Vinsternas uppgång och fall För några år sedan stod aktierna lågt, i den meningen att aktiekurserna låg långt under det värde som man ansåg att företagens "substans" motsvarade. Om det kostade låt oss säga lO miljarder kronor att bygga en bilfabrik eller en massafabrik, som ett företag hade som nettotillgång, låg kursen på detta företags samlade aktiekapital på kanske halva den summan. Att aktierna noterades så lågt berodde på att marknaden inte trodde på t ex bilfabriker eller massafabriker, eller, för den delen, på så många andra svenska företag heller. Kostnadsläge, dollarkurs och vinstläge och framtidsutsikter var sådana, ansåg marknaden, att man fick vara nöjd om företagen kunde ge en acceptabel avkastning på en aktiekurs på kanske halva substansvärdet. Eftersom framtidsutsikterna var som de var, eller, snarare, av marknaden uppfattades som de gjorde, var det då vare sig intressant att bygga nya fabriker, naturligtvis, eller ens att till halva priset köpa upp de redan befintliga genom att köpa aktierna på börsen. Några förutseende personer, t ex Erik Penser, skrev inte artiklar om behovet av ett återställt kostnadsläge för att sä- kerställa sysselsättning och välstånd; utan lånade pengar och köpte aktier. Detta visade sig vara ett riktigt val. Nationalekonomen James Tobin har fått Nobelpriset i ekonomi bl a för att han bevisat att det är troligare att företag köper upp andra företag, och deras tillgångar, i stället för att själv bygga nya anläggningar, om priset på aktierna ligger under substansvärdet. De senare årens utveckling i Sverige lämnar ett starkt, ehuru inte helt oväntat, stöd för dennaTobins tanke. Genom svenska devalveringar på sam· manlagt cirka 25 procent, som råkade sammanfalla med dollarns kraftiga uppgång, steg dollarns värde i kronor från cirka 4:50 till cirka 9:75. Det betyder, t ex, att en bilfabrik, låt oss kalla dea Volvo, som säljer en bil på den ameJi. kanska marknaden för 10000 dollar, eU pris som inte nämnvärt påverkas av et svensk devalvering, ser sina intäkter per bil försåld i USA stiga från 45 000 til 97 500 kronor. Om kostnaden för att producera dellll bil var t ex 40 000 kronor, stiger vinstea per sådan bil från 5000 till 57 500 kron~~t Då stiger företagets sammanlagda vinst. Då är det inte lika lockande att sälja halva bilfabriken i utbyte mot t ex oljefäl i Nordsjön, vars värde är beroende" oljepriserna. Många svenska exportföretag har, 01 än i varierande grad, kunnat se en liKt svarande utveckling. Det förefaller <do så som om de svenska företagen har go. nomgått en lyckosam omdaning de see re åren. Hur lyckosam den har varit skall man kanske vänta med att avge en slutJi dom över tills dess företagen har genortlevt en hel konjunktur- och kostnadskfit. cykel. Många företag fann sig sålunda j; tande med stora vinster i kassan alt sneglade på den låga värderingen av w ra företags aktier. Att dela ut vinste111 till aktieägarna låter sig med nuvallild skatter knappast göras; då skulle cirb 90 procent gå i skatt. Resultatet var at kelt. Köp eller slå samman och gör fl god affär. Om många tänker så stiger kurserna på börsen och aktierna "011- värderas" som det heter på börsjargongen. Det bör i sammanhanget noteras att detta inte nödvändigtvis behöver betyda att de reala investeringarna av det skälet behöver ha blivit så mycket lägre. Dollarn är på väg ner igen, inflationen ligger högre i Sverige än i omvärlden och man kan minst av allt vara säker på att det svenska kostnadsläget blir bestående, eller ens acceptabelt, på några års sikt. När miljoner och i vissa fall miljarder rullar in i företagen och när aktieägarna kan glädja sig åt starkt stigande kurser och när företagsledarna i våra storföretag gör ett hårt arbete tycker de att de har rätt att tillse att deras eget så framgångsrika arbete ges en skälig ersättning. Det förefaller som om uppfinningsrikedomen härvidlag har varit god i många fall. I den mån ersättningarna till företagsledningarna har varit mer än generösa bör det noteras att detta har skett på 81 aktieägarnas bekostnad; inte på de anställdas. Mycket av debatten de senaste åren har handlat om hur " de anställdas" inflytande över företagen bör ökas; genom MBL och fackföreningsfonder ledande. till socialism. Nu är det snarare dags att stärka ägarnas inflytande; det är faktiskt aktieägarnas företag. De verkställande direktörerna är när allt kommer omkring bara löntagare de också, även om formerna för ersättningen i vissa fall är nå- got okonventionella. · Det är aktieägarnas uppgift att upp-. rätthålla avkastningskravet; när de gör det tvingar de sina anställda, från VD och neråt, att så bra som möjligt tillfredsställa konsumenternas önskemål. Människorna är som de är; det är, som Adam Smith och andra påpekat, just därför som det är bäst, för både konsumenter och anställda, att ha marknadsekonomi.