PER ERICSON:
Omfördelningspolitikens konsekvenser
D
et amerikanska bokförlaget LibertyPress/ LibertyClassics gör
fortlöpande en mycket förtjänstfull kulturinsats genom att tillse att
de stora klassikerna inom den frihetliga
litteraturen finns tillgängliga till facila priser för en vidare läsekrets än den som
trängs i universitetsbiblioteken. Nu har
turen kommit till Bertrand de Jouvenels
klassiker från 1952, The Ethics of Redistribution, som av förlaget försetts med en
matnyttig introduktion av John Gray, där
jämförelser görs mellan de Jouvenel och
tänkare som Robert Nozick och F A
Hayek.
Bertrand de Jouvenel: The Ethics of Redistribution. LibertyPcess 1990
Ämnet för de Jouvenels föredömligt kortfattade analys (91 s) är det som i vårt land
går under beteckningen fördelningspolitik, men som kanske mera korrekt (för att
anknyta till den föreliggande volymens titel) borde benämnas omfördelningspolitik.
Det originella med de Jouvenels analys
är att den inte i första hand skjuter in sig
på effektivitetsaspekter och produktivitetsincitament, utan på omfördelningspolitikens konsekvenser för individuell frihet, kulturliv och ett civiliserat samhälle.
"Den blygsamme författaren hävdar själv i
sitt företal att hans avsikt endast varit att
betona några av de värden som lätt glöms
bort i den stora debatten om omfördelning av inkomster.
Fördelen med de Jouvenels analys är
att omfördelningspolitiken ogiltigförklaras på det etiska planet, alldeles oberoende av det praktiska utfallet (även om
många kloka tänkare påvisat att även de
praktiska implikationerna i många avseenden är både oväntade och oönskade).
En huvudpoäng i de Jouvenels resonemang är att omfördelningspolitik inte
främst är en omfördelning av inkomster
och resurser mellan individer i samhället,
utan en omfördelning av makt från individerna till staten. staten övertar ansvaret
för allt väsentligt i livet, och lämnar individen med endast lite fickpengar att förfoga
över.
I den omfördelande högskattestaten
hotas många av de kulturella och etiska
värden som utgör en grund för ett civiliserat samhälle. När människor bara får behålla tillräckligt med pengar för att klara
sina egna behov, kan de inte längre i samma utsträckning ägna sig åt frivilliga samhällsinsatser i exempelvis föreningsliv och
kyrkor. Bara staten kan kosta på sig att
stödja kulturlivet.
Omfördelningspolitiken resulterar i
vad John Gray i sin introduktion kallar en
abstrakt eller falsk "individualism". De intermediära institutioner, som utgör ett frivilligt och mycket väsentligt socialt skikt
mellan den isolerade individen och den
mäktiga staten, försummas eller t o m
motarbetas. Särskillt familjen råkar illa ut,
påpekar Gray och citerar Robert Nozick:
"... ty i familjen äger transfereringar rum
som stör den önskade fördelningen".
De Jouvenels skrift kompletterad med
Grays korta sammanfattning av senare
forskning i ämnet utgör sammantaget ett
effektivt motgift för den som till äventyrs
har några illusioner kvar om omfördelningspolitikens välsignelser.