har trängts tillbaka på många konstaterar Kurt Holmgren. Förr var statssekreterarejurister och det om inflytelserika jurister i ochförvaltning. Juristernas är dockfortfarande ganska i kanslihuset och inom ledande skikt. Förra höstens Nordiska juristmöte gav professor Stig Strömholm tillfälle att utveckla sina synpunkter på juristernas roll i dagens samhälle. Hans tes, att juristerna alltid står makten nära, har i viss mån kritiserats i en ledare i DN - där varnade man för att juristrollen kunde utvidgas "utöver de gränser som är naturliga i ett demokratiskt rättssamhälle". Hur är nu läget rent faktiskt, som det uppfattas av en praktiker, vilken ett par gånger haft anledning skärskåda saken? Till en bötjan får det medges, att juristerna inte hos den allmänna opinionen har någon särskilt stark ställning - vi måste medge, att vi sällan lyckats producera något anslående i den stora publikens ögon. Det är obestridligt, att vårt yrke inte har samma aura som utmärker männen i vitt (för att inte tala om deras ekonomiska standard!). Det är ont om pris, som är avsedda att stimulera insatser eller fortsatt arbete inom juridikens fält - sådana som finns i rik måtto för medicinare, fysiker, kemister. Fastän en kritisk vetenskapsman ansett vårt tankesystem behäftat med en hel del magi, är det alldeles klart, att våra prestanda saknar vatje spår av den magiska tjusning, som omger t ex atomteknikernas insatser eller annat avancerat ingenjörsarbete. Att humanisterna har ett bättre grepp över opinionen än juristerna, är tydligt för vatje TV-tittare - detta gäller inte bara litteratur- och konsthistoriker och andra humanister med relativt lättillgängliga forskningsområden utan också representanter för humaniora i vidsträckt mening som filosofer, arkeologer och kulturgeografer. Våra stora mäns storhet är i allmänhet insedd och erkänd av få utanför vår egen krets; detta gäller 134 nästan i lika mån på det nationella som det internationella planet. Vilka juristnamn från de sista l00 åren kan i någon mån tävla med sådana humanister som historikern Trevelyan, filosofen Bergson och litteraturhistorikern Brandes? Det kan heller inte förnekas, att juristerna relativt sett trängts tillbaka på många olika arbetsområden, statliga så- väl som enskilda. De konsultativa statsråden - tidigare nästan alltidjurister och mycket inflytelserika regeringsledamö- ter (märk Linner, Unden, Bergquist, Kling) - har upphört att finnas till (utom i undantagsfall). Själva rättsväsendet är visserligen alltjämt nästan helt dominerat av jurister, men för förvaltningens del kan det inte bestridas, att politiker, ekonomer och socialt utbildade i väsentlig mån tagit över också de högre posterna. I tidningsdebatten och i övriga massmedia är jurister sparsamt företrädda; jag kan för ögonblicket bara påminna mig Gustaf Petren, Stig Strömholm och Anna Christensen (professor i Lund) samt TCO-juristen Stig Gustafsson som mera frekventa debattörer. Längesen förfluten är den tid, då Sveriges Radio flitigt anlitade en man med regeringsrådet Carl Kuylenstiernas (född 1889, alltjämt i livet) livliga framställningskonst. I Riksdagen har antaletjurister gått ner- Gösta Bohman och Olof Palme har dock jur kand. I det kommunala livet torde det vara något bättre - kommunfullmäktiges ordförande i huvudstaden t ex är juristen Rutger Palme - men ändå är juristandelen ringa. Litet bättre är det inom näringsorganisationerna, där juristerna rätt ofta anlitas på chefsposterna, men på företagens högsta tjänster är de inte många; det har gått 25 år gon i ett debattinlägg kunde slå 15-20 procent av bolagen på · lista hade f d domstolsjurister som ställande direktörer. Departementen Innebär nu detta att Strömholms juristerna som en makten särskilt stående kategori är felaktig (i för Sveriges del)? Såvitt jag kan tesen dock fog för sig. Faktiskt tinflytandet, fastän mindre än · mindre eklatant, alltjämt ganska både i kanslihuset och inom kens ledande skikt. För del har visserligen tendensen till rekrytering föranlett. att bland reterarna blott några få är jurister av endast två domstolsjurister för 25 år sedan - men här är att ra, att statssekreterarfunktionen karaktär; vederbörande är nu sorts förtäckt vice minister eller chefsassistent - utan de administrativ souschef, vilka hade ännu på 50-talet. I stället departement den administrativa funktionen övergått till andra ningshavare, antingen Pv'"Pn•t •nn.. eller funktionärer med titeln mentsråd e d; dessa damer och har ofta det avgörande i"~'"'~ "'"'' allt, särskilt inom den del av mentets frågekomplex, där de tiska elementen är svaga eller (och hit hör, till skillnad från tror, det stora flertalet av de tydelsefulla ärendena). 1981 års lender upplyser, att av nen (statssekreterare, ,rättschefer, departementsråd och enhetschefer) ungefär 50 procent är jurister; ungefär hälften av domstolsjurister - med bibehållefattnirJg i hovrätt eller kammarrätt. är f ö en i alla departe- (både på tjänster och som utredeller utredningssekreterare) anlitad kategori - enligt samma (frånsett UD) omkring 200 -'''"'"a"'' cirka l 300. För ämbetsdel kan konstateras, att av över rPirti\r•>r och likställda 25 är , därav hälften f d domstolsjuris- (och departementstjänstemän). är numera i det vä- politikernas sluttjänster. En f d 'st finns dock - herr Gullnäs -och ett par andrajurister (HörPllsscm!). angår domstolsjuristerna i deparbetraktar utomstående ofta dessa, i regel på längre tid ett par årtionden) från domsto- ~~~~~·"""'J" förmågor; man menar, att av sådana människor tyder på tning av det värde, som rättskan ha. l själva verket är det i allmänhet engageras ej speciellt bevaka juridiska synutan därför att hovrättsfolket 135 är de egenskaper som förskaffat domstolsjuristerna deras goda ställning i hög administrativ tjänst, inte speciellt deras juridiska bakgrund. Utomlands är det, såvitt jag vet, bara Frankrike som ger liknande exempel på domstolarnas roll som reservkader för den högre förvaltningen: här är det folket från Conseil d'Etat (den franska regeringsrätten) och la Cour des Camptes (en sorts räkenskapsdomstol) som anlitas centralt; det har varit fallet under hela 1900-talet, från Paincare till Leon Blum, från de Gaulle till Mitterand. Riksdagen Ett samhälleligt gebit finns det emellertid, där juristerna trängts tillbaka; det är som förut antytts riksdagen. Här finns numera en del organisationsjurister och åtskilliga heltidspolitiker med jur kand men mycket få domare - inte fler än Carl Lidbom, Inger Lindquist och Hå- kan Winberg? - och alls inga universitetsjurister eller advokater: det var länge sedan de juridiska fakulteterna i kamrarna hade företrädare som Trygger och Unden och advokatståndet kunde uppvisa namn som Karl Staaff och Eliel Löfgren, herrarna Gezelius i Falun (far och son), Ingrid Gärde-Widemar mfl. Det är en brist i vårt parlamentariska liv, att advokaterna i allmänhet och speciellt affärsjuristerna icke satsar några kapaciteter på det politiska arbetet. Det ter sig också besynnerligt i betraktande av att både i storstaternas parlament - England, Frankrike, Tyskland - och i våra grannländer, särskilt Danmark, advokaterna utgör ett betydande inslag och spelar stor aktiv roll. Förmodligen är det 136 riksdagsarbetets utvidgning att omfatta hösten, som föranlett att även allmänintresserade advokater ej vill taga riksdagsuppdrag. Samma förhållande ligger väl fö bakom den ringa tillgången i riksdagen på större näringsidkare (andra än jordbrukare) samt läkare. Till sist: Ligger det någon fara i den relativt starka ställning, som juristerna förmått bibehålla i vårt samhällsliv och särskilt i allmän tjänst - trots statsverksamhetens utvidgning till nya områden (tekniska, ekonomiska och sociala) med ringa anknytning till juridiken? Bakom en sådan fråga ligger väl en undran, om ej den juridiska bakgrunden skulle göra vederbörande för intresserade av formell korrekthet - om man så vill byråkratisk omständlighet - på bekostnad av materiella synpunkter, det må gälla affärsverksamhet, socialhjälp eller ingenjörsarbete (alltefter det sakområde det gäller). Helt obegriplig är ej denna undran, lämpligen illustrerad av ett påpekande att vårt offentliga byggnadsväsen ras av en jurist med huvudsaklig erfarenhet av undervisningsan Kopparbergs län, ett av våra präglade industrilän, som lands har en domstolsjurist med tidigare göring mest i justttlectc!paLrte:rne:ntel riksrevisionsverket dirigeras av nan domstolsjurist, vars tnr·"'"''"...t sats bl a gällt grundlagsreforrnen. är, att det mesta hänger på des duglighet (samt vilja att - ket lägre lönenivå - stanna i - inte på den juridiska · är också realistiskt att påpeka, regeringen utnämner jurister till da chefstjänster på utomrättsliga en orsak kan vara, att staten svårighet att locka till sig de nomema och teknikerna - dessa självklart till näringslivet - och bra att ha allmändugliga jurister till. G