GÖSTA BOHMAN: Väljama inför sekelskiftet Sverige stÃ¥r i begynnelsen av ett nytt skede. En strukturförändring kommer att framtvingas. Fördelningspolitiken mÃ¥ste ersättas med en tillväxtfrämjande ekonomisk politik. Samtidigt försvagas sambandet mellan väljare och ombud. De konkreta politiska frÃ¥gorna kommer att bli mindre avgörande för valresultaten medan däremot det allmänna förtroende partierna tillvunnit sig kommer att bli mera betydelsefullt. Socialdemokraternas förlustval 1985 kommer att leda till ännu större förlustval i framtiden, siar Gösta Bohman i sin analys av väljarna Ã¥r 2000. Riksdagsmannen och f d statsrÃ¥det Gösta Bohman var ordförande i Moderata Samlingspartiet Ã¥ren 1970-81. F ramgÃ¥ngsrik politisk verksamhet förutsätter förmÃ¥ga att förutse utvecklingen och att driva politik i ett lÃ¥ngsiktigt perspektiv. Politiska ledare som tror sig kunna följa förändringens vindar med hjälp av fuktiga pekfingrar och att nÃ¥ resultat med kQrtsiktigt taktiskt spel kommer att misslyckas. De som lägger en genomtänkt ideologi och realistiska analyser av utvecklingstendenser och mänskliga drivkrafter till grund för sina strävanden kan däremot räkna med framgÃ¥ng. Sverige - liksom de västerländska demokratierna över huvud - befinner sig i en brytningstid. Visst kan det sägas att sÃ¥ alltid varit fallet. Men vad som nu sker i land efter land, och inte minst i Sverige, tyder pÃ¥ sÃ¥ pÃ¥fallande förändringar att man med rätta kan tala om en ny epok pÃ¥ den demokratiska utvecklingens väg. Oavsett om man som förklaring Ã¥beropar begrepp som vänstervindar eller hö- gervindar, kvarstÃ¥r som faktum att medborgarna idag generellt sett inte har samma syn pÃ¥ demokratin och dess villkor som tidigare. Mycket har förändrats i den närmast självklara uppslutningen kring de rättvise- och jämlikhetsideal som demokratin byggde pÃ¥ under sina genombrottsÃ¥r. I demokrati efter demokrati gÃ¥r utvecklingens vÃ¥grörelser idag i annan riktning än tidigare under efterkrigstiden. Den optimistiska demokratiska utvecklingsprocessen kan sägas ha kulminerat. Kritiska, svÃ¥ranalyserade malströmsliknande rörelser framträder - mÃ¥hända särskilt pÃ¥fallande i det starkt industrialiserade och exportberoende Sverige. VÃ¥rt land stÃ¥r- därom är näringspolitiska, samhällsekonomiska och psykologiska experter och forskare i stort sett ense - i begynnelsen av ett nytt skede. Detta kommer att prägla vÃ¥rt folk och de politiska partierna redan före sekelskiftet. Oavsett vilka spärrar som politiska eller fackliga ledare kan tänkas vilja bygga upp för att hindra eller fördröja skeendet, lär den internationella utvecklingen och vÃ¥rt folks möjligheter till fortsatt välfärd framtvinga den - lÃ¥t mig använda ett slitet uttryck - strukturförändring av vÃ¥rt samhälle som allt fler prognosmakare och forskare förespÃ¥r. Insikten om de ekonomiska realiteternas betydelse är idag lÃ¥ngt större än tidigare. FÃ¥ ansvarsmedvetna politiker torde vara okunniga om den ekonomiska tillväxtens, sparaodets och de samlade ekonomiska resursernas avgörande betydelse. Vi befinner oss idag - om jag nu bortser frÃ¥n det i mÃ¥nga hänseenden anmärkningsvärda trauma som efter Olof PaJmes död grep vÃ¥rt folk - i en konflikt mellan ekonomiska realiteter Ã¥ ena sidan och de förväntningar Ã¥ den andra som socialdemokraterna väckt till liv och blÃ¥st pÃ¥ genom partiprogram och politiska budskap, inte minst i valrörelserna. När den krassa ekonomiska verkligheten vederlägger allt som sagts och lovats, dÃ¥ föder besvikelse och brustna förhoppningar det slags uppror som denna vinter skakade den socialdemokratiska rörelsen. Hur väl den svenska ekonomin pÃ¥ kort sikt än utvecklas, kommer Sveriges framtid att präglas av andra ekonomiska villkor än dem som kännetecknat det förflutna. VÃ¥r välfärd och medborgarnas trygghet kommer att kräva en politisk omläggning frÃ¥n det slags fördelningspo- 159 litik som hittills framstÃ¥tt som ett postulat för den socialdemokratiska rörelsen till en tillväxtfrämjande ekonomisk politik, där tillväxtens frukter kommer landet tillgodo pÃ¥ andra och mera individuella "fördelningsvägar" än dem som den tidigare kollektiva trygghetspolitiken utpekat. Morgondagens politik kommer att bli beroende av hur medborgarna reagerar i ett skede när strukturen i vÃ¥r ekonomi - och därmed i vÃ¥rt välfärdssamhälle - drastiskt förändras. Detta beror i sin tur pÃ¥ vad väljarna kommer att veta och vilja när okunnigheten om partipolitikens verkliga inneh!UI för varje Ã¥r blivit allt större och demokratins legitimitet allt svagare. Sambandet väljare - ombud försvagas Den svenska grundlagen bygger pÃ¥ att "all offentlig makt utgÃ¥r frÃ¥n folket". Folkets företrädare - kommunalpolitiker och riksdagsmän - förutsätts handIa enligt folkets i val givna fullmakter. För varje Ã¥r har emellertid sambandet mellan folk och ombud alltmer försvagats. Den offentliga sektorns ökande omfattning - frÃ¥n knappt 30 procent av BNP vid 1950-talets slut till idag nära 65 procent - har gjort det allt svÃ¥rare för den vanliga väljaren att förutse följderna av sitt röstande. Det politiska spektret i det"överpolitiserade samhället" har blivit sÃ¥ brett att det för en ''vanlig svensk'' blivit nära nog utsiktslöst att finna ett enda parti vars politik motsvarar hans eller hennes uppfattning i de tusentals olika politiska frÃ¥gor som mer eller mindre pÃ¥verkar och styr den enskildes 160 tillvaro. Väljarna utövar därmed inte det direkta inflytande pÃ¥ dagspolitikens mÃ¥nga frÃ¥gor som de förutsätts ha enligt grundlagen. I höstas utkom en ambitiöst upplagd studie av psykologen och beteendevetaren, professor Gunnar Boalt, "Vad vill väljarna?". studien belyser bl a vad jag här sagt. Den visar hur i dagens demokrati "knippen" av mÃ¥nga olika frÃ¥gor formar mönster för väljarnas beteende inför valurnan. Vatje särskild frÃ¥ga betyder allt mindre för väljarnas ställningstagande - ett helt "knippe" av olika frÃ¥- gor, vilka dessutom vägs mot varandra, alltmer. studien pÃ¥visar ocksÃ¥ klara motsättningar i tyckande och värderingar mellan medborgarna samt deras partipolitiska företrädare i riksdagen. Den som mÃ¥ ha levt i uppfattningen att riksdagsgrupperna är representativa för sitt väljarunderlag kommer efter att ha gÃ¥tt igenom studien till snarast motsatt resultat. Olikheterna melan folket samt dess företrädare i riksdagen är betydande. Trots detta bygger demokratibegreppet pÃ¥ att riksdagen fullgör sina uppgifter i kraft av medborgarnas fullmakter. "l framtidens kölvatten" Demokratins alltmer urholkade legitimitet samt ocksÃ¥ - och kanske i än mer pÃ¥fallande grad - den pÃ¥gÃ¥ende omgestaltningen av det svenska näringslivets och samhällsekonomins grundläggande struktur kommer att leda till drastiska förändringar i dagens partipolitiska mönster. De orsakssammanhang det härvidlag är frÃ¥ga om har analyserats av en forskargrupp inom det s k FA-rÃ¥det - en politiskt fristÃ¥ende forskningsinstitution. slutsatserna redovisas i en nyligen utkommen rapport, "I framtidens kölvatten" . Forskarna presenterar själva resultatet av sitt arbete i följande korta satser: "Dagens samhälle, med dess värderingar och institutioner, formades av det industriella produktionssättet och lönearbetets ordning. Allt fler tecken tyder pÃ¥ att fundamenten i denna organisation börjar ge vika. Den traditionella varuproduktionen automatiseras, tjänstesektorn växer och humankapitalet ökar i betydelse i förhÃ¥llande till realkapitalet. PÃ¥ sikt kommer människor att bli viktigare än maskiner. Det nya kapitalet bestÃ¥r av nätverk, kunskaper och personliga egenskaper. Detta strukturbrott utvecklar en stor sprängkraft. I näringslivet kommer formerna för ägande, för styrning och belö- ning att behöva anpassas till humankapitalets villkor. Konflikter uppstÃ¥r mellan människorna i samhällets högteknologiska och traditionella delar, mellan centrum och periferi och mellan dem som har arbete och dem som stÃ¥r utan. Motsättningarna kommer att utmana samhällets institutioner." Forskargruppens material är inte lätttillgängligt. I vissa fall har jag tyckt mig finna motsägelser. Särskilt intressant är emellertid de slutsatser som en av forskarna - professor Nils Elvander i Uppsala - Ã¥tergivit i LO-tidningen den 21 mars: "Arbetarrörelsen ställs inför den kanske största utmaningen nÃ¥gonsin i sin historia. Den föddes och formades av industrisamhället. Hotet mot industrisamhällets produktions- och organisationsformer blir därför ett hot mot arbetarrörelsen i första hand. Även arbetsgivarnas organisationer stÃ¥r inför stora förändringar. Alla politiska partier kommer att känna av en växande inre spänning mellan centrum- och periferiintressen. Men det blir arbetarrörelsen som fÃ¥r bära huvudbördan av de pÃ¥frestningar för hela samhället som övergÃ¥ngen till en ny epok innebär. Inte minst därför att grundbulten i industrisamhället och i det socialdemokratiska välfärdsbygget, /önearbetet, pÃ¥ sikt angrips frÃ¥n tvÃ¥ hÃ¥ll: dels frÃ¥n de elitgrupper i centrum som väljer att arbeta i andra och friare former än som anställda, dels frÃ¥n växande grupper i periferins utkanter som mister jobbet och tvingas in i sociala karantäner av olika slag eller finner sin försörjning i den informella ekonomin. " Elvander frÃ¥gar: "HÃ¥ller solidariteten inför dessa pÃ¥frestningar? Svaret pÃ¥ den frÃ¥gan blir i hög grad beroende av om arbetarrörelsen förmÃ¥r vända den nuvarande defensiva solidariteten, som ganska ensidigt slÃ¥r vakt om det traditionella industrisamhället och dess organisationsformer, till en Ã¥teruppväckt offensiv solidaritet." Den svenska valmanskÃ¥ren är - menar forskarna - trögrörligare än vad fallet är i mÃ¥nga andra länder. Knappt 10 procent av väljarna - de flytande väljarna - avgör vilket "block" som skall styra landet. Normer "som är invävda i samhällets ekonomiska, politiska, juridiska och sociala organisation" skapar sammanhang som människor indentifierar sig med. " Välfungerande meningssammanhang ger skydd mot den livsÃ¥ngest alla människor bär pÃ¥.'' Men "utan ett minimum av materiell trygghet kan vi inte överleva, utan mening gÃ¥r det inte att leva. Vatje samfund och samhälle, vatje kultur har gett sitt svar pÃ¥ vad det innebär för dess inbyggare att ha ett värde och vad som skänker självuppskattning och värdighet Ã¥t deras liv.... De är en viktig del av vÃ¥rt kulturella arv och uttryck för tidigare generationers erfarenheter och förhÃ¥llningssätt." 161 Den nya industriella epok vÃ¥rt land stÃ¥r inför skulle alltsÃ¥ enligt forskarna - trots de svenska väljarnas starka traditionella bundenhet vid det förflutna - skapa den kris för de politiska partierna som utgör en av rapportens viktiga slutsatser. Jag tror att forskarna har bÃ¥de rätt och fel. Det politiska mönstret kommer med säkerhet att förändras. Men mycket av den svenska "nationalkaraktären" - i den mÃ¥n det begreppet verkligen existerar i sinnevärlden - kommer att bestÃ¥ och att pÃ¥verka väljarnas grundläggande politiska beteende även under ändrade samhällsekonomiska och sysselsättningspolitiska förhÃ¥llanden. "Det svenska folklynnet" Ã…r 1911, mitt eget födelseÃ¥r, utgav professorn och statistikern Gustav Sundbärg pÃ¥ uppdrag av den s k emigrationsutredningen ett antal "aforismer" om "det svenska folklynnet". Det har skämtats friskt med hans bok. Vi kan alltjämt le Ã¥t hans karakteristik. Vid sin tillkomst omnämndes den emellertid i Nordisk Familjebok som en "märklig folkpsykologisk analys". Och visst kan vi även idag konstatera de mÃ¥nga tidlösa sanningar som Sundbärg drog fram i ljuset. Mycket känner vi igen. - Kärleken till naturen är djupt rotad hos vÃ¥rt folk. Dess beroende av det svenska landskapet präglar dess allmänna syn pÃ¥ landet. Svensken är ointresserad av människostudier, inte hÃ¥gad för intensivt tankearbete utom när det gäller mekanik, teknik och liknande naturstudier. Inte heller intresserad av politik, knappast av konst och obetydligt av litteratur. l l \ { 162 - Vi saknar nationalkänsla i ordets djupaste mening. VÃ¥r patriotism har bestÃ¥tt i att se tillbaka. Därför har konservativa partier mera att ge svensken än liberala. Sverige är ett av de fÃ¥ länder där det liberala partiet icke varit det fosterländska i motsats till vad fallet varit ute i världen. - Svensken har ingenting emot att Sverige blir ärat och ansett, blott det inte sker sÃ¥ att nÃ¥gon enskild svensk blir berömd och ansedd. Han ser gärna att Sverige är rikt men blott om det kan ske utan att nÃ¥gon enskild blir rik. - Svensken har svÃ¥rt med den "nyktra ekonomiska beräkningen" . Antingen försummar han den helt eller lÃ¥ter den ersättas av fantastiska spekulationer. Därav förkärleken att lösa ekonomiska problem genom lotterier. Näringsverksamhet som inte lönar sig skall hjälpas genom bidrag. Men näringar som bär sig och därmed bär ocksÃ¥ "vÃ¥rt folks hela ekonomiska liv, dem förföljer man. - " VälstÃ¥nd vill man vinna genom att bekämpa de ekonomiska lagarna, icke genom att studera dem och söka vända dem till vÃ¥r fördel. " - När ekonomiska missförhÃ¥llanden uppdagas bekämpar man entusiastiskt dess symptomer. Man gÃ¥r inte till roten av dess orsaker och söker avskaffa dem. - En stark rättskänsla är ett av de mest framträdande dragen i den svenska folkkaraktären. Men den har sina inskränkningar. När den som lider orätt väl fÃ¥tt upprättelse, dÃ¥ upphör sympatin. Den gamla svenska arvssynden - avunden - driver dÃ¥ sitt spel. -De folkrörelser som·vinner mest anslutning är gärna de "vilkas syften är negativa" . "Förbud! Förbud! - Det är en älsklingsfordran och ett universalmedel mot allt ont i Sverige." - Sker nÃ¥gon förbrytelse, begär man inskränkningar i friheten "för hela den klass eller grupp som brottslingen tillhör". DÃ¥ tror man sig ha kommit till roten av det onda. - SÃ¥dant- säger Sundbärg- hänger samman med "vÃ¥rt folks stora fördärv - avunden". - Fullt medborgerligt förtroende Ã¥tnjuter endast den "som kan göra blott vad alla andra kunna. Den som kan göra nÃ¥got mera är alltid misstänkt och blir lätt varg i veum''. Ja, sÃ¥ lät det I9I I. SÃ¥ kan det lÃ¥ta ocksÃ¥ idag. Lyttkens analys I största korthet anknyter jag sedan till den forskningsrapport som det statliga sekretariatet för framtidsstudier offentliggjorde för nÃ¥got Ã¥r sedan. Rapporten, som skrivits av fil doktor Lorentz Lyttkens, skildrar förändringar i människors tänkande och allmänna förhÃ¥llningssätt frÃ¥n 50-talet och fram till 70-talet: - Under de Ã¥ren - heter det - har den intressegemenskap som förelÃ¥g under Ã¥ren efter andra världskriget mellan enskilda människor och samhället i vidaste bemärkelse brutits ner. BÃ¥de politiskt och samhälleligt är läget idag ett helt annat än vad det var för bara ett trettiotal Ã¥r sedan. - Människorna har blivit alltmer oroade över den kris de vet sig leva med, även om den inte drabbar dem själva. Krisen finns där som ett spöke. Detta har pÃ¥verkat 60-talets nationella självbelÃ¥tenhet. VÃ¥r standard är inte längre självklar. Allt fler ifrÃ¥gasätter de lösningar som politikerna angivit. Även om Sverige fortfarande betraktas som ettjämlikhetens samhälle, är tron nu bemängd med tvivel. - Den sociala rörligheten uppÃ¥t tycks ha stannat av och hotar att vända. En "social-psykologisk Ã¥ngest" har underminerat tron pÃ¥ landets förmÃ¥ga och urholkat folkets självmedvetande. MelJanskikten befinner sig pÃ¥ defensiven. Fältet har blivit fritt för andra grupper att omforma och pÃ¥verka utvecklingen. - Vi är pÃ¥ väg mot en tid när svenskens strävan efter identitet kommer till uttryck i "personliga förebilder": Den framgÃ¥ngsrike företagsledaren. Den snillrike forskaren. Den respektingivande politikern/statsmannen. Personlig duglighet. Tiltro till sig själv. FörmÃ¥ga att ta eget ansvar. Entydiga Ã¥sikter om livets, samhällets och den egna uppgiftens natur. - Vi kommer att tro mera pÃ¥ oss själva. Vi kommer att se oss som mera öppna och samtidigt som mer konsekventa i vÃ¥ra Ã¥sikter. - RekordÃ¥rens självmedvetande har ingen framtid. Den svenska modellen - som vi varit sÃ¥ stolta över - förtonar. Vi blir mera lika andra. - Individen sätts i centrum. LedarskapsfrÃ¥gorna fÃ¥r allt större betydelse. Men vÃ¥ra ledare skall uppträda utan arrogans. De skall vara professionellt dugliga. De skall kunna ta folk. De skall kunna kräva att var och en tar eget ansvar. En ledare väljs - säger Lyttkens - "efter sin förmÃ¥ga att minska andra människors osäkerhet. Den förmÃ¥gan har idag varken kyrkan, kärnfamiljen eller skolan." Inte heller politikerna kan 163 fylla den rollen. "De anses tvärtom bära en del av skulden till vÃ¥r osäkerhet och villrÃ¥dighet - en av förklaringarna till det begynnande politikerföraktet." Väljarnas politiska Ã¥sikter De tvÃ¥ analyser jag redovisar bekräftar Ã¥ ena sidan hur litet som förändrats i det svenska folkdjupet under de gÃ¥ngna 75 Ã¥ren. Under 75 Ã¥r med inte mindre än tvÃ¥ världskrig. Under Ã¥r dÃ¥ socialdemokraterna konsoliderat sin ställning som Sveriges dominerande parti inte bara politiskt utan ocksÃ¥ dÃ¥ det gäller debattklimat, samhällssyn och - vilket inte minst den gÃ¥ngna vintern vittnat om - med krav pÃ¥ att företräda hela den svenska nationen. De visar Ã¥ andra sidan hur mycket som förändrats i synen pÃ¥ samhället. PÃ¥ kollektiven. I frÃ¥ga om den enskildes roll i förhÃ¥llande till samhällsmakten. En ny identitetssyn har böljat växa fram. Professor Gunnat Boalt gav i sin studie delvis samma bild. Även han pÃ¥visar tydliga förändringar i väljarnas vän:~eÂ- ringar enbart under den relativt korta perioden 1979-1983. "NÃ¥got nytt har tillkommit" - heter det - "som stärkt människornas frihetskrav och försvagat kraven pÃ¥ kontroll- och förbudsregler frÃ¥n det allmännas sida.'' Större hänsyn till medmänniskor, ökad handlingsfrihet och förbättrad miljö vinner stöd i alla partier, samtidigt som argumenten för ökade statliga ingrepp ter sig mindre skä- liga. Tendensen gynnar tydligt partier som kräver större rörelsefrihet. Boalts rapport analyserar inte partisympatier utan väljarnas egna politiska Ã¥sikter. "Varje medborgare skall själv fÃ¥ bestämma sÃ¥ mycket som möjligt över 164 sitt eget liv" - anser 2/3 av de tillfrÃ¥gade. "MÃ¥nga säger rent ut att de vill ha frihet att ta risker och göra misstag som inte skadar andra.'' Och mÃ¥nga vänder sig mot att medborgarna berövas sitt personliga ansvar genom samkörning av dataregister. Professor Boalt sammanfattade sin syn i en intervju i Dagens Nyheter med följande ord: "De klassiska politiska frÃ¥gorna har urartat till valfläsk, som inte intresserar väljarna längre, särskilt inte ungdomen och kvinnorna. - - - Politikerna mäste ... inse att de varken har ungdomen eller kvinnorna med sig längre. De är ofta välutbildade, radikala och insiktsfulla men samtidigt illusionslösa och ointresserade. De kommer inte att gä i täten för en ny vänster." Förtroendet för partierna Jag lämnar därmed forskningens och de vetenskapliga studiernas fält för att anlägga nÃ¥gra mera vardagliga synpunkter pÃ¥ förhÃ¥llandet mellan väljare och valda. De anknyter till professor Sundbärgs 75 Ã¥r gamla analyser och bygger pÃ¥ en debatt, som jag deltog i efter förra höstens val. I debatten försökte deltagarna kartlägga det beteendemönster som utanför det vetenskapligt godtagbara kunde antas ha pÃ¥verkat väljarna inför valurnan. UtgÃ¥ngspunkten var att de konkreta politiska frÃ¥gorna i tusenfrÃ¥gepartiernas Sverige kommit att bli allt mindre avgö- rande för valresultaten, medan däremot det allmänna förtroendet partierna tillvunnit sig kommit att bli alltmera betydelsefullt. Även om kvardröjande traditioner frÃ¥n det gamla klassamhället och mer eller mindre djupt rotade gruppintressen fortfarande antogs styra mÃ¥ngas beteende, skulle i sista hand den samlade bild bli alltmer utslagsgivande som ett parti lyckats skapa av sin politik och sin allmänna trovärdighet. Främst antogs detta naturligtvis gälla de obundna marginalväljare - och de blir allt fler - som avgör svenska val. En av de medverkande i diskussionen skiktade ett antal sÃ¥dana "förtroendeskapande motiv" för väljarnas beteende. Jag skall inte här följa den rubricering han använde. Jag har ocksÃ¥ stuvat om hans motiv. Men de grundläggande tankarna har jag stulit. En av de första avgörande faktorerna skulle kunna kallas "inga äventyrligheter" . Svensken vill inte ha ytterlighetspartier. Han är rädd för vad som kan uppfattas som extrema stÃ¥ndpunkter till höger eller till vänster. Han vill ha en stabil och lugn samhällsutveckling. Han vill kunna förutse sin framtid, inte bli utsatt för överraskningar. Politiken skall vara balanserad - bÃ¥de innehÃ¥llsmässigt och i sin framtoning. Den skall vara "lagom". Det andra motivet skulle vara respekt för överheten. Förtroende för statsledningen, för kung, regering och ärkebiskop. Auktoritetstro rotad i det förflutnas rätt att "gÃ¥ till Kungs" för att fÃ¥ rättvisa skipad. Ett Gustav Vasa-tänkande, men inte grundat pÃ¥ den makt som vederbörande har utan snarast tvärtom - pÃ¥ den kontroll av maktapparaten som vederbörande utövar. Överheten med andra ord som garant för den enskildes trygghet och säkerhet och mot maktmissbruk av mängden ämbets- och tjänstemän - fogdar och pampar - som Sverige blivit alltmer befolkat av. Häri kan synas ligga en motsägelse. Men om det är nÃ¥got som svenska väljare bötjat reagera emot i detta världens högst beskattade samhälle med världens största offentliga och politiska byrÃ¥krati, är det främst mängden av förbud , kontrollregler och föreskrifter. Ur den myllan växer begreppet "politikerförakt" fram. I byrÃ¥kratisamhället känner sig den lilla mannen eller kvinnan vara sÃ¥ utsatt för maktens herravälde att han eller hon vill kunna söka sig till nÃ¥gon som kan "sätta sig pÃ¥ makten". De vill kunna gÃ¥ vidare uppÃ¥t för att fÃ¥ rätt. Glömska av att det är däruppe som vÃ¥rt maktsamhälle har skapats. Glömska ocksÃ¥ av att begreppet "respekt för överheten" föddes i ett samhälle, där överheten styrde bara en starkt begränsad sektor av den mänskliga tillvaron. I dag är överheten närmast "allsmäktig". Den tredje avgörande faktorn skulle kunna kallas ''företagarandan''. Den fanns i det gamla bondesamhällets vardagssträvan efter rika- SkÖrdar. Den fanns i det sena 1800-talets uppfinnarsamhälle, dÃ¥ grunden lades för det svenska välstÃ¥ndet. Den finns idag hos alla som menar att arbete skall löna sig, att framgÃ¥ng är nÃ¥got eftersträvansvärt, att initiativ - även när de inte tas pÃ¥ den öppna marknaden - är nÃ¥got som den enskilde och hans familj har nytta av. Människor skall med andra ord kunna leva pÃ¥ sin lön. Detta krav kommer - oerhört förstärkt - att finnas i det humankapitalets nya Sverige som FA-rÃ¥det förespÃ¥r. Modern konservatism Man kan frÃ¥ga sig om de tre faktorerna är inbördes förenliga. Ja, jag vill gÃ¥ sÃ¥ lÃ¥ngt att jag gör gällande att om man 165 lägger de tre motiven i en och samma pÃ¥se, skulle som etikett kunna sättas "modern konservatism". Om det är nÃ¥got som kännetecknar den konservativa politiska grundsynen, är detjust tron pÃ¥ rättsstaten. PÃ¥ ett samhälle med grundläggande uppgift att garantera trygghet mot yttre fiender samt mot vÃ¥ld och övergrepp inom landet. Respekt för den enskilda människan. Den enskilde skall kunna stÃ¥ upprätt och vara likaberättigad gentemot statsmakt och myndigheter. Kloka lagar och samhälleliga garantier för näringsfrihet, avtalsfrihet s>ch äganderätt. Den konservativa rättsstaten har till uppgift att tillse att de drivkrafter som ligger i mänsklig företagaranda utvecklas och att samspelet människor emellan följer klart uppdragna förutsebara mönster. Träffade avtal skall hÃ¥llas. Människor skall kunna göra rätt för sig. Deras individuella förutsättningar skall tas tillvara. Den starke skall inte kunna förtrycka den svage. Företagsamhet och initiativ skall förenas med respekt för den enskilde individen. Den humanistiska grundsynen och nedärvda kulturella och moraliska normer skall prägla samhällslivet. Allt detta har med Ã¥ren fÃ¥tt ökad betydelse i ett Sverige där avtagande tillväxt och obefintligt hushÃ¥llssparande kommit att utgöra ett av de stora problemen för landets ekonomiska välstÃ¥nd och människornas sociala välfärd. Under i stort sett de senaste 10-15 Ã¥ren har Sverige haft en lägre tillväxttakt än andra med oss jämförbara länder. Vi har idag ett negativt hushÃ¥llssparande, vilket i modern ekonomisk svensk historia icke tidigare förekommit. Allt tyder idag pÃ¥ att J 166 en omläggning av politiken är nödvändig om Sverige skall kunna ge medborgarna - den nu aktiva generationen och den som kommer efter vÃ¥r - den trygghet som samhällsgemenskapen har till yttersta syfte att garantera. Socialdemokratisk fördelningspolitik Dagens honnörsord har blivit fördelningspolitik. Detta är den andra sidan av begreppet jämlikhet. För att Ã¥stadkomma jämlikhet, mÃ¥ste pengar fördelas sÃ¥ att alla blir jämlika. Detta är den enkla filosofin bakom den socialdemokratiska politiken. I dagsdebatten utgÃ¥r nästan alla ifrÃ¥n att fördelningspolitik innebär att regering och riksdag helt enkelt kan flytta över pengar till en grupp frÃ¥n andra grupper. FrÃ¥n de "rika" till de "fattiga". Jag minns inte exakt hur stor i dagens penningvärde bruttonationalprodukten, dvs summan av allas vÃ¥ra insatser, var lÃ¥t mig säga Ã¥r 1900. Idag uppgÃ¥r den till i runt tal 850 miljarder kronor. I början av 1900-talet var den bara en försvinnande brÃ¥kdel av dagens svindlande summa - inte ens en tiondel. Den välfärdsutveckling som de gÃ¥ngna i runt tal 85 Ã¥ren företer utgör sannerligen inte resultatet av en fördelningspolitik där välfärden vunnits pÃ¥ andras bekostnad. Hela Sverige har blivit rikare. Tack vare den tillväxt och det sparande som ett arbetsamt folk och ett framgÃ¥ngsrikt, internationellt konkurrenskraftigt näringsliv skapat. Mot ett avpolitiserat samhälle De mer eller mindre trosvissa analyser som jag här Ã¥tergivit tycks mig klart bekräfta att allt det som ligger i den konservativa samhällssynen och den liberala människosynen kommer att spela en allt större roll. Det motsvarar vad morgondagens medborgare önskar och utvecklingen kommer att tvinga fram. "Högervinden'' kommer att öka, inte mojna. Socialdemokraterna har inte lyckats förete nÃ¥got hÃ¥llbart och trovärdigt framtidsprogram byggt pÃ¥ genomtänkt övertygelse. Deras politik är byggd pÃ¥ det förflutna. De tillämpar i sin samhällssyn det tillvägagÃ¥ngssätt som en metallarbetare skildrade i en artikel för nÃ¥gra mÃ¥nader sedan: "Den som vänder näsan mot 30-talet vänder ändan mot framtiden". Mindre drÃ¥pligt men lika talande har tiskriften Metallarbetaren uttryckt det socialdemokratiska dilemmat: "1980-talet har hittills varit individualismens Ã¥rtionde. Satsa-pÃ¥-dig-själv-andan har svept över landet. Fackföreningsrörelsen med sina kollektiva lösningar har varit hopplöst ute. Nästan helt överspelad. Men nu manar facket till strid." En "djärv och spännande framtidsbild" mÃ¥las upp. Den traditionella fackliga verksamheten " mÃ¥ste öppnas för nya fräscha och fräcka inslag". Medan objektiva forskare försöker skÃ¥da in i framtiden, bjuder alltsÃ¥ Metall pÃ¥ " fräcka program" för att fÃ¥nga flyende folk. Medan FA-rÃ¥det konstaterar att svensk arbetarrörelse "kommer att ställas inför den kanske största utmaningen i sin historia" . De svenska analyser och prognoser jag här redovisat motsvaras av lika, eller rentav ännu mer markerade förutsä- gelser inom den lÃ¥nga raden av utländska samhällsvetenskapliga forskare som ägnat sina krafter Ã¥t de vänsterländska demokratiernas framtid. De tecknar i korthet samma bild: - Mot slutet av 1900-talet kommer politikernas, administratörernas, byrÃ¥- kraternas och de fackliga organisationernas makt att alltmer reduceras. Utvecklingen leder obevekligt fram till ett avpolitiserat samhälle, där enskilda människors kunskaper, initiativ, arbetsförmÃ¥ga och ansvarstagande spelar den helt dominerande rollen. Frihet och ansvarstagande De antaganden jag här gjort stämmer i allt väsentligt överens med den politik som Moderata Samlingspartiet stÃ¥r för och mÃ¥lmedvetet drivit alltsedan slutet av 1960-talet. Det är en politik som pekar pÃ¥ behovet av en förstärkt samhällsekonomi i vidaste bemärkelse, ökat ansvar för enskilda människor och familjer, en effektiv men begränsad offentlig sektor, begränsad i den meningen att Ã¥tskilligt av vad som nu hänförs till den offentliga sektorn friläggs för större valfrihet och ökad effektivitet. Det är en politik som pÃ¥ nytt ställer frihetens och ansvarstagandets tillväxtskapande faktorer i centrum för gemensamma strävanden. Som i större utsträckning än vad nu är fallet tar tillvara mänskliga drivkrafter. Som satsar pÃ¥ arbete, initiativ och skapande insatser över hela det mänskliga fältet. Och pÃ¥ sparsamhet. En politik, med andra ord som - för att ta ett nött slagord frÃ¥n vÃ¥ra valrörelser - utgÃ¥r ifrÃ¥n att stat och kommun är till för den enskildes skull och inte - som den socialdemokratiska gruppolitiken - att den enskilde skall 167 underordnas gruppens och kollektivens avgöranden. Ingen vet vad som nu kommer att hända i det socialdemokratiska partiet. Jag skall inte mot bakgrunden av den chock som drabbade vÃ¥r demokrati, när dess i politiska val tillsatta statsminister föll offer för vÃ¥ldet, ens försöka göra nÃ¥gra förutsägelser om vad statsministerskiftet och ledarskiftet i det socialdemokratiska partiet kan betyda för svensk politik. En del av det som under de senaste mÃ¥naderna läckt ut frÃ¥n kanslihuset tycks ha tytt pÃ¥ att vissa i förhÃ¥llande till den nuvarande politiken omvälvande projekt har stötts och blötts och att ett nytänkande i vart fall kan ha övervägts i regeringskansliets slutna salar. Men är det över huvud taget tänkbart - eller politiskt möjligt - att det stora parti som vunnit sina framgÃ¥ngar pÃ¥ visioner om det socialistiska rikets förverkligande kan vara i stÃ¥nd att överge sina doktriner? Kan detta i grunden klart socialistiska parti verkligen vara mäktigt det totala orotänkande som Sveriges ekonomi, dess näringsliv och människors drivkrafter kräver. Även om mÃ¥nga av de ledande krafterna inom partiet gärna av realistiska motiv skulle önska en förnyelse av partiets politik, är - utgÃ¥r jag ifrÃ¥n - den doktrinära lÃ¥sningen sÃ¥ fullständig - och därom vittnar ocksÃ¥ vinterns revolt inom partiets kärntrupper - att nÃ¥got sÃ¥dant knappast är möjligt. Socialdemokraterna har byggt och kommer med allra största säkerhet alltjämt att bygga sina maktpositioner pÃ¥ de stora kollektiv i det svenska löntagarsamhället som de knutit till sig. Kollektiv samhällssyn och grupptänkande har bli- 168 vit sÃ¥ invävt i den socialdemokratiska maktapparaten att varje försök till radikal förnyelse tycks mig dömt att misslyckas. Det parti som säger sig hylla den demokratiska friheten tillÃ¥ter fortfarande att fria svenska medborgare kollektivt ansluts till det socialdemokratiska partiet. Deras majoritetstänkande gör alltsÃ¥ inte halt ens vid den politiska frihetens portar. Det är min förvissning - liksom ocksÃ¥ FA-rÃ¥dets - att utvecklingen under kommande Ã¥rtionden kommer att leda till att just detta parti kommer att drabbas hÃ¥rdare än andra av de förändringens vindar som blÃ¥ser genom de västerländska demokratierna, och inte minst vÃ¥r egen. Socialdemokraternas förlustval 1985 kommer framdeles att leda till ännu större förlustvaL De kommer att tvingas överlämna makten Ã¥t borgerliga konstellationer, hur dessa än kommer att se ut. SlÃ¥ ett slag för Svensk Tidskrift Hjälp till att sprida Svensk Tidskrift! Beställ prenumeration för 1986 eller provnummer till vänner och bekanta. Ring in beställningen pÃ¥ telefon 08/67 59 55.