GUSTAF PETREN: Demokratins framtid i Sverige partisystemet ligger ett hot mot •••"•'·rnt•' Skalllöftena till väljarna infrias, hamnar landet i obalans, vilken i sin tur är ett mot den politiska ordningen. i västerlandets demokratier och ägnar sig åt "småtteriernas vskrig", hävdar regeringsrådet Petren. Spärreglerna, som nya partier att bli de i riksdagen, leder till en av det politiska livet. -""fl"wtionen av politisk makt och övertagande av näringslivet om löntagarfonder är dock det · lta hotet mot demokratin. Historien ger oss en otvetydig erfarenhet: ingenting består för evigt. Den ena perioden avlöser den andra. Vi vill gärna hoppas och tro att det stora mått av politisk frihet som vi uppnått inom den nuvarande ordningens ram skall komma också framtida generationer till del. Ger oss verkligheten någon grund för ett sådant önsketänkande? Vår nuvarande parlamentariska demokrati har varat i 60-70 år, en lång tidsålder relativt sett. Den är jämförbar med 1800-talets era av konstitutionellt statsskick på marsch mot parlamentarismen. Vilka faktorer är det som hotar fortsatt demokratisk utveckling? Ett hot är inbyggt i själva systemet. Demokratin kräver förekomsten av partier. I deras kamp om väljarna ingår som ett led utställandet av löften. Deras åtminstone partiella infriande leder små- ningom till ekonomisk obalans, som i sin tur blir ett hot mot den politiska ordningen. Det är något av detta som v1 ser hända framför våra ögon i dag. statens upplåning Medborgarna har genom sina valda ombud beviljat sig ekonomiska förmåner för vilka det icke finns någon täckning i vad de själva presterar. Alltså måste landet låna för att få det hela att gå ihop. Har staten i utgångsläget en god ekonomisk grund, kan den hålla på ganska länge. Är basen smalare och mera vacklande - som i Polen - kommer sammanbrottet snabbare. Men även för oss är framtidsutsikterna dystra. För att dagens svenskar skall kunna fortsätta att leva på en nivå, som de ej kan nå genom det egna arbetet, de är 184 villiga att prestera, lånar staten till mer än en tredjedel av sina utgifter. Om detta fortsätter - och det finns det all anledning tro det kommer att göra - kommer om några år nära nog alla statens inkomster att gå till att betala räntor och amorteringar på dessa lån, som förbrukats på att vidmakthålla en hög konsumtion för den nuvarande generationen svenskar. Nästa generation blir i det närmaste slavarbetare för att betala vad den nuvarande förtärt. Är det sannolikt att dessa framtidens svenskar kommer att finna den politiska ordning som fört fram till en svår ekonomisk situation för deras del så omistlig, som vi i dag ser den? All historisk erfarenhet omvittnar detsamma: En politisk frihet i demokratisk anda kräver för sitt fortbestånd en något så när fungerande samhällsekonomi. Kraschar den ihop följer den politiska friheten med i förstörelsen. Oförmåga att se långtidsperspektivet Det demokratiska systemet hotas av de politiska partiernas oförmåga att se långtidsperspektivet som avtecknar sig så klart. I stället för att ägna sig åt att söka finna samlande lösningar som kan sätta vårt land på fötter, gräver de ned sig i ett småtteriernas skyttegravskrig. Under tiden fortsätter utvecklingen mot den ekonomiska katastrofen. Det fordras skapande fantasi för att se att en ny tid krä- ver nya grepp. Den som är lidelsefullt inbegripen i den politiska vardagens rå- puckel förlorar lätt sinnet för proportionerna och tror att stridslyckans växlingar i denna mikrovärld är det väsentliga. Problemet är icke något för Sverige unikt. Samma mönster avtecknar s nästan alla västerlandets demokra Det är därför inte otroligt att - liks tidigare skeden av europeisk histori den nya trend som måste komma ganska likartad överallt. Huvudfrå om det går i ett system där konkurre de partier vädjar till folket om röster genomföra den nedskärning av lev standard för alla som är ofrånko Lyckas det ej, väntar den ekono · krisen med statskonkurser om hörne Riskerna för demokratin är uppe ra. Den svåra ekonomiska krisen 1929/30 födde ett flertal diktaturer i talets Europa och även på andra Den mäktigaste av dessa startade andra världskriget. Spåren för kräc Går vi tillbaka till Sverige, är här ket avhängigt av partiernas utvec Vilket av de fem riksdagspartierna. i vart fall av de fyra s k demokra · som regerar spelar en begränsad Vissa olikheter föreligger givetvis. en fingranskning av den under olika geringar förda politiken reducerar naderna till det i det stora samman en marginella. Det är alltså inte så ket frågan om vilken partigrupp som regeringsmakten. Vad det gäller är partierna inser lägets allvar och o kan gemensamt komma överens om som behövs för att återföra samhäll nomin i balans. Vi måste sluta upp att konsumera mera än vi produc Vidare måste tillräckliga resurser a tas för att trygga återväxten i folk morgondagens Sverige måste det någon arbetskraft och icke bara närer. De tärande kan ej få växa de rande över huvudet. ha hå S\ fil hå m: a,lrr mot små partier ftrtiernas intresse fångas givetvis av de lbna problem de ställs inför, av opilllllsmätningar och valutsikter. Vad •ligger därbortom skjuter de från sig. l en punkt är partierna dock mycket lfPillärksamma, nämligen på den egna lfllgiften i framtiden. Det demokratiska emet skiljer sig inte från alla andra ,OOtiska system därvidlag att de polimakthavarna vill behålla den makt 1111 skaffat sig. De fem riksdagspartier fått har alla det gemensamt att de vill lievara den politiska makten för egen likning. De har ett starkt gemensamt inllase att hindra alla andra från att kom• in i de bestämmande organen och där pa dem makten stridig. Eftersom de ,mensamt utöver lagstiftningsmakten och tillsammans sitter på penningkistan -både den statliga och de kommunala - ilar de utomordentliga möjligheter att IIIIIa kvar den politiska makten hos sig. I Sverige har riksdagspartierna också varit mera ogenerade än på de flesta andra håll i valet av metoder att skydda sin maktställning mot angrepp utifrån. Genom lagregler och anslagsbeslut bn de fem riksdagspartierna av allmänna medel bevilja sig själva understöd av en sådan storleksordning att de i stort sett kan undvara stöd från medlemmar eller sympatisörer. De kan ordna så att de helt lever på skattebetalarnas bekostnad. Reglerna för understöd kan de vidare utforma så att inga andra kan komma i fråga för stöd. Det går att utforma spärregler så att det blir i det närmaste omöjligt för någon nykomling att tränga sig fram till det för riksdagspartierna dukade bordet. Alla knep i denna hantering har väl 185 ännu inte utnyttjats men tillräckligt många för att Sverige skall ha en i Västeuropa enastående position. Partistrukturen i folkförsamlingen är nämligen i stort sett oförändrad sedan tiden kring 1920, då kommunisterna som yngsta parti kom med i leken. Alla strömningar som under den senaste 60-årsperioden gått genom vår värld har i Sverige måst kanalisera sig i något av de fem partierna om de skolat få politiskt uttryck. För säkerhets skull har i huvudsak allt personval eliminerats ur det svenska valsystemet. Det är partiet som disponerar över riksdagsplatserna. Personerna som sitter på dem har mindre intresse. Den förstelning som partiegoismen förorsakar i det politiska livet är ett stort hot mot den demokratiska trovärdigheten på sikt. Den politiska demokratin kan av ett växande antal människor uppfattas som ett reservat för ett antal yrkespolitiker, dit väljarna släpps in bara med åtskilliga års mellanrum för att ge tillkänna vilket parti de tycker minst illa om. Det folkliga engagemanget för den politiska demokratin i vår egen tappning försvagas då och mottagligheten för antidemokratiska tongångar kan öka. Näringslivet och facket Jag har här berört tendenser som hotar den politiska demokratin inifrån. Självklart finns det också yttre hot. Politisk maktbalans och därmed frihet för människorna förutsätter alltid att det finns olika samhällskrafter som balanserar varandra. I vårt system finns det två viktiga kraftcentra utanför de politiska organen, näringslivet och facket. Någon allvarlig risk för att näringslivet 186 skulle hota den politiska demokratin kan man i dag knappast skönja. Näringslivet är sedan länge på reträtt från tidigare maktpositioner. Desto märkbarare är fackets anspråk på att ta över delar av det beslutsområde som förut ansetts reserverat för den politiska demokratin. Samtidigt reser facket krav på att via fondsocialismen få sluka hela näringslivsbiten inom loppet av ett antal år. Lyckas denna manöver minskas mångfalden i samhället och maktbalansen rubbas, allt till nackdel för medborgarnas frihet. Ett mönster, som inte är svårt att urskilja, väcker bestämda olustkänslor. Vårt största riksdagsparti, det socialdemokratiska, har otvivelaktigt länge haft som målsättning att inneha riksdagsmajoriteten och därmed utövandet av den politiska makten och samtidigt dels behärska de viktigaste organen inom fac dels via fackets ägande överta även ringslivet. Lyckas partiet på något tionde genomföra denna operation, k mer det säkerligen att som alla a makthavare vilja permanenta den maktpositionen. Genom budgetbe och lagregler kan det ordna så att ståndarna får mycket svårt att åstadk ma en förändring. Största partiet ges t störst partistöd och spärrgränsen med några procent. Det är så enkelt. Härmed är ett scenario tecknat för som kan hända med den politiska de kratin i Sverige. Men verkligheten ofta underbarare än dikten. Nu oföru bara faktorer, kanske utrikespoliii kan komma utvecklingen att glida · banor som vi i dag ej kan föreställa På gott och ont! Pärmar för årgång 1981 kan rekvireras från Svensk Tidsk · expedition, tel 08-67 59 55, eller genom insättning av kronor 30:- pl postgiro 7 27 44-6.