Litteratur THEDE PALM: Gunnar Jarrings memoarer I en tidigare memoarbok "Åter till Kashgar" (1979) spelade Gunnar J arring samtidigt på två motiv: en studieresa till Singkiang, som han gjorde som ung student, och en resa femtio år senare, som den internationellt kände ambassadören gjort på inbjudan av den kinesiska regeringen. Minnena från de två resorna och reflexionerna över vad han sett flätades in i varandra både elegant och kanske, förklarligt nog, också nostalgiskt. "Memoarer i nuet" kallade han boken i en undertitel. Den innehåller mycket god läsning och därtill ovanlig, eftersom den ~andlar mera om det land han berest än om författaren själv. Sådan återhållsamhet är inte bruklig bland memoarskrivare. I sina " Memoarer 1939-1952" (Bonniers) gårJarring rakt på sak. Vid krigsutbrottet var han docent och vad man nu skulle kalla biträdande professor i Lund. Han börjar boken med sin inkallelse, som han inte kunde veta också skulle betyda uppbrottet från en given universitetskarriär. Han var då 32 år gammal. Han stryker under, att han inte lämnade vetenskapen samtidigt som han lämnade Lund. En lång rad av vetenskapliga skrifter vittnar om att han, som han uttrycker det, utnyttjat sina håltimmar. Från tiden före 1939 får man inte veta mycket. En liten glimt av föräldrahemmet vid mobiliseringen 1914 skymtar. Skola och universitet nämns knappast. Men han berättar om sina föreläsningsresor. Det var den tid, då folk lyssnade till allmänbildande föredrag och då akademiker förbättrade sina små inkomster med s k bondföreläsningar a35 kr stycket. Jarring utnyt~ade den möjligheten, till eget och andras nöje. Han hade lätt att komma till tals med människor. J arring nämner i bokens början den ömtåliga frågan om vilka som bör skriva memoarer. " Har jag verkligen något att komma med, något som är värdefullt, någ som kan intressera en vidare läsekrets. Så kan och bör många memoarförfatt fråga sig. I Gunnar J arrings fall är sva givetvis klart. Han har upplevt så myc som är värt att berätta. Han har något ge en läsare. Denne å sin sida kan und •om författaren ger tillräckligt mycket sig själv. Det är legitimt att ta upp problem Memoarer är inga äventyrsböcker ut lämnar tillfållen till omdömen och r lexioner och varför inte att visa känsl Gunnar Jarring är inte den som place sig själv i förgrunden, vilket ingen hell begär. Men i några kapitel beredskapstjänsten i övre Norrland d tunga vintern 1939-40, i sig utomorde ligt välskrivna, kommer hans eget enga mang och egna känslor fram. I en antol om beredskapen, sedd ur deltagares S} punkt, skulle trots allt vad som redan fin skrivet dessa kapitel ha sin givna plats. Från Norrland skickade försvarssta ut Jarring till Främre Orienten och de ledde i sin tur till placering i Ankara sedan till fyra itr som chef för utrikes partementets B-avdelning i Teheran. H" ifrån finns i boken livfulla skildringar. ger mersmak. Hur gick alltså överfl, ningen till utrikesdepartementet till vilka där accepterade honom: det är i oviktiga frågor. Det är välbekant, tjänstemän i UD såg med skepsis på d som inte börjat som attacheer. Den inst" ningen var allmän inom olika utrikes~ä ter. F Seydoux de Clausonne, som sj" nått rangen av ambassadeur de Fra skriver i sin bör"Le metier de d-iploma (1980) att inträdesproven "inte begä att den unge mannen skulle vara ge · men man hoppades att han inte sk säga sottiser." J arring var förvisso inte som sade dumheter. Han hade inga si" förbindelser och ingen privatförmögen e t! e n .- ., .t han hade var en ovanlig läggning för . Vem upptäckte detta? Det blev J arring som fick organisera de beskickningarna först i Etiopien och i Indien. I Addis Abeba mötte han · iga svenskar, en del av dem sysseli ganska nymornad reformverksamsom Jarring beskriver med välmotitilnd kritik. I båda länderna gällde det att tldja svensk export, ett relativt nytt verk- -etsfålt för en språkvetenskapsman. boken slutar är hanjust hemkallad för GILS SAXLUND: age Lindboms "Riket är ditt" age Lindbom har under senare år i allt Jlöiregrad framträtt, som en av vårt lands trtssantaste och skarpsinnigaste kul- 111rkritiker. I en rad, av religiöst tänkande apircrade, skrifter har han lagt fram sin ~på samhällsutvecklingen. Hans förfatlinkap har också börjat uppmärksammas aDt vidare kretsar. Tage Lindbom menar att den moderna llllllniskan har utropat sig till världens aiDskränkte självhärskare och därmed tirmat sig från sitt gudomliga ursprung. I marxismens och socialismens segertåg ser Lindbom det främsta tecknet på männiRoandens väg bort från Gud. Men männilbns väg bort från tillvarons andliga källor spårar Lindbom långt tillbaka i tiden -ända till senmedeltidens filosofi. Även om Lindbom är en svuren motståndare till socialismen, kan hans tänkandedock endast med svårighet användas av borgerliga politiker. Lindbom avvisar 53 att bli biträdande chef för politiska avdelningen i UD. Hans välbalanserade och ofta roliga bok är också trevligt illustrerad - förlaget har tydligen lagt ned möda på att få fram en vacker produkt och har lyckats. Boken ropar på fortsättning. Svensk utrikespolitik på 50-talet och svenska politiker, sedda inifrån UD, kan förmodligen ingen nu behandla bättre än Jarring. Ju närmare och ju mera personligt han går in i ämnet, desto bättre blir resultatet. nämligen också liberalismens framtidstro och utvccklingshopp, liksom den tillväxtfilosofi, som präglat !>å mycket av modern svensk politik. Tage Lindboms senaste bok heter " Riket är ditt" (Norstedts) och är ett slags sammanfattning av hela hans tänkande och samtidigt ett lysande filosofihistoriskt panorama. I denna bok skriver Lindbom mera lättillgängligt än i sina tidigare skrifter. Han har dock aldrig varit en lättläst författare och har kanske därigenom försvårat sitt budskaps genomslagskraft. Det kan sägas mycket positivt om Tage Lindbom både som tänkare och som samtidsanalytiker. Han sätter fingret på ett stort antal svagheter i den moderna människans andliga rustning. Han kritiserar sönder och samman marxismens uppror mot de andliga värdena i tillvaron. Han slår sönder dc jämlikhctsdogmer, som förgiftat så mycket av samtidens kulturliv. 54 Och sist och slutligen pekar han på det faktum, att vi människor inte är allsmäktiga, utan underordnade högre lagar. För Tage Lindbom bär en kultur byggd på människor utan Gud inom sig fröet till upplösning och kaos. Livsvärdena saknar en fast punkt och tillvaron blir flytande. Har Tage Lindbom rätt eller fel i sin syn på kulturens utveckling? Frågan kan inte besvaras i sådana termer. Lindbom tror på värden, som många bespottar i våra dagar. En blick på vår samtids andliga tillstånd gör att man som läsare av Lindboms skrifter, inte kan frånkänna honom en tung och svårmodig insikt i vår kulturs me.~t grundläggande problem. Aven om Lindbom är en självständig tänkare finns det dock andra, som före honom kritiskt analyserat samtidskulturen. l vissa avseenden får han tankarna till Dostojevskijs religiöst inspirerade anateman mot radikalismen. Andra tänkare som kan påminna om Lindbom är namn som svensken Vitalis Norström eller holländarenJahan Huizinga. Därtill kommer tänkare som Lindblom själv behandlat i sitt författarskap, främst kanske spanjoren Donosa Cortes. Man saknar hos Lindbom en mera analytisk genomgång av i vilket idehistoriskt sammanhang han sätter sitt eget författarskap. Hans senaste bok får nämligen lä- saren att ställa sig ett antal frågor. Lin bom sveper gärna över stora fålt. Risk med ett sådant skrivsätt är att man lä hamnar i det generaliserande. Så ser · exempel Lindbom i både den moderna siken och i den klassiska nationaleko min uppror mot den på Gud grunda världsbilden. Profanvetenskapens segert från medeltiden och framåt har fört m sig en tillbakagång får det andliga men Lindbom. Men vilket är Tage Lindbomsalterna till människans hittillsvarande andliga veckling? Vilket är Tage Lindboms ekon miska system, om han underkänner bå den liberala ekonomin och marxismen. På område efter område kan man stä sådana frågor till Lindbom, utan svaren ger sig alldeles självklart ur h filosofiska författarskap. Vi lär oss myc om vad han tycker illa om, i betyd!" mindre utsträckning om vad han tyck om! Dessa svagheter framträder alldeles s cicllt tydligt i "Riket är ditt". "Visst · detta en briljant analys", säger sig läsar efter genomläsningen av boken, "m vilka konsekvenser drar författaren sj" av denna sin analys?" Vi väntar nu på Tage Lindboms svar den frågan. M. T nå! var bet sva del liti! ma F bet, pro res< dan av 1 på ! ett nm l kon må1 träf FK av för senl en l stor civil civil korr en c real skyc årsr: ter. i bel avhj nas