OLOF EHRENKRONA: o Atererövra intellektualismen Pd /930-talet skrev Stefan Zweig boken 'Våld och rätt", som skildrar Ca/vins lltJktövertagande i Geneve och det rrUgiösa styrets utveckling mot en litalitär samhällsordning. Zweig bkildliggör den allmängiltiga process 10m är gemensamför Ca/vins Geneve, Hitlers Tyskland och kommunismens Östeuropa. Diktatorerna lyckades ta lltJkten över människorna med hjälp av lllliintellektualism och propaganda, Wiver sekreteraren i Moderata Samlingspartiet, OlofEhrenkrona. Stgern i denfria världenför det ittellektuella förhållningssättet födde en wtande beredskap mot attackernafrån unnya vänstern. Vänstervågen t~ttdförde en intellektuellförslumning tch generaliseringar blev högsta mode. llocialismenfinns en auktoritär tradition somföder intolerans - en logiskföljd av att den intellektuella processens värde bedöms i förhållande lill dess överensstämmelse med de politiska målen. Ett auktoritärt synsätt 10m avsågs legitimera en renlärig 1ocialism har kommit att legitimera tdgot av en korporativ samhällsordning 1Sverige 1982. En åsikt saknar ltgitimitet när den inte kanaliseras den rtpresentativa vägen. Klyftan mellan 111mhällsorganen och 111mhällsmedlemmarna växer. "För det mesta dröjer det någon tid, innan ett folk märker att de timliga fördelarna med en diktatur, dess strängare ordning och dess starkare kollektiva slagkraft, alltid måste betalas med individens personliga rättigheter och att varje ny lag utan undantag betyder förlusten av en gammal frihet." "Det visar sig ständigt på nytt nödvändigt att uppdraga gränsen mellan frihet och auktoritet. Den mödan besparas intet folk ingen tid och ingen tänkande människa. Ty frihet är inte möjlig utan auktoritet - den blir eljest kaos - och auktoritet inte utan frihet - den blir eljest tyranni." Stefan Zweig i Våld och rätt För 40 år sedan publicerades på svenska Stefan Zweigs Våld och rätt. Den skrevs då nästan hela den europeiska kontinenten var förslavad av diktaturer. Den västerländska civilisationen med dess århundraden av mödosamt arbete för individuell och intellektuell frigörelse hotades av förintelse. Bara i några få stater i Europas utkanter kunde man tala, tänka och tycka fritt. Runtomkring Sverige härskade det nakna våldet fysiskt och intellektuellt. Människor förföljdes, internerades och mördades därför att de tyckte, trodde eller talade om sådant som bara några få år tidigare inte bara varit tolererat utan också högaktat. Så fundamentalt förändrades spelreglerna när antiintellektualismen fick regera. Men Zweigs bok skildrar inte samtiden även om den utgör inspirationskällan. Den skildrar en annan tids kamp mellan staten och människan, mellan makten och friheten. Undertiteln är Cas- 278 tellio mot Calvin. Boken skildrar Calvins maktövertagande i Geneve och det religiösa styrets utveckling mot en totalitär samhällsordning. Castellio är opponenten - den individuella frihetens, toleransens och intellektualismens förespråkare i en tid då calvinismen förändras från en rörelse för trosfrihet till ett redskap i den totala maktutövningens tjänst. Trosfrihet och intolerans Calvin var en av sin tids revolutionärer. Hans mål var till en böljan trosfrihet. Den intellektuella grunden för reformationen var att tron aldrig kunde påtvingas en människa av andra människor. Att ingen människa hade rätt att med våld tvinga andra att tro på en viss teologisk sanning. Med avsky vände sig de protestantiska lärofäderna mot inkvisitionens tortyr och kättarbål. På så vis kom reformationens förespråkare också att stimulera ideer om tolerans och intellektuell frihet. Men som så ofta skett sedan dess blev de antiauktoritära själva auktoritära när de erövrat makten. Intellektualismen förbyttes i dess motsats. Antiintellektualismen blev ett lika verksamt medel för att bevara CaJvins maktställning som intellektualismen varit för att få människorna i Geneve att erbjuda honom makten frivilligt. Ockå Geneve fick sitt kättarbål - en religiös avvikare som brändes för sitt oförstånd att inte acceptera Calvins absoluta auktoritet. Castellio var en av CaJvins läijungar, som inte heller han hade förstått att underordna sig CaJvins allvishet. När Castellio trogen sina ideal gick till storms mot Calvin på samma grunder som han bekämpat den katolska kyrkans kättarbål startade Calva det slutgiltiga förintelsearbetet Det Pit. de inte bara att förinta Castellio dessutom att för evigt utplåna minnet honom och hans åsikter. Diktaturens klassiska medel tillämpades. brändes och drogs in. Och traJmgiln&tllt uteblev inte. Castellio försvann ur europeiska medvetandet till dess skrifter efter l00 år återupptäcktes i land. För dagens europeer kan brottet en människa för en religiös dispyts te sig ganska obetydligt ijämförelse de folkmord som begåtts under det gonde århundradet i de politiska giernas namn. Men Stefan Zweig liggör den allmängiltiga process gemensam för CaJvins Geneve, Hitlers Tyskland och för I'I.UJJilumuJI~wa Östeuropa. Stefan Zweig visar hur fysiska och psykiska våldet tar över hur intoleransen mot människors och ideer växer till ett hat mot människors blotta existens. som ger makten över människornas nen. Vad gör att människor frivilligt derkastar sig förtrycket? Vad samveten så som skedde i Hitleroch Stalins Sovjetunionen? frihetskänslan och får männiacceptera den oerhörda tristesett totalitärt samhälle. Alf Ahlberg på delsanningarnas betydelse, på lögnernas och mytbildningens. nämnaren är antiintel- _.,,11,.,11. Istället för att försöka förförsöker man beskriva med utgångspunkt från fördomar till axiom. land har vi stor respekt för deyttre former. Brott mot dessa sjuka människor som av entusiasvalarbetare duperas till att ta det valsedel möts med förakt också egna. Möten skall ledas formellt stadgans paragrafer skall följas ••~oo•nlrt och pricka. Men om människor genom tvivelaktiga argument elmed hjälp av rena lögner, dvs debattör bryter mot de oskrivna som finns för ett meningsutbyte, jyndar anhängarna snarast till försvar. desavouera en av sina egna anses 111 ett av de mera allvarliga brotten i Ilpolitiska samhället. Skillnad i respekten för demokratins flit former och respekten för det andra lldamentet - det intellektuella förhållIIISSättet - är lika påtaglig som farlig. Demokratins yttre former blir en meIIISlös ritual om de beslut som fattas llqås av en intellektuell process som ftrit stympad. Mittens spelregler ~Bikten om de intellektuella krav som IIIIIs på aktörerna i det demokratiska lllhället är 1900-talets stora bidrag till 279 den politiska teorin. Här rör man sig i gränstrakterna mellan statsvetenskap och filosofi. De traditionella statsvetarna har intresserat sig för de demokratiska institutionernas funktionssätt, maktbalansteorier etc. Filosoferna har kommit att betyda mycket för utformningen av de spelregler som gäller för det politiska samtalet. Inte minst har vetenskapsteoretiska landvinningar stor betydelse för att överbrygga den klassiska motsättningen mellan majoritetsstyret och strä- van efter ett "rule of sense". När man kunnat visa att en fri och öppen debatt ger förutsättningar för majoritetsbeslut grundade på ett rationellt beteende och på förnuftsmässiga överväganden, har demokratin getts en viktig legitimitet. Men en tillämpning av ett intellektuellt förhållningssätt avslöjar också obarmhärtigt det kollektiva beslutsfattandets begränsningar. Poppers försvar för pluralismen hämtar sin styrka i kritiken mot den auktoritära styrelseformen oberoende av om den är legitimerad genom en folkmajoritet eller av Vår Herre. Och det är just hans vetenskapsteori som utgör fundamentet för kritiken av det auktoritära - insikten om att inga sanningar är eviga utan att politiska åsikter och uttalanden likaväl som naturvetenskapliga teser måste kunna prövas på logiska grunder. Under mellankrigstiden och åren efter andra världskriget fanns det en stark känsla för denna slags intellektualism. Orsaken var ganska uppenbar. Behovet att försvara den liberala samhällsordningen mot de totalitära ideologierna. Fascistdiktaturerna tillgodosåg trettitalseuropeens drömmar om ordning och reda och ekonomisk expansion. Kom- 280 munismens anhängare drömde om ett nytt och bättre samhälle. Ingenderas anhängare förstod att rätt bedöma konsekvenserna av det intellektuella klimat som var en förutsättning för framväxten av fascismen och kommunismen. Hur kunde det vara fel att underordna vetenskapen, kulturlivet och det fria meningsutbytet staten eller partiet när dessas strävanden var goda? Tvärtom skulle inte alla sträva åt samma håll? Skulle inte all verksamhet inriktas påjust detta sköna; förverkligande av det tredje riket eller proletariatets diktatur? Visst fanns det ofullkomligheter. Visst skedde det övergrepp. Det insåg säkert många av de intellektuella medlöparna. Men de såg det snarast som tillfälligheter beroende på att fel människor tillskansat sig maktbefogenheterna. Vad dessa medlöpare i skilda samhällsskikt aldrig insåg var att när man gjort sig av med intellektualismens basics hade man också öppnat vägen för just dessa nya tyranner. Toleransens seger och nederlag Det finns en intressant parallell mellan 1900-talets Europa och 1500-talets som på samma gång fick uppleva den religiösa toleransens framväxt och utvecklingen av en långt värre totalitarism än den som katolska kyrkan stod för. Samtidigt som 1900-talet har gett oss betydelsefulla bidrag till demokratins intellektuella spelregler är vårt århundrade också ett skede då antiintellektualismen och propagandan firat större segrar än kanske någonsin sedan religionskrigens dagar. Propagandan blev de totalitära staternas motmedel för att bryta ner den liberala demokratins övertag i skornas sinnen. Och det som gav gandan legitimitet var men. Det intellektuella kan sammanfattas i begreppen och tolerans. Sanningen är något den intellektuelle ständigt sökeri tande om att han aldrig finner den. kan finna en mer eller mindre bra tes om hur sanningen ser ut, aldrig vara säker på att hypotesen tig. Detta i sin tur föder syfte är att klarlägga. Argument mot bakgrund av deras relevans. angrepp och debatteknik typ guilt sociation är bannlysta. tolkas efter vad han säger, inte man tror är hans yttersta och mest liga syfte. Antiintellektualismen lever på gelsen att den eviga sanningen är täckt. Intoleransen blir en logisk vändighet och osakligheten ett "sanningens" tjänst. Också toalismen föder sina debattregler pagandan. Målet är att övertyga, klarlägga. Motståndaren utmålas villigt som möjligt. Därigenom diteras hans åsikter. inte större än att propagandans trovärdighet inte skadas. vet uppfattas mycket sällan som ande. Av detta följer att både grepp och guilt by association är förekommande. Lika beroende som den liberala kratin är av att aktörerna på tiska, kulturella och scenen följer spelreglerna, lika är den totalitära statsbildningen pagandan. lll"'lsawua•·"' syfte är att förkväva apantingen genom att entusiasge den som inte törs opponera förklaring till det som sker. är inga små gärningar som på så legitimeras. Morden på milmänniskor i Hitlertyskland och · är brott som begicks därmänniskor trott att det varit riktigt så. Propagandan vill få folk att på ett visst sätt. Den vädjar till och befriar den enskilde från sitt ansvar. Avsändaren tar anmen tar också makten över den _ ....u ....J,.. processen. liberala intellektualismen vill få handla, men inte på ett visst sätt på vissa premisser. Den vädjar till tlliu''"uuo;;~ eget förnuft och personliga Debattreglerna gäller alla lika •Den,ie av samhällsställning, förmö- eller hudfärg. Det argument som överlever prövningen enligt dessa slår ut argument som inte visar sig t ex kravet på relevans på samsätt som en bra och billig vara i en l!'l'l'"'"''u'"' marknadsekonomi slår ut en och dyrare. IIIIItande beredskap en fria världen blev segern för det ildlektuella förhållningssättet nästan 11111. Men segern födde också en bris- -.de beredskap mot nya attacker. TyJIIIIiet blev så intimt förknippat med de Jllp företeelserna i Nazityskland och IIIios Sovjet att västvärldens liberaler tllmde sin egen katekes. är de intellektuella fundamenten för kalismen attackerades av den nya dastern som inte kunde anklagas för att 281 vara fascister och som tog avstånd från socialismen i Östeuropa legitimerades i stora drag samma antiintellektualism som fanns i de gamla kända diktaturerna. Militärparaderna ersattes av ganska oförargliga demonstrationståg och skillnaderna i form tycktes övertyga om att det fanns skillnader också i innehåll. Det var som om pluralismen inom vänstern skapade intrycket att socialismen kunde garantera pluralism också när den var genomförd. Man bortsåg från att mångfalden var en följd av att vänstern inte erövrat de institutioner som om tillfälle gavs skulle ersätta pluralismen med den egna ideologins totala hegemoni. De demokratiska institutionerna stod emot vänstervågen. Något annat var heller inte att vänta. Men effekterna på det intellektuella klimatet uteblev inte. Den långa marschen Rudi Dutschke talade om den långa marschen genom institutionerna. Om han inte avsåg en planmässig revolution inom dessa var det ett framsynt uttalande. Därför att idag kan vi se hur propagandans metodik kommit att bli en vä- sentlig beståndsdel i samhällsdebatten. Arvet från vänstervågen är en intellektuell förslumning som inte sällan övertagits av de etablerade apparaterna. Vänstervågen återinförde ett antal starkt antiintellektuella företeelser i de intellektuella miljöerna i västvärlden. Det var ju inte för inte en revolt med hemortsrätt på universiteten. Generaliseringar blev högsta mode. Ju enklare förklaring som kunde finnas till ett komplicerat problem dess bättre. Ju trubbigare analysinstrument dess effektivare från propagandis- 282 tisk utgångspunkt. Man lyckades obegripligt nog att vända upp och ner på västerlandets vetenskapliga tradition. Genom denna kvasivetenskaplighet lyckades man återuppliva en marxistisk verklighetsbeskrivning som de enklaste observationer och analyser borde kunnat vederlägga. Det säger sig självt att intressemotsättningarna mellan olika grupper idag är både annorlunda och mindre än de var på 1800-talet. Att det därigenom inte heller är möjligt att tilllämpa en analysmodell som togs fram i mitten av förra seklet om man vill förstå dagens verklighet. Ändå är det 1800-talets klassmotsättningar som bildat utgångspunkten för en stor del av 1970- talets politiska " reformer". En liknande företeelse var Marcuses teori om den repressiva toleransen. Genom denna kom pluralismen att uppfattas som sin egen fiende - som ett lumpet försök av kapitalismen att bevara sin hegemoni. I samma anda hävdade vänstern att den fria opinionsbildningen inte alls var fri utan styrd av kapitalismen - marknadskrafterna. Och i denna analys som enbart har ett propagandistiskt värde hämtar svenska kulturbyråkrater och mediamonopolister styrka för sina argument mot den sk kommersialismen. Korporativism Ytligt sett framstår det som bisarrt att den nya vänstern lyckades få genomslag för tankegods som inte på någon fundamental punkt skiljer sig från det totalitära tankegods som så effektivt tidigare monterats ner av vetenskapsmän, politiker och kulturdebattörer. De demokratiska institutionerna fungerar formellt sett oklanderligt. Nålll korruption finns knappast. har inte ersatt den representativa kratin. Det är inte gatans parlament härskar. Men den som vänstern gjorde salongsfåhig kommit att anammas av etabl1·ssem• et. Ett auktoritärt synsätt som legitimera en renlärig socialism har mit att användas till att legitimera av en korporativ samhällsordningi rige 1982. Leif Lewin påpekade för något dan att det saknas en verklig för den inopportuna Och det ligger mycket i detta. En företeelser i dagens Sverige samhällsdebattens försumpning. dan företeelse skulle kunna l såväl ett argument i sak som en värdering. De korporativa tendenserna inte opåtalade, men kritiken hade formella utgångspunkter. Det porativismens följder för inom institutionerna som "'~''u·~·~ inte konsekvenserna för tuella klimatet av att "v"·'a"•"u''u~ påverkats av vänsterns lism. Den som legitimerar sin m :n genom att hänvisa till stödet av si så många gör sig skyldig till samma som den som diskrediterar en åsikt genom att tillämpa metoden by association. Lika skadlig som by association är för den öppna deär dess omvända användning. Det i bägge fallen till att stympa det öppna meningsutbytet. prövas inte mot bakgrund logiska bärighet utan på grundav vem som framfört dem. Och steär inte långt från den sakligt ornatiacceptansen till det medvetna elomedvetna förtrycket av det udda foreträds av det lilla fåtalet. · smen finns en auktoritär tradisom föder intolerans. Den är en loav att den intellektuella procesvärde bedöms i förhållande till dess IIRIIsstam.m~:Jse med de politiska må- IIIIIIIVSitimren i ny form föder i sin tur ett försvar för som inte hör hemma i ett intellek- 283 som drabbades av exkommunikationen ställdes utanför samhället. Dennes åsikter blev automatiskt intet värda eller ansågs destruktiva och bekämpades med alla statsapparatens maktmedel. En motsvarande mekanism finns inom dagens organisationer. En åsikt saknar legitimitet så länge den inte kanaliseras den representativa vägen. En åsikt som företräds av en medlem men inte av de valda representanterna saknar värde s·å fort den sållats bort i beslutsprocessen. Men inte nog med detta. Organisationernas representativa uppbyggnad har kommit att bli ett medel för exkommunikation. En opposition kan numera ytterst sällan göra sig gällande i en organisation. Redan oppositionsställningen utgör en grund för misstroende. Fondfrågans behandling inom TCO är ett belysande exempel på detta. Det faktum att opponenterna i allmänhet är "exkommunicerade" dvs ovalda till något förtroendeuppdrag utan bara vanliga medlemmar gör att de misstänkliggörs. De kallas t o m gatans parlament trots att de inget hellre vill än att den stora organisationens representativa demokrati skall fylla sitt syfte - dvs representera den medlemsopinion som de facto existerar. Fonddebatten har också visat på en annan företeelse i Sverige 1982- propagandans successiva seger över det intellektuella meningsutbytet. Det är idag fullt möjligt att slå fast att löntagarfonder stärker marknadsekonomin trots att det finns otaliga relevanta och sakliga argument som styrker motsatsen. Fondernas anhängare är intellektuellt försvarslösa men låter sig ändå inte övertygas. Deras egna strävanden helgar medlet. De till- 284 skriver sig själva enbart goda avsikter och kan i sin upphöjdhet inte förstå att motståndarna till fonderna kan tro dem om ont. Den maktstruktur de har byggt upp i sina organisationer och den de avser att bygga upp genom fonderna är så förknippad med dem själva och deras goda avsikter att de inte inser att denna struktur kan missbrukas av andra. Följaktligen tror de fullt och fast att den som är emot deras åsikter också är emot facket. Också Calvin styrdes av ideal. Och han var Liksom dagens makthavare fullständigt oförstående till distinktionen mellan mål och medel. För Calvin var det därigenom självklart att den som var emot honom också var emot Gud och kyrkan. För dagens kongressombud och fackliga förtroendemän tycks det lika uppenbart att den som kritiserar fackets maktutövning är emot facket som institution. Avintellektualisering Korporativismen i Sverige har vuxit fram som en följd av den avintellektualisering som pågått under lång tid i vårt land. Det är något av en ödets ironi att vänsterns kampmetoder mot pampväldet öppnade vägen för dem som man ville bekämpa att använda sig av samma slag av bevisföring och propagandateknik. De fackliga organisationerna är inte på något vis ensamma. Också SAF har liksom rader av andra intresseorganisationer tagit propagandan till sin hjälp. Enskilda samhällsdebattörer bryter dagligen och stundligen mot de intellektuella spelreglerna - vilket naturligtvis ibland kan vara uppfriskande men samtidigt lite ansvarslöst - eftersom också dåliga exempel smittar av sig. Fackets företrädare och personer av skilda slag blir också för sitt eget uppträdande. .uH.-u,,,,.... men är till sitt väsen auktoritativ. utmönstrar inte åsikter på andra än logikens, tnen godtar inte åsikter som inte logiskt kan fnr•v~•.. Antiintellektualismen däremot kan ett medel i den anarkistiska ningens. Det är inte särskilt ovanligt att mot fackets företrädare eller osaklig och illa underbyggd. Ändå den stort genomslag därför att · gasättandet uppfattas som Hur många gånger har man inte hört så ganska lögnaktiga påståenden ras med att avsikten var att skapa Det finns också en tendens i svensk batt att ge minoritetsåsikter en air av legitimitet som går ut över varna. Men detta är naturligtvis ett ohållbart beteende som att ti joritetsuppfattningar en större halt än andra. Framtida konsekvenser Det går inte att förutspå vilka kvenser avintellektualiseringen framtiden. Just nu har den lett betydande institutionalisering av hällsdebatten. Den tycks föras med av en samling försvarsadvokater åklagare. Dessa har ju inte till uv~•5Ul.. förstå varandera utan att uppbåda tänkbara argument till försvar for ståndpunkt. Skillnaden är att kravet är större i rättssalen än det vara i samhällsdebatten. Denna heller inte med någon oväldig do~nBitlt Om vi bortser från en handfull förfat• och kulturpersonligheter som säkert Jlterkar många enskilda människor llJI'S maktapparaterna av åsikter och 111deringar som de själva genererar. En andlig inavel. De formulerar själva lia problem. De betygsätter sin verkmet själva. De utövar myndighetsanoch kanaliserar opinioner på en 1118. Det värsta är faktiskt inte att man Ila tänka sig att kulturlivet kan existera *'Kulturrådet utan att man kan tänka 111 det rakt motsatta förhållandet. De- '*ns institutionalisering är ett uttryck •au maktförhållandena i samhället och • den intellektuella prövningen be- -.mter hur ett problem skall lösas. I en sådan ordning ligger betydande er. Samhället blir sannolikt alltmer .Uskt och oförmöget att anpassa sig till tindringar i omvärlden. När det intelllltue11a ifrågasättandet stöter på institujmella hinder minskas också förutsättliPilla att finna förnuftiga lösningar på 1f1 problem. Också lösningarna be- 6ns av apparaternas uppbyggnad och liigare verksamhet. De fungerar som iletaget som förkväver en ny produktiM därför att de redan investerat i anfllningar avpassade till en annan proMt. När avintellektualiseringen påbörJiiett samhälle avhänder sig detta samWie också det viktigaste instrumentet 285 för att med förnuftets hjälp och bibehållen värdegemenskap förändra samhället. En sådan utveckling leder obönhörligt till en växande klyfta mellan samhällsorganen - officiella eller inofficiella - och samhällsmedlemmarna. När den auktoritet som låg i de gemensamma spelreglerna undergrävs ochfeller ersätts av maktutövningens auktoritet svarar medborgarna alltför gärna med samma mynt. De bryter mot spelreglerna för det praktiska handlandet. Framväxten av den svarta ekonomin och de tusentals och åter tusentals brotten mot statens lagar och förordningar som sker vaJje dag är ett utslag av att det politiska systemet inte kanaliserar förändringskraven och inte heller förmår att övertyga medborgarna om att det är riktigt att låta bli att göra det. Att människornas privata revolter leder till krav på ökade kollektiva maktmedel vet vi. Men vad vi inte vet är hur långt dessa kommer att sträcka sig. Om det totalitära samhället införs smygvä- gen? Eller om den vidgade offentliga maktutövningen föder en ny frihetsrörelse och vart den isåfall leder? Men vad vi framför allt vet är att frihet och auktoritet går hand i hand. Men bara under en förutsättning: att det är spelreglerna som är auktoriteten och inte maktmedlen.