l
494
ANDERS LUNDBERG:
Har domstolarna någon etik?
Bror 01 sons (BO) kritik av förvaltningsdomstolarna, i förra numret av SvT, går bl a ut på
att dessa domstolar å idosätter lagen. Gustaf
Petren (GP) rycker ut till domstolarnas försvar och menar att BO överdriver. Men GP
tar alldeles för lätt på saken. Det är viktigt att
det klargörs om BO i allt väsentligt har rätt
eller fel.
Om BO's kritik i huvudsak är riktig, är det
bråttom att anera förvaltningsdomstolarna .
Skulle han ha fel , uppstår ett annat problem:
Hur kommer det sig att förvaltningsdomstolarna presenterar sig själva utåt som om BO
skulle ha rätt? BO har inte, som GP påstår,
gripit något ur luften. Länsrätter, kammarrätter och regeringsrätt skapar nämligen utåt intrycket att ofta begå brott mot förvaltningsprocesslagen. Kan inte dessa domstolar korrekt beskriva vad de själva sysslar med? I
motiveringen av en dom, bör man ju kunna
utläsa hur beslutet har motiverats - ja domstolarna skall ange alla sina skäl. Oftast är
formuleringarna emellertid så kryptiska, att
klaganden måste gissa sig till hur domstolen
har resonerat. Om allmänheten därvid får en
felaktig bild av domstolarna, så är det inte
allmänhetens fel.
Skulle GP kunna ge något enda exempel på
ett beslut i länsrätt, kammarrätt eller regeringsrätt (helst från alla tre nivåerna), där
motiveringen uppfyller rimligt ställda krav:
Att vara fullständig, logiskt korrekt och skriven på klar och tydlig svenska? Av de mål,
jag närmare granskat, fyller inget utom några
triviala mål dessa krav. Ett sådant exempel,
om GP lyckas finna något, skulle vara en bra
grund för den fortsatta diskussionen.
För att leda till resultat bör diskussionen
nämligen föras på två plan parallellt. Dels bör
allmänna rättsetiska principer diskuteras,
dels bör dessa belysas med exempel från enskilda mål. Då har diskussionen utsikter att
leda längre än bara till att GP tar illa vid sig av
kritik mot domstolarna.
Jag föreslår att diskussionen för kretsa
kring följande tre huvudfrågor (som inte är
oberoende av varandra):
l. Finns det rättsetiska regler som är oberoende av lagarna och som sålunda förblir
oförändrade hur lagarna än ändras?
2. Finns det etiska regler för hur lagar ska
tillämpas?
3. Hur bör domstolarna bete sig mot allmänheten?
Jag vill närmare förklara vad jag menar
med dessa frågor, varför de är relevanta och
långt ifrån triviala.
l. På den första frågan skulle GP kanske
svara nej. Han menar ju att domstolarna måste följa lagen, oavsett resultatet. I Sverige
idag är detta måhända inget stort problem. Vi
har inga judelagar och inga raslagar. Men är
det rätt att tillämpa en lag, som kränker
mänskliga rättigheter? Om vi fick en fascistisk eller kommunistisk diktatur, som föreskrev tortyr och hjärntvätt för vissa "brott",
skulle domstolarna då fungera som ett lydigt
redskap åt en sådan regim? Högsta domstolen skulle antagligen svara nej . Den bötfällde
en gång en person som beskrev HD som ett
lydigt redskap åt makthavarna. Så även inom
domarkåren finns de, som inte tycker som
GP.
Vi bör ta ställning till denna fråga. Om
domarkåren hade en klart uttalad etik, så
skulle denna också vara vägledande för lagstiftarna. Det vore då meningslöst att stifta en
lag, som domstolarna av etiska skäl inte skulle tillämpa.
2. GP talar osanning då han säger att domstolarna strävar efter att riktigt tillämpa lagens regler. Det finns lagar, som inte följs.
Det kan vara av olika käl, t ex några funderingar av en anonym författare till en proposition. GP säger själv att domstolarna känner
sig bundna av en del sådana uttalanden. Vilka
etiska regler får en domare att känna sig bunden av sådant?
Lagar måste tolkas. Lagen själv anger inte
har den ska tolka . Därför är lagtolkning i
många stycken en verksamhet, som måste
styras av etik. Det finns en uppsjö av tolkningsregler. Hur väljer domaren bland dessa?
Jag har aldrig erfarit att det står i en dom
hur lagen har tolkats, än mindre hur domaren
har valt tolkningsregler. Därmed hänger
rättskipningen i luften. Ska vi medborgare
behöva tolerera sådant? Ska vi behöva tolerera att domstolar tolkar ett lagrum på ett sätt
i ett mål och på ett helt annat sätt i ett annat
mål?
I specifika typer av mål skapar domstolarna regler på basis av lagtolkning. Men jag har
aldrig erfarit att en domstol klart och tydligt
har formulerat en regel, som den skapat. Det
överläts åt andra att gissa sig till. Vad slags
etik baserar sig detta på?
Måste en dom följa logiskt av lagtolkning/
regler och av fakta i målet? Jag har ställt
denna fråga till flera domare, men aldrig fått
något svar. I praktiken tilläter sig domstolarna ofta att göra våld på logiken. Vilken etik
bygger sådant på?
Ibland , när man kritiserar en domstol för
att lagen inte efterlevts, får man till svar: Ja,
lagen säger visserligen si, men rättspraxis sä-
ger så. Eller: Du har missuppfattat gällande
rätt. Men är det acceptabelt att domstolarna
svänger sig med sädana uttryck i stället för
att hänvisa till ett prejudikat, där en viss tolkning för för ta gången infördes.
3. Med domstolarnas beteende mot allGUSTAF PETREN:
skatterättskipningen
Det är värdefullt att frän olika håll intresse
visas domstolarnas verksamhet. Domstolarna har en viktig funktion i vårt samhälle och
det är angeläget att deras arbete följs av vaksamma ögon. Det finns enligt min meningjust
nu åtskilliga oroande tecken då det gäller
domstolsverksamheten som påkallar mera
allmän uppmärksamhet.
Anders Lundberg tar i sitt inlägg upp en
mängd frågor. Ett svar på alla skulle snart
utvecklas till en handbok i allmän processrätt. Svensk Tidskrift har näppeligen utrymme för en debatt av sådan spännvidd. Lät mig
därför koncentrera mig på några väsentliga
temata.
Först vill jag säga att jag inte drivs av nå-
gon falsk kollegialitet att försvara allt vad
domstolarna har för sig. Tvärtom ser jag som
mvcket viktigt att domstolarna blir föremäl
495
mänheten menar jag i första hand deras sätt
att kommunicera med parter och andra intresserade. Ibland får man det intrycket att
domarna strävar efter att vara så förtegna
·som möjligt. Är detta en etiskt acceptabel
hållning? Borde inte domaren hellre eftersträ-
va total öppenhet, så ingen behöver lämnas
att gissa hur domaren resonerat.
Kommunikationen i ett mål är för enkelsidig. En lärare kan inte ägna sig åt ensidig
kommunikation utan måste fä feedback frän
sina elever. Man domaren vägrar att ge parterna feedback. I några mäl har jag försökt
kontrollera om domaren förstått vad jag haft
att säga. Mestadels har jag inte fått något svar
alls. En gång fick jag svaret: Vi svarar inte på
några frågor, vi bara lyssnar.
Vilken etik grundar sig den inställningen
på? Bygger domaren sina handlingar på en
medveten etik?
för en öppen kritik där allt påtalas som inte
håller måttet. Å andra sidan har domstolarna
liksom andra offentliga organ anspråk på att
bli sakligt bedömda. Kritik om innebär
långtgående överdrifter leder lätt bort uppmärksamheten frän det som är väsentligt.
Lundberg uppehåller sig mycket vid frågan
om det finns en särskild rättsetik som tar över
den materiella rättens innehåll. Han menar
därmed sädana centrala etisk/moraliska
regler som skall tillämpas, även om det innebär ett frängående av lagens klara bokstav.
Svaret på frågan är väl att vi i en demokratisk
stat icke räknar med att vår lagstiftare, riksdagsmajoriteten, antar normer som i sin
tillämpning stöter mot grundläggande etiska
värderingar. Även om en domstol finner den
lagenliga utgången i ett mål uppenbart orättfiirclil! och stridande mot rättskänslan, anser