UllERATUR P J ANDERS LINDER: Universitetskrisen och litteraturens makt rusenkindade intellektuella bör sopa rent framför egen dörr innan de er sig ut för att frälsa världen. Deras till intet förpliktigande tal om mänsklighetens väl och universellt broderskap kan låta nog så vackert, men om den etiska kärnan, självdisciplinen, saknas så kommer det aldrig att bli mer än fagra fraser. Kärleken till hela världen blir en ursäkt för att inte ta itu med besvärliga, nä- raliggande problem. Irving Babbitt: Literature and the American College. Nyutgåva National Humanities Institute 1987 Detta kärva, men högst klarsynta, budskap levererades av Irving Babbitt, som var professor vid Harvard och vars författarskap utgjorde en av vattendelarna i tjugo- och trettiotalets kulturdebatt. Hans betydelse var naturligtvis störst i Förenta Staterna, men ideerna nådde även Sverige, där de influerade tänkare som Folke Leander och Sven Stolpe. Babbitt pläderar i sina böcker för en ny humanism, en filosofi som sätter människan i centrum. Han understryker dock att en sådan humanism måste vara något annat än den sentimentala kärlek till människan i allmänhet, mänskligheten som abstrakt företeelse, vars främste företrä- dare är Rousseau. Dennes ide om människan som alltigenom god avvisades med kraft av Babbitt. Vår civilisation har inte skapats genom ett villkorslöst bejakande av naturliga impulser, utan genom ihögsta grad medvetet, etiskt arbete. Och det är först när man söker stöd i denna gemensamma erfarenhet, i den klassiska traditionen, som det är möjligt att utveckla karaktär och personlighet och på så sätt undgå att bli ögonblickets slav. Skolning av intelligens och förnuft är naturligtvis nödvändiga ingredienser i utbildningen av dem som skall utveckla sin personlighet, menar Babbitt. Men det är inte tillräckligt. Människan inhämtar nämligen inte kunskap bara genom att resonera abstrakt utan också, och i än högre grad, genom att skaffa sig erfarenheter och följa exempel. Fantasin står inte den rationella förmå- gan efter i betydelse, och det är därför nödvändigt att inte lämna den därhän när studier planeras. Sådan likgiltighet var emellertid just vad Babbitt ansåg sig kunna iakttaga vid de amerikanska akademierna, och för att varna för de olyckliga konsekvenserna av detta skrev han en bok, hans första, som utkom 1908. Den heter Literature and the American College och finns nu åter tillgänglig: detta tack vare National Hurnarrities Institute, en liten oberoende tankesmedja i Washington. I boken riktar Babbitt skarp kritik mot vad han kallar "humanitarianer", dvs dem som är beredda att kasta karaktärsfostran och kulturarv på sophögen till förmån för det som är "nyttigt" och "medmänskligt". Dessa välgörare parar "övertro på vetenskapens möjligheter, ursprungligen hämtad från Francis Bacon, med rousseauansk övertygelse om människans förträfflighet. Dessa båda egenskaper leder till en inställning till utbildning som blir en märklig blandning av nonchalant låt gå- anda och krass utilitarism. Var och en får lov att helt och hållet efter eget huvud finna ut hur han kan producera så mycket varor som möjligt. · Babbitt fruktar en sådan utveckling, i vars förlängning han ser det goda livets död och ett samhälle besatt av kortsiktig materialism. Mänskligheten förvandlas från individer till en rotlös massa på ständig jakt efter nya sensationer, oförmögen till väntan eller självdisciplin. På de amerikanska collegen yttrade sig detta genom ett ensidigt betonande av "nyttiga", praktiskt direkt användbara ämnen. Uppgiften att bibringa studenterna ett kulturarv, att göra dem till tänkande och etiskt medvetna individer, hamnade mer och mer i skymundan. Literature and the American College är ett försök att presentera ett alternativ till denna utveckling. Babbitt lyfter här speciellt fram litteraturen och visar hur den kan utgöra en i det närmaste outsinlig källa till inspiration. Den som studerar klassikerna och tar dem till sig lämnar ~ollege som en rikare personlighet och kommer CARL JOHAN UUNGBERG: 61 att stå bättre rustad inför mötet med det materiella framåtskridandets baksida. (Det torde vara överflödigt att påpeka att Babbitt på intet sätt var blind inför dess framsida.) En och annan passage i den här volymen är väl inte helt oanfäktad av tidens tand, men den är likväl i högsta grad relevant idag - inte minst i Sverige! Alltför många betraktar litteratur som en harmlös bobby för medelklassens hemmafruar, alltför många antar att nationens hälsa kan mätas genom att man räknar ut antalet telefoner per tusen medborgare och alltför många tror att höjden av moralisk resning är att vägra äta sydafrikansk marmelad. Så är emellertid inte fallet. Varför? Det förklaras med all önskvärd tydlighet i Literature and the American College! En diskret machiavellist M aktövertagandet utövar en evig lockelse. Vad som växlar är formerna. Som så mycket annat påverkas vi svenskar här av USA, där de nya administrationerna förmodas dra in i en trög byråkrati med entusiasm, intelligens och friska ideer. Hans Bergström: Rivstart. Tiden 1987 Att verkligheten är en annan påminner Hans Bergström om i sin bok Rivstart, som spinner kring temat valspurt-maktväJding under 70- och 80-talen. Inledningsvignett är en festlig skildring av det tafatta statsrådet, som står på huvudet när journalister och glesbygdsdelegationer börjar belägra hans tjänsterum. Till för kort tid sedan drog statsvetare mest upp diagram och ritade modeller. Bergström, själv elddöpt i det borgerliga regeringskansliet 1976-80, vet hur det går till i levande livet. Med insatthet i teoribildningen förenar han även ett slags lågmäld machiavellism, om man så vill, formad i politikens vardag. Boken torde komma att läsas av mången regeringsbildare in spe. Typiskt är, att Bergström inleder sin studie med en typologi över varför demo-