LEVI MAURITZSSON: Utrikeskrönika Hongkong och dess framtid, amerikanska primärvalen, rymdförsvar och nedrustning, samt Sverige mitt i stormaktsspelet, det är dagens ämnen som behandlas i denna utrikespolitiska lcrönika som vi kommer att införa rtge/bundet. Levi Mauritzsson är journalist. Han har under mÃ¥nga Ã¥r varit verksam i Sverige och är nu stationerad i London. Av sitt gamla koloniala välde har Storbritannien i dag ett dussintal kolonier kvar. Det är smÃ¥ smulor, utspridda runtom jordklotet och kallas för övrigt inte längre kolonier - det lÃ¥ter fult i dag - utan "beroende territorier bortom haven", vilket lär vara mycket finare - tro det den som vill. Tre av dem är just föremÃ¥l för internationella tvister - Falklandsöarna, Gibraltar och Hongkong. l frÃ¥ga om antalet invÃ¥nare representerar Hongkong 95% av vad som är kvar av det brittiska imperiet. Under den brittiske guvernören trängs här, pÃ¥ en yta mindre än Storstockholms omkring 6 miljoner invÃ¥nare, därav nÃ¥gra hundra tusen vita, resten kineser. De flesta kom (eller sam- i bokstavlig mening) pÃ¥ flykt undan kommunisterna pÃ¥ Kinas fastland. Strax efter andra världskriget var invÃ¥narantalet en tiondel av dagens. l förhandlingarna som i drygt ett Ã¥r har pÃ¥gÃ¥tt i Peking mellan brittiska och kinesiska diplomater hade man nyligen uppnÃ¥tt ett avgörande genombrott, när brittiska regeringen i princip accepterade att kineserna efter den 30 juni 1997, när arrendekontraktet över 90% av landsytan löper ut, ska överta bÃ¥de suveräniteten och administrationen över hela omrÃ¥det. Det var det avgörande hindret, resten av förhandlingarna, vars senaste rond nyligen böljade i Peking, beräknas vara en ren formalitet. Fast denna formalitet kommer nog att fÃ¥ lÃ¥ngtgÃ¥ende konsekvenser inte blott för Hongkongs invÃ¥nare, utan praktiskt taget för hela världen. Varför? Framför allt därför, att tilliten till kinesiska garantier inte är stor. Hongkong är i dag formellt beroende av Britannien, men ekonomiskt är det faktiskt en regio- 152 nal stormakt, vars inflytande och betydelse överstiger Sydöstasiens gränser med stor marginal. Här ligger ett av världens allra största finanscentra. Hongkong är frihamnen för tullfri handel mellan öst och väst i geografisk (inte i politisk) mening. För det kommunistiska Kina är det en kanal, varigenom man diskret slussar ut sina varor pÃ¥ de kapitalistiska marknaderna och suger in den mycket behövliga hÃ¥rdvalutan, Hongkong har dessutom en betydande egen industriell kapacitet. Invasionen av dess billiga textilvaror, plast- och leksaksprodukter och elektronik skakade om ekonomierna i flera västerländska industristater, inte minst vÃ¥r egen teko-industri. Flera gÃ¥nger under det gÃ¥ngna Ã¥ret, när de brittisk-kinesiska förhandlingarna tycktes ha Ã¥kt fast, hade värdet pÃ¥ den lokala valutan - Hongkong dollarn - sjunkit avsevärt och affärerna pÃ¥ börsen sÃ¥ gott som avstannade. SÃ¥ ock denna senaste gÃ¥ng, när ryktena spridits att Storbritannien nu är berett att avstÃ¥ bÃ¥de suveräniteten och förvaltningen till Kina efter 1997. Hittills krävde de brittiska förhandlarna att nÃ¥gon sorts brittisk administration borde bibehÃ¥llas för en obestämd övergÃ¥ngsperiod. Det finns rentav ett prejudikat, den lilla forna portugisiska kolonin Macao, bara fem mil ifrÃ¥n Hongkong, tvärs över Pärlfloden, pÃ¥ det kinesiska fastlandet. Kineserna vägrade att ta den tillbaka, sÃ¥ nu är Macao enligt den portugisiska författningen frÃ¥n 1976 ett "kinesiskt omrÃ¥de under temporär portugisisk förvaltning". Men Hongkong ville kineserna absolut ha tillbaka. De erbjuder sig däremot att 50 Ã¥r efter 1997 garantera omrÃ¥det speciell status under en kinesisk guvernör född i Hongkong. Allt skulle vara som förr, ja rentav bättre. Fri marknadsekonomi, konvertibel valuta, t o m hasardspel (obegränsat) och yttrandefrihet (nÃ¥- got begränsad med förbudet av öppna attacker mot kommunistkina), skulle vara tillÃ¥tet. En slags demokratisk för· valtning med fritt valda representanter fÃ¥r introduceras, nÃ¥got som inte fanns ens under det brittiska väldet. PÃ¥ pappret lÃ¥ter det ju utmärkt. FrÃ¥- gan är dels hur det kommer att tolkas om 13 Ã¥r när det blir dags, och hur den nu nästan 80-Ã¥rige ledaren Teng-hsiao-pina kan garantera fördragets efterlevnad när väl nästa generationen tar över. Det finns parallellfall, som inte lovar särskilt gott: Shanghai, som tidigare hade samma ekonomiska betydelse sol Hongkong har i dag, garanterades lik nande villkor efter Maos segerrika revolution. I dag lär det vara en överbefolkad spökstad, där problemen är om möjlisl större än pÃ¥ andra hÃ¥ll i Kina. Och Tibet som skulle ha blivit en "autonom reg~Â- on" inom ramen för Folkrepubliken, integrerades snabbt, brutalt och effektivt De flesta klostren är i dag stängda eller förstörda, de flesta munkar utdrivna ef. ler fängslade och Tibets unika livsstil hl gÃ¥tt förlorad. NÃ¥got liknande fruktar befolknin~ även i Hongkong. Villkoren är dolt ganska olika. De rikaste hinner nog uta tvekan att sätta sig i säkerhet, tills mans med det mesta de har av vär För den fattiga majoriteten finns k past nÃ¥got hopp, men Ã¥ andra sidan k mer deras livsvillkor inte att förän särskilt mycket. För en del väntar ·· ett flyktäventyr, utan mycket hopp perspektiv. I det relativt överbefol döstasien är flyktingarna mer ovälmna än nÃ¥gonsin. Australien och Nya leeland har ocksÃ¥ drastiskt begränsat inmdringen och den forna kolonialmaktenär lÃ¥ngt borta och vettskrämd av tanan pÃ¥ ännu en invasion av främmande bltur. Ã…terstÃ¥r nÃ¥gon halvmiljon av den YÃ¥lutbildade medelklassen, som inte heller nÃ¥gon vill ha. De bävar för att stanna under kommunistiskt välde, men är samtidigt Hongkongs största hopp om en nÃ¥- plunda ordnad framtid. För visserligen kivar britterna att söka förhandla fram de bästa tänkbara garantier - helst nÃ¥- J>n slags internationell övervakning av Hongkongs speciella status - men till yvende och sist, kommer allt att bero pÃ¥ om de kinesiska kommunisterna verklisen vill bevara denna sin unika ekonomiska navelsträng med omvälden. *** Dagen före sin sjuttiotredje födelsedag meddelade slutligen USA-presidenten Ronald Reagan, det som alla redan visste, nämligen att han kommer att ställa upp för Ã¥terval i Ã¥r. Därmed kan hans republikanska parti lugnt börja förbereda sig för novembervalen, medan det för demokraterna väntar en omgÃ¥ng slitsamma primärval. Ã…tta demokratiska kandidater ställde upp i januari i en tvsänd debatt, som presidenten därefter skämtsamt kommenterade med att det fanns sÃ¥ mÃ¥nga demokrater i panelen, att det saknades vallöften som skulle räcka for alla. Den ironin kunde han kosta pÃ¥ sig, om man betänker att av alla demokratiska kandidater är det den svarte 153 Jesse Jackson som har den bästa showen och ändÃ¥ räknar inte ens han själv med att han kan vinna. Norskättlingen och Jimmy Carters förra vicepresident Walter Mondale har enligt opinionsundersökningarna redan ett teoretiskt ointagligt försprÃ¥ng framför även de närmaste konkurrenterna liksom stöd frÃ¥n fackföreningar och de flesta maktgrupperna inom partiet. I mitten av mars, när detta läses, har nog Mondale definitivt vikt Ã¥t sig den demokratiska kandidaturen efter det att en lÃ¥ng serie uttagningskommitteers sammanträden och primärvalen har ägt rum. Inte ens närmaste konkurrenten, förre astronauten och senatorn John Glenn har nÃ¥gon reell chans, de Ã¥terstÃ¥ende fem kandidaternas namn kan gott förbli okända. Bland dem finns nog ett, som är känt frÃ¥n tidigare kampanjer, före detta senatorn Georg McGovern. Han sades vara 10 Ã¥r före sin tid Ã¥r 1972, dÃ¥ han katastrofalt förlorade mot Nixon. I dag verkar han snarare vara tio Ã¥r efter. Mondale alltsÃ¥. Det talar sitt tydliga sprÃ¥k att strax före de första primärvalen som traditionellt hÃ¥lls i New Hampshire, hade telefonförfrÃ¥gningar visat att presidenten leder över Mondale med 2: l även bland delstatens demokratiska väljare. Det är inga uppmuntrande nyheter för de demokratiska partibossarna, och de stÃ¥r inte ensamma. Här följer nÃ¥gra uppgifter ur en opinionsundersökning som veckomagasinet Newsweek publicerade i februari om president Reagans starka och svaga punkter. Högst uppskattar väljarna hur han ställer upp för Amerika - där fÃ¥r han hela 80% med sig. Det är tydligen viktigt för väljarna att Ã¥ter fÃ¥ vara stolta över att 154 tillhöra världens mäktigaste nation. l frÃ¥- ga om inrikes ekonomi fÃ¥r Ronald Reagan 49 % av väljarna med sig, vilket är en ovanligt hög siffra, som dessutom hÃ¥ller pÃ¥ att stiga i takt med konjunkturen. 43% underkänner presidentens ekonomiska politik. Men bara 34 % av amerikanerna var nöjda med Reagans politik i Centralamerika och än mindre - 32% - godkänner USAs agerande i Mellanöstern. Ingenting tyder pÃ¥ att nÃ¥got sÃ¥ avgörande skulle kunna hända i Centralamerika, att det avsevärt kunde försämra presidentens ställning, snarare tvärtom. Det är annat med Mellanöstern, i synnerhet Libanon, ett land som det amerikanska politiska tänkandet tydligen har svÃ¥rt att fÃ¥ grepp om. l frÃ¥ga om det är väl USA i gott sällskap, men det är valÃ¥r i Amerika, som dessutom, här liksom pÃ¥ flera andra hÃ¥ll i världen, bär ett större ansvar - och alltsÃ¥ även tar större risker - än andra. En katastrofal utveckling i Libanon är fullt möjlig, om den nu inte rentav har böljat. Dock har man svÃ¥rt att se den amerikanske president, som under ett valÃ¥r skulle klanta sig sÃ¥ att han ger bort en given seger pÃ¥ en sÃ¥dan frÃ¥ga. Det mesta tyder därför pÃ¥, att bara allvarlig sjukdom eller döden kan hindra Ronald Reagan, som redan nu är Förenta staternas äldste president genom tiderna, att bli omvald för ytterligare fyra Ã¥r. Enligt sina läkare är han fullt kapabel att fullfölja även den valperioden. *** De 80 % av de amerikanska medborgarna som gillar sin presidents sätt att ställa upp för Amerika - som de tydligea jämför med föregÃ¥ngarnas - menar väl första hand, lÃ¥t oss inte tvivla mycket pÃ¥ det, hans sätt att uppträda som ledareftt västvärlden. Där- i västvärlden alltsÃ¥- fick han, enligt min mening oförtjänt, sti ut med mycket kritik bÃ¥de frÃ¥n politJ. kerna och frÃ¥n medierna. Man mima fortfarande alla de hÃ¥nfulla kommentarerna för nästan exakt ett Ã¥r sedan III" presidenten talade om ett försvar y. stem i rymden. Sedan dess har allt tkr forskare hunnit att fundera och komml fram till slutsatsen, att ett sÃ¥dant systea är bÃ¥de ett realistiskt och billigt alternativ. Värt att pÃ¥peka i sammanhanget Ã¥t att Reagan aldrig föreslagit att ett sÃ¥dllll system skall byggas. Vad han föreslet var att man ska undersöka möjlighettl att med hjälp av lasern och andra vapea kunna effektivt försvara USA mot ea eventuell sovjetisk kärnvapenattack. Nu läser jag en rapport skriven av !k George Keyworth, som är presidente11 vetenskapliga rÃ¥dgivare. Det kom11111 nog att diskvalificera honom direkt infir en del opinionsbildare, som hellre litr pÃ¥ sovjetiska experter som Amerika• stitutets chef, tillika Palmekommis nens medlem, Dr Arbatov. För 1111 duger en regeringsexperts analys, har utarbetats för en grupp beslutsfatiii i ett demokratiskt land och dessutom innehÃ¥llsmässigt saklig och övertygallli. ganska bra. Rapporten pÃ¥pekar att vare den snabba utvecklingen pÃ¥ o det skulle man inom nÃ¥gra Ã¥r kunna b ga upp ett markbaserat system med serande ultrakorta laserstrÃ¥lar, komb· rat med den nyaste konventionella i nukleära robottekniken som en anti silmissiL De olika komponenterna systemet skulle kunna dirigeras mot mÃ¥l av ett nät av satelliter och datorer och vara i stÃ¥nd att möta och förstöra fiendens missiler antingen kort efter starten pÃ¥ vägen upp i rymden, under själva rymdflygningen och/eller pÃ¥ vägen ner genom atmosfären. - Om ett sÃ¥dant system är utbyggt, säger Dr Keyworth, kan vi föreslÃ¥ ryssarna att systematiskt avveckla alla strategiska kärnmissiler, dÃ¥ ju bägge sidor förstÃ¥r att ryska robotar dÃ¥ är verkningslösa som avskräckningsmedeL Rapporten fortsätter sÃ¥ här: - Om inte vi nu tar detta steg, kommer ryssarna att göra det om nÃ¥gra Ã¥r. DÃ¥ borde vi inte hysa nÃ¥gra illusioner att de kommer att erbjuda oss möjligheten att ömsesidigt avskaffa nÃ¥gra kärnvapen. Om vi inte vill bemöta den ryska slagstyrkan med ett försvar av denna typ, är det enda alternativet att bygga västerlandets säkerhet pÃ¥ en ständigt växande kärnvapenstyrka, för att inte komma i underläge. Läser man inte sÃ¥ som den beryktade fan läser bibeln, sÃ¥ tror jag att denna rapport vore utmärkt lektyr för verkliga fredsäl skare. *** Ännu en militär information har jag svÃ¥rt att undanhÃ¥lla läsaren. Nyligen lästejag i en engelsk söndagstidning en exklusiv intervju med chefen för Försvarsstaben, viceamiralen Bror Stefenson. Exklusiva intervjuer om och frÃ¥n Sverige är nog ganska sällsynta i utlandet och denna var sÃ¥ mycket mer ovanlig att där nu slutligen meddelades detaljerna om hur vi äm- 155 nar skjuta ner kryssningsmissilerna pÃ¥ väg mot mÃ¥l i Sovjet frÃ¥n baserna i Europa. Amiralen skulle ha sagt att detta kommer att ske med hjälp av markbaserade mobila radarstationer importerade frÃ¥n USA och anpassade till vÃ¥ra svenska behov, samt vÃ¥ra egna flygburna kontrollstationer för tidig varning - som amerikanska AWACS, fast mindre, stÃ¥r det att läsa - och slutligen ett antal Viggenflygplan, utrustade med radar för att upptäcka lÃ¥gtflygande föremÃ¥l. Det lÃ¥ter ju betryggande för valje svensk, även för en somjust rÃ¥kar befinna sig i utlandet. Synd bara, att varken den brittiske journalisten, som nu kom med detta scoop, eller mina svenska kollegor i London, som läste samma artikel och pliktskyldigast rapporterade till sina hemmaredaktioner, inte ställde ett par enkla följdfrÃ¥gor: - Kryssningsmissiler utvecklades och placerades i Europa med förutsättningen, att ryssarna för närvarande inte har nÃ¥got motvapen. Annars hade ju iden varit meningslös. Är det dÃ¥ verkligen trovärdigt att Sverige, ett neutralt land vars militära utgifter är sÃ¥ ofantligt mycket lägre än Sovjetunionens, skulle, i det teoretiska (allet att en sÃ¥dan missil hade varit pÃ¥ väg mot mÃ¥l i Sovjet, vara i stÃ¥nd att skjuta ner den, vilket är mer än vad ryssarna kan? - Är det i ett sÃ¥dant läge sannolikt (det är ju dÃ¥ frÃ¥ga om krig mellan supermakterna) att Sverige blandar sig i? Och slutligen: - Är det verkligen tänkbart, att samma amerikanska regering, som ju pÃ¥stÃ¥s vara ovanligt krigshetsande, skulle till Sverige sälja anordningar eller komponenter till dem, som är avsedda att tillin• 156 tetgöra eventuella amerikanska vapen avfyrade mot tredje land? manöver var det nog litet för enkelt. Men vad gjorde alla journalister, som svalde och vidarebefordrade sÃ¥dana pÃ¥stÃ¥enden? Det är möjligt att amiralen gjorde sin plikt gentemot fosterlandet, alltsÃ¥ i allas vÃ¥rt intresse. Fast som desinformationsÃ…RSSAMMANKOMST Föreningen Svensk Tidskrifts Vänners Ã¥rssammankomst mÃ¥ndagen den 21 maj 1984 kl18.15 Läkaresällskapet, Klara Östra Kyrkogata 10, Stockholm e Redogörelse för Svensk Tidskrifts verksamhet e Middag e Föredrag Anmälan per telefon 08/67 59 55