AMERIKANSK SOCiOLOG: AMERIKANSK POLITIK UNDER CLINTON FÖRBLIR STABIL CARL JOHAN LJUNGBERG Amen'kansk politik gör nu snabba ryck. President Bill Clinton väcker hiiftigt gillande och ogillande. Hans stil hårdgranskas. Avviker Clinton från moderna presidenters syn om sitt ämbete? En som länge följt Vita husetpolitikens krångliga turer, och det mänskliga spelet bakom den, är den välkände sociologen Seymour Martin Lipset, som här intervjuas av Carl Johan Ljungberg. Lipset är ett akademiskt fenomen. Hans bok "Political man" har länge tillhört universitetens läslistor, i USA liksom här hemma. L ipset föddes 1922 i New York av ryska inunigranter, och faderns berättelser om 191 O-talets möten med Stalin och Leninväckte möjligen sonens intresse för politikens maktspel. Efter att i många år ha verkat vid Hoover institution, Stanford, fick Lipset härom året en professur i public policy - ett svåröversättligt ämne som närmast behandlar politikens administrativa resultat- vid George Mason University strax utanför Washington D.C. CJL: Ni som aktivt intresserat er för amerikansk politik sedan före Trumans tid förvånas kanske inte över det stök som kännetecknat president Clintons första tid vid makten. Eller är det fel intryck? CARLJOHAN LJUNGBERG är Ph D. L: Det har nog gått ungefår som jag hade väntat mig, och det är inte sagt som kritik. Det varJames Bryce som sade att i Amerika avhålls begåvade män ofta från att söka detta ämbete. Orsaken är bland annat de förenklingar som en kandidat tvingas göra. Kom ihåg, att en amerikansk president ställs inför en helt annan uppgift än vad många tror. Hans ämbete bygger nämligen mera på symbolik än på ren makt. Han skall träffa folk, sy ihop särintressen, välja ut och godkänna planersomandra harförberett. Talet om "det imperiella presidentskapet" som man ibland hör är såvittjag förstår rent strunt. Hans ämbete liknar snarare en kyrkaledares i en ickehierarisk kyrka, där personlig karisma är helt central. CJL: Detta stänuner alltså även på Bill Clinton? L: Ja, till stor del. Jag skulle därför 364 SVENSK T IDSKR.IFT vilja likna honom mera vid president F åsikt märkligt stabilt. Glöm inte att vi DRooseveltänvidtexJohnFKennedy. hör mycken kritik mot politik och Roosevelt mötte särintressena, lyssnade på dem, smickrade dem och sade till sist artigt:Jag skall ta mig an er sak, men först väntar det och det på att beslutas- sedan blir det er tur. Detta gav dem en viss uthållighet och en känsla av att inte vara glömda. Det var en löpande politisk process, som krävde mycket kontaktarbete, inlevelse och smidighet, men som också kunde vara effektiv. CJL: SkiljersigClintonsstilfrånBushs och Reagans? L: Den är i valje fall mycket olik Bushs, liksom den (av andra skäl) skiljer sig från president Carters som t ex hade svårt att delegera arbete. Däremot serjag likheter mellan Clinton och Reagan. Den senare framhöllju ofta, vad han lärt från Roosevelt. Detta gällde dock stilen, den politiska metoden, dvs att skapa och vidmakthålla koalitioner, inte vad politiken syftartill så sommångafelaktigt trott. CJL: Många av era arbeten har gällt demokratins stabilitet. Men att Amerika möter stora påfrestningar gör väl att politiken måste bli spänningsladdad? Tänk på de nya invandrargrupperna, eller på dagens ekonomiska oro vars effekter för demokratin på sikt ingen kan förutsäga? L: Det politiska livet i USA kan tyckas sårbart. Men det är enligt min offentliga organ helt enkelt därför, att många väntar sig för mycket av de politiska makthavarna. Att styra betyder i dag att sköta koalitioner. I parlamentariska stater är dessa koalitioner oftast partier. I Amerika däremot måste intressena samsas inom de två partier vi har liksom i kongressen. Sökte man, som det heter, göra politiken mer effektiv, skulle det genast betyda att friheten kom att minska. Här i Amerika med dess unika moralism vore något sådant otänkbart. Vi är ett de protestantiska sekternas land. Flertalet medborgare hör till kyrkor som aldrig varit statligt styrda. I andra länder med mer hierarkiska kyrkor antar folk oftast att människan och hennes institutioner i sig är ofullkomliga. Så väntar man sig inte mycket från staten. Påven bor t ex i Italien där aborter är legala, men ingen brännerdärförabortklinikereller ordnar massprotester. I vår sekttradition är individen ansvarig för sitt handlande. Vi antas lyda vårt samvete. Detta leder till moralism. CJL: Och en sådan moralism gör alltså Amerika svårare att styra? L: Ja, mer känsligt. Så många frågor i USA blir nämligen moraltest. Tag ett känt exempel. För hundra år sedan befriades slavarna i USA. Motsvarande skedde ju i Brasilien och i de brittiska SVENSK TIDSKRIFT 365 ,, kolonierna, men där utan några blodiga inbördeskrig. Eller tag ett mer samtida exempel, en fransk minister som har en älskarinna. Detta anses av hans landsmän så att säga helt normalt. Härskulle samma sak väcka ett tumult och säkert medföra vederbörandes avgång. Ser vi till det upplösta Östblocket, klagardejagmöter därständigtpåattfolk ärlata ochsjälviska, varför den nya demokratin och marknaden inte kan väntas fungera. De blir häpna närjagförsäkrar dem, att även det amerikanska folket ofta uppvisar just dessa egenskaper. CJL: Har då Amerika i vår tid mött större sociala förtroendekriser? L: Ja, det skedde bl a på 1960-talet. Då brast i viktiga avseenden tilltron till det amerikanska samhället. Gemensamma värden som lojalitet, enhetlighet m fl skakades. USA harförstås alltid varit mindre disciplinerat än Europa. Individualismen här är större. Vår brottslighet är utbredd, och den passiva olydnaden legio. Men under de oroliga åren på 1960-talet blev utrymmet för individeniviktigaavseendenännu större. CJL: Men på 1980-talet sade man väl ändå, att Amerika skall gå "åter till grunderna"? De attityder som uppstått på 1960-talet skulle övervinnas. L: Ja, och i viss mån gick man just "back to basics". Men bara delvis. 1981, strax innan Ronald Reagan flyttade in i Vita huset, skrev han ett inlägg, i Wall Street Journal. Där oroade han sig bl a för att affårsvärlden mötte sjunkande förtroende hos folket. Han sökte senare återskapa detta förtroende. Vad som skedde var dock, att förtroendet för regeringen gick upp under Reagan, därför att han syntes a ordning på ekonomin, medan tron på företagen och dessas ledningar förblev oförändrat lågt. Något somjag och Bill Schneider ganska tydligt kunde visa i boken The Con.fidence Gap. CJL: Efter att ha lyssnat på viSSa kommentatorer flr man intrycket att Amerika slits sönder av särintressen. Washington har 80 000 lobbyister. Medförinte detta en alltstörre, mäktigare och dyrbarare stat? L: Nej,jag kan inte se det så. Vårvida lobbying är en direkt följd av det svaga partiväsendet. IEuropa ärpartiernastarka och disciplinerade. Det är merpoänglöst att via lobbying söka påverka europeisk politik. I USA däremot är varje kongressman sin egen, hansamlarfonder och driver sina egna frågor. Han blir därmed mottaglig för påverkan. Det t o m förväntas att den som har intressen och krav skall antechambrera. Varken Reagan eller Bush lyckades förändra detta djupt rotade system. 366 SVENSK T IOSKRIFT