LEDARE föRÄNDRA FÖR ATT BEVARA N ärSvenskTidskrift:lteruppstod år1911 var det en imponerande samling som stod bakom. Eli Heckscher och Gösta Bagge var redaktörerochbland medarbetarna fånns Verner von Heidenstam, Erik Axel Karlfeldt, Nathan Söderblom, Ragnar Östberg och m:lnga andra. Stiftama av det som kom att kallas den svenska konservatismens röst forklarade tidskriftens politiska hllining: "Denna redaktionella st:lndpunkt är oberoende af de särskilda politiska partiernas program, och om man vill söka i allmänna vändningar sammanfatta dess kärna kan den - ehuru slagord foga betyda - sägas vara: den svenska statens inre och yttre styrka och statsarbetets effektivitet, till stöd for landets gemensamma uppgifter, tillv:lrd om rikets internationella ställningoch till statsintressetsbefrämjande gent emot alla enskilda partiers och klassers öfvergrepp eller oberättigade anspclk." Svensk Tidskrifts nuvarande redaktion vill gärna framhllia: Vi skriver under vartenda ord av Svensk Tidskrifts forsta programförklaring. Kloka :lsikter blir inte foclldrade bara for att det g:ltt 80 :lr. Till ett av de m:lnga glädjeämnena med att vara läsare och vän av Svensk Tidskrift hör att inte behöva rodna och harklande hänvisa till tidsandan, forändrade omständigheter eller sent vunna insikter när man far höra om sin tidskrift fOr 5, 10 eller 50 :lr sedan. En artikel i Sydsvenska Dagbladet nyligen om den påg:lende debatten om historiesynen börjar med att referera debatten i 1919 :lrs Svensk Tidskrift, for att sedan konstatera att egentligen är det samma debatt som nu :\ter rasar i radio 122 SvE NsK Tr osKRI FT ...............................................~v~~~ och pi kultursidorna. För Svensk Tidskrifts läsare är detta ingentingovanligt. Och for våra sympatisörer är det ingen överraskning att det finns besdende sanningar. När värld.!ns nyfikenhet kittlades av bolsjevikerna som gripit makten i Ryssland, konstaterade Svensk Tidskrift 1918 att "ljuset fcln öster bestir mest av flammorna fcln mordbrand och våldsdåd". Varningarna i SvT iret därpi, for hur nyserbisk nationalism kan sprida söndring i Europa ekar kusligt aktuella. När enigheten var stor om att krig tillhörde historien, talar SvT med den drucknes envishet mot nedrustningar under hela 1920- och 30-talet. SvT oroas över att fascismen kan "urarta till tving och våld" innan Hitlerens hade utgivitMein Kampf. Svenska skattebetalare hade besparats minga miljarder i utgifter om våra tiders bankdirektörer hade läst Eli Beckschers analyser av 30-talets fastighetsmarknad. Under tidiga 30-talet när antisemitism och rasbiologi fortfarande fascinerade vida kretsar, känns det befriande att läsa Svensk Tidskrifts hkda ord om "barbarisk atavism, värre än utrotningen av hugenotterna". Likaså känns SvenskTidskrifts konsekventa linje mot offentlig expansion, for Baltikumsfrihet eller GunnarHeckschers engagerande plädering for europeisk integration innan ordet ens var uppfunnet, idag mer aktuella än nigonsin. Det ter sig naturligt att en tidskrift, som inte behöver vara modern genom att byta åsikter, inte heller ständigt behöver byta skepnad. Visst finns det de, som fcln tid till annan, tyckt att vi, likt minga andra tidskifter, bort hitta pi ett litetfräsigare och modemare namn, lätta upp texterna med skojiga bilder, roliga tävlingar och mer tidsenligt snabblästa snuttar och opinionsundersökningar. Men si har det inte blivit. Kloka åsikter rostar inte. En bra tidskrift skall inte behöva sminkas om med modets växlingar: De gånger Svensk Tidskrift bytt layout under detta sekel är lätt räknade. När vi nu gör en sidan förnyelse, är det snarast en itergång till tidskriftens ursprungliga strama, av Arthur Sjögren utformade, utseende. Förändra for att bevara, även här. De flesta tidskrifter brukar motivera forändringar i utformningen med stolta proklamationer om att nu cider en helt ny tid. Svensk Tidskrift vill uttrycka motsatsen. Den filosofi om måtta, förnuft, humanism, respekt for erfarenhet, politisk konservatism och ekonomisk liberalism som varit Svensk Tidskrifts linje under detta sekel, hiller nog ett sekel till. Men även om Svensk Tidskrift har fatt rätt i minga förutsägelser och minga krav har blivit verklighet, tycks det samhälleliga minnet bara bli kortare. Tre h efter socialismens fall, förefaller dess S v ENsK TIOsKRIFT 123 ....~~~~ ............................................... läxor redan vara glömda. Med kuslig precision verkar varje generation vilja upprepa misstagen och bedra sig själv i tron om att vi, just vi, lever i en tid som är så unik att vi kan ta oss vilka friheter som helst. I en tid när det politiska fornuftet tycks vara lika forgängligt som en åsiktsforklaringav Bert Karlsson eller en folkstorm hos Sivert Öholm, behövs ett liberal-konservativt forhållningssätt mer än någonsm. GRÄNSLÖST EUROPA - ELLER GRANSLOS SKULD? D anmarkisering" har dykt upp i debatten om Maastricht-avtaletsom ett begrepp for en hten stats oforvägna uppstickande mot de stora. Men ordet är inte nytt, det har bland säkerhetspolitiska experter tidigare använts om strävan att vara med i en allians och fl dess skydd utan att vilja betala dess kostnader, en teknik som Danmark som "fotnotsmedlem" av NATO flitigt ansågs utöva. Att sålunda både ha kakan och äta den är väl närmast vad de danska forbehållen handlar om nu också, och det är sv<'lrt att se n<'lgra skäl att heroisera detta forhållningssätt bara for att det handlar om en liten nation. Däremot kan man kanske cyniskt pragmatiskt säga att det inte spelar så stor roll om danskarna flr rätten att ställa sig utanfor en europeisk forsvarsgemenskap; deras bidragskulle bli marginellt om det gällde att t ex agera på Balkan. Om det skulle bli ett större krig på kontinenten dras de in ändå och händer något i Norden finns ju alltid Danmarks NATO-medlemskap, fotnötter till trots. Sveriges geostrategiska situation är helt annorlunda, och därfor är det synnerligen malplacerat att i den svenska debatten nu börja diskutera om vi skulle kunna fl samma slags undantag. Som Svensk Tidskrift hävdat i sin ledare i nummer 1/93 är det tvärtom s<'l att 124 SV EN SK TIDSKR.I FT -