Folkpartiets vägval Folkpartiet byter partiledare i höst. Det var nödvändigt och väntat. Efter t982 års katastrofval, och partiets fortsatta kräftgång sedan dess, kräver partiets överlevnad en förändring. Självfallet löser inte ett personbyte på partiledarposten Folkpartiets problem. Vad som behövs är en ny politisk kurs. En första uppgift är att överge positionspolitiken. Under hela 1970-talet har Folkpartiets ställningstaganden i sak underordnats ambitionen att bevaka platsen på den politiska skalan. Därigenom har politiken ytterst bestämts av vad andra partier sagt och gjort i stället för av de egna företrädarnas övertygelse. Det klassiska exemplet på detta är när förre partisekreteraren Carl Tham drev linjen att Folkpartiet skulle förorda ll kärnkraftsaggregat med motivet att moderaterna ville ha 12 och socialdemokraterna lO. Det är de människor som är engagerade i Folkpartiet som avgör partiets vägval. Klokheten i deras beslut visar sig i opinionsmätningar och framförallt i väljamas dom på valdagen. För den utomstående tycks det ganska klart att Folkpartiet denna gång måste bestämma sig för om man vill vara ett kämpande borgerligt parti på liberalismens och marknadsekonomins grund, eller om man önskar fortsätta som ett tuvhopparparti i mitten, där hänvisningar till begreppet "socialliberalism" får dölja diffusa och osjälvständiga ställningstaganden. Väljes den första linjen kommer Folkpartiet att återfå sin borgerliga identitet och Moderata Samlingspartiet få konkurrens. Väljer Folkpartiet en fortsatt tuvhopparpolitik uteblir säkert det ökade väljarstödet. Det framhålls ibland att Folkpartiet genom en anpasslig politik åt vänster skulle locka väljare från socialdemokfa. tio. Det är möjligt att denna tes hade viss relevans under den tid då socialde~ kratin dominerade den politiska debat!CI och formulerade problemen. Idag är situationen en helt annan. l land efter land visar väljama att de vi ha klara alternativ, och mittenpartiet lir illa. Så är stämningsläget också i Sverige. Dagens problem kan inte lösas med mer av socialism eller offentliga insatser Den bästa chansen för de tre borgerlip partierna att vinna inflytande och väljm är att återupprätta trovärdigheten fördet borgerliga alternativet. Det gäller att vill att det finns ett borgerligt gemensamtiternativ som på frihetens och marknadlekonomins grund kan lösa Sveriges prt blem. Folkpartiet kan genom sitt vägvi bidraga till att återupprätta denna trovkdighet. Där har partiet sin mission. Folkpartiet kommer oberoende Il vem som blir partiledare att försöka byt ga upp en liberal profil i de ekonomisb frågorna. Detta kommer att förstärb borgerlighetens allmänna trovärdigbel och driva partierna samman i sak. F& Moderata Samlingspartiet kommer ledarskiftet att innebära en hälsosam kc. kurrens. Kvalitetskraven kommer III skärpas ytterligare. Moderaterna harfia mycket gratis genom Ola Ullstens slät diga försök till samarbete med sociaJde. mokratema. En ny partiledning kommr inte att lämna sådana luckor. Samtidigt finns det en påtaglig risk III det uppstår en klyfta i Folkpartiet meU. vad partiledningen uttalar och vad i förtroendevalda i olika sammanhall konkret gör. Folkpartiet är belastat av llt deras aktiva generation är skolad i IIIIIma tänkande som präglat alla partiledningar ända sedan Sven Wedens tid. Och det är som bekant inte lätt att lära pmla hundar sitta. Ullstens avgång är en stor förlust för Olof Palme. Med Ullsten försvinner den ista borgerliga politikern av någorlunda betydelse som Palme haft hyggliga per- 311 sonliga relationer med. Alla tre borgerliga partier kommer i fortsättningen att ledas av personer som Olof Palme inte gör någon hemlighet av att han tycker illa om och/eller föraktar. I alla tre partierna tas detta sannolikt med knusende ro. Men hur länge kan socialdemokratin dras med en partiledare som så saknar förmåga att umgås med motståndarna?