Vad bör då göras, nu när pengarna är
slut? Ja, det är ju inte så gott att veta och
man får därför ursäkta Anders Isaksson
att hans botemedel inte är i klass med
hans analys. Självfallet bör dumt utformade välfärdssystem rättas till. Men, och det
är viktigt att inse, detta bör naturligtvis
ske oberoende av det statsfinansiella lä-
get. Det gagnar vare sig partitaktiken eller
reformerna av dumt utformade system att
gå ut med budskapet att "nu är det kris i
statsfinanserna och därför skall vi minska
anslagen till de långtidssjukskrivna".
Om statsfinanserna behöver rättas till
bör det helst ske separat från systemskiftena iövrigt. Som nuvarande ordförande i
riksbanksfullmäktige, och därmed formellt ansvarig för ränta och växelkurs,
Staffan Burenstam Linder, en gång sagt:
"Det är bra, men svårt, att slå två flugor i
en smäll". Man bör därvid ha i åtanke att
det råder skillnad mellan en hushållsbudget och samhällsekonomin, en ståndpunkt som Gösta Bohman fått lida mycken smälek för under anti-keynesianismens snart passerade höjdpunkt. Det är
också skillnad mellan att överdriva möjJONAS FRYCKLUND:
Den offentliga sektorn
T
iiisammans med några av Sveriges
ledande ekonomer har Bo Södersten tagit sig an uppgiften att skriva boken om den offentliga sektorn. Även
om denna är tänkt som en lärobok för den
grundläggande undervisningen i nationalekonomi saknar den inte intresse för
en bredare läsekrets. Matematiska form- 39
ligheterna till "fine-tuning" och att vilja
förhindra att en deflation övergår i ren
depression.
När man skall bedöma om statsfinanserna leder till inflation, eller deflation,
måste man också inse att effekterna på
ekonomin blir helt olika om underskottet
har uppstått genom en ökning av barnbidragen eller om underskottet, via räntor
på statsskulden och stöd till banker, försvinner ner i kreditförlusternas svarta hål
där penningmängdens ökning förintas
och byts i en deflationistisk minskning.
Det är i kreditexpansionens rosiga tid
som staten skall strama åt - inte när kreditförluster och nya kapitaltäckningsregler får bankerna att minska sina balansräkningars omfång.
Även om man inte håller med Anders
Isaksson i allt är det lätt att instämma i
hans slutord om att krisen i dag inte är en
vanlig ekonomisk kris, "ingen lågkonjunktur som snart övergår i högkonjunktur så att allt blir som vanligt igen. Det är i
första hand.en systemkris, så djup att den
faktiskt hotar att leda till en systemkollaps
om ingenting görs."
ler och diagram har minimerats, och engelska begrepp har översatts, allt i syfte att
underlätta för läsaren.
Bo Södersten (red): Den offentliga sektorn, SNS Förlag 1992
Det är intressant att notera att boken in- 40
leds med ett kapitel om institutionernas
roll för samhällsekonomin. Länge framstod institutioner som ett ointressant
forskningsfält inom ekonomin, man trodde sig kunna få in alla väsentliga fenomen
i en allmän jämviktsmodell. Med matematik och kvantifierbar empiri skulle det
sedan vara lätt för politikerna att fatta de
mest effektiva besluten. Att ett sådant
resonemang inte håller i verkligheten börjar nu allt fler upptäcka. Inom det politiska beslutsmaskineriet finns inbyggda
ineffektiviteter som krånglar till det hela.
Den institutionella ekonomin kommer
därför att inta en alltmer central roll inom
den nationalekonomiska teorin och det är
bra att detta får återverkningar också i
mer elementära böcker om ekonomi.
Var ska man dra gränsen mellan privat
och offentligt är en frågeställning som behandlas av Lars Hultkrantz. Här har vi
kanske bokens mest traditionella kapitel, i
vilket berörs det man brukar kalla för
marknadsmisslyckanden. Marknadsmisslyckanden brukar anges som skäl för staten att gripa in i ekonomin. Även om
grundinställningen inte skiljer sig åt hos
Hultkrantz så lyfter han ändå fram politikmisslyckanden som ett lika viktigt studieområde. När man står inför valet att
bedriva en verksamhet i privat eller offentlig regi bör man ta hänsyn till marknadens såväl som politikens brister.
Att skatter har en skadlig inverkan på
samhällsekonomin är knappast någon nyhet. Intressant är dock att gå in och titta på
olika sorters skatter och försöka bilda sig
en uppfattning om vilka skatter SQ!TI är
mer och vilka som är mindre skadliga.
Detta är något som görs i ett kapitel om
det nya skattesystemet som finns med i
boken.
Ta bara en sådan sak som differentierad moms, är detta bra eller dåligt för
effektiviteten? Faktum är att det i detta
fall under vissa förutsättningar kan vara
motiverat med differentiering;dock pekar
den ekonomiska analysen i en för lekmannen oväntad riktning. Hög momssats
bör tas ut på varor där priskänsligheten är
låg, det vill säga olika typer av nödvändighetsvaror. Låg momssats bör användas
för varor vars konsumtion är starkt priskänslig, dvs olika typer av lyxvaror. Anledningen till detta är att man för samhällseffektivitetens skull vill ha så små
förändringar i konsumerade kvantiteter
som möjligt.
I två avslutande kapitel berörs transfereringssystemen av Bo Södersten respektive Lars Söderström. Transfereringssystemen (pensioner, sjukförsäkring, arbetslöshetsförsäkring etc) utgör en mycket stor del av den offentliga sektorns omsättning. Det är också dessa system som
är i starkast behov av reform i Sverige i
dag. Förmåner tenderar att betalas ut till
den nu levande befolkningen samtidigt
som kostnaderna skyfflas vidare till kommande generationer. Huruvida dessa system kan reformeras kommer att bli avgörande för den ekonomiska utvecklingen i framtiden. Ökat utrymme för marknadslösningar kommer i ett sådant reformarbete att bli en hörnsten.