Bodström lurar medlemmarna - TCOs offentliga sektor och kansli kommer inte att mobiliseras för att pressa fram en lösning som Ni är negativa till,ja inte ens för att verka för en lösning som SIF skulle inta en ljum och likgiltig ställning till. Det sade TCO-ordföranden Lennart Bodström vid Svenska Industritjänstemannaförbundets kongress 1978. Det verkar emellertid nu som om TCOledningen är i full färd med att driva igenom ett beslut på kongressen i sommar som ledningen sedan kommer att använda som alibi för att lämna sitt stöd åt löntagarfonder av LOs och socialdemokraternas modell. l valet 1979 röstade enligt gjorda undersökningar 55 procent av TCOs medlemmar med något borgerligt parti, medan 43 procent röstade med socialdemokraterna eller Vpk. IMU har gjort undersökningar om vad TCOs medlemmar har för uppfattning i fondfrågan. Enligt IMU är det bara 30 procent som är för fonder, 46 procent är emot och 25 procent är tveksamma eller vet ej. Det stämmer mycket väl med hur TCOs medlemmar kan förväntas tycka med hänsyn till TCO-medlemmarnas partipolitiska bakgrund. Det är således mindre än en tredjedel av TCO-medlemmarna som vill ha fonder. Trots detta fortsätter TCO-ledningen och dess kansli sitt mångåriga arbete i syfte att ställa vad som återstår av TCOs auktoritet bakom förslaget om kollektiva löntagarfonder. Efter medlemsrevolten i SIF blev det omöjligt för TCO-ledningen att vid 1979 års kongress driva igenom ett beslut till förmån för fonder. Kongressen beslöt i stället att det fortsatta arbetet skulle inriktas på att finna lösningar på vad man kallade de fackliga utgångspunkterna~ tryggad kapitalbildning, stärkt lönta inflytande, solidarisk lönepolitik och pitaltillväxt i fördelningspolitiskt acc tabla former. Med detta beslut som r mantel har TCO-ledningen sedan skrifter och remisser ihärdigt försökt må medlemmarna att sluta upp bak dessa, som det verkar, harmlösa krav. Tanken är att TCO-kongressen ijuni juli formellt sett inte skall ta ställ · vare sig för eller emot fonder. Det e kongressen skall uttala sig om är om ra fackliga krav på hur kapitalbildnio bör vara utformad i vårt land. När se en socialdemokratisk regering, efter eventuell valseger 1982, lägger fram förslag till löntagarfonder kommer lika häpen som glatt överraskad T ledning att konstatera att fondförst enligt LO/SAP-modell precis övere stämmer med de fackliga krav på kapi bildningen som en enhällig eller näs enhällig TCO-kongress har ställt sig om. Ett sådant förslag kan TCO nat ligtvis inte motsätta sig! Tala om fackligt maktspråk! Här medlemmarna i förbund efter förbund olika sätt gjort sin stämma hörd och att de är missnöjda med TCO-ledning agerande i fondfrågan. De olika hundsledningarna har lugnat sina m lemmar med att motionera till TCO att TCO inte skall verka för lönt fonder. Med det har man lugnat med! rnarna som naturligtvis i sin oskuld t att saken därmed varit klar. Men inpf lunda. TCO-ledningen är i stället beredl att med hjälp av fiffiga formuleringariii la vägen till fondsocialismen öppen. Två gånger har medlemmarna i SIP revolterat. Det har de kunnat göra !D' IIIIII att förbundsledningen har tvingats Ilskicka ut remisser tiJI medlemmarna i *lokala klubbarna ute på de olika arplatserna. Statstjänstemannaförbun- *'däremot lyckades att göra en remiss- .png som endast nådde de förtroenMaida ganska högt upp inom förbuntt. De vanliga medlemmarna fick inget •le att göra sin röst hörd. Statstjänsllllllannaförbundet frågade lOl avdellllgar. Bara 39 av dessa svarade. Av tissa var 14 avdelningar för och 9 avdelllp.r emot fonder. 16 avdelningar tog Ilie ställning. På grundval av den underIlbingen av "medlemmarnas" uppfatt- .,ifondfrågan beslöt statstjänstemanIlförbundets kongress att motionera till 'leO-kongressen om att förorda att lönllprfonder införs i Sverige. Massmedia och många andra bör belika hur det kom sig att ledningen för ettstort fackförbund på detta sätt kunde lira över sina medlemmar utan att nå- JIIl reagerade och slog larm så att medlirunarna kunde föra fram sin egen uppllltning. Lennart Bodström förefaller att ha Sillstjänstemannaförbundets sätt att arllela som modell för sitt eget och TCOs .,ande. Lennart Bodström försöker Il neutralisera frågan och lugna medllmnama. TCO skall inte verka för lönllprfonder får medlemmarna veta. Simtidigt förbereder han en skrivning at när den väl har godkänts av TCOmnsressen skall kunna tjäna som under- 161 lag för Olof Palme så att Palme i valet kan säga att "löntagarorganisationerna" kräver fonder av något slag för att klara kapitalbildningen. En klar majoritet av TCOs medlemmar är utan tvivel mot att löntagarfonder införs i Sverige. TCO-ledningen har till uppgift att framföra sina medlemmars åsikter- inte attförvanska dem. Egentligen borde TCO besluta att verka mot fonder. Det är nämligen uppfattningen hos en klar majoritet av TCOs medlemmar. Man skulle emellertid kunna förstå Lennart Bodström om han ville undvika att ta ställning i en så partipolitiskt kontroversiell fråga som fondfrågan är. Men om TCO skall ställa sig neutralt så måste detta i så fall ske på ett sätt som inte lämnar något som helst tvivel om att det är en äkta neutralitet. Det har inte Lennart Bodström och den övriga TCO-ledningen velat göra. De framhärdar i sina försök att föra sina medlemmar bakom ljuset i den viktigaste fråga som det svenska folket och TCO-medlemmarna har haft att ta ställning till på flera decennier. Det borde vara alla rättänkande journalisters, opinionsbildares och ansvarsmedvetna TCO-medlemmars uppgift att se till att TCO-ledningen inte lyckas att i smyg och utan uppmärksamhet genomdriva ett beslut i fondfrågan som står i klar strid med TCO-medlemmarnas uppfattning. ,. l ' l! r ' ' !