CARL ELFGREN: ATTTJÄNA EN FURSTE K an man lära sig politik? Vad är det som skiljer politikens vinnare från dess fårlorart? Detta är frågor som sysselsatt politiker och politiskt intresserade sedan antikens dagar. Det är frågor som Machiavelli ägnade uppm'ärksamhet i Fursten, och det är kringdessafrågeställningar Alistair McAlpine - tidigare skattmästare i Storbritanniens konservativa parti - skrivit boken 7Jänaren. McAlpine tillägnarboken "den högst lysande baronessan Thatcher av Kesteven, Storbritanniens premiärminister 1979-1990, från en av hennes många tjänare, somtror att hon kunde ha tjänats bättre". Detta har fått många brittiska läsare att dra slutsatsen, att 7Jänaren är en beskrivning av spelet i kretsen kring Thatcher. Det är säkert inte fel, men Tjänaren ärmeränså. Det är en handbok, en guide till den sköna konsten att 7]änare11. Alistair McAlpine. Timbro 1993 överleva i politiken. Den berättar om de politiska fårdigheter som inte lärs ut av skolor och universitet, utan som måste fårvärvas under lång tid i politiken, fårdigheter som kommer av erfarenhet snarare än utbildning. Tjänarens uppgift är att tjäna fursten och hans ide, skriver McAlpine. Detta gör han genom sin myt, som mycket medvetet byggs upp och som bidrar till att skapa osäkerhet kring tjänaren och hans person. Boken innehåller en lång rad beskrivningar och hur man bör hantera olika situationer, t ex hur motståndare och rivaler fårgörs genom att man befordrar dem, eller hur man utnyttjar sammanträden. Dessa beskrivs som tämligen meningslösa eftersom tjänaren skall se till att ha gjort upp alltingpåfårhand. NärMcAlpine skriver om hur ränker smids mot den furste som länge innehaft sitt ämbete är det lätt att både separallellentillMargaretThatchers fall 1990, och fårfattarens bitterhet gentemot dem som beredde vägen får hennes avgång. Tjänaren är en underhållande bok, SvENsK TIDsKRIFT 387 fylld med underfundiga kommentarer som att det ärfarligt att tänka i politiken. Eller att den idealiske ~änaren bör vara ungkarl (s:l att han inte p:lverkas av hustrun) och en fyllig figur, vilket underbUser illusionen av en lat, trivsam och icke alltför intelligent person. LARS WEDIN: Tjänaren är en satir av Machiavellis Fursten likaväl som av politiken i sig. Trots att den stundtals är krävande och ibland känns irrelevant kan den rekommenderas till den som strävar efter att överlevaipolitiken, ellersombara tycker att det är roligt att läsa om politik. VINDKANTRING - POLITISK KURSANDRING 1942 U nder 1942 kom allt starkare tecken på att Tyskland skulle förlora det andra världsknget. Den svenska neutralitetspolitiken anpassade sig härefter varvid grunden kom attläggas till efterkrigspolitiken. Förändringen kom dock långsamt och Sveriges läge skulle ännu länge vara utsatt. Framför allt ansågs situationen i Norge kunna komma att bli farlig i samband med att Hitler-Tyskland skulle tvingas att förbereda slutstriden. Om denna tid handlar Vindkantring med undertiteln VINDKA N TRIN G, 1942- politisk kursät~drit~g. Bo Hugemark (red). PROBUS 1992. 1942 - politisk kursändring av Bo Hugemark (red). Boken är den fjärde i Militärhistoriska avdelningens serie av böcker om Sverige under det andra världskriget. Boken gåri högsta grad att läsa enbart som en skildring av en intressant epok. Särskilt intressant är det perspektiv, som boken ger på dagens situation. Nu, liksom då, är vi i en situation präglad av snabb förändring med stor osäkerhet. Då var förändringen präglad av storkrig med ännu osäker utgång. I dag har det av många fruktade storkrigetjust uteblivit. Iställetmötervi konflikter, vars politiska och ekonomiska konsekvenser vi ännu bara kan spekulera i. Beslutssituationen 388 SVENsK TIDsKRifT - for våra politiker är dock ganska lika i de båda fallen; viktiga beslut måste tas trots stora osäkerheter. Mot denna bakgrund är det inte uppmuntrande när Bo Hugemark i inledningen visar på mönstret av kortsiktighet i det politiska beslutsfattandet. Då hade vi flera gånger tur och klarade oss trots bristande formåga att analysera situationen och se de strategiska alternativen. En förklaring till denna brist ges i Klaus-R Böhmes beskrivning av de svenska militära bedömningarna av det tysk-sovjetiska kriget. Av såväl Böhmes som Lars Ericsons artiklar, den senare om militärrapporteringen från USA, framgår att underlag, som visade på de allierades seger disponerades. Rapporteringen gav naturligtvis inte en helt entydig bild, det hade nästan varit övernaturligt. Det intressanta är att forsvarsstaben inte analyserade läget. Orsaken skulle ha varit att ÖB Thörnell fortfarande var övertygad om tyskarnas seger. Men regeringen tycks heller inte ha efterfrågat, eller saknat, den militära kunskapen! Tyvärr är detta ett inte helt okänt fenomen även under efterkrigstiden. Bokens huvudkapitel är Kent Zetterbergs beskrivning av Sveriges strategiska situation, hur den forändrades och hur den bedömdes av de krigforande och hemma. Under 1942 ökade sakta Sveriges handlingsfrihet - vi fick större möjlighet att påverka utvecklingen i närområdet. Detta berodde naturligtvis på krigslyckans forändring men också på att vår upprustning sakta bötjade ge resultat - mer än 1O år från Hitlers maktövertagande! Vilket visar hur svårt det är attkomma ikapp utvecklingen när man en gång upphört att följa den. Tyskarna bötjade detta år att frukta for ett allierat anfall mot Norge. De hade emellertid nu respekt for vår försvarsforn1åga i norr och för vår flottas möjlighet att fylla en strategisk roll i Östersjön. Vår neutralitet sågs inte bara som fast utan till och med som ett "komplex". Även de allierade bedömde vår forsvarsförmåga som relativt god. Riskerna for att vi skulle bli indragna i kriget kunde åter minska. Av särskild relevans for dagens aktuella frågor är Wilhelm M Carlgrens beskrivning av diskussionerna mellan Sverige, Norge och Storbritannien om politiken efter kriget. Då liksom nu måste viktiga strategiska avgöranden tas under stor osäkerhet. Samtalen kom att bli prolog till de senare misslyckade forhandlingarna om ett nordiskt forsvarsförbund och därigenom for Nordens nuvarande strategiska situation. En annan i högsta grad aktuell artikel är Lars Ulfvings om sjökriget mellan Sverige och Sovjetunionen. På samma sätt som när ubåtskränkningarna aktualiserades i bötjan på 1980-talet var flottan SvENsK TIDsKRIFT 389 ·l ·) 1942 illa rustad att möta hotet. 1942 var detta dock inte pi samma sätt ett resultat av ett medvetet politiskt beslut. Av stort intresse är ocksi att se kontinuiteten i den sovjetiska marinens tänkande. De ubitsmän som trängde sig genom finsktyska minfält och tclnga skärgirdar fick som vi nu vet moderna efterföljare. Om man i tid studerat den svenske marinattachens i Helsingfors rapporter fcln denna tid hade man kanske inte varit si forvirrad 1980. Ett angränsande omclde behandlas i Björn Gäfverts artikel om kryssarna och den lätt;l flottans genombrott. Här är det främst beslutsfattandet urteknisk ochpolitisksynvinkel som fokuseras medan den marinstrategiska bakgrunden kommer i skymundan. Andra ämnesomclden som berörs är interneringar och propaganda. Erik Norbergs och Görand AndolfS artiklar behandlar det forstnämnda ämnet. Här blir siväl mänskliga aspekter - som när lägerchefen oroar sig for att de internerade skall börjaonanera-ochpolitiskt/ folkrättsliga fclgor belysta. De senare innebar ofta en svir balansging mellan humanitära och politiska hänsynstaganden. Den tyska propagandan och dess politiska konsekvenser beskrivs av Thomas Roth. Inte minst är det intressant att se hur lätt det är att välmenande människor, mer eller mindre medvetet, låter sig utnyttjas av diktaturens propaganda. Boken avslutas, nigot oväntat, med en skildring av det uppenbarligen onödiganederlagetpiJavamotjapanerna 1942. StellanBojerudgörhärintressanta jämförelser inte bara med ditidens svenska forsvarsdogmer utan även med senare års. Vindkantring ärintebaramilitärstrategi och politik. Artiklarna far must och fårg genom att forfattarna har formåga att fora in människan i sammanhanget. Många ginger ställer sig läsaren fclgan hur det sedan gick for de internerade flygarna, for krigsfangama och for de svenska flickor som blev forälskade i dessa tillfålliga gäster. Bara for att nämna några människorsomberörs. Därigenom blirdetmilitärpolitiska händelseforloppet också ett mänskligt drama. 390 SVE N SK TIOSKRI FT