förra, skulle den valde bli någon slags överbiskop över sina kolleger. Så är det inte. Han blir ordfö- rande i olika styrelser, som förekommer i Kyrkan. Är han en kraftkarl betyder detta mycket. Men det står inte i någon lag att de andra biskoparna skall lyda honom. Därför är det av stort intresse både för dem och för andra att ha reda påvad som gäller för den nye ärkebiskopen. Han menar alltså själv att han skallleda Kyrkans politiserande. Det låter avskräckande, ochdet borde vara uteslutet att alla biskoparna skalllåta sig ledas. I fråga om etik har han också yttrat sig. Han talar 130 SVENSK TIDSKRIFT ..........................................~~~~~~~~~~~:...om "80-talets bankdirektörer". "Fallskärmar och själviskhet har alltfor länge fatt breda ut sig." Möjligen skulle man kunna påpeka, att trots allt har fallskärmar i rimliga mått accepterats av två parter. En eller annan, bankdirektöroch andra, som tvingas lämna en viktig och välbetald post, skall ha ordnat hyggliga avgångsvillkor. Det kan därvid vara svårt får andra att avgöra vad som är rimligt. Biskopar och ärkebiskoparkan fårmodIigen mycket sällan bedöma detta ursina egna situationer. De avgår själva med ganska hyggliga pensioner. Ärkebiskop W eman vet i alla fall hur han, kanske andra till ledning, bedömer 80-talets bankdirektörer- får säkerhets skull skär han alla över en kam. "Det är kusligt när man hyllar den som är smart och lyckas lura någon annan." Men han är dock präst och rent av biskop. Han är beredd att möta även bankdirektörer med "upprättande kärlek" om de söker honom. Nu vet alltså andra biskopar hur de skall bemöta bankdirektörer. Vad dessa beträffar vet de hur präster skall bedöma dem om de möts, men troligt är, att tillströmningen av bankdirektörer till präster blir ganska begränsad. DUBBLA BUDSKAP B oris Pankin, Sovjetunionens ambassadör i Sverige 1982-1990, berättar i sin bok "De sista hundra dagama" (1992) hur han hade det i Stockholm. Främmande, enligt svensk mening sovjetiska ubåtar i svenska vatten blev allt mer besvärliga att fårklara, eller rättare att inte förklara. Den som gått på grund i Karlskrona skärgård måste man ju erkänna. "Navigationsinstrumenten visade fel" var det svar, som skulle ges på frågor. Var och en, även ambassadören, forstod ju att detta var osant. En svensk kommission tillsattes for att undersöka alla kända kränkningar och resultatet blev att ubåtarna troligen var so..jetiska. Detta bedömdes som så allvarligt i Sverige, att statsministern själv, Olof Palme, kallade till sig Pankin, som fick ta emot kommissionens material och regeringens protester.Normaltskulle detta ha skett genom UD. Att statsministern tog över var utan tvivel både ovanligt och uppseendeväckande. Moskva stod vid sina osanningar och nu, då arkiv har öppnats i Moskva, forstår man att detta gick bra. Pankin kunde rapportera hem, attSveriges statsminister haft godheten att forklara varfor han själv protesterat. "Jag ansåg det nödvändigt att själv skrika högre for att på det sättet avväpna de mest högljudda SVENSK TIDSKRIFT 131 ...~~~~~~~~~~~~::............................................ gaphalsarna" skall han ha sagt. I sak betydde detta, att OlofPalme varvänlig nog att meddela Sovjetunionen, att den inte behövde bry sig om svenska protester. Sovjetiska ubåtar kunde fortsätta att studera svenska vatten. OlofPaJmes godhet kan Kanske forklara att han, och på hans begäran hela hans regering, fordömde en riksdagsman, Carl Bildt, som diskuterat kommissionens resultat med myndigheter i Washington.Det utmålades som nästintill landsförräderi. På sig själv känner man andra. POLEN PA RÄTT VÄG• •. T änksåmångasomunderde senaste åren talat och skrivit om Polens svarta utveckling. Ett nytt exempel på vad "polsk riksdag" kan åstadkomma, när 29 partier inte kan komma överens. Ekonomiskt har det också gått illa. BNP har sjunkit med ca 20 procent och industriproduktionen med mer än 30 procent. Om nu statistiken talar sanning. Men vad finns då i dessa siffror? Förr var det bara volym och vikt. Nu börjar det bli kvalitet och värde i siffrorna i stället. Det är givetvis ingen forlust att skor som inte kan användas slutar att tillverkas. Då slipper man arbetet med att bränna dessa. Om å andra sidan medborgarna vill ha videobandspelare, så efterfrågas sådana. På fyra år har antalet hushåll i Polen med sådan teknisk utrustning ökat mer än 10 gånger. Var tredje hushåll kan nu se video. Polens ekonomiska utveckling verkar nu ha vänt, även om man går till den officiella statistiken. Med början i september 1992 har industriproduktionen ökat månad for månad. Exporten har faktiskt under 90-talets tre år klart överträffat importen. Arbetslösheten stiger inte längre, och torde egendigen "bara" uppgå till 8-9 procent, då många är registrerade arbetslösa trots att de har arbete. Hela 90 procent av servicenäring och detaljhandel är i privata händer. Vi skulle kunna fortsätta så här på många fler områden. Det är glädjande. Smolk i glädjebägaren kom for en tid sedan när den polska regeringen föll på en fortroendeomröstning rörande budgeten. En parlamentsledamot avgjorde genom att komma for sent, och han tillhörde regeringsunderlaget... Men kanske varfårlusten i parlamentet en vinst. Premiärminister Hanna Suchocka satte hårt mot hårt; Inte större budgetunderskott än 5 procent av BNP (Sveriges är nästan tre gånger större). Lech Walesa, Polens president och solidaritets starkaste kraft tidigare, backade upp regeringen efter fortroen- 132 SVENSK TI DS KR IFT ............................................~.~~,3~~«·~ denederlaget. Han upplöste parlamentet och utlyser nyval i höst. Samtidigt undertecknade han en ny vallag som sätter gräns vid 5 procent fcir representation iparlamentet. Vidare vägrade president LechW alesa att underteckna parlamentets beslut om att öka budgetunderskottet, vilket han har laglig rätt till. Det som såg ut att vara ett nederlag fcir den ekonomiska och politiska utvecklingen i Polen, Hanna Suchockaregeringens fall, kan mycket väl visa sig vara ytterligare en framgång. ETT VADDERAT LIV? V etenskapens värld är underbar. Enligt Svenska Dagbladet visade en akademisk studie nyligen att i en familj på fyra personer kommer i genomsnitt en familjemedlem råka ut får en dörrolycka under sin livstid. Farligast, skriver forskarna, är dörrbladet - "den rörliga, tillslutande dörrdel, som i dagligt tal kallas dörr". 600 000 svenskar råkar ut fcir dörrtillbud varje år har forskarna räknat ut ochvårdkostnaderna uppgår till hela 50 miljoner kronor årligen. Eller 40 kronor per dörr... Som dessa forskare inte bara nöjer sig med att dokumentera verkligheten utan också vill vara aktiva samhällsdebattörer, kräver de dessutom åtgärder av "samhället''. Oavvisliga krav är därfår enligt dessa akademiker färre trösklar i våra hem och dörrar med mjuka, runda kanter! För några år sedan uppstod det stort rabalder när en varg jagades i Skåne av ett jätteuppbåd av poliser (ledda av en icke helt obekant Åhmansson, sedermera rikspolischef). Företrädare fcir friluftsintressen framträdde då och krävde vargens och dess anfcirvanters död, eftersom det var varje svensks ofcirytterliga rätt att kunna gå i skogen "utan att något ofcirutsett inträffar". Man kan undra var denna obändiga önskan att bädda in tillvaron i bomull kommer ifrån egentligen. Är det verkligen samma folk som en gång bemannade vikingaskepp och karolinerhärar? Och som får mindre än hundra år sedan skapade ett ekonomiskt under genom en oöverträffad kombination av våghalsighet, envetenhet och entreprenöranda? Allt detta fcirefaller nu oändligt långt borta. U nder efterkrigstiden har nyfciretagandet i Sverige visat en långsiktigt sjunkande trend. Att medvetet våga ta risker fcir egen del tycks vara en utdöende konst i vårt land (de bankanställda som lånade ut miljoner till höger eller vänster riskerade ju inte sina SV ENSK TIDSKRIFT 133 egna pengar, i den mån de alls insåg att de tog några risker). Mycket handlar forstås om ekonomiska incitament. Att kunna vinna mycket på en rejäl satsning. Och samtidigt veta att man också kan förlora ordentligt. Men det är inte bara det. Ska Sverige fa tillbaka sin storhet som framgångsrik foretagar- och entreprenörsnationmåste vi också forändra vår mentala inställning. Göra oss av med den forkvävande trygghetsmanin och bränna en del av tillvarons vadd. Olyckor händer i livet och det är tråkigt, men omvi skaforsöka skydda oss från allt som kan tänkas hända kommer livet att bli både fattigare och tristare.Bomullär visserligen mjukt men det smakar inget vidare. 134 SVENSK TID SKRI FT