Dagens namn MATS JOHANSSON: Bengt Westerberg Tror Gud på folkpartiet? Man kan inte vara säker på saken. Den långa ökenvandringen har varit välförtjänt, med tanke på partiets syndaregister, men nå- gon gång borde väl ändå boten och bättringen ge resultat. Frågan är dock om dansen kring Bengt Westerberg gör vä- gen bredare för denna lilla hjord. Räddaren i nöden tror nämligen inte själv på Gud. Det bekände han för en tid sedan i en intervju i tidningen Dagen, organ huvudsakligen för en del av dem som lämnade folkpartiet för en bättre värld under de sju svåra åren. Nu är det inte hos KDS Bengt Westerberg tänker sig att hämta underlaget till sitt nya parti. I och för sig har han "mycket stor respekt för aktivt kristna" och särskilt de frisinnades insatser i politiken, men nog är det mer profana krafter som lockar. Efter de magra åren skall komma de feta, så feta de nu kan bli i tider av bantning av välfårdsstaten. Doktor Westerberg har dock särskilda förutsättningar att lyckas i sitt nya kall. En med kand och psykologistuderande är givetvis vad folkpartiet behöver för att kurera sig. Ja, Bengt Westerberg kan bli en hela borgerlighetens Dr Kildare, med tjusarkraft långt utöver sjuksköterskornas eget parti. Sin skicklighet med kniven grundlade han för övrigt genom omsorgsfull träning i budgetdepartementet, då han tillsammans med namnen Sten i den s k Firma Westerberg & Westerberg försökte skära ner budgetunderskottet. Att det misslyckades kapitalt och att underskottsekonomin växte som aldrig förr just under Bengt Westerbergs tid, skall väl ända inte behöva läggas honom tiU last. Han var ju·bara en vanlig enkel statssekreterare, och förresten har han skrivit en hel liten broschyr om hur många, många fler miljarder som nu måste skä· ras bort. Här skall ingen komma och på· stå att inte Bengt Westerberg vill ned· rusta! (Sånt är viktigt, om man vill vinna tillbaka de väljare som flyktat till mode· raterna.) Samtidigt är BW (som han gärna kallas av den inre vänkretsen, enligt föredöme från VoIvo och Enskilda Banken) alls icke någon högerman. "Jag är ingen hö- gerliberal! Jag står för folkpartiets pol~ tiska program till hundra procent", säger han till Dagen, därmed bekräftande ryk· tet att han är den ende nu levande svensk som är en hel folkpartist. Resten är som bekant kluvna, eller inte alls folkpartis· ter. Å andra sidan är han verkligen inte någon vänsterliberal, som Friggebo, UD· sten, Tham och alla de andra generaldi· rektörsbefordrade, som drev partiet i fördärvet. Hade han varit vänsterliberal, skulle näringslivet inte ha tagit hand om honom som det så påpassligt gjorde, när hela horden av arbetslösa folkpartister behövde jobb efter valet och drog in bland hatets och illviljans kolportörer i SAF:s kretsar. Nej, BW är snarast en mittenliberal, en måttligt extrem folk· hemsstreber, med båda fötterna stadigt förankrade i den lufttunna sfär ur vilken detta moraliska parti på 70-talet brukat hämta sina frånskilda ledare. Men mer än allt annat är han rätt man vid rätt tidpunkt, som alla goda entrepre· nörer. Den egenskapen är inte nypås~ gen, utan härstammar från uppväxten i Södertälje, där han gjorde sina första er· farenheter i konsten att köpa och sälja, som biträde i familjens färghandel. Det är ingen dålig bakgrund för en politiker som vill appellera till företagsamma, ekonomiskt sinnade och tillväxtdugliga människor, de som en gång kände sig hemma i Bertil Ohlins parti. Nischen på den politiska marknaden är för all del rätt begränsad. En större konkurrent har redan lagt beslag på kundkretsen. Men som köptroheten är svag, skapar det utrymme för en skicklig försäljare. Det gäller dock att övertyga om kvaliteten på produkten, och även den som skulle vilja köpa en begagnad 435 folkvagn av Bengt Westerberg kanske minns en del av de produkter som lämnade den skyddade verkstaden i Kanslihuset under fp-tiden, som på löpande band: förberedelserna för den underbara nattens avdragsbegränsningar, generalklausulen, angiverilagen, nya reseavdragsregler, mm. Min salig farfar, aktiv för De Frisinnade, och salig far, aktiv i Ohlins folkparti, skulle nog ändå ha önskat Bengt Westerberg "lycka till" - som de säger i folkpartiet.