.,....... Debatt ERIK ALM: Valmetoden och demokratin lSvensk Tidskrift nr 1/ 1984 hävdar Eric Hedfeldt att den svenska valmetoden ej är demokratisk. Han angriper dels uddatalsmetoden, dels fyraprocentsspärren. Vad gäller uddatalsmetoden är problemet följande: När man stall fördela riksdagsmandaten går det inte )ftcis jämt upp på slutet. Partierna skulle qentligen få olika bråkdelar av mandat. Man blirdärför tvungen att avrunda dessa bråkdelar till hela tal, och man måste hitta på en sidan avrundningsregel, att slutsumman blir den önskade. Hedfeldt före lår två olika avrundningsregler. Först föreslår han att alla tal avrundas neråt. Resultatet blir dock, att antalet mandat bo variera, inklusive att det kan bli ettjämnt antal, något som man efter lottriksdagen gär- 18 vill undvika. Därefter föreslår HedfeJdt att man byter från dagens metod, uddatalsmetoden, till kvotmetoden. Argumentet skulle vara att den är lättare att förstå och därmed Iller demokratisk. Eftersom skolbarnen sedan femtiotalet fått lära sig att räkna på uddatalsmetoden, torde en ändring dock snarare IÖf'a fördelningen svårare än lättare. Dessutom är förståeligheten inte det enda kravet på en valmetod. Viktigt är också att den ger rimliga resultat och att den inte är manipulerbar. Rimlighetskravet är orsaken till att man har valt uddatalsmetoden och ej kvotmetoden. Risken för manipulationer är orsaken till att man har valt att jämka första divisorn till l,4. Utanjämkningen krävs det 3 gånger fler röster för det andra mandatet än för det första i Cll krets, vilket kan locka ett parti som är ute efter ett andra mandat att av taktiska skäl dela sig i två partibeteckningar. För riksdagsvalen med deras riksproportionalitet är järnklingen mindre intressant, men den har stor betydelse i kommunalvalen. Att uddatalsmetoden ger rimligare resultat in kvotmetoden kan vara svårt att visa utan Inga matematiska utläggningar. Förenklat bn man dock beskriva skillnaden mellan metoderna på följande ätt: I medeltal ger de samma resultat, dvs att bråktal avrundas till Jlirmaste heltal. Om det totala antalet mandat dirvid ej blir det önskade, sker korrigeringen vid uddatalsmetoden oftast för ett parti med många mandat, medan den vid kvotmetoden lika gärna kan ske vid ett parti med få mandat. Resultatet blir att det med kvotmetoden blir mycket svårt att förutse hur många röster det behövs för att få ett eller två mandat. En annan effekt är att en ökning av antalet mandat att fördela kan leda till att ett parti förlorar ett mandat. Den räknekunnige kan exempelvis försöka att med kvotmetoden fördela tre respektive fyra mandat mellan tre partier som har fått 60, 159 och 161 röster. För uddatalsmetoden finns alltså klara matematiska argument. Argumenten för fyraprocentsspärren är mer politiska. En beslutsregel kan aldrig vara sådan, att alla beslut motsvarar majoritetens vilja, det framgår av den s k Arrows sats (195 J). Det blir därför en praktisk fråga att göra valreglerna sådana, att besluten ligger någorlunda nära majoritetens önskan. Att det leder till att man skall ta bort fyraprocentsspärren är ingalunda självklart. Ett typiskt motexempel är Israel , där ett litet religiöst parti genom att sälja sina röster till högstbjudande har lyckats få igenom ett antal religiösa lagar, vilka torde ha stöd av bara några få procent av Israel väljare. Med en fyraprocentsspärr skulle ett sådant enfrågeparti inte komma in i parlamentet. Förutom önskemål i de politiska sakfrå- gorna, har väljarna önskemål om att ha en stark och handlingskraftig regering. För att uppfylla detta, och för att parlamentarismen skall fungera bra, krävs någon valregel som underlättar bildandet av en stark regering och som motverkar en handlingsförlamande splittring av riksdagen. Fyraprocentsregeln är en sådan regel. Att avskaffa den utan hänsyn till väljarnas önskemål om att ha en stark regering vore ej demokratiskt. Man bör således göra valreglerna sådana, att antalet partier i riksdagen inte blir alltför stort. Det är däremot ej nödvändigt att, som idag, göra reglerna sådana att en del väljares röster blir bortkastade. Ett införande av ett alternativröstningssystem skulle göra alla röster lika värda, samtidigt som riksdagen inte skulle bli alltför splittrad politiskt. Systemet bygger på, att den väljare, som misstänker att hans favoritparti riskerar att hamna under spärren, på sin röstsedel kan markera vilket parti, som alternativt skall få hans röst, om hans förstapreferens inte får vara med 158 och dela på mandaten. KDS-are och miljö- partister skulle med detta system kunna rösta på sitt parti och ändå påverka regeringens sammansättning. Socialdemokraterna skulle inte behöva taktikrösta på Vpk. Man behöver inte riskera att regeringsfrågan avgörs av om ett parti får 3,9% eller 4,1 %. Det finns ett par nackdelar med ett alternativröstningssystem. Sammanräkningen tar längre tid. Sammanräkningstiden kan dock inte vara det avgörande för valet av valmetod. Systemet kan verka svårare än dagens system att förstå för väljarna. Liknande system fungerar dock bra på Irland och i Australien, och de väljare som tilltros förmåga att bedöma kärnkraftens driftssäkerhet eller löntagarfondernas påverkan på samhällsekoERIK HEDFELDT: Svar till Erik Alm Jag är inte matematiker och skall förvisso inte ge mig i diskussion på det höga vetenskapliga plan där min kritiker befinner sig. Emellertid håller jag före , att avgörandet om ett valsystem inte bör fattas på detta höga plan utan på ett mycket blygsammare, där vanligt sunt förnuft kan vara tillräckligt. När vårt nuvarande valsystem infördes, skedde detta uttryckligen med den motiveringen, att man ville gynna "stora, fast organiserade grupper inom kammaren" och motverka "onödig" partisplittring - vad nu adjektivet här månde betyda. Det är detta jag reagerat mot; det tillkommer inte grundlagsstiftaren att gynna eller missgynna någon väljare. Av utrymmesskäl kan jag inte bemöta herr Alms artikel i detalj , bara ett urval: Var nomin bör också kunna förstå hur de i dl alternativröstningssystem skall lägga sill röster för att bäst främja sina politiska mål. Till slut vill jag bara notera, att Hedfelt kallar dagens valmetod för odemokrati Det är att ta i något. Kännetecknet för ea demokratisk valmetod är rimligen, att dd skall vara möjligt för en väljarmajoritet an val byta ut en regering som den ogillar. Vk svenska valmetod uppfyller detta krav, oci vår debatt gäller ej valet mellan demokratisb och odemokratiska valmetoder utan mellal olika mer eller mindre väl fungerande demokratiska valmetoder. Vid detta val rekotio menderar jag ett riksproportionellt systet med uddatalsmetoden, en fyraprocentsspärr och alternativröstning. skriver jag, att alla tal skall avrundas nedJd Alm menar, att valmetoden bör vara förstW tig, ge rimligt resultat och inte vara mani]lli lerbar. Jag instämmer och menar att kvot• toden fyller dessa krav. Det är förvånande att i en så kvalifice framställning som herr Alms möta det ga~ gottköpsargumentet om den starka rege · en. Om till följd av grundlagens machi tioner en regering bildats mot väljarmajon tens önskan, är det inte en fördel att den stark, det är en olycka. Slutligen: Herr Alm och jag har tydli något olika uppfattning om vad som krävs en demokratisk valmetod, men det är en l historia och kan inte här förtäljas.