LESZEK KOLAKOWSKI: Vad är levande (och vad är dött) i den socialdemokratiska tanken? Leszek Kolakowski var, fram till det han utvisades frÃ¥n sitt hemland Polen, filosofiprofessor vid Warszawa universitet. Han lir"senior fellow" vid All souls College l Oxford och verkarför närvarande vid Chicago-universitetet. Kolakowski har fratriför allt gjort sig kändför sitt stora verk "Main Currents ofMarxism" genom vilket han har etablerat sig som en av vÃ¥r tids absolut främsta auktoriteter när det gäller marxismens ideinnehÃ¥ll och.filosofi. Den artikel som Svensk Tidskrift publicerar av professor Kolakowski har tidigare varit publicerad i Encounter. Att säga att socialdemokratin över inte enbart är en politisk · gruppering, som ger uttryck Ã¥t nas, de underpriviligierades och de trycktas strävan och missnöje den ocksÃ¥ är en ide om ett bättre le, är varken kontroversiellt eller upplysande. Problemet med den demokratiska tanken är att den gerför eller säljer nÃ¥gra av de ideologiska varor som totalitära · - kommunismen, fascismen eller vänsterrörelser - erbjuder den som hungrar efter drömmar. Den har ingen slutgiltig lösning mänsklig olycka; den har inget mänsklighetens fullkomliga den kan inte utlova den slutliga tianens fyrverkeri, som definitivt göra slut pÃ¥ alla konflikter och all Den har inte uppfunnit nÃ¥gra toder, som skapar fullständig mellan människor eller ett broderskap. Den tror inte pÃ¥ att det . till slut med lätthet skall onda. Den är inte rolig, den är ger föga belöning. Den lider inte av självförvÃ¥llad blindhet. Den kräver att man bekänner ett antal grundläggande värden - lika möjligheter, en ekonomi som människan i centrum och som är kastad offentlig kontroll. Den ocksÃ¥ hÃ¥rda kunskaper och kalkyler, eftersom vi mÃ¥ste vara vetna om och sÃ¥ grundligt som undersöka den historiska och ka miljö där dessa värden skall · Den innefattar en orubblig vilja för tum urholka de förhÃ¥llanden skapar onödigt lidande, förtryck, er, krig, rashat och hat mellan girighet och hämndlysten avär den medveten om de snäva inom vilka kampen förs, gränser av den mänskliga tillvarons naramar, genom otaliga historiska och genom olika krafter som Ã¥rhundraden har skapat dagens •~"""'uu.oner. (Se min essä i Enjuli 1974, "Can the Devil be ka tanken erkänoundvikliga sanningen att mÃ¥nga den hyllar begränsar varendast kan förverkligas genom , vilka ofta är smärtsamma institutioner för välfärd och social aHa organ för ekonomsik plaalla samhälleliga instrument för användning av mark och , för att hindra resursslö- miljöförstöring kan byggas upp till priset av en växande offentlig och genom begränsningar av i de smÃ¥ ekonomiska och reenheterna. Ingen vet hur man undvika denna kostnad, men mot en mäktig statsapparat ~•n•c1•~r över hela den demokratisvisar att kostnaden är hög. socialdemokratin beredd att hÃ¥lvid bÃ¥da dessa tankar - planering ••v•rv•r~> - och detta är rätt tänkt. rätt, sÃ¥ länge som man oavbrutet i minnet att dessa tvÃ¥ principer """"'~"''""'& till varandra och att de IlAgot tänkbart samhälle gÃ¥r att gehelt och hÃ¥llet. Därför fÃ¥r den Ã¥tgärder som pÃ¥stÃ¥s samtidigt den effektivitet som en kan ge och den frihet l1c••r•r•n erbjuder. 217 Det är uppenbart att liknande motsättningar är oundvikliga när det gälJer de flesta av de värden vi omhuldar. Hur mycket vi än förskräcks vid Ã¥synen av den miljöförstöring som människan Ã¥stadkommer och som hotar sÃ¥- väl människans egen framtid som fÃ¥glarnas, fiskarnas och trädens existens, fÃ¥r vi inte glömma att enbart ekologiska slagord, isolerade frÃ¥n det moderna livets sammansatthet, bidrar lika litet till rationella förslag för ekonomisk organisation och politiska reformer som tanken att ekonomisk tillväxt skulle vara det främsta eller enda mÃ¥let. Tot&l frÃ¥nvaro av miljöförstöring är uppenbart omöjlig utan att man fullständigt krossar civilisationen och därmed större delen av den mänskliga arten, eftersom dess överlevnad i hög grad är beroende av industrin. Miljöförstöring är en frÃ¥ga om rationella kalkyler över risker, vinster och förluster. Om människans överlevnad skall sättas i första hand och valarnas endast kommer i andra hand, är denna naturdyrkansideologi inte kapabel att klara problemen i den moderna ekonomin. Ã… andra sidan kan ekologiska slagord kanske utnyttjas - vilket ocksÃ¥ sker - för att manipulera människor för olika politiska syften, som endast marginelJt har nÃ¥gonting att göra med fjärilars välfärd, för att inte tala om människans. Bland de värden som ingÃ¥r i den socialdemokratiska tanken, kan inte ens majoritetsstyret accepteras som en absolut princip. Den mÃ¥ste begränsas av principen om de enskilda människornas omistliga rättigheter, som inget majoritetsbeslut fÃ¥r upphäva. Begreppet demokrati skulle vara en parodi pÃ¥ sig självt, om det innebar att allting som hade stöd av 218 en majoritet vore acceptabelt - att t ex 51 procent av en befolkning handlar demokratiskt om den beslutar att mörda de övriga 49. Om vi godtog principen om ovillkorligt majoritetsstyre som ett tillräckligt kriterium för demokrati, skulle Hitlers välde i Tyskland, som under en period hade klart stöd av majoriteten, framstÃ¥ som en modelldemokrati, liksom alla de populistiska eller kvasipopulistiska diktaturer som en gÃ¥ng gjort ansprÃ¥k pÃ¥ att representera folkflertalet och sedan representerade dessa axiomatiskt och för ·obegränsad tid, eftersom dess kritiker slaktats eller tystats. Friheten mÃ¥ste ses som kärnan i den socialdemokratiska tanken, helt enkelt därför att den förutan blir alla andra värden tomma och utan verkan. Uttryckt pÃ¥ annat sätt: Socialdemokratin försvarar friheten, bÃ¥de därför att den är ett värde i sig själv, det dyrbaraste i livet, och därför att den skapar en förutsättning för att de flesta av de andra värden socialdemokratin försvarar skall kunna blomstra. Det är ingen mening att tala omjämlikhet om det inte finns nÃ¥gon frihet, ty en av de viktigaste varorna i dagens värld är fri tillgÃ¥ng till information och delaktighet i makten, vilket förnekas majoriteten i despotiska system, vare sig dessa är totalitära eller ej. Därför är det helt absurt att säga t ex att i Kuba eller Kina "har folk mindre frihet, men större jämlikhet" - de har ingendera, alldeles oavsett hur det förhÃ¥ller sig med fördelningen av välfärd och möjligheterna att fÃ¥ tillgÃ¥ng till knappa materiella varor. Tursamt nog är dessutom medborgerliga fri- och rättigheter det nödvändiga villkoret för effektiv produktion. Slaveri är ekonomiskt effektivt endast under de tidigaste dierna i den tekniska utveckr politiskt slaveri är ett enormt produktiviteten. BÃ¥de sunda förnuftet och erfarenheter frÃ¥n kommunistiska tyder pÃ¥ att ett politiskt system betar med inbyggda nedtyngt av ett maniskt ""'""''""" keri, som använder kriteriet vilitet vid befordran till ledande och som inte behöver anpassa sig folkningens behov och önskningar än vid hot om desperata dömt att vara kroniskt sjukt när ler produktionen av materiellt Efter att ha samlat pÃ¥ sig enorm utan ansvar - en som övergÃ¥r allting tidigare känt i rien - skapar den ledande enbart i kraft av sin position, ett nent vanstyre och ett enormt seri. Försöken att skapa ett allt tande planeringssystem slutar i ett digert alltornfattande kaos. Arbetarklassen, som man med slagord och som hÃ¥llits polisapparaten, har varken moraliska och ekonomiska skäl pa denna sjuka ekonomi. PÃ¥ som den kommunistiska klassens politiska och ek<>noJmisl.aj stöder varandra, samverkar tiska och ekonomiska produktionslivet. Det enda samhälle har i ekonomiskt stÃ¥r i dess förmÃ¥ga att dölja lyckanden, eller en del av dem, att producera falsk statistik statistik alls. Lögnaktigheten är inte nÃ¥gon skamfläck pÃ¥ kommunismens är den ovillkorliga förutsättningen liv och hälsa, lÃ¥ngt mer än i ickediktaturer. Här har vi en stat antas styras av och fÃ¥ sin legitimitet en ideologi med universella pretenoch ett " yttersta mÃ¥l". FöljaktiimÃ¥ste alla omrÃ¥den i livet och alla i det fi)rgÃ¥ngna sÃ¥väl som i utmÃ¥las som en bestÃ¥ndsdel i den •nrat.omska marschen mot detta mÃ¥l. ystem, som inte vill lämna nÃ¥got av den mänskliga tillvaron inkJumänniskans hjärna utanför kontroll, använda lögnens väldiga maskinealla former av uttryck och ge lögnnamn Ã¥t allt det framställer. om det är sant att just friheten socialdemokratiska värden utgör WlMikcJr för alla de andra, är det emellikafullt vilseledande att använda "frihet" för att beteckna allting människor behöver eller kräver. omfattning definieras som omrÃ¥de inom vilket individerna kan Ilade beslut de vill, utan begränsning lagar. Även om det är uppenatt friheten att fatta beslut inte har betydelse för nÃ¥gon vars val under omständigheter bestäms av bristen materiell makt, fÃ¥r graden av makt blandas ihop med frihetens orofattFriheten är negativt relaterad till •tiftn1ingens omfattning, inte positivt -·IICIA'·"""· För folk som inte har rÃ¥d att verkar naturligtvis friheten att resa i alla länder i världen ha liten bety- . Dock härleds inte den materiella -uningen för att resa, hur viktig än är, ur friheten. Det finns mÃ¥nga "gade krav som inte kan härledas friheten och inte fÃ¥r pÃ¥stÃ¥s vara det. väl vi än är medvetna om de sociala 219 katastrofer som orsakas av omfattande arbetslöshet ekonomiskt slöseri, brottslighet, mänskligt lidande - är sysselsättning ett villkor som gör det möjligt för människor att använda sin frihet pÃ¥ olika sätt. Den är inte i sig själv nÃ¥gon frihet. Det finns ingen arbetslöshet i koncentrationslägren, men koncentrationslägren blir därför inte nÃ¥gon frihetens hemvist. När arbetslösheten avskaffas genom tvÃ¥ngsarbete, förtjänar den knappast att hälsas som ettjättesteg i kampen för frihet. Sammanfattningsvis finns det mÃ¥nga ytterst berättigade krav som inte fÃ¥r blandas samman med varandra, eftersom en sÃ¥dan avsiktlig sammanblandning är ett av de ideologiska verktygen för att förhärliga förtryck och vÃ¥ld. Ett annat fall av begreppsförvirring som vi kanske inte behöver uppehÃ¥lla oss vid eftersom det pÃ¥ senare tid ofta kritiserats, gäller distinktionen vänsterhöger. (Se min artikel "How to be a Conservative-Liberal-Socialist'', i Encounter (okt 1978) och symposiet om "Who's Left, What's Right?" ocksÃ¥ i Encounter (feb och mars 1977).) Förvisso hittar man knappäst idag folk som pÃ¥stÃ¥r sig omhulda den gamla stalinistiska formeln att mÃ¥ttet pÃ¥ nÃ¥gons vänstersympatier är vederbörandes inställning till Sovjetunionen. Icke desto mindre används dessa beteckningar fortfarande ofta utan att nÃ¥gon förser oss med begripliga kriterier pÃ¥ hur de definieras. Dessa etiketter innehÃ¥ller tanken att alla politiska ideer, rörelser och regimer utgör ett sammahängande spektrum, där vaije enhet kan placeras i enlighet med den mängd "vänster"- eller "höger"-komponenter den innehÃ¥ller. Stater och politiska rörelser kallas slen- 220 trianmässigt "vänster" (eller "marxistiska") om de fÃ¥r vapen frÃ¥n Sovjet. Andra Ã¥ter kallas "höger" när de vill befria sig frÃ¥n det utländska oket, om detta ok rÃ¥kar vara Sovjetunionen. Det är lätt att konstatera hur dessa gamla absurda klicheer lever kvar i journalistjargong över hela världen. Därför mÃ¥ste frÃ¥gan "PÃ¥ vilken sida stÃ¥r du, vänster eller höger?" Ã¥tföljas av en annan frÃ¥ga: "Vad menar du med att frÃ¥ga om jag är vänsteranhängare? FrÃ¥- gar du om jag stÃ¥r pÃ¥ samma sida som Gulagarkipelagens fÃ¥ngvaktare eller som inkräktarna i Tjeckoslovakien? Om jag stÃ¥r pÃ¥ samma sida som de poliser som för tvÃ¥ Ã¥r sedan grymt torterade hundratals polska arbetare och nÃ¥gra Ã¥r tidigare mördade ett ännu okänt antal varvsarbetare i de polska hamnarna som hämnd för deras protester mot den ökande fattigdomen? Eller frÃ¥gar du om jag stÃ¥r pÃ¥ samma sida som de tyska terrorister som i ett kapat flygplan dömde alla passagerare med judiska namn till döden? Eller pÃ¥ samma sida som Kambodjas 'befriare', som lyckades förvandla hela landet till ett koncentrationsläger, efter att ha mördat alla som misstänktes vara läsoch skrivkunniga?" Svaret kan bara bli: "Nej för tusan, jag stÃ¥r inte pÃ¥ samma sida som dessa och jag vill verkligen inte bli kallad 'vänster" om detta betyder attjag stöder eller ursäktar vÃ¥ld, förtyck, tortyr, utsugning och invasion, förutsatt att bödlarna och exploatörerna fÃ¥r sina vapen frÃ¥n en antiamerikansk källa, vilket skulle vara det underförstÃ¥dda ideologiska kriteriet." Slutsatsen är enkel: Antingen har distinktionen förlorat varje vettig innebörd eller ocksÃ¥ mÃ¥ste den """""'"'n' och endast användas om rörelser tityder inom den demokratiska detta politiska spektrum och utesluta alla terroriströrelser, ideologier, polisstater och mil · vad de än kallar sig. Det finns inte nÃ¥got som heter när tortyr eller progressiv tortyr, arbetsläger med betecknidgen ler vänster, nÃ¥gon censur för eller censur för befrielse. Detta är till att de antitotalitära · serna i Sovjetdominerade länder placeras i högerDeras krav bygger pÃ¥ de tigheten;ta, vilka omöjligt kan termer l~nade frÃ¥n denna distinktion. Detta för oss fram till den ofta rade frÃ¥gan om dubbla •uan~l'U\.I4 bedömningen av politiska regimer Det är inte frÃ¥ga om att ställa krav pÃ¥ att politiska kriterier inte vändas pÃ¥ politiska handlingar. kan kräva är i stället att politiska er inte uppträder förklädda till normer. Folk som hänför sig vänstern och vänstertraditionen pÃ¥ det hela taget i hög grad bruket av dubbla mÃ¥ttstockar, för att de av naturen är nmnr<~li<h därför att deras socialt nedärvda gör dem mera hycklande genom alltid har använt ett sprÃ¥k. Det konservativa ....a.um)31:;11 i mÃ¥nga länder har däremot i mindre grad lÃ¥tsats vara ledda liska ideer och mera fritt mp,nanm lagt vikt vid sÃ¥dant som ronmn•••n son d'etat och kommersiella De regeringar som handlar och Sovjetunionen kan inte anklaatt använda dubbla moraliska . Vänstermoralister, som deframför Sydafrikas och Irans och som tycks tro att VietAlbanien flödar över av demodygder, framstÃ¥r som groteska. uppenbar inställningen än är hos visar upp sin moraliska indigienlighet med sina politiska syrnär det likafullt sant att vÃ¥rt engageiolika länders inre angelägenheter fram även av andra hänsyn. senare tid har olika militärdiktai Latinamerika förmodligen varit än de europeiska kommuniststanär de gäller sÃ¥dana väsentliga som omfattningen av tortyr och iscensatta av regimen. Om man ser om mänskliga rättigheter är ovedersägligt. ÄndÃ¥ föreligger det försumbar skillnad mellan UTUSovjetunionen sÃ¥tillvida att reiUruguay, hur vedervärdig den än hotar med nÃ¥gon världsomfatexpansion stödd pÃ¥ ett mäktigt mimaskineri. medger gärna - och jag tror att det •ua,u•u.vu<ou bestÃ¥ndsdel i det socialsynsättet - att inget land i kan hävda att dess politiska rebur tyrannisk den än är, bör skydinsyn och kritik frÃ¥n utomstÃ¥entvärtom, vi har bÃ¥de rätt till och det som en plikt att inte lämna nÃ¥gon lugn och ro under av principen om icke-inDenna beredvillighet att lägga mÃ¥ste naturligtvis fördelas lika. När Sovjetunionen har vi emellerskäl för vÃ¥rt oartiga beteende. •lkillnad frÃ¥n Uruguay, Sydafrika och 221 för den delen även Albanien och Kambodia, är den sovjetiska regimen definitivt knuten till en imperialistisk stats omättliga hunger efter nya omrÃ¥den att behärska. Det är givetvis väsentligt att hÃ¥lla den egna befolkningen i okunnighet, rädsla och isolering om man vill använda den som ett hjälplöst och trögrörligt instrument för imperialistiska syften, om man t ex behöver soldater som i fallet Tjeckoslovakien för tio Ã¥r sedan. Dessa visste antingen inte i vilket land de befann sig eller trodde att de hade sänts till ett land som begärt hjälp inför en omedelbart hotande invasion av "tyska fascister". I dagens värld är Sovjetregimen troligen den främsta faktor som ensam kan tänkas sätta igÃ¥ng ett världskrig (vilket inte betyder att detta är ledamas faktiska avsikter). Det är därför som vi, folk frÃ¥n de nÃ¥- got exotiska central- och östeuropeiska slätterna, tror att vi genom att peka pÃ¥ och opponera oss mot Sovjets despotism, inte bara försvarar de regionala intressena i de länder som med tvÃ¥ng inkorporerats i ett rovgirigt välde genom Jaltaöverenskommelsen, utan att vi ocksÃ¥ verkar för en bättre och tryggare värld. Östeuropeer är väl medvetna om att västvärlden eller Amerika inte ensamma har nÃ¥got undermedel som kan tvinga förändringar pÃ¥ förtryckarregimer och med omedelbar verkan vända pÃ¥ utvecklingen i länder som berövats sitt nationella oberoende och sina demokratiska institutioner. Vad de väntar sig av Amerika är inte under utan en sammanhängande strategisk ide. "Strategisk ide" betyder dÃ¥ ingalunda att man planerar för krig. Det innebär en lÃ¥ngsiktig politik som strävar efter en global världs- 222 ordning utan risk för världskrig och det innebär naturligtvis att man utplÃ¥nar den mest aggressiva expansionismen och med alla icke-vÃ¥ldsmetoder uppmuntrar mÃ¥ngfald och variation i länder inom den sovjetiska maktsfÃ¥ren och sprider sanningen till folk som tvingats till andligt slaveri. FrÃ¥gan om hur man skall undvika ett nytt världskrig och hur man skall utforma en fungerande avrustningsplan mÃ¥ste fÃ¥ ovillkorlig prioritet. Det är inte trots utan pÃ¥ grund av detta faktum som det är av största vikt att demokratiska länder utövar en fredlig men ändÃ¥ stark och oförtröttlig press pÃ¥ totalitära regimer sÃ¥ att dessa gradvis men icke explosionsartat faller sönder. Att sÃ¥ mÃ¥nga lokala frÃ¥gor nästa automatiskt har fÃ¥tt en global innebörd är ett faktum vi inte kan komma undan och Amerika är uppenbarligen inte i stÃ¥nd att bära ansvaret för den världsordning man under mÃ¥nga decennier har bidragit till att utforma. Tendensen att fly undan tar sig ibland uttryck i slagord som "The fight for democracy begins at home". SÃ¥dana slagord kan ha sitt berättigande i sÃ¥ mÃ¥tto som de bara uttrycker den triviala regeln att utrikespolitiska frÃ¥gor inte fÃ¥r användas som förevändning för att försumma eller strunta i en rättvis och demokratisk inrikespolitik. Vi mÃ¥ste emellertid komma ihÃ¥g att samma slogan Janeerades under andra världskriget för att förklara varför Förenta staterna inte skulle gÃ¥ med i kriget. Under denna period betydde den: LÃ¥t Hitler sluka hela Europa - nazismen och Europa är inte vÃ¥r sak. Det spelar ingen roll vad som ligger bakom sÃ¥dana slagord - den permanenta och uppenbarligen obotliga kortsyntheten hos storfinansen eller det eviga vänsterkomplexet bland de gressiva. Att säga att, eftersom vi· nÃ¥gra helgon själva skall vi glömma trycket pÃ¥ andra ställen, är det som att säga lÃ¥t oss glömma Om socialdemokratin har nÃ¥gon är det just att inte glömma detta. behandlat andra sidor av detta i till E P Thompson, "My Correct on Everything", Encounter Guni Jag tillhör dem som inte ser att tro pÃ¥ de profeter som västerländska civilisationens de demokratiska institutionernas manbrott och barbariets segerrika komst, men som ändÃ¥ faktiskt det är en andlig snarare än tillbakagÃ¥ng som hotar oss. Med ord: roten till förvirringen i de överflödssamhällena finns i vÃ¥ra snarare än i oljepriset. Den spännande försämringen av men och osäkerheten om deras är ett speciellt framträdande denna förvirring. En del av denna ring kan tillskrivas vÃ¥r oförmÃ¥ga tera förändringar som i andra är uppenbart positiva - den väckande ökningen av och skolutbildningens snabba ning. ÄndÃ¥ finns det anledning att tänka att det ligger mycket mera brist pÃ¥ förtroende hos den äldre tionen för de intellektuella och mÃ¥ttstockar vi ärvde och ·~·.•-"Â- ljumhet i strävan att överföra normer till kommande Det lÃ¥ter kanske näsvist när somjag, som bara är en ytlig och observatör av den västerländska kommenterar detta ämne. Men mer eller mindre framskridna imÃ¥nga högt utvecklade omrÃ¥- världen. När jag för första gÃ¥ngen tillfÃ¥lle till en lÃ¥ng vistelse i Förenta i slutet av 1960-talet, var det iden dÃ¥ vanliga diskussionen om ~~~ge11s sociala funktion, att ingensäkert utom en enda sak: Det tlart att skolans uppgift inte är att · elevens kunskaper och intellekfÃ¥rdigheter. Inom parentes sagt detta fullständiga förakt för 1 och logisk förmÃ¥ga - för nÃ¥- man kan tillägna sig endast gelÃ¥ngvarigt och disciplinerat arbete inte kan omvandlas till nÃ¥got groteskt nog kallas för "Ii- ", som om liberalism skulle besjälvbelÃ¥ten okunnighet eller utgö- ideologi för bortskämda överklassDet är dock trösterikt att man idag och fler röster frÃ¥n folk som till slutsatsen att den gammalteorin att "skolans uppgift är att trots allt inte var sÃ¥ tokig'' . t•Mtf••rn<> gÃ¥r dock uppenbarligen djusÃ¥. rÃ¥der tydligen enighet om att den av andlig självstympning hos som vi bevittnade i slutet av inte är över, även om forhar ändrats. Den var resultatet av i det värdesystem som ärvde frÃ¥n oss. Det är ingen att detta sammanbrott senare tog absurda och ibland barbariseller att det politiskt kanalisei den nya vänsterns patetiska , som inte hade nÃ¥gra lösningar alternativ att erbjuda. Under den rappakaljan fanns verklig Droger, falsk mysticism och dagdrömmar var de tre 223 viktigaste pseudokurerna för en äkta sjukdom, som man inte utan vidare kan gÃ¥ förbi genom att peka pÃ¥ botemedlens gagnlöshet. Detta var tre sätt att fly undan i en värld, där unga människor kände att de inte längre hörde hemma. Förvisso kan inget politiskt parti eller nÃ¥gon rörelse hävda att man har funnit en framgÃ¥ngsrik metod att behandla det moraliska tomrummet. Inga artificiellt hopkokade ideal eller underverk kan pÃ¥- tvingas folk. I sista hand mÃ¥ste de nya generationerna söka sig egna vägar för att Ã¥ter upptäcka meningsfulla livsformer. Politiska rörelser, med undantag av de totalitära, är i varje fall inte i stÃ¥nd att ge oss lösningar pÃ¥ metafysiska och religiösa frÃ¥gor. De bör avhÃ¥lla sig frÃ¥n att försöka utvidga sina ideer till nÃ¥got slags allt omfattande världsÃ¥skÃ¥dning med en fix fÃ¥rdig katekes. De fÃ¥r dock inte slingra sig undan frÃ¥gan: Vad var det som blev fel och vad är det för fel med de värderingar som vi uppfostrades med; varför har sÃ¥ mÃ¥nga människor inte funnit dessa värden vara nÃ¥got stöd i livet (vilket betyder: varför är de inte redo att dö för dem?). Svaret ligger kanske inte utom räckhÃ¥ll för oss, om vi bara är beredda att ta itu med alla sidor av frÃ¥gan. Det kan visa sig att de flesta av vÃ¥ra traditionella värden trots allt varken är döda eller förÃ¥ldrade även om de förmodligen var mycket illa gestaltade, och att det finns livsdugliga alternativ vid ·sidan av att dra sig undan frÃ¥n världen, att döva förnuftet eller försjunka i förtvivlan (tre sidor av vart och ett av de falska botemedel som jagjust har nämnt). Vi bör medge att vi inte har nÃ¥got recept för en perfekt värld, inte känner 224 nÃ¥gra hemliga vägar till lycka och inte har nÃ¥gon ledtrÃ¥d till universums gÃ¥ta. ÄndÃ¥ är vi kanske istÃ¥nd att visa pÃ¥ mera blygsamma ting och mera blygsamma mÃ¥l som kan ge mening Ã¥t livet. I världen som den är, full av elände, hunger och förtryck, mÃ¥ste Ã¥tminstone detta stÃ¥ klart: att varken tekniska metoder enbart eller politiska Ã¥tgärder enbart är tillräckliga för att inge hopp om en fredlig och mera rättvis ordning. NÃ¥got mer behövs som inte bara är en biprodukt av institutionella och tekniska förbättringar: en förnyelse av vÃ¥r syn pÃ¥ sÃ¥väl individuella som kollektiva värden. Det mÃ¥ste erkännas att detta är en mycket allmän tes som tills vidare inte leder till nÃ¥gra väldefinierade och genomförbara förslag. Men denna allmänna tes är god nog för att bli en stÃ¥ende utmaning för socialdemokratin, om den vill leva upp till sina bästa traditioner och till sitt eget namn. I perspektivet av sÃ¥dana världsomskakande händelser som revolutionen i Iran och jordbävningen i Polen ter det sig lämpligt att sluta med följande iakttagelse. Alla viktigare politiska händelser under de senaste tre Ã¥ren bör enligt min Ã¥sikt ses som iögonenfallande symptom pÃ¥ den tilltagande ideologiska förvirringen och osäkerheten i alla segment av västvärldens politiska spektrum, oavsett om de betecknas som "vänster" eller "höger". Det gÃ¥r inte att urskilja nÃ¥got mönster i valutslagen. PÃ¥ senare Ã¥r har vi bevittnat tories seger i Storbritannien, president Reagans seger i Förenta staterna, socialisternas i Frankrike (i stor utsträckning orsakad av kommunisternas nedgÃ¥ng) och nu i Grekland, vidare socialisternas förluster i Norge och i Västberlin, den vÃ¥ldsamma det brittiska labourpartiet. Rör den "Ã¥t höger" eller "Ã¥t mÃ¥ste upprepa att den frÃ¥gan har vaije rimlig mening. (Den hen var en förfärlig " aktligen bör mullorna därmed tera den upplysta "vänstern" traditionella politiska ideologier gripna av en allvarlig, kanske sjukdom. De har blivit alltmer allt mindre relevanta för vÃ¥r nande frÃ¥gor. De gamla politiska teterna (att vara kommunist, liberal, anarkist, konservativ) der vid närmare betraktande, de är antingen betydelselösa eller bart vilseledande. Det traditionella socialistiska sättet är helt klart ett av offren allmänna ideologiska ,·,nn"''""''... snart vi försöker pressa dess att förklara dess innebörd termer och inte i specifika hänför sig till aktuella · konflikter, visar det sig alltid att duceras till samma uni alla mänskliga predikament: nationalisera allting. Om de räckligt hÃ¥rt förnekar de inte att dicinen i själva verket har upprepade gÃ¥nger och - av .skäl -överallt utan undantag totalitär despotism. De forsätter tid att lova oss att just de skall bättre pÃ¥ grund av sina kreditiv. Det skall medges att föredrar att tala om "social men var kan man i dag finna tisk rörelse, ideologi eller ledare got parti som är emot social När det gäller den "v"''a"J"m.,.. vi lägga märke till ordets egenhistoria. Det fanns en tid när det nÃ¥gon klar distinktion mellan en · och en socialdemokrat. Före revolutionen bar Lenins parti socialdemokratiskt och i samma beteckning tagits upp avläggarna av den sociarörelsen ''Det polska kungadö- Litauens socialdemokratiska den direkta föregÃ¥ngaren till . Efter första världskritill helt nyligen definierasocialdemokrater och sociai den mÃ¥n denna distinktion nu mening - som klart i motsatstill den totalitära kommunismen 111..rdrr•lr att de anslöt sig bÃ¥de till för de demokratiska instituoch till den europeiska kulturelsom hotas av sovjetkommuexpansion. Nu är det annorlunkan man tydligt se i Socialistinbeteende, vilken pÃ¥ sena- ..n"'""'"'•"'r" sig pÃ¥ att stödja allt som rÃ¥kat vara " anti-ameri- (eller anti-Israel) samtidigt som undvikit vaije ställningstaganskulle kunna framkalla den sovimperialismens missnöje. Anti- . har allt mer blivit den kärnpunkten i Internationaförvisso inte i alla anslutna och inte i samma grad). Ibland delegaterna frÃ¥n kommunistlänstyrande partier (där de socialiskrossades med polissom "bröder" och ibland även "kamrater" vid socialistkonDärigenom bötjade den gamla mellan " socialister" och 225 "socialdemokrater" framträda igen och befästa sin betydelse. Jag mÃ¥ste upprepa att socialdemokratin inte gör ansprÃ¥k pÃ¥ att ha " lösningen" pÃ¥ alla mänskliga problem eller att vara den utvalda förmedlaren av en allt omfattande och allt förklarande ideologi. Den är inte nÃ¥got universellt "program" som kan tillämpas i alla delar av världen. Den är ett sätt att nalkas sociala frÃ¥gor som enligt min mening begränsas av nÃ¥gra ytterst allmänna (bÃ¥de negativa och positiva) regler: l) tveklös anslutning till de demokratiska värdena i ett öppet, konstitutionellt samhälle 2) tveklös anslutning till välfärdsstatens ide, dvs stöd Ã¥t ett offentligt försäkringssystem, som omfattar allas grundläggande behov 3) ett klart medgivande att bÃ¥de radikalt liberala och totalitära lösningar är värre än de sjukdomar dessa utger sig för att bota 4) anslutning till tanken att alla bör fÃ¥ lika möjligheter genom utbildning, men inte genom polisövervakning och ökad makt för byrÃ¥kratin 5) uppslutning för samhällets olycksbarn, de gamla och sjuka, de fattiga och förtryckta, inte till förmÃ¥n för maktlystna personer, som bara vill störta den härskande klassen i syfte att tillskansa sig själva den totala makten. Skillnaden mellan socialdemokratin och alla dem som definierar sig själva som tillhörande de militanta i den socialistiska vänstern torde klart framgÃ¥. Intet av detta betyder att den socialdemokratiska tanken skulle vara fri frÃ¥n tvetydigheter eller att de lösningar den 226 erbjuder med visst självkritiskt förtroende inte i sig själva är problematiska. Men den är fri frÃ¥n dogmer och lovar inget tusenÃ¥rsrike. Den utgör bara det säkraste hittills kända politiska för att hantera explosiva frÃ¥gor i och hotad värld. Översättning: Kerstin Makten ·och löntagarfonderna Analys av LO-SAP:s förslag med citat Danne Nordling Svensk Tidskrifts citatjakt gav uppslag till en mer systematisk genomgÃ¥ng som pÃ¥ tidskriftens uppdrag utförts av vÃ¥r medarbetare Danne Nordling. Makten och Löntagarfonderna analyserar de tre fondförslagen frÃ¥n 1976, 1978 och 1981. De syften och motiv som ligger bakom förslagen beskrivs och illustreras med citat. Beställ Makten och Löntagarfonderna idag. Använd beställningskupongen den bifogade foldern.