HÅKANSSON: kärnvapenbestyckade u-båten för några månader sedan ut ur skärgård eskorterad av svenska . I u-båtens kölvatten följde intresse för försvars- och säkerhetsden svenska allmänheten. Den av före jul utgivna boken "Att för- " med undertiteln "lO unga åsikter om svensk säkerhetssåledes upp frågor som är bränav undertiteln består boken uppsatser skrivna av olika är inte någon politisk proär snarare att betrakta för den livskraftiga debatt inom·de moderata leden. behandlat ämnet ur ett flertal och naturligtvis går åsiknågra punkter. Emellertid råder vad gäller de grundläggande frå- Samtliga författare uttrycker vårt lands traditionella neutralisamtidigt som de slår fast att den ett starkt försvar. Något som Svehar råd till trots det kärva läget. Vidare råder det stor om att det största hotet mot världskommer från Östeuropas diktaturinte från det demokratiska Västeunister Torsten Gustafsson rätt när han konstaterade hör hemma även om tidpunk- :un:••~r"''"' var illa vald. intressantaste och mest akde problemkomplex som diskuteras är frågan om en kärnvapenfri zon i Både Carl Bildt och Björn Körlof utrymme åt detta. Carl Bildt som en 50-talslösning på 80- och problem. Under 50-talet var det läget så att USA kunde nå Sovjetmed kärnvapen från Västeuropa meinte kunde nå USA med sina (Detta förhållande utgjorde inom upprinnelsen till Kubakrisen.) premisser var Sovjetunionen synnerligen intresserat av att förfram diverse kärnvapenfria zoner i Men i takt med att de interkontinenutvecklades i räckvidd och precision avtog ryssarnas intresse. Ett kärnvapenfritt Nordeuropa- inklusive delar av Sovjetunionen - skulle endast innebära att NATO avstår från att i krig stationera kärnvapen i Danmark och Norge under det att ledarna i Kreml fortfarande kan nå Skandinavien med kärnvapen placerade öster om Ural. Den tekniska utvecklingen har med andra ord kört över frasmakarna. Carl Bildt tar vidare upp en annan del av problemet. Ett avtal om ett kärnvapenfritt Norden måste förhandlas fram i samförstånd mellan supermakterna samtidigt som dessa då på ganska goda grunder kan komma att kräva någon form av motprestation från de nordiska ländernas sida. Vi riskerar därmed att komma i en beroendeställning gentemot supermakterna och därmed avhända oss möjligheten att föra en självständig säkerhetspolitik. Därmed försämras snarare än förbättras läget för Skandinaviens del. Även Björn Körlof skriver i sin uppsats om den tilltänkta kärnvapenfria zonen. Liksom Carl Bildt konstaterar han att Sovjetunionen under alla omständigheter kan nå ett kärnvapenfritt Norden med kärnvapen från baser öster om Ural. Dessutom har Sovjet endast förklarat sig villigt att ge en s k negativ garanti. Det vill säga att om NATO avstår från att placera kärnladdningar i Danmark och Norge så förbinder sig ryssarna att inte sätta in redan befintliga kärnvapen mot Skandinavien. Sovjetunionen har till yttermera visso förbehållit sig rätten att säga upp avtalet om någon av de avtalsslutande parterna gör sig skyldig till aggression. Om tex Norge i egenskap av NATO- medlem deltar i ett konventionellt krig mot Sovjet så kan ryssarna stämpla detta som aggression och sätta in kärnvapen. Sannolikt kommer Norge då inte att känna sig bundet av något avtal utan kan tillåta NATO att stationera kärnvapen på norsk mark. Cirkeln är därmed sluten. Man kan således på goda grunder avvisa förslaget om en kärnvapenfri zon i Norden. Fredsrörelsen, VPK, Maj-Britt Theorin och andra vänstersympatisörer må gärna fortsätta att högljutt förkunna motsatsen ty redan Shakespeare kunde konstatera: " Djupt flöde bullrar ej som grunda sund".