JANERIK LARSSON: Margaret Thatchers försök Margaret Thatchers kritik mot ett stelnat och byråkratiserat samhälle utan produktiv dynamik har haft svårt att slå igenom, konstaterar chefredaktör janerik Larsson. Men hon harforsökt. Hon motarbetas också medvetet inom sitt eget parti av den firre toryledaren Edward Heath. Såväl i England som i Sverige måste respektenfor ekonomins produktionssida återuppväckas och marknadsekonomin återinforas. Den handlar om tilltro till individen och är något mycket mer än "ekonomisk politik". Engelsmannen älskar sm trädgård o landsbygdens idyller. Så brukar det heta. I det land där industrialismen bröt ig nom har industrisamhället aldrig förkni pats med positiva värden. Den brittis kapitalistklassen har så snart detta va · möjligt sökt sig till godsherrelivet - hel också adlad. Lantegendomarnas herrar har beun rats medan industri och köpenskap va andra klassens verksamheter på sin hö" -sådant man borde göra sig kvitt från n· man "lyckats". Om dessa brittiska attityder och der betydelse för Storbritanniens hundraåri ekonomiska nedgångsperiod finns nume en hel del att läsa. Den litteraturen är nödvändig del av bakgrunden för env som vill sätta sig in i förutsättningarna Margaret Thatchers regeringsperiod, so inleddes sommaren 1979. De värderingar som ovan skisserats h i allt väsentligt omfattats av båda de sto partierna under efterkrigstiden. I politis termer handlar det om en patriarkali auktoritär samhällssyn. Medborgarna som passiva mottagare av överhetens, litikernas och statsbyråkraternas, gåv och förordningar. Tories och labour sökte utifrån myc snarlika föreställningar om medborgar bygga ett välfärdssamhälle uppifrån. Bå partierna var helt oförmögna att se beh vet av ekonomisk dynamik, dvs de sa nade genom sina värderingar både ins· och kraft när det gällde att skapa förutsä ningar för den tillväxt utan vilken oc det förnöjsamma Storbritannien blir 19 utbrottet 1939 har bidragit till Storbritanniens kris. Det finns inget som tyder på att får en alternativ det i den socialdemokratiska politiken Två alternativ till den värderingshegend· IIODi som rått under decennier frainträdde arit .ed kraft på 70-talet. De kan personiöjd &eras: Margaret Thatcher och Tony Benn. när Båda representerar importerade ideolo- ;er. Thatcher har gett uttryck får en i :ras llavudsak från USA importerad ekono- "Iga llisk liberalism som starkt betonar vikten era av en fungerande ekonomi, en fungerande en och konkurrenskraftig produktionsappavar rat Hennes kritik mot fackföreningsrörelfor aen som den fungerat i Storbritannien är om OOirsonlig. Denna ideologi är medelklasspräglad och frihetlig i sin grundinställ- :tar ning. Dvs den är en direkt konfrontation Jra med den patriarkaliska godsherrefilosofi >ka som med "väif<irdsstatens" gåvor sökt sk, köpa sig lugn och ro under många decenses mer. Jo- Benn fåreträder en från kontinenten im- ;or porterad socialism som på allvar kräver den samhällsomdaning som labourpartiet <et aldrig åstundat i modern tid. na Både Thatcher och Benn har givetvis da också specifika drag - somliga bör kanske 10 - kallas "brittiska" - men det är inte av t k- särskilt stort intresse här. ikt Det nya socialdemokratiska partiet tt- söker tillsammans med liberalerna att så återskapa den välfärdsideologi som under ~ tt tory- och labourregeringarna sedan krigsskulle finnas något som skulle innebära ett löftesrikt uppbrott i någon ny politisk riktning. Klyftan mellan Thatchers ideologi och praktiska politik har naturligt nog varit stor. Trots att Thatcher har ett mandat får en radikalt ny politik är det mycket svårt att i en västerländsk demokrati lägga om kursen snabbt. Det är ännu alltfår tidigt att utvärdera Thatchers politiska experiment. De som i dag fårsöker göra detta kan knappast göra anspråk på trovärdighet. Det finns å ena sidan mycket som tyder på att Thatchers politik inneburit ett uppvaknande får det brittiska samhället. Men det är å andra sidan osäkert om denna effekt kommer att sitta i tillräckligt länge får att påverka en sekellång kurs mot allt större fattigdom får nationen som helhet. (Londons lysande överklass har å andra sidan aldrig haft det bättre, men det beror i huvudsak på vad som föregick Thatchers regeringsperiod.) Spänningar inom partiet Till bilden av Thatchers politiska experiment hör också att den krets av nytänkare som funnits bakom premiarmimstern ingalunda varit tillräckligt stor eller tillräckligt kraftfull får att göra politiken helt effektiv. Dessa mänskliga svagheter har kombinerats med det faktum att den gamla patriarkaliska godsherrehögern haft och 20 har åtskilligt att säga till om i partiet. Denna grupp, som är främmande for tanken att torypartiet skulle vara ett ideologiskt parti, betecknas i brittisk debatt som "the wets". De har medvetet motarbetat Thatcher och nyligen har en öppen revolt iscensatts med den förre toryledaren Edward Heath som pådrivande. Heath representerar den välfärdskonservatism som saknar intresse for ekonomins tillförselsida. Heaths politiska fiasko i början av 70-talet har mer än något annat under efterkrigstiden bidragit till krisen i landets finanser. Det var Heath som satte verklig fart på inflationen. Kritik mot Thatcher Man kan kritiskt analysera Thatcherregeringens ekonomiska politik under åren efter 1979. Här finns plats for åtskilliga frågetecken och kritiska anmärkningar. Det allvarligaste torde vara att Thatcher haft så svårt att la igenom sitt positiva budskap. Politiken har blivit ensidig, eller tett sig ensidig. Tanken har givetvis aldrig varit att kontroll av penningmängdutvecklingen ensamt skulle lösa problemen. Dessa kan bara lösas genom aktiva, engagerade foretagarinsatser. Kritiken från företagarkretsarna mot Thatcher skall å andra sidan tas med en stor nypa salt. Här finns inte minst kritiken från en bred krets subventionsmottagare som plötsligt funnit att de skurits av från stödpengarnas strida ström. En obehaglig överraskning. Den välfärdskonservativa kritiken har i den tappning "the wets" givit den kom · att koncentrera sig på " tanken" a Thatcher i alltfor hög grad talar om ek nomi. Vidare har Thatcher genom att tona medborgarnas fri- och rättighet kommit att tona ned den konservativa [; langens grundsyn: att politiker och by krater har de allra viktigaste uppgifterna ett samhälle, att det är de som ansvarar fo "politik" och "reformer" som har de fO nämsta uppgifterna. Thatchers kritik mot ett stelnat och b råkratiserat samhälle utan produktiv d namik har haft svårt att slå igenom. sådan kritik är lättare att driva i oppo tion än i regeringsställning. Men om man !ar göra en förmodan så min åsikt att "historiens dom" ö Thatcher kommer att kunna summeras två ord: Hon försökte. En liberal revolution behövs Att återuppväcka respekten för ekonomi produktionssida, kalla det kapitalism ell liberalism, har efterhand framstått som allt viktigare politisk uppgift också i Sve ge. Detta kräver mer än "industripoliti eller "näringspolitik" eller någon ann "xyz-politik" . Det kräver mindre poli och större möjligheter for handlingskrafi ga företagare. Marknadsekonomi är ett missfor t' begrepp i svensk debatt - på samma s· är det i Storbritannien. Där tror "wet och andra att det handlar om ekona Men det är givetvis ett komplett missfo stånd. Marknadsekonomin handlar om ns er en an tik t il •t i:c s" 11. •rtill individen, om en respekt för inditiden. De politiska slutsatserna har med samhällets organisation att göra - något mycket mera än "ekonomisk poti". I Sverige har Gösta Bohman talat om liehovet av en "liberal revolution". Däri iger, enligt min åsikt, en helt riktig upptittning av verkligheten. Sverige har inte ptt så långt på utförsvägen som Storbritannien, men ser man sig om i vårt samllillr, så grips man av stor oro över färdriktningen. Den oron finns i alla de tre icke-socialistiska partierna, men det är Gösta Bohman som artikulerat den bäst. Åvrn liberaler som t ex Bengt Westerberg har mycket pregnant karakteriserat daP kris och också han rekommenderat en ~beral väg. Gösta Bohman har genom sin lyhördhet fördiktarnas samhällskritik visat ett förut- 21 seende som dock gjort honom unik och som inneburit att han talar om " liberal revolution" med samma kraft och trovärdighet som Margaret Thatcher gjorde före valdagen 1979 - och som hon fö fortfarande gör. Men alla har inte förstått - inte ens inom moderata samlingspartiet. Vi måste, skrev t ex Anders Arfwedson i Svensk Tidskrift nr 8/81, "sätta bestämda gränser för till~mpningen av marknadsekonomins lagar". Den som hävdar det har inte någon som helst kontakt med verkligheten i Sverige 1981, ett samhälle som mer än något annat i västvärlden satt upp gränser för marknadsekonomi. Gösta Bohman hävdar, med rätta, att problemet är det motsatta. Däri har han förmodligen stöd från alla liberaler, också sådana som aldrig har gett honom eller hans parti sin röst.