FöRSVARET AV EUROPA ANN-SOFIE NILSSON Sverige bifinner sig vid ett säkerhetspolitiskt vägskäl. Det märks inte av debatten, som omväxlande ligger nere helt och omväxlande trasslar in sig i rituella neutralitetspiruetter. Utan information om händelserna utanfor vårt lands långa gränser, och utan debatt, är vi illa förberedda att välja mellan de olika vägar som brederut sigframför oss där i korsningen. Fortsatt alliansfrihet är en väg, men knappast den bredaste eller den som är lättast attfärdas på. Frågan är varthän den egentligen leder. V ästeuropeiska unionen är en forsvarsallians som vi på ett eller annat vis kommer att fl att göra med den dag när vi ingår i Europa. VEU fick nytt liv i Maastricht. De forsta forsöken att reaktivera VEU hade visserligen påbörjats redan 1984, efter att organisationen framlevt nästan fyrtio år utan att göra större väsen av sig. Men det var forst när planerna på att fora det europeiska samarbetet in i ett nästa steg, en union omfattande med tiden även en gemensamsäkerhets-ochforsvarspolitik, som Västeuropeiska unionen fick en klar raison detre som EUs framtida säkerhetspolitiska organ. Fram tills dess hade VEU levt en undanskymd tillvaro. När grundarFil dr ANN-SOFIE NILSSON är verksam vid Fö~varets fo~kningsanstalt. statema Storbritannien, Frankrike och de tre Beneluxländerna den 17 mars 1948 undertecknade Brysseltraktatetom ett inbördes forsvarssamarbete, var avsikten att skapa ett organ med kompetens även på det ekonomiska, sociala och kulturella planet. Ganska snartstod det emellertidklart attsamtliga de frågor som VEU forklarat som sitt intresseområde skulle tas omhand av andra organisationer. Försvaret av Europa fick en transadantisk dimension när NATO skapades året efter VEU, som därmed fick se sig forflyttad till en plats i bakgrunden. OECD och Europarådet specialiserade sig på de frågor som VEU hade tänkt behandla utöver säkerhetspolitiken. VEUs hjärta i Frankrike Under många år existeradeVEUmest bara i den franska säkerhetspolitiska 430 SvENsK TIDSKRIFT strategin. Även om VEUs sekretariat fanns i London fram till ijanuari i år, när huvudkvarteret flyttade närmare både EG och NATO i Bryssel, är det i Frankrike som VEU haft sitt hjärta (och tvärtom). FörFrankrikefungeradeVEU, och de kvarlevande tankarna om ett självständigt europeiskt försvar, som en stillsam europeisk protest mot de båda supermaktemas militära och politiska kontroll av det kalla krigets Europa. Frankrike var också den drivande kraften bakom de forsta forsöken att reaktivera organisationen som inleddes vid mötet i Rom 1984. Några år senare forsökte man på nytt att blåsa liv i den svårstartade Västeuropeiskaunionenefter toppmötet mellan Ronald Reagan och Michail Gorbatjov i Reykavik 1987. INF-avtalen om strategisk nedrustning uppfattades av många, och inte bara fransmän, somenuppgörelse därEuropas öde bestämdes över huvudet på dess medborgare. inom en tämligen näraliggande framtid kunna skapa en gemensam europeisk försvars- ochsäkerhetspolitik, somenligt fordragstextens vagaformuleringar''med tiden" forväntas leda till ett gemensamt försvar, ger VEU en framtida nyckelroll som den Europeiska unionens forsvarsarm. Meningen är att VEU ska kunna agera militärt på EUs anmodan. Till skillnad mot NATO, vars allianspartners åtnjuter större flexibilitet i sina åtaganden, kräver VEU i sin tur att medlemsländerna automatiskt ska ställa sig till forfogande när organisationen så önskar. säkerhetspolitisk pelare medvetande om vilket stort och i många avseenden besvärligt område det handlar om for de enskilda medlemstatema-inget kan väl vara merkänsligt än forsvaret av det egna folket och territoriet- har hela den säkerhetspolitiska frågan skjutits upp avEG for behandling forst vid regeringskonferensen 1996. Då Mer aktiv roll ska forhandlingarna med de tilltänkta Men det krävdes en ny europeisk karta, nya medlemsstaterna, några med mer utan en mur som delade kontinenten eller mindre specificerade krav på mitt itu geografiskt och ideologiskt, for bibehållen neutralitet med sig i bagaget, att VEU skulle kunna träda in i en mer dessutom vara slutförda och medlemaktiv roll. Integrationsprocessen i väst skapsfrågan avklarad for denna gången. och desintegrationen av det forna Tills dess ska VEU även vara fullt Östblocketändradeforutsättningarnafor inkorporerad i den Europeiska gemenden europeiska säkerhetspolitiken. skapens institutionella ram, redo att helt Maastrichtfordragets forhoppningar att och fullt inträda i rollen som den SVENSK TIDSKRIFT 431 Europeiska unionens säkerhetspolitiska pelare. Om VEU ska kunna ta på sig uppgiften att försvara Europa tar man emellertid först och främst se till att på något vis - tex genom samarbete med NATO-skaffasig en fungerande militär struktur, något somVEU för närvarande saknar. DenbegränsadeEurokårmed en fransk-tysk kärna som VEU betraktar sombegynnelsen till enmera omfattande framtida europeiska arme, räckerinte på långa vägar till för sådana uppgifter. Ytterligare några länder har förklarat sig villiga att medverka i Eurokåren, men även med dessa tillskott har VEU en bra bit att gå innan den förmår leva upp till generalsekreterare Van Eekelens ambitioner att bli en militärt operativ organisation. Jämställda organisationer VEU har gjort så gott den kunnat under årens lopp för att skyla över sina strukturella brister. Den västeuropeiska flottnärvaron utanför den jugoslaviska kusten har varit en god uppvisning i konsten att spänna muskler som inte finns. VEU har snabbt och i görligaste mån sökt kopiera NATOs agerande för att demonstrera att det europeiska försvaret är lika kapabelt som någonsin det transatlantiska. När VEU och NATG--styrkoma i Adriatiska havet i somras efter långa förhandlingar ställdes undergemensamtbefål betraktade VEU detta som ett bevis för att det rörde sig om två i alltväsentligtjäm-ochlikställda organisationer. Riktigt på samma vis såg inte NATO på saken. Om VEUs påtagliga mindervärdighetskomplex gentemot NATO har omgivningen tidigare gjorts oupphörligen påmind. Förhållandet mellanVEU och NATO är lika invecklat som det mellan Frankrike och USA. En ofta använd formulering från VEUs sida för att förklara förhållandet västerut är att VEU eftersträvar ett självständigt europeiskt försvar i samarbete med men inte underordnat NATO. På båda sidor om Atlanten har man under det senaste åretkommit fram till attVEU med tiden mycket väl kan komma att fungera som NATOs europeiska arm, vid sidan av uppgiften som EUs militära pelare. Separata men inte separerade är den senaste formuleringen för att beskriva relationen mellan de två försvarsallianserna. Nödvändiga satsningar En sådan utveckling skulle stämma väl överens med den franska synen på NATO, som Frankrike de många ryktena till trots inte har för avsikt att nedmontera. Vad Frankrike strävar efter är snarare en större balans mellan den europeiska och den amerikanska delen av NATO. Idessadagar, näramerikanska 432 SvENsK TmsKRI FT soldater lämnar den europeiska kontinenten i rask takt alltmedan Frankrike åternärmarsig NATO, ärdet alls inte ett osannolikt scenario. När USA nu drar tillbaka stora delar av sin militära personal från Europa, och lämnar efter sig blotta skuggan av den forna närvaron på europeisk mark, är det utan tvekan behövligt att Europa satsar på att öka sin egen kapacitet. Också från amerikanskt håll har man nappade på. Dessutom har de NATOmedlemmar som inte ingår i EG, dvs Island, Norge och Turkiet, fatt associerat medlemskap i VEU. Skilda avsikter Västeuropeiska unionen låter inte det egna namnet lägga hinder får verksamheten utan riktar sina vidsträckta ambitioner också tillländerna i Centraloch Östeuropa. De kontaktersomVEU ansett det önskvärt att europeerna, som har inlett där har uppenbarligen sålänge haråktsnålskjuts påden välvillige inspirerats av NATOs betydligt mer supermaktens resurser, tar ett större vidsträckta samarbete med länderna i ansvar får sitt eget fårsvar. Ett större det forna Östblocket genom NACC inslag av burdensharing mellan amerikaner och europeer är utan tvekan nödvändigt får att fårmå de alltmer isolationistiska amerikanerna att stanna kvar på denna sidan Atlanten. Utvidgad union Arbetetpåattsamlaalla europeiska stater kring Västeuropeiska unionens runda bord i en eller annan funktion är i full gång infår 1996. Under det senaste året harsamtliga resterandeEG-och NATOländer anslutits på något vis och i någon kapacitet tillVEU. Danmark och Irland, de tvåEG-statersominte ärmedlemmar iVEU, besitternumera observatörsstatus i organisationen efter att ha erbjudits fullt medlemskap i enlighet med artikel XI i den reviderade Brysseltraktaten, ett erbjudande som Grekland ensamt (North Atlantic Cooperation Council). I de länder i Central-och Östeuropa dit NATO ogärna sträcker några säkerhetsgarantier menar VEU sig besitta möjligheten att utveckla en viktig roll under kommande år, dock utan att specificera hur detta skulle gå till eller vari rollen egentligen skulle bestå. Ett helt spektrum av relationsformer existerar alltså mellan enskilda länder och Västeuropeiska unionen, från fullt medlemskap över till observatörstatus och associeratmedlemskap. För samtliga de länder som på detta sätt formellt har knutits till VEU i någon form gäller dock att de redan, genom medlemskap i NATO, har visat en grundläggande vilja att medverka i fårsvaret av den egna kontinenten. Det är skillnaden mellan dem och Sverige. SvENsK TrosKRIFT 433 ·l